Försök med automatiserade fordon

Förslag: Förordningen (2017:309) om försöksverksamhet med självkörande fordon ändras. Bestämmelsen om att det ska finnas en behörig förare i eller utanför fordonet ska tills vidare behållas vad gäller försök med personbil, lastbil, buss, motorcykel och moped klass I.

Förordningen ändras när det gäller andra automatiserade fordon som omfattas av förordningen, nämligen moped klass II, traktor, motorredskap och terrängskoter. Beträffande dessa fordon får det ställas villkor om att det ska finnas en förare i eller utanför fordonet. Det innebär att försök med förarfria fordon av dessa slag kan genomföras, förutsatt att övriga tillståndskrav är uppfyllda.

Vidare införs i förordningen ett undantag från kravet på tillstånd till försöksverksamhet för automatiserade motorredskap klass II. Det innebär att automatiserade motorredskap klass II kan föras på väg utan tillstånd oavsett om de har en förare eller inte. Ett bemyndigande för Tranportstyrelsen att besluta ytter-ligare regler för förande av dessa fordon på väg införs.

Transportstyrelsen bör se över de tekniska föreskrifterna för motorredskap klass II så att dessa anpassas för automatiserad körning.

Bedömning: Då försök nu blir möjliga med vissa fordon med automatiserad körning utan villkor om att det ska finnas en förare, kan trafiksäkerheten garanteras genom krav på att visa att verksamheten är säker genom riskbedömningar och tester i säker miljö. I samband med att automatiserade motorredskap kan introduceras behöver de tekniska föreskrifterna för dessa ses över, dels för att ställa sådana krav som kan garantera säkerheten, dels för att vissa krav som ställs i dag inte kommer att vara relevanta för automatiserad körning.

13.10.1 Möjligheterna till försöksverksamhet utvidgas

Förordningen (2017:309) om försöksverksamhet med självkörande fordon för trafik på väg, som trädde i kraft den 1 juli 2017, innebär krav på tillstånd för all försöksverksamhet med automatiserade fordon

som i enlighet med 8 kap. 18 § fordonsförordningen (2009:211) om-fattas av ett beslut om undantag. Med självkörande fordon avses i förordningen ett fordon som har ett automatiskt körsystem. Med försöksverksamhet avses en verksamhet som innefattar förande av ett självkörande fordon för att testa och utvärdera automatiserade funktioner som inte ingår i ett typgodkännande, enskilt godkännande eller registreringsbesiktning enligt fordonslagen.

För att möjliggöra försök med vissa automatiskt förda fordon, med eller utan förare, bör det införas en möjlighet att medge tillstånd till försöksverksamhet utan krav på förare. Detta ska gälla fordon vars behörighetskrav regleras nationellt. Bedömning av om förarfria försök är möjliga och lämpliga görs av tillståndsmyndig-heten, med beaktande av den riskbedömning som gjorts och av övriga omständigheter för verksamheten. De närmare villkoren för försök med förarfria fordon regleras genom villkor för försöks-verksamheten.

Att tillstånd till försöksverksamhet med förarfria mopeder klass II, traktorer, motorredskap och terrängskotrar (snöskotrar och terränghjulingar) innebär inte att all sådan verksamhet genast blir möjlig överallt. Det kan till en början handla om tillstånd för försök med förarfria fordon i begränsade miljöer och i låg fart, för att senare utvidga möjligheterna till fler vägområden och högre farter när detta bedöms säkert.

13.10.2 Fordon som omfattas av undantagsbestämmelserna i fordonsförordningen

Förordningen om försöksverksamhet med självkörande fordon gäller alla fordon som omfattas av 8 kap. 18 § fordonsförordningen.

För vilka fordon gäller då fordonsförordningen och undantags-möjligheterna i 8 kap. 18 §?

Det inom EU harmoniserade förfarandet med typgodkännande för fordon tillämpas enligt 3 kap. 2 § fordonsförordningen för EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon. EG-EG-motorfordon är personbilar, traktorer, motorcyklar och mopeder. När en tillverkare har fått ett typgodkännande av en modell så gäller det inom samtliga EU-länder. Ett EG-typgodkännande innebär att hela fordonet i regel är godkänt utifrån de tekniska krav som ställs för fordonet. Ett EG-typgodkänt fordon är försett med en tillverkarskylt som innehåller

fordonets godkännandenummer, till exempel e1*98/14*0004*01.

