Hälsoåret och idrotten

Korpförbundet svarade för aktivitetsdelen av Hälsoåret 58 och valde att organi-sera de fysiska aktiviteterna som olika deltagartävlingar. Ansvaret för idrotts-delen av kampanjen innebar att Korpförbundet genomförde sin dittills största motionsidrottssatsning, en satsning som sträckte sig över hela 1958 och vars allt annat överskuggande syfte var att få så många människor som möjligt att ge-nomföra så många motionsidrottsstarter som möjligt. Som en del i kampanjen utropades 1958 till det svenska folkets hälsoår även av Korpförbundet. Med sin insats ville man ge befolkningen en ny livsinställning: ”enklare och sundare lev-nadsvanor, motionsidrott för att stärka konditionen, mindre nattsudd och jäkt – mera vila och avspänning.”⁶⁶ Den oro som fanns för vad välståndsutvecklingen skulle kunna leda till fanns även bland korpaktiva. I en ledarartikel i tidningen

folksjukdomar som kan betecknas som baksidan av vår materiella utveckling: stres-sen som ger nervösa rubbningar, sömnlöshet, hjärtsjukdom och kanske för tidig död, fetman med höjt blodtryck, åderförkalkning, sockersjuka och ledbesvär i släp-tåg, den ökade bekvämlighet men också ökade orörlighet som bilismen för med sig, bristen på aktivitet som gör oss trötta och halvsovande samt tandrötan som är en följd av alltför mycket sötsaksätande och befängda kostvanor.⁶⁷

Det fanns alltså mycket att arbeta med för den som ville förbättra folkets hälsa. Svenskarna skulle inte få bli ett folk av lättingar och veklingar om kampanj-arrangörerna fick sin vilja igenom. I de av Korpförbundet arrangerade deltagar-tävlingarna noterades, som framgår av tabell 6, ett stort antal starter.

För att stimulera deltagande i motionsaktiviteter vid arbetsplatser runt om i landet var en av deltagartävlingarna en tävling för alla landets företag och korp-förbund, Bästa spänsten. I och med att tävlingen gick ut på att bokföra så många starter som möjligt i olika motionsaktiviteter och all medverkan registrerades och bearbetades med hjälp av hålkort kom det hela att kallas hälsa på hålkort.⁶⁸ Vikten av att lokalförbunden verkligen samlade in och registrerade alla starter betonades i en skrivelse som sändes ut från den centrala korpledningen.⁶⁹

Förutom deltagartävlingarna arrangerades aktiviteter för att väcka män-niskors medvetenhet om att Hälsoåret 58 pågick, bland dem fanns ”jobbiader” som var lokala idrottsfester. I Stockholm anordnades en jobbiad på Johannes-hovs idrottsplats i vars program ingick husmorsgymnastik, en fotbollsmatch mellan ett damlag och ”stadens tyranner”, ridning, pushboll och flergrens-stafett.⁷⁰ Festkvällar, ”vattinéer” och ”simma sommaren till mötes” var andra aktiviteter som anordnades i samband med Hälsoåret 58.71 Under mottot För-svaret för hälsan deltog armén, flottan och flyget aktivt i hälsoårets rikstävling.⁷² Samtidigt som mycket av arbetet inom Korpförbundet inriktades mot

Tabell 6. Antal starter Hälsoåret 58

Kategori Antal starter under Hälsoåret 58

Bästa spänsten 8 895 344

Husmorsspänsten 439 074

Skolspänsten 100 163

Försvaret för hälsa 350 215

Totalt hela Hälsoåret 9 784 796

Hälsoåret 58 steg även deltagandet i den ordinarie korpverksamheten under 1958. Antalet inrapporterade starter från lokalförbunden steg från 821 669 år 1957 till 1 397 675.73

För att locka till aktivt och intensivt deltagande i Bästa spänstentävlingen hade organisationskommittén för tävlingen satt upp priser som skulle delas ut till de mest aktiva företagen eller korporationerna under året. Två priser stod på spel: en minibuss och en bastu. En bit in på 1959 sammanträdde en jury bestå-ende av sportjournalisten Bengt Ahlbom, korpordföranden Carl Albert Ander-son, Folksamdirektören Seved Apelqvist, LO:s Arne Geijer och TCO:s Valter Åman för att besluta vilka av alla deltagare som gjort den bästa insatsen under Hälsoåret 58.

