Fordon med nationella behörighetskrav

Förslag: Det införs ett undantag för automatiserade traktorer, motorredskap klass II, mopeder klass II, snöskotrar och terräng-hjulingar från körkortslagens behörighetsregler. För att få föras på väg krävs att förandet sker i enlighet med ett tillstånd till för-söksverksamhet, om det aktuella fordonet omfattas av förord-ningen om försöksverksamhet med självkörande fordon.

Bedömning: För fordon som inte omfattas av körkortsdirek-tivets harmoniserade behörighetsregler kan kraven på förare och behörigheter bestämmas nationellt. När det gäller fordon som har svenska behörighetskrav, finns normalt goda skäl för detta, såsom att åstadkomma en högre trafiksäkerhet vid förandet av fordonen. För att ändå göra det möjligt att genomföra försök med och en introduktion av högre nivåer av vissa automati-serade fordon utan förare bör körkortslagens behörighetskrav ändras genom införande av ett undantag i körkortsförord-ningen.

Behörighetskrav enligt körkortslagen

Enligt 2 kap. 1 § körkortslagen (1998:488) får personbil, lastbil, buss, motorcykel och moped klass I endast köras av den som har ett gäl-lande körkort för fordonet. Enligt 2 kap. 2 § får traktor a med gum-mihjul och motorredskap klass II köras på väg endast av den som har ett gällande körkort eller traktorkort, om inte körningen på väg avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål. Vidare får terrängvagn, motor-redskap klass I och traktor b köras endast av den som har ett gäl-lande körkort med behörigheten B. Enligt 2 kap. 3 § får moped klass II köras endast av den som har körkort, traktorkort eller förar-bevis för moped klass II. Snöskoter får köras endast av den som har förarbevis för snöskoter och terränghjuling får köras endast av den som har förarbevis för terränghjuling.

Som tidigare konstaterats finns inom EU harmoniserade be-stämmelser om körkortsbehörigheter i tredje körkortsdirektivet, för de fordon som avses i 2 kap. 1 § körkortslagen. Dessa regler bygger i sin tur på Wienkonventionens regler om körkort för vissa fordon.

Wienkonventionens krav att alla fordon ska ha en förare är inte in-förd i, men ligger ändå bakom både körkortsdirektivet och de svenska reglerna. Det pågår för närvarande ett aktivt internationellt arbete för att ändra eller tolka reglerna i framför allt Wienkonven-tionen, så att även högre automatiseringsnivåer på fordon blir möj-liga att införa. När det gäller dessa internationellt reglerade fordon med krav på förare med viss körkortsbehörighet, bedömer utred-ningen det för närvarande inte förenligt med internationell rätt att

tillåta förarlösa fordon. Det är inte heller lämpligt att införa en na-tionell reglering av fordon som i hög utsträckning behöver användas i internationell trafik. Därför lämnar utredningen inte några förslag i denna del utan förordar att Sverige fortsätter att arbeta för att göra detta möjligt genom en ändring eller gemensam tolkning av reglerna i Wienkonventionen samt de ändringar av vissa andra regelverk som behövs för att undanröja hinder för automatiserad körning.

Varken Wienkonventionen, körkortsdirektivet eller körkorts-lagen är skrivna på ett sätt som går att tillämpa rakt av på automatise-rade fordon i högre nivåer (SAE nivå 4–5), utan förutsätter helt en-kelt att det finns en förare. Man kan naturligtvis hävda att reglering-en av behörighetskrav för förare greglering-enerellt inte kan tillämpas på automatiserade, förarfria fordon. Utredningen anser dock att det måste bli tydligt om dessa fordon omfattas av reglerna eller inte.

Med den tolkning av förarbegreppet som utredningen gör finns goda möjligheter att genomföra försök med en förare i eller utanför fordonet, med fjärrstyrning och med möjlighet för en förare att styra flera fordon, inom ramen för förordningen om försöksverksamhet.