Dessutom intygar tillverkaren att fordonet omfattas av ett EG-typgodkännande genom ett CoC-intyg (eng. Certificate of Con-formity).

Om ett fordon är nytillverkat men saknar typgodkännande ska fordonet i stället genomgå en så kallad provning för enskilt godkännande för att få registreras i Sverige. Normalt handlar det om speciella fordon som tillverkats i små serier och där det inte lönar sig för tillverkaren att skaffa ett typgodkännande.

Kravet på enskilt godkännande gäller EG-motorfordon, dvs.

personbilar, lastbilar, bussar samt tillhörande registreringspliktiga släpfordon, som tillverkas i små serier eller är avsedda för export utanför EES samt terrängvagnar, motorredskap och system, kompo-nenter och separata enheter. Transportstyrelsen prövar enligt 3 kap.

10 § fordonsförordningen om fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. För godkännande krävs att vissa tekniska krav för fordonet är uppfyllda.

Enstaka fordon kan prövas i förfaranden för enskilt godkän-nande, registreringsbesiktning eller mopedbesiktning i enlighet med bestämmelserna i 4 kap. fordonsförordningen. Enskilt godkännande tillämpas enligt 4 kap. 2 § för nya EG-fordon och släpvagnar till sådana, vilka inte omfattas av ett i Sverige giltigt typgodkännande eller tidigare lämnat enskilt godkännande. Registreringsbesiktning tillämpas enligt 3 § bland annat för andra nya fordon än enligt 2 § och för fordon som inte är nya och som ska registreras i vägtrafik-registret. Om ett fordon har ändrats efter tidigare godkännande, så att det inte längre överensstämmer med utförandet vid tidigare besiktning, typintyg eller intyg om överensstämmelse eller enskilt godkännande ska det registreringsbesiktigas.

För viss användning av fordon kan det krävas ett godkännande vid lämplighetsbesiktning enligt 5 kap. fordonsförordningen. Ett så-dant godkännandeförfarande innebär en prövning av fordonet mot de särskilda krav som gäller för att;

1. en lätt lastbil ska få användas i taxitrafik,

2. en lastbil, ett släpfordon eller ett terrängmotorfordon, i andra fall än som avses i 1, med förare och mot betalning ska få ställas till allmänhetens förfogande för personbefordran,

3. en personbil ska få användas vid övningskörning i trafikskola,

4. ett fordon som har kopplats till något annat motordrivet fordon än ett terrängmotorfordon ska få användas för personbefordran, 5. en bil ska få registreras som utryckningsfordon enligt 6 kap. 9 §

1 förordningen (2001:650) om vägtrafikregister och

6. ett fordon med en släpvagn, vilken är förbunden med drag-fordonet genom den gemensamma lasten, ska få föras med en hastighet av 50 kilometer i timmen enligt 4 kap. 20 § andra stycket 3 trafikförordningen (1998:1276).

13.10.3 Undantag från de tekniska kraven

Det finns flera möjligheter att medge undantag från de tekniska fordonskraven. Enligt 3 kap. 14 § fordonsförordningen får Transportstyrelsen exempelvis vid prövning av typgodkännande enligt EU-rättsakter på området för jordbruks- och skogsbruks-traktorer i enskilda fall medge undantag från ett eller flera av de föreskrivna kraven för fordon som tillverkas i små serier. Enligt 4 kap. 13 § fordonsförordningen kan Transportstyrelsen meddela undantag från de tekniska kraven vid enskilt godkännande om det finns godtagbara skäl.

Enligt 8 kap. 8 § fordonsförordningen får Transportstyrelsen meddela föreskrifter och i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i förordningen för ett visst fordon, en viss fordonstyp eller en viss grupp eller kategori av fordon om det

– behövs med hänsyn till fordonets eller fordonens konstruktion eller användning eller är motiverat av något annat särskilt skäl, – kan ske utan fara för trafiksäkerheten och inte medför någon

väsentlig störning för omgivningen eller någon annan avsevärd olägenhet, samt

– är förenligt med tillämpliga EU-rättsakter, avtal om ömsesidigt erkännande och reglementen.