Företagens insatser bedömdes inte enbart med hänsyn till antalet bokförda starter i förhållande till arbetsplatsens storlek. För att inte arbetsplatser, som var särskilt predisponerade att ägna sig åt fysiska aktiviteter, skulle få en alltför stor konkurrensfördel togs även hänsyn till faktorer som personalens sammansätt-ning, företagens olika möjligheter att ordna motionsarrangemang och de tänk-bara hälso- och propagandamässiga effekterna av företagens ökade fysiska akti-vitet.⁷⁴ De deltagande korporationerna var indelade i sex olika klasser beroende på antalet anställda.

Inte helt oväntat hade polis- och brandkårer genomgående samlat ihop många fysiska aktivitetstillfällen och på så sätt placerade de sig högt i Bästa spänstentävlingen. Brandkåren i Örebro och poliskammaren i Norrköping hade slutat året som nummer ett och två i rikstävlingen. Om man bara hade tagit hänsyn till det siffermässiga resultatet beräknat efter antal starter och företagens storlek hade de vunnit. Då båda dessa yrkesgruppers arbeten krävde god fysisk förmåga och medelåldern inom yrkesgrupperna var relativt låg, samtidigt som de hade möjligheter att utöva idrott på så kallad fri arbetstid, ansågs dess yrkes-utövare ha haft ett bättre utgångsläge i tävlingen än arbetsplatser med mera nor-mal personalsammansättning. De kunde alltså inte jämföras fullt ut med andra arbetsplatser.

Ovanstående resonemang ledde till att Karlsborgs Bruk i Norrbotten, som toppat sin klass men legat efter de båda ovan nämnda institutionerna, utsågs till vinnare i tävlingen. Det berodde på att företaget ansågs ha missgynnats av bland annat det förhållandet att en stor del av personalen var bosatt mycket långt från arbetsplatsen och omedelbart efter arbetets slut företog hemfärd i abonnerade bussar. Dessutom var klimatförhållandena man hade att verka inom besvärliga, och man hade inte haft god tillgång till inomhuslokaler för att kompensera detta. Allt detta sammantaget innebar att juryn ansåg att starterna vid

Karls-borgs Bruk hade tillkommit under arrangörsmässigt mera krävande förhållan-den och därför förtjänade bruket första pris i tävlingen om Bästa spänsten. Ett annat företag som lyftes fram av juryn var ASEA i Västerås, detta trots att före-taget inte toppade sin klass siffermässigt. En brett upplagd kampanj, stödd av företagsledning, personalorganisationer och de flesta av de 8 000 anställda, hade lett till att 311 916 starter noterats vid ASEA, vilket var överraskande bra för fö-retag av dess storlek. Juryns beslöt att med hänsyn till sitt ovan förda resone-mang tilldela Karlsborgs Bruk minibussen och brandkåren i Örebro bastun samtidigt som polisen i Norrköping och ASEA i Västerås tilldelades särskilda diplom för sina insatser i rikstävlingen om bästa spänsten.⁷⁵

I samband med att Folksams Hans Karlsson delade ut första priset till Karlsborgs Bruk meddelade han också att Folksam sänkt premien för arbetar-nas frivilliga kollektiva försäkringar med 25 procent på grund av ett förbättrat hälsotillstånd, vilket förmodades vara en konsekvens av att i stort sett alla an-ställda vid bruket deltog i regelbundet återkommande fysiska aktivteter.⁷⁶

Som framgått resulterade hälsoårets deltagartävlingar i att ett stort antal aktiviteter registrerades. Vad den stora mängden starten verkligen betydde är det dock, som vid nästan alla andra motionsidrottskampanjer, svårt att säga något om. En sak framstår dock som klar när man ser till vilka korporationer det var som placerade sig högt i tävlingen om Bästa spänsten. Många av de i kampanjen bokförda starterna härrörde från arbetsplatser där fysisk aktivitet är ett krav. Att få brandkårs- och polisanställda att registrera sin fysiska aktivitet i en tävling kan inte ha gjort speciellt mycket för måttfull fysisk aktivitet bland befolkningen stort.

Hälsoåret 58:s viktigaste bidrag till motionsidrottens utveckling i Sverige var snarast att motionsidrotten, tack vare kampanjens inriktning mot rehabili-tering, kan sägas ha tagit ett stort steg från att framför allt ha setts som en före-byggande åtgärd som skapade en friskare arbetskraft till att även bli en hjälpande aktivitet. Genom att befordra motionsidrott bland marginaliserade grupper som handikappade och pensionärer hjälpte man dem till en bättre tillvaro.

