Den ekonomiska och sociala utvecklingen som det svenska samhället genom-gick under första häften av 1900-talet medförde stora förändringar även på det kroppskulturella planet. Från att ha varit en tämligen perifer företeelse, domi-nerad vid sekelskiftet av unga män från borgerskapet, utvecklades idrotten un-der decennierna fram till andra världskriget slut till en samhällsangelägenhet som i någon mening berörde stora delar av den manliga befolkningen.
I och med att gymnastik hade etablerats som en statligt understödd kropps-kultur som hjälpte till att förbättra befolkningens fysiska hälsa under 1800-talet (se avsnitt 2.4 nedan) kom aspekter som karaktärsdaning, sammanhållning, klassutjämning och fosterlandskänsla och inte de fysisk hälsofrämjande egen-skaperna att sättas i första rummet, när idrottens plats i samhället skulle moti-veras i slutet av 1800-talet. Kort sagt sågs den statligt sanktionerade gymnasti-ken som medlet för hälsa och rehabilitering medan idrotten gavs andra positiva värden för individ och samhälle.27 Ännu i början av 1940-talet kunde det i hälsoupplysningslitteratur heta att idrott inte var ett medel för kroppslig hälsa utan ett uttryck för densamma och att dess främsta betydelse låg i förebyggandet av själslig ohälsa.28
RF:s roll som den ledande organisatören av idrott befästes år 1909 då den frivilligt organiserade idrotten delades upp av RF och Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande (CF).29 RF skulle enligt den överenskommelse som träf-fats leda idrottsutövandet, medan CF skulle vara den överordnade organisatio-nen rörande ekonomiska frågor och idrottspropaganda.30 Under 1900-talets första decennier fungerade uppdelningen relativt oproblematiskt. Men redan under1920-talet uppstod starka slitningar.31 Att förbunden trots allt lyckades hålla sams till en början kan förklaras med att mycket kraft åren runt 1910 var riktad mot och krävdes för arrangerandet av de Olympiska Spelen i Stockholm 1912. Dessa kom att bli större och mer kostsamma än vad arrangörerna räknat med när de åtog sig att hålla dem.32
År 1931 tog RF, i enlighet med ett förslag utarbetat av kronprins Gustaf Adolf, med statsmakternas goda minne över större delen av de uppgifter CF
haft och blev ensamt ansvarig för större delen av idrotten.33 Det innebar att RF kan ses som den svenska idrottsrörelsens hegemonialmakt genom sin kontroll över regelverk och tillträde samt sin position som den svenska idrottens sam-lade röst gentemot det omgivande samhället. Ett mycket effektivt medel för att upprätthålla kontrollen över idrotten var de gemensamma avstängnings-reglerna: en idrottsutövare, som avstängts av ett av RF:s specialförbund, ute-stängdes från all inom RF organiserad idrott.34I princip all idrott som organise-rades inom RF kunde passas in i tävlingsidrottens form, en tävlingsidrott som samtidigt i sin helhet började accepteras av det omgivande samhället som en realitet vilken till största delen var av godo. Ansvaret för att se till att så förblev överläts till RF och den kritik, som tidigare riktats mot tävlingsidrotten, tona-des ned.35 En av många indikationer på acceptansen var att motiv från idrottens värld slog igenom på frimärken.36 Med inrättandet av AB Tipstjänst 1934, vars avkastning till stor del skulle användas till idrottens främjande, kom idrottens statsanslag att öka dramatiskt från år 1935. Under åren 1935 till 1939 uppgick statsanslaget till idrotten till 23 miljoner kronor att jämföra med cirka 100 000 kronor årligen under det föregående decenniet.37 Det stora resurstillskottet, som inte urholkades av någon nämnvärd inflation, tillsammans med beredskapsar-beten av arbetsmarknadspolitiska skäl, bidrog framför allt till en snabb tillväxt av antalet idrottsanläggningar över hela landet, vilket gav många förbund och föreningar goda möjligheter att utvidga sin verksamhet och stärkte den idrotts-modell RF stod för, en idrott som i hög grad var beroende av speciellt utfor-made anläggningar.
Vilken typ av idrottsutövning som passade inom RF-idrotten illustreras på ett tydligt sätt av hur simborgarmärket behandlades. Det instiftades 1934 av Svenska Simförbundet i samarbete med Dagens Nyheter. Året efter överfördes det till Riksföreningen för Simningens Främjande. Denna riksorganisation bil-dades samma år för att bedriva propaganda för simning och bad som motion och rekreation.38 Märket stod för en verksamhet som inte hade någon plats inom Simförbundet, som helt ville ägna sina krafter åt den rent tävlingsmässiga sim-sporten,39 och därmed inte heller inom RF-komplexet, inom vilket man inte sysslade med renodlad motions- och rekreationsidrott.