Ett undantag från bestämmelserna får förenas med villkor.

Skydd vad gäller trafiksäkerhet, miljö och folkhälsa

Ett av de viktigaste syftena bakom fordonsbestämmelserna är att garantera vissa skyddsvärda intressen. Även om de tekniska kraven är uppfyllda får typgodkännande därför inte meddelas om fordonen, systemen, komponenterna eller de separata tekniska enheterna utgör en allvarlig fara för trafiksäkerheten, miljön eller folkhälsan (3 kap.

17–18, 4 kap. 14 § fördonsförordningen). Även för undantag från reglerna för godkännande krävs att fordonet bedöms vara säkert.

13.10.4 Närmare om de tekniska kraven för motorredskap För att godkännas vid en registreringsbesiktning ska ett motor-redskap uppfylla vissa tekniska krav. Huvudsakligen handlar kraven om hastighet, styrning, bromsar, belysning (sikt) och markeringar.

Detaljerade tekniska krav finns i Vägverkets föreskriftssamling (VVFS 2003:27) om motorredskap. Sammanfattningsvis ställs huvud-sakligen följande krav.

• Hastighet: motorredskap delas in i klass I och klass II. För klass II gäller att fordonet ska vara konstruerat för en konstruktiv hastighet av högst 30 kilometer per timme, medan fordon i klass I är konstruerat för en högsta hastighet över 30 kilometer i timmen:

Den legala hastigheten som fordonen får köra i är 50 kilometer i timmen.

• Styrning: För fordon i klass I krävs att styrningen uppfyller kraven i ISO 5010, vilket bland annat innebär krav på nöd-styrsystem.

• Bromsar och Bromssystem ska uppfylla kraven i VVFS 2003:27 kap. 11. Alternativt accepteras att fordonet uppfyller kraven i ISO 3450.

• Hytt och skyddshytt ska uppfylla kraven i ISO 3471.

• Underlaget för registreringsbesiktning ska innehålla identifie-ringsuppgifter, tekniska data med referens till författning, kapitel och paragrafer eller till angivna direktiv/standarder inklusive refe-rens till intygsunderlag (provningsrapport, typgodkännande eller liknande).

• Belysning: Två halvljusstrålkastare fram, två röda baklyktor och två röda bakreflexer.

• LGF-skylt (långsamtgående fordon) för motorredskap klass II De tekniska kraven kan behöva ses över för automatiserad körning utifrån två aspekter. Dels kan det behövas ytterligare eller anpassade krav för att garantera säkerheten och för att de fordon som inte behöver tillstånd till försök ska kunna framföras. Dels behöver vissa krav, som är till för eller avser skydda föraren, inte gälla vid automatiserad körning. Motorredskap som styrs med fjärrkontroll inom synhåll förekommer redan i stor utsträckning, så det som tillkommer kan vara fordon som styrs på avstånd eller som är helt automatiserade och inte har någon förare. Transportstyrelsen är den myndighet som kan ta fram och besluta föreskrifter på området.

13.10.5 Försöksverksamhet och internationella krav

Som konstateras i delbetänkandet SOU 2016:28 Vägen till själv-körande fordon – försöksverksamhet, omfattar Wienkonventionen, enligt en gemensam tolkning som gjorts i en arbetsgrupp för automatiserade fordon under WP.1, inte försöksverksamhet.

Försöksverksamhet kan därför tillåtas förutsatt att de internationella och nationella regler som finns för fordon och deras utrustning, samt för förarbehörigheter, följs. Även om så är fallet är det enligt utredningens uppfattning olämpligt att införa regler som skiljer sig kraftigt från de som gäller i enlighet med det internationella regel-verket, ens för försök. När det gäller fordon med behörighetskrav som grundas i körkortsdirektivets bestämmelser föreslås därför i detta skede inte någon ändring av förordningen om försök med automatiserade fordon. Kravet på att det ska finnas en förare i eller utanför fordonet kvarstår således. Detta ger, med den tolkning av begreppet förare som utredningen gjort, goda möjligheter att utveckla tekniken för automatiserade fordon. Då de internationella konventionerna eller EU-reglerna ändras eller en av länderna gemensam tolkning görs, bör en ny bedömning dock ske.