Denna utveckling var tydlig vid en norsksvensk konferens om idrott och hälsa, som samlade nästan 100 läkare, gymnastiklärare, fysiologer, idrottskon-sulenter och idrottsledare, arrangerad av Korpförbundet, Folksams hälsoråd, Norges Bedriftsidrettsforbund och Statens Ungdoms og Idrettskontor på Hade-land i maj 1960. Vid konferensen behandlades behovet av fysiska aktiviteter för äldre och handikappade samt förbättrad hälsa och arbetsförmåga på arbetsplat-serna, vilka inkluderade hem och skola. Syftet med konferensen var ”att finna medel för att lösa de hälsoproblem som följer med en alltmer tilltagande

meka-nisering av arbetslivet, motoriseringen och en allmän reduktion av den fysiska aktiviteten i alla åldrar”.⁷⁷

6.5 4 M-kampanjen

I början av 1960-talet genomförde Folksam och Korpförbundet en ny kampanj tillsammans. Liksom varit fallet med Hälsoåret 58 var siktet inställt mot ett större sammanhang än enbart fysiska aktiviteter. På liknande sätt som under Hälsoåret 58 inleddes ett samarbete med fackföreningsrörelsen och andra in-tresseorganisationer. I oktober 1962 lanserades den landsomfattande 4 M-kam-panjen som var tänkt att fortgå till och med juni 1963. De fyra m:en stod för: människan, maskinen, miljön och motionen.⁷⁸

Korpförbundet och Folksam hade förberett kampanjen under två år och totalt var 32 olika riksorganisationer, institutioner och myndigheter engagerade och representerade i den organisationskommitté som var satt att leda kampan-jen. Bland dem kan nämnas TCO, industriläkarna och industrisköterskorna, Sjukgymnasters riksförbund, Arbetarskyddsstyrelsen, Medicinalstyrelsen, Gymnastikförbundet och Kommunförbundet. På ett tidigt stadium hade även SAF och LO ställt sig bakom kampanjen genom sitt gemensamma organ Arbetarskyddsnämnden. Ordförande för kampanjen var Seved Apelqvist, i ar-betsutskottet Hans Karlsson. Även Henry Ohlson, Valborg Gieseke och Elly Löfstrand från Korpförbundet var engagerade i kampanjens arbetsutskott.⁷⁹ En-ligt tidningsuppgifter satsade Folksam 500 000 kronor på kampanjen samtidigt som man ställde sin förvaltningsapparat till dess förfogande.⁸⁰

Syftet var denna gång inte att allmänt förbättra folkhälsan utan kampan-jen riktade in sig mot att skapa intresse för riktiga arbetsställningar och goda arbetsmiljöer, att lära människorna att lyfta och bära rätt, att intressera anställda och företagsledningar att införa gymnastik i arbetspauser samt att öka de en-skildas fysiska aktivitetsnivå. Det var en kampanj som riktades mot vad som utvecklats till den tredje folksjukdomen, rygg- och belastningsskador. Enkom ryggskador beräknades kosta den allmänna sjukkassan 100 miljoner kronor om året enbart i dagersättningar Den bärande tanken, i alla fall rörande de tre första m:en, var att anpassa arbetsmetoderna, maskinerna och miljön till människans förutsättningar. Detta till skillnad från hur det tidigare ansågs ha varit, då det motsatta förhållandet ofta rått. Det skulle ske genom tillämpning av

bio-teknologiska, ergonomiska, principer.⁸¹

grun-der var något som ansågs vara av stort värde särskilt för skyddstjänstens folk, företagsnämndsledamöterna och alla de grupper som i sitt dagliga arbete kom i kontakt med problemen. Genom informationen ville man få konstruktörer och andra tekniker att redan vid konstruerandet av maskiner eller skapandet av nya arbetsmetoder ta hänsyn till ergonomins och miljömedicinens principer.

Genom att tillämpa ergonomiska principer runt om i samhället, i lantbruk och skogsarbete, inom industri, på kontor och sjukhus och i hemmen ville man minska trötthet, förebygga smärttillstånd i armar och axlar, rygg och ben och i vissa fall minska förekomsten av sjukdomar eller till och med helt förebygga dem. En minskad belastning på kroppen genom effektiv arbetsanpassning skulle även på längre sikt främja ett bättre hälsotillstånd.