I och med att RF övertog de funktioner CF tidigare haft och därmed tog på sig en myndighetsfunktion inom den svenska idrotten, blev RF tvunget att acceptera att regeringen utsåg ett ombud med plats i dess överstyrelse.40 En kon-sekvens av att riksdagen beslutat att bevilja ett generellt anslag till idrott 1913 hade varit att regeringen fick rätt att utse ett ombud med suppleant i CF:s sty-relse. Om styrelsen fattade beslut av ekonomisk art, som ombudet inte kunde
ansluta sig till, skulle beslutet prövas av regeringen. Denna ordning innebar att idrottsrörelsens självständighet minskade, vilket CF-ledningen ogillade men accepterade.41 När RF övertog ansvaret för statens stöd till idrotten acceptera-des regeringsrepresentationen utan invändningar. En möjlig tolkning av RF:s agerande är att man ansåg att pengarna var viktigare än totalt oberoende och inte hade något emot en viss statlig kontroll av verksamheten.42 En annan tolk-ning är att RF såg regeringsrepresentationen i styrelsen som ett bevis för att man av statsmakterna accepterats som den svenska idrottsrörelsens ledande organi-sation. Närvaron av en regeringsrepresentant sågs som ett bevis för att man var den ledande organisationen inom sitt område.
Under de första krigsåren inträffade en formlig aktivitetsexplosion inom den svenska idrotten. Beredskapsandan skapade ett stort intresse för idrott, fri-luftsliv, kroppsövningar och folkhälsotänkande, vilket påverkade idrottsorga-nisationerna. Genom att de kom att anordna en uppsjö av olika massmani-festationer utökades idrottsrörelsens aktivitetsområde. En ny och mer flexibel inställning till vilka aktiviteter som rymdes inom idrottsorganisationerna eta-blerades i beredskapens tjänst.43 Denna insats under kriget har setts som det som sist och slutligen etablerade idrotten som en pålitlig företeelse i det omgivande samhällets ögon.44
Ett av de första initiativen från RF:s sida för att stärka befolkningens fy-siska beredskap var instiftandet av propagandamärken. I april 1940 godkände RF:s överstyrelse en begäran från Gångförbundet om att få inrätta ett marsch-märke. Överstyrelsen beslöt dock att Gångförbundet inte skulle få ha monopol på anordnandet av prov för marschmärket, vilket innebar att alla föreningar anslutna till RF kunde stå som arrangörer. Under hösten 1940 godkände sedan överstyrelsen inrättandet av propagandamärken för simhopp, gymnastik, orien-tering och skidor. Inom RF-idrotten kunde man nu organisera aktiviteter, märkestagningar, för människor som inte hade viljan eller förutsättningarna att engagera sig i de mer krävande fysiska aktiviteter som normalt bedrevs. Denna utveckling ledde till och med till att vissa RF-ledare uttalade en oro inför vad man kunde se som ett regn av motionsidrottsmärken. Det kunde sänka värdet på RF:s eget idrottsmärke.45
RF hade introducerat ett idrottsmärke 1907, dels för att uppmuntra idrotts-utövare till allsidig träning, dels för att förmå personer i mer mogen ålder att fortsätta sina fysiska aktiviteter.46 Det var alltså riktat till dem som var kapabla och villiga att utöva den typ av fysisk aktivitet som man redan ägnade sig åt inom organisationen. År 1916 introducerades ett idrottsmärke även för kvin-nor, vilket mötte motstånd från vissa specialförbunds representanter.47 För att
erövra RF:s idrottsmärke krävdes minst ett godkänt prov ur fem olika övnings-grupper vilka representerade färdighet, spänst, snabbhet, styrka och uthållig-het. Allteftersom nya idrottsgrenar tillkom ökade valmöjligheterna. Ett problem för regelmakarna var att hålla färdighetskraven på en lämplig nivå. För att så många som möjligt skulle lockas att genomföra proven, måste kraven vara ut-formade så att de kunde klaras av många men samtidigt inte så enkla att märket tappade prestige. Sin storhetstid upplevde RF:s idrottsmärke under andra världskriget, då den allmänna beredskapsandan i kombination med ökad akti-vering av militäridrottsföreningarna ledde till ett stort antal provtagningar. Det högsta antalet godkända prov under ett år noterades 1945: 32 258 stycken. Efter kriget minskade allmänhetens och RF:s intresse för idrottsmärket. År 1966 för-sökte man visserligen blåsa nytt liv i verksamheten genom att förenkla märkes-bestämmelserna. Detta ledde dock inte till någon varaktig ökning och all ny-provtagning kom att upphöra 1973.48