Högt automatiserade fordon, utan förare i eller utanför fordonet, finns för närvarande inom industrin eller inom avgränsade områden För att en utveckling av helt förarfria vägfordon ska kunna ske, måste försök med sådana dock kunna utföras i verklig trafik.

Enligt utredningens bedömning är det lämpligt att till en början kunna genomföra förarfria försök med vissa fordon, där eventuella förarkrav regleras nationellt. Detta gäller främst behörigheter för vägfordon som traktor, motorredskap och moped klass II. Dessa fordon används främst i nationell trafik och i låg fart. Vid till-ståndsgivningen ska det göras en bedömning av om försök med så-dana fordon är säkra. Det innefattar bland annat frågan om en förare måste finnas eller ej, samt om var en eventuell förare kan befinna sig för att förandet ska kunna ske på ett säkert sätt.

Vissa andra behörighetskrav

Förutom körkortslagens krav på viss behörighet finns vissa behörig-hetskrav för yrkesförare. För förare som ska ha rätt behörighet för ett visst fordon föreslås inte någon ändring. Det innebär exempelvis att förare vid yrkesmässig trafik måste uppfylla kraven på

yrkeskun-skap även vid automatiserad körning. De undantag som föreslås för automatiserade traktorer, motorredskap klass II, mopeder klass II, snöskotrar och terränghjulingar från körkortslagens behörighets-regler, gäller under förutsättning att tillstånd till försöksverksamhet kan medges utan krav på förare. Om verksamheten sker inom ramen för ett yrkestrafiktillstånd gäller även fortsatt de regler som finns för yrkesmässig trafik.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG finns följande definitioner av yrkesmässig trafik för godstransporter och persontransporter med buss;

• yrkesmässigt bedrivande av godstransporter på väg: verksamhet som bedrivs av ett företag som med motorfordon eller fordons-kombinationer transporterar gods för annans räkning,

• yrkesmässigt bedrivande av persontransporter på väg: verk-samhet som bedrivs av ett företag som, med motorfordon byggda och utrustade på sådant sätt att de är lämpliga att transportera fler än nio personer – inklusive föraren – och avsedda för detta ändamål, bedriver persontrafik för allmän-heten eller särskilda användarkategorier mot ersättning som betalas av de transporterade personerna eller av organisatören.

Förordning ska dock, förutsatt att inte annat föreskrivs i nationell lagstiftning, inte tillämpas på företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med motorfordon eller fordons-kombinationer med en högsta tillåten vikt av 3,5 ton eller företag som bedriver yrkesmässig trafik uteslutande med motorfordon med en högsta tillåten hastighet som inte överstiger 40 kilometer i timmen.

Utöver bestämmelserna i förordningen finns nationella bestäm-melser för yrkesmässig trafik. Enligt yrkestrafiklagen (2012:210) gäller dessa även för den som yrkesmässigt bedriver godstransporter med lätta lastbilar eller personbilar med en högsta tillåtna vikt under 3,5 ton. Nationellt anses således yrkesmässig trafik vara trafik där personbilar, lastbilar, bussar, terrängmotorfordon eller traktorer med

tillkopplade släpfordon (traktortåg) med förare ställs till allmänhe-tens förfogande mot betalning för transport av personer eller gods.

När det gäller behörighetskrav vid yrkesmässig trafik finns det för traktortåg eller tung terrängvagn i yrkesmässig trafik enligt 2 kap. 10 § yrkestrafiklagen krav på att föraren har behörigheten C eller CE. Det är bara transportuppdrag åt andra som kräver tillstånd för yrkesmässig trafik och som därmed kan kräva att en förare har viss behörighet enligt 2 kap. 10 §. Företag som uteslutande bedriver verksamhet av visst slag såsom transporter med utryckningsfordon, transporter av döda, snö, is, sand eller annat halkbekämpnings-material avseende viss renhållning samt transporter av jordbrukspro-dukter och med traktor av projordbrukspro-dukter från, eller förnödenheter för, lantbruket eller skogsbruket, har ett särskilt undantag i 1 kap. 2 § yrkestrafikförordningen (2012:237).