Från Folksams sida hävdade man att man vid ett studium av människorna och händelserna bakom skadeblanketterna funnit, att många skador skulle kunna undvikas och plågor lindras genom en ökad satsning på förebyggande åtgärder och snabbare rehabilitering. Bolaget ansåg sig ha de ideologiska och organisatoriska förutsättningarna för att vara pådrivande inom detta område. Med 4 M ville man därför arbeta för att samla arbetslivets intressenter till ett korståg mot sjukdomar som förorsakades av en ur hälsosynpunkt bristfällig ar-betsmiljö.

Ryggsjukdomar och belastningsskador ansågs till största delen bero på fel-aktiga och ensidiga arbetsställningar, eller ett felaktigt sätt att lyfta och bära, samt ogynnsamma miljöfaktorer, såväl fysiska som psykiska. Därtill kom att den moderna människan på grund av arbetets mekanisering, motorisering etcetera försämrat sin kondition och därmed blivit mindre motståndskraftig. Med kam-panjen ville man därför förmå människor i arbetslivet att betrakta sin arbets-plats och sig själva med nya ögon och därmed medverka till att förbättra arbetssituationen ur hälsosynpunkt. Man ville väcka intresset för problemkom-plexet och stimulera till studier, som kunde bedrivas i grupper på arbetsplat-serna. För detta ändamål utgavs ett flertal skrifter med studiehandledningar, dessa tog upp ämnen som lyfta och bära, pausgymnastik, människan och mil-jön, varför alla måste motionera regelbundet och begreppet ergometri. Sedan kunskap inhämtats skulle man kunna analysera arbetsplatsen och förändra den i takt med vad ekonomiska och personella resurser tillät.⁸²

Allt material hade före utgivningen granskats av en medicinsk expertkommitté i vilken bland annat Torgny Sjöstrand och LM Ericssons för-troendeläkare Nils Masreliez ingick. Kampanjen kompletterades av en brevkurs. Kursen bestod av fem brev: I maskinsamhället, Människan, Maskinen, Miljön och Motionen.⁸³ Kursen var tänkt att omfatta 10–12 gruppsammanträden,

vil-ket skulle ge kursdeltagarna ”en klar bild av betydelsen och omfattningen av ämnet och dess innebörd”.⁸⁴

Enligt Folksams hälsoråd hade man inte för avsikt att tränga in i de en-skilda företagen som någon reformator för riktigare arbetsställningar och arbetsmiljöer. Avsikten var att ge den enskilde individen viktiga ergonomiska synpunkter och kunskaper. Därefter var det upp till arbetarskyddsnämnder och andra organ inom arbetsplatserna att fortsätta kampanjen. Vid LM Ericsson hade man till exempel sedan flera år samarbetat med industrifysiologiska insti-tutionen på GCI angående just de förhållanden kampanjen tog upp. Man hade fotograferat, studerat och kommenterat de olika arbetsmiljöerna och arbetsplat-serna inom företaget. Det hade även funnits en sjukgymnast ute på verkstaden som försökt hjälpa till med att rätta till arbetsställningarna.⁸⁵

Under kampanjen hölls lokala informationskonferenser på cirka 300 plat-ser runt om i landet för att bilda opinion för det man ville åstadkomma. I konferensernas program ingick ett anförande om ergonomiska principer, ett anförande om motionsidrottens betydelse, konditionstestning och demonstra-tion av ergometercykeln samt visning av kampanjfilmen Maximus och en ut-ställning av kampanjens skrifter. Ofta förekom även praktisk tillämpning av pausgymnastik och demonstrationer i rätt sätt att lyfta och bära.⁸⁶

Korpförbundets huvudsakliga insats i kampanjen var arbetet för en ökad fysisk aktivitet. En av de bärande tankarna i engagemanget var att få människor att motionera mera genom att inrikta sig på att aktivera familjen som kollektiv. De fysiska aktiviteterna skulle utövas med familjen som organiserande princip vil-ket innebar att den idrott som befordrades var en mycvil-ket flexibelt definierad aktivitet. Aktiviteterna var långt ifrån en idrott uppbyggd kring nationella och internationella organisationer som bevakade ett universellt regelverk. Som ett led i 4 M-kampanjen intensifierades därför arbetet med att starta familje-motionsklubbar. En nationell tävling i familjemotion arrangerades och efter att ha kvalificerat sig i lokala tävlingar kom familjer från 67 orter att göra upp om det svenska mästerskapet i familjemotion på Skansen i Stockholm. Segrade gjorde familjen Hilding från Hofors som därmed vann en Ford Taunus. För att öka intresset för motionsmomentet under 4 M-kampanjen anordnades dess-utom en tävling om Kungakannan⁸⁷ som en aktivitetstävling mellan Korp-förbundets lokalförbund under 1962–1963. I tävlingen ingick även arrangemang som syftade till att lära ut det rätta sättet att lyfta och bära, konditionstestning med ergometercykel, startandet av motionsgrupper, pausgymnastik, familje-motion och pensionärsfamilje-motion. Man ville särskilt framhålla att god kondition