Enligt förordningen om försöksverksamhet med självkörande fordon ställs således krav på att det ska finnas en behörig förare i eller utanför fordonet. Med förande av motorfordon avses det

dyna-miska, taktiska och operationella förandet av ett eller flera fordon.

En fysisk förare kan alltså föra ett eller flera fordon samtidigt och befinna sig i eller utanför fordonet. Det innebär som tidigare sagts att det blir möjligt att genomföra lösningar där en förare för flera fordon. Exempel på sådana lösningar är rangering av fordon, fordon för vägunderhåll eller mätning, lastbilskolonner med förare endast i den första bilen etc. Dessa lösningar kräver i dag tillstånd till försöksverksamhet, i de fall fordonen inte är godkända eller annars tillåtna för trafik på väg.

Det nu gällande kravet i förordningen om att det ska finnas en förare i eller utanför fordonet innebär dock en begränsning av utvecklingen av tekniken. Även om det för närvarande inte finns helt automatiserade fordon i nivå 5, så sker en utveckling mot nivå 4, där en förare inte längre behövs. För att möjliggöra försök med högre nivåer av automatiserade fordon bör en ändring i förordningen om försöksverksamhet införas. Inom EU pågår ett intensivt arbete för att möjliggöra gränsöverskridande och storskaliga försök med automatiserad och uppkopplad körning. Detta arbete accentuerar att förandet av fordon ofta är gränsöverskridande och att nationella regler som hindrar detta är olämpliga. Även om kraven för försöks-verksamhet till stor del kan bestämmas nationellt så bör de inte alltför mycket avvika från den grundläggande synen enligt inter-nationell rätt. För de fordon där det finns harmoniserade behörig-hetskrav genom körkortsdirektivet anser utredningen att de inter-nationella processerna för att anpassa regelverken till automatiserad körning bör avvaktas.

Till en början kan det mot denna bakgrund införas en möjlighet att få tillstånd till försöksverksamhet med förarfria fordon vars körkortsbehörighet inte regleras i körkortsdirektivet, och vars behörighetskrav således regleras nationellt.

Den föreslagna ändringen skulle göra det möjligt att genomföra förarfria försök, med fordon som inte kräver körkortsbehörighet enligt körkortsdirektivet, men är fordon som i enlighet med 8 kap.

18 § fordonsförordningen (2009:211) omfattas av ett beslut om un-dantag. Förordningen (2017:309) om försöksverksamhet med auto-matiserade fordon för trafik på väg, ställer upp ett krav på att det vid färd med ett automatiserat fordon ska finnas en behörig förare i eller utanför fordonet. Bestämmelsen bör kompletteras med att villkor om behörig förare får ställas för automatiserade traktor, motorredskap

klass II moped klass II, snöskoter och terränghjuling. Detta innebär att tillstånd till försöksverksamhet för sådana fordon som omfattas av försöksförordningen kan ges utan krav på förare, förutsatt att övriga krav för tillstånd, bland annat trafiksäkerhet, uppfylls. Det innebär exempelvis att verksamheter med fordon av detta slag där det finns en operatör till fordonen, som inte har någon egentlig förarroll, kan få tillstånd om övriga förutsättningar är uppfyllda.

13.10.6 Förarfria fordon utan tillståndskrav

För att ge större möjligheter till nya affärskoncept och verksamheter med automatiserade fordon som en del, föreslås att vissa långsamt-gående fordon kan användas utan tillstånd till försöksverksamhet. I enlighet med de ändringar som föreslås i körkortsbestämmelserna, bör det införas ett undantag från kravet på tillstånd till försöks-verksamhet för automatiserade motorredskap klass I, förutsatt att dessa förs i högst 20 kilometer per timme. Det innebär att sådana automatiserade fordon kan föras utan tillstånd, oavsett om de har en förare eller inte, förutsatt att övriga krav på fordonet och var det får föras är uppfyllda. De krav som bör ställas på dessa fordon och var de får föras behandlas nedan. Den begränsning till 20 kilometer i timmen som utredningen föreslår införs i trafikförordningen, behandlas närmare nedan.

13.11 Trafikförordningen anpassas