Motorredskap klass II omfattas inte av yrkestrafiklagens eller motsvarande bestämmelser om särskild behörighet vid yrkesmässiga godstransporter.

För att försök med förarfria fordon ska kunna prövas, föreslår ut-redningen mot ovan bakgrund att ett undantag från bestämmelserna i 2 kap. 2 och 3 §§ körkortslagen (1998:488) införs i kap. 8 körkorts-förordningen så att traktor, motorredskap klass II, moped klass II, snöskoter och terränghjuling kan föras utan förare, om färden sker antingen;

1. i enlighet med ett tillstånd enligt förordningen (1017:309) om försöksverksamhet med självkörande fordon eller

2. med motorredskap klass II som är konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen.

Förslaget innebär att försök med förarfria fordon som är nationellt reglerade vad gäller förarens behörighet, kan genomföras efter till-stånd till försöksverksamhet. De fordon som omfattas är traktor, motorredskap klass I och II, moped klass II, snöskoter och terränghjuling samt motordrivna fordon som klassas som cykel (exempelvis eldriven rullstol och elcykel). Nedan beskrivs kort förutsättningarna för de olika fordonen.

Traktor

En traktor är ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar, som är inrättat för att dra andra fordon eller arbetsredskap och ska vara ut-rustad med kopplingsanordning. Traktorer delas in i två under-grupper beroende på sin maximala konstruktiva hastighet.

• En traktor a är konstruerad för en hastighet av högst 40 kilometer per timme. Hit hör också äldre traktorer (före 2003) och bil om-byggd till traktor (A-traktor), som ska vara begränsade till en hast-ighet av högst 30 kilometer per timme. Traktor a ska ha en skylt som talar om att det är ett långsamtgående fordon (LGF-skylt).

• En traktor b är konstruerad för en hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen. Den högsta tillåtna hastigheten är 50 kilo-meter i timmen enligt 4 kap. 20 § trafikförordningen.

Traktorer får köras på väg och ska då följa trafikreglerna. De får inte köras på motorväg eller motortrafikled. Traktor a ska köras i vägre-nen eller så långt till höger på körbanan som möjligt, medan traktor b ska köras på körbanan (vägen).

Traktor delas in två skatteklasser. I skatteklass I hamnar traktorer med tjänstevikt över 2 ton samt traktorer som är ombyggda bilar eller specialkonstruerade dragfordon, dvs. traktorer som främst an-vänds för transport på allmänna vägar. I skatteklass II hamnar trak-torer som mest används för transport av produkter från eller för-nödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske.

För en traktor b krävs som lägst körkort med behörigheten B.

För traktor a och äldre traktorer (enligt ovan) krävs traktorkort eller körkort med AM-behörighet eller högre. För kortare sträckor på väg, till eller från en arbetsplats, mellan en gårds ägor eller liknande krävs inget körkort för traktor a. För traktor a eller b med till-kopplade släp i yrkesmässig godstrafik krävs behörigheten C eller CE (se vidare 2 kap. 10 § yrkestrafiklagen).

Traktor ska vara registrerad och ha registreringsskylt. Kontroll-besiktning krävs inte i dag men införs våren den 20 maj 2018 för snabbgående traktorer klassade som traktor b och för bilar som byggts om till traktorer (så kallad A-traktor). Besiktningskravet för dessa fordon införs för att öka trafiksäkerheten. Vidare krävs att traktorer har en trafikförsäkring.

Motorredskap

Ett motorredskap är ett motordrivet fordon som är byggt huvudsak-ligen som ett arbetsredskap eller för kortare förflyttningar av gods.

Motorredskap delas in i klass I och klass II.

• Motorredskap klass I ska vara konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen. Den högsta hastigheten som ett motorredskap klass I får köra är 50 kilometer i timmen.