var av stor betydelse och att den befrämjades genom en regelbunden och ofta förekommande fysisk aktivitet. Poäng i tävlingen kunde samlas på en mängd olika sätt bortsett från att avlägga prov och ta märken eller diplom. En nybildad familjemotionsklubb eller motionsgrupp belönades med tio poäng medan de befintliga fick nöja sig med fyra poäng, varje deltagare i pausgymnastik gav en halv poäng, varje konditionstest på ergometercykel gav en poäng, en kurs i ergometri gav 15 poäng, för kurser i att lyfta och bära fick arrangören fem poäng för varje deltagare.⁸⁸

Med satsningen på familjemotion och även pensionärsmotion, som drogs igång1959, var det uppenbart att Korpförbundet hade gått från att var ett för-bund som organiserade en bestämd kategori av människor och inte en speciell form av idrottsutövning till ett förbund som ville företräda en viss typ av fysiska aktiviteter, den fysiskt uppbyggande motionsidrotten. I Stockholm blev pensionärsmotion en egen sektion 4 M-året 1962 och aktiviteten ökade med 35 procent och antalet starter var efter fem år uppe i över 62 000.89

4 M-kampanjen kan alltså ses som ytterliggare ett steg på vägen i motions-idrottens utveckling från förebyggande mot hjälpande aktivitet. Det som var speciellt med kampanjen var inriktningen mot att skapa nya, enklare samman-hang för att organisera idrottsutövande.

6.6 Avslutande diskussion

Utbyggnaden av socialförsäkringssystemet efter andra världskriget innebar bland annat att befolkningens hälsotillstånd i ökad utsträckning blev en statlig angelägenhet. Socialförsäkringarna ersatte den försäkrade även för indirekta kostnader, en utveckling som påverkade utformandet av försäkringar för idrotts-utövare. Detta skedde parallellt med medicinska framsteg, som gjorde det möj-ligt att rädda sjuka och skadade till livet i större utsträckning än tidigare, vilket ibland skedde till priset av en lång konvalescens och bestående invaliditet. Det medförde betydande kostnader för socialförsäkringssystemet. Den utveckling som läkaren Karl A. Fries drömde om 1920, att staten skulle ta till sig idrotten av folkhälsoskäl, kom emellertid inte att förverkligas. Med tanke på utbyggna-den av socialförsäkringssystemet kan det tyckas underligt, att statsmakterna inte vidtog några konkreta åtgärder för att främja en sund och hälsosam motions-idrott, trots att regeringen i rask takt tillsatte två idrottsutredningar efter det att allmän sjukförsäkring införts 1955.

försäkrings-bolagen att ta ställning till är inte att driva argumenteringen för långt. Idrott har dels varit en aktivitet, under vilken utövarna skadat sig och därmed velat ha olika former av ersättning från bolagen, dels varit ett medel att skapa friskare och sundare människor som blivit till bättre försäkringsobjekt. Det faktum att idrottsutövning innehållit ett moment av risk har emellertid inte enbart utgjort ett problem för försäkringsbolagen. Förekomsten av olika risker och männis-kors vilja att försäkra sig mot dem är dock en grundförutsättning för försäk-ringsbolagens verksamhet. Försäkringsbolags förhållande till tävlingsidrott speglar på så sätt försäkringsverksamhetens grundläggande ambivalens: peka på risker så att folk betalar premier – undanröja risker så man slipper betala ut skadeersättningar. Problemet med risken för skador under idrottsutövande var att den aldrig blev ordentligt utredd under 1900-talets första hälft, varför olika intressen kunde framföra de uppfattningar som passade dem bäst när det tala-des om riskerna med idrottsutövning. Det var framför allt förhållandet till idrot-tens mer synliga del, tävlingsidrotten, som var problematisk.

Den första större undersökningen av skadefrekvenserna inom de fyra stora lagbollspelen, presenterad av Folksam 1962, visade att de spelare som omfatta-des av bolagets kollektiva olycksfallsförsäkring skadade sig under sitt idrotts-utövande i betydligt högre grad än människor som ägnade sig åt andra