Propagandaarrangemang genomfördes under krigsåren framför allt av de specialförbund inom RF som organiserade förflyttningsidrotter.49 Arrange-mangen var lönsamma för de förbund som lyckades locka stora deltagarskaror. Intresset för beredskapstidens massarrangemang bland RF:s specialförbund kan förklaras med åtminstone tre olika motiv, vilka vart och ett skulle kunna ha va-rit tillräckligt för att få dem att agera; samtidigt uteslöt de inte varandra. För det första fanns beredskapsmotivet. Som alla andra goda samhällsmedborgare ville man göra sitt för att Sveriges beredskap skulle vara god. För det andra fanns ett motions- och folkhälsomotiv. Den aktivitet man höll på med var så viktig och bra för befolkningen att man var villig att åta sig en arbetsbörda för att sprida den och på så sett skapa en frisk befolkning oberoende av världsläge. För det tredje fanns ett resursmotiv. Om man lyckades locka stora deltagarskaror till sina arrangemang, kunde arrangerande förbund och dess lokalföreningar göra sig förtjänster på deltagaravgifter och inte minst försäljning av deltagarmärken. Dessa kunde sedan användas i den normala verksamheten. Massarrangemang-en dog i praktikMassarrangemang-en ut i och med att intresset från allmänhetMassarrangemang-ens sida svalnade under krigets sista år. Åren efter krigsslutet företogs knappast några större motionsidrottsinitiativ inom RF-idrotten. Det talar för att det var beredskaps-mentaliteten eller resurstillskottet som var den främsta drivkraften bakom ar-rangemangen medan det allmänna folkhälsomotivet ensamt var otillräckligt.
De aktiviteter som bedrevs inom RF under andra världskriget kan alltså inte tas som intäkt för att man försökte bredda sin verksamhet i riktning mot ett ökat engagemang i folkhälsofrågor. Vad man verkligen tycks ha varit intres-serad av att bedriva, och som man återgick till när läget i Sverige stabiliserats,
var idrott för dem som ville vara aktiva inom RF-idrottens regelverk. Det dju-pare samhälleliga engagemanget och en verklig vilja att satsa på att förbättra den allmänna folkhälsan bland de ickeaktiva med hjälp av en enklare idrott sakna-des. Tröskeln för att ta sig in i RF-idrotten förblev tämligen hög och den idrott som bedrevs definierades rigoröst. Under några år hade tröskeln sänkts i och med att världsläget och beredskapsmentaliteten lockat fram insatser för en idrott åt alla. I samband med att samhället återgick till någorlunda normala former styrde också RF-idrotten tillbaka till sina gamla hjulspår. De fysiska aktiviteter, som organiserats inom RF-idrotten, hade emellertid blivit fler. Detta i kombi-nation med samhällsförändringen innebar att ingenting länge var riktigt som förr. Landet låg öppet för en mer flexibelt definierad idrott inom den svenska idrottsrörelsens hägn.
Efter världskriget, 1945, hade RF drygt 550 000 medlemmar organiserade i 7 706 idrottsföreningar.50 Antalet medlemmar i RF hade femdubblats sedan åren efter första världskrigets slut. År 1920 hade RF haft 110 000 medlemmar.51
Antalet RF-medlemmar fortsatta att öka i stort sett kontinuerligt under hela min undersökningsperiod och låg under 1970-talet på drygt två miljoner med-lemmar eller medlemskap.52 Då RF är uppbyggt kring specialidrottsförbund kan en person som utövar flera idrottsgrenar vara medlem mer än en gång och på så sätt blir antalet medlemskap högre än antalet faktiska medlemmar. Förklaringen till huvuddelen av efterkrigstidens medlemstillströmning handlar heller inte om en ökad fysisk aktivitet i samhället; däremot har både pojkars och flickors ak-tiva idrottsintresse kanaliserats till idrottsrörelsen. Från att ha varit en del av ungdomens naturliga lek har det blivit en av vuxenvärlden organiserad tävlings-verksamhet.53
Den svenska idrottsrörelsen företrädd av RF stod på en säker organisato-risk grund vid andra världskrigets utbrott. De aktiviteter som bedrevs inom or-ganisationen hade i stort accepterats som något positivt av det omgivande sam-hället och samsam-hällets ekonomiska stöd till RF-idrotten hade ökat radikalt un-der andra hälften av 1930-talet.