Om motorredskapet har flera släpvagnar, eller en släpvagn, som inte är försedd med effektiva bromsar som kan manövreras från motorredskapet, är högsta tillåtna hastighet 40 kilometer per timme. I vissa fall gäller även en hastighetsbegränsning på 30 kilo-meter i timme, se 4 kap. § 20 trafikförordningen.

• Motorredskap klass II ska vara konstruerat för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen. Det ska också vara utrustat med en särskild skylt för långsamtgående fordon (LGF-skylt).

För förande av motorredskap klass I krävs lägst körkortsbehörig-heten B. För motorredskap klass II krävs lägst körkortsbehörigkörkortsbehörig-heten AM eller traktorkort. Ett motorredskap klass I ska ha registrerings-skylt medan ett motorredskap klass II kan behöva registreras bero-ende på användning. I princip gäller detta för motorredskap klass II som används för persontransport på allmän väg, för mer än kortare sträcka, se närmare 12–13 § lagen om vägtrafikregister (2001:558)⁷. Ett motorredskap klass I ska också kontrollbesiktigas. Om ett for-don omfattas av bestämmelser om forfor-donsskatt och krav på trafik-försäkring beror på dess användningsområde. Ett motorredskap klass II, med högsta tjänstevikt 2 000 kilo undantas från skatteplikt och ett motorredskap med en tjänstevikt av högst 2 000 kilo som är inrättat huvudsakligen som arbetsredskap och som varken är eller

7 12 § 1 st. LVTR: Motorredskap klass II när de används

a) för persontransport på en väg som inte är enskild, om det sker i annat fall än vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett arbetsställe för fordonet eller liknande, eller undantagsvis vid färd kortare sträcka i andra fall än som nu har nämnts,

b) för transport av gods i andra fall än som avses i 2 kap. 17 § vägtrafikskattelagen (2006:227), på en väg som inte är enskild.

Enligt 2 kap. 17 § vägtrafikskattelagen (2006:227) tillhör motorredskap som, utan att höra till skatteklass I enligt 16 § 4, har en tjänstevikt som inte överstiger 2 ton, skatteklass 2.

Ett arbete med att se över LVTR pågår inom Näringsdepartementet. Enligt uppgift kommer en ny lag om fordonsregler och brukande av fordon att föreslås inom kort.

bör vara registrerat i vägtrafikregistret, behöver inte ha en trafikför-säkring. De motorredskap som har en tjänstevikt av högst 2 000 kg är dock trafikförsäkringspliktiga om de har en transportfunktion, dvs. att de är inrättade eller används för gods- eller persontransport i en väsentlig omfattning.

Enligt 8 kap. 16 § fordonsförordningen får Transportstyrelsen meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning. Enligt Vägverkets föreskrifter om motorredskap (VVFS 2003:27) ska mo-torredskap som förs på väg vara utrustade med viss belysning (2 halvljusstrålkastare, 2 baklyktor och 2 röda reflexer bak) samt LGF-skylt (långsamtgående fordon). När det gäller märkning får Transportstyrelsen meddela föreskrifter om att vissa fordonsdelar eller fordonstillbehör får tas i bruk, saluföras eller användas endast om de är märkta enligt styrelsens föreskrifter eller är av en typ som har godkänts av styrelsen eller någon annan myndighet. Däremot finns det inte något sådant bemyndigande vad avser ett helt fordon.

Maskindirektivets krav på viss utrustning

Direktiv 2006/42/EG är en reviderad version av maskindirektivet, vars första version antogs 1989. Det nya maskindirektivet har varit tillämpligt från och med den 29 december 2009. Direktivet har två syften, dels att harmonisera de gällande kraven för att uppnå ett starkt skydd för hälsa och säkerhet, dels att säkerställa fri rörlighet för maskiner på EU-marknaden. Det reviderade maskindirektivet innehåller förtydliganden och konsoliderar direktivets bestämmelser i syfte att underlätta den praktiska tillämpningen bland annat inne-håller direktivet bestämmelser om CE-märkning.

Motorredskap är en svensk definition av fordon som normalt an-ses falla under maskindirektivets bestämmelser. Enligt 1.2.4.3. ma-skindirektivet ska sådana fordon vara försedda med nödstopp. Ma-skindirektivet innehåller även krav på viss information och varning på fordonet. Det finns också särskilda bestämmelser om självgående fordons förflyttningsfunktion i 3.3.3. Utan att det hindrar tillämp-ningen av gällande vägtrafikregler gäller att självgående maskiner och därtill hörande släp ska uppfylla kraven beträffande fartminskning, stopp, bromsning och uppställning för att säkerställa säkerheten under alla tillåtna arbets-, lastnings-, hastighets-, mark- och lutnings-förhållanden. Föraren måste kunna sakta ned och stanna en

självgå-ende maskin med hjälp av ett huvudreglage. Om säkerheten så krä-ver, om huvudreglaget (färdbromsen) inte fungerar eller om det sak-nas tillräckligt med energi för att aktivera huvudreglaget, s.k. en nöd-stoppsanordning med helt oberoende och lätt tillgängligt manöver-don finnas, så att maskinen kan bromsas och stoppas. Om så erfordr-as av säkerhetsskäl, ska det finnerfordr-as en parkeringsanordning (broms) som hindrar en stillastående maskin från att komma i rörelse. Denna anordning (broms) kan vara kombinerad med en av de anordningar som avses i andra stycket, förutsatt att den är helt mekanisk.

Moped klass II

Moped klass II är ett motorfordon på två, tre eller fyra hjul, som är konstruerat för en hastighet av högst 25 kilometer per timme och vars effekt inte överskrider 1 kilowatt. Denna klass inkluderar även äldre nationellt typgodkända så kallade 30-mopeder samt motori-serade cyklar. En motoriserad cykel är konstruerad för att drivas av en tramp- eller vevanordning och med en motor som inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen. Skillnaden mellan en sådan cykel (som klassas som moped klass II) och en el-cykel (som klassas som el-cykel) är i princip att mopedel-cykeln har en starkare motor.

För att få köra en moped klass II krävs förarbevis eller lägst körkortsbehörighet AM samt att personen är minst 15 år (den som har fyllt 15 år innan 1 oktober 2009 behöver inte ha något förarbevis eller körkort).

Det finns inga krav på registrering eller besiktning. En moped klass II ska antingen vara typgodkänd enligt EU-gemensamma regler eller ha godkänts vid en mopedbesiktning. En typgodkänd moped har en skylt och ett intyg (EU-intyg om överensstämmelse med typ-godkännande, eng. Certificate of Conformity eller CoC-dokument) som visar att den omfattas av ett giltigt godkännande. En moped som har godkänts vid en mopedbesiktning ska ha en beteckning som är unik för fordonet.

Från 1 januari 2016 tillåts en ny typ av moped klass II. Den ska ha trampor och en hjälpmotor med en högsta effekt på 1 000 watt.

Motorn får endast ge ett krafttillskott upp till och med 25 kilometer i timmen. Det räcker med cykelhjälm för att få köra just den här mopedtypen, medan det annars krävs skyddshjälm för att färdas på

moped. En moped som har godkänts enligt äldre svenska bestäm-melser (genom ett typintyg före 17 juni 2003) tillhör även den moped klass II (så kallad 30-moped).

Trafikreglerna för en moped klass II är desamma som för cykel, med vissa undantag (se exempelvis 3 kap. 12 a § trafikförordningen).

En moped klass II kan därmed föras på cykelbana, såvida inte cykelbanan har en tilläggstavla under vägmärket för påbjuden cykelbana där det står ”ej moped”.

*med släp i yrkestrafik krävs körkortsbehörigheten C. Lägre hastighet föreskrivs om det är ett obromsat släp. Vid körning kortare sträckor till och från arbetsplats eller mellan gårds ägor eller liknande gäller särskilda undantag. Det krävs till exempel inte viss behörighet.

**se ovan under avsnittet om motorredskap.