• No results found

Förslaget till lag om vägtransportledare

In document Regeringens proposition 2003/04:160 (Page 175-181)

12 Författningskommentar

12.4 Författningskommentar till lagförslagen som behandlas

12.4.1 Förslaget till lag om vägtransportledare

Prop. 2003/04:160

12.4 Författningskommentar till lagförslagen som

Prop. 2003/04:160 3 §

I paragrafen definieras det i lagen använda begreppet eskort.

Anvisningar för trafiken 4 §

Av paragrafen framgår att en vägtransportledare har rätt att i samband med långa, breda och tunga vägtransporter ge anvisningar för trafiken.

En ytterligare förutsättning är dock att det i dispensbeslutet har angetts som ett särskilt villkor att transporten skall utföras med eskort.

Dispensbeslut brukar som huvudregel förenas med villkor om eskort när fordonets eller lastens bredd överstiger 450 centimeter eller om läng-den överstiger 35 meter. I fråga om tunga transporter förenas dispensen normalt med ett villkor om eskort när en bro skall passeras och vikten uppgår till 100 ton eller mer. En utförlig beskrivning av dispenssystemet finns i avsnitt 11.1.4.

De anvisningar som vägtransportledaren får ge kan rikta sig till såväl föraren av det fordon som eskorteras som till andra trafikanter. Av 2 kap.

3 § andra stycket trafikförordningen (1998:1276) följer att trafikanter är skyldiga att följa anvisningar av den som av en myndighet har förordnats att ge anvisningar för trafiken. Regeringen har för avsikt att i den para-grafen tydliggöra att trafikanter är skyldiga att följa anvisningar som ges av en vägtransportledare.

Förordnande som vägtransportledare 5 §

I paragrafens första stycke anges de krav som skall vara uppfyllda för att någon skall förordnas som vägtransportledare.

Enligt första punkten skall den sökande ha genomgått en särskild ut-bildning. Närmare bestämmelser om utbildningen får enligt bemyndi-gandet i 17 § 1 meddelas av regeringen eller den myndighet som reger-ingen bestämmer. Utbildnreger-ingen skall syfta till att ge vägtransportledaren goda kunskaper i gällande trafikregler samt särskilda kunskaper om de problem av fordons- och körteknisk karaktär som kan uppstå under dis-penstransporter. Vidare skall utbildningen syfta till att ge sådana kunska-per som behövs för att ge anvisningar för trafiken. I avsnitt 11.3.12 beskrivs närmare hur regeringen anser att utbildningen bör läggas upp.

Av andra punkten följer att sökanden med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter skall vara lämplig för uppdraget som vägtrans-portledare. Vid bedömningen av sökandens lämplighet med hänsyn till laglydnad måste beaktas dels vilken typ av brottslighet han eller hon eventuellt har gjort sig skyldig till, dels hur lång tid som har förflutit sedan brottet begicks. Ju längre tid som har förflutit desto mindre anled-ning finns det att beakta brottet vid bedömanled-ningen.

176 När det gäller typen av brottslighet bör inte all slags brottslighet

inne-bära att den sökande anses som olämplig. I fråga om trafikbrott skall uppmärksammas att innehav av körkort är ett självständigt krav för ett förordnande vilket innebär att sökanden uppfyller de, i sammanhanget relativt långtgående, lämplighetskrav som ställs upp i körkortslagstift-ningen. En enstaka trafikförseelse, av annat slag än rattfylleribrott, som

Prop. 2003/04:160 för körkortsinnehavaren medför en varning eller en återkallelse med kort

spärrtid, bör generellt sett inte vara direkt avgörande för lämpligheten som vägtransportledare. Förseelsen måste dock naturligtvis vägas in i lämplighetsbedömningen. Såväl brott enligt brottsbalken som andra all-varligare brott som t.ex. narkotikabrott, smugglingsbrott, skattebrott och dopningsbrott bör leda till att sökandens lämplighet ifrågasätts. Natur-ligtvis måste det alltid göras en bedömning i det enskilda fallet.

Uppgifter om den som genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande om ordningsbot har ålagts påföljd för brott, finns i det belastningsregister som Rikspolisstyrelsen för enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Enligt 10 § förordningen (1999:1134) om belast-ningsregister har bl.a. Rikspolisstyrelsen rätt att få fullständiga uppgifter ur registret i ärenden där en lämplighetsprövning skall göras.

Även andra förhållanden än brott skall beaktas vid lämplighetspröv-ningen. Ett sådant är sökandens pålitlig i nykterhetshänseende. Omhän-dertagande enligt lagen (1976:511) om omhänOmhän-dertagande av berusade personer m.m., antecknas i vägtrafikregistret enligt 2 kap. 2 § förord-ningen (2001:650) om vägtrafikregister.

Ett ytterligare förhållande som bör beaktas är om sökanden tidigare varit verksam som vägtransportledare och då visat prov på olämplighet eller oförmåga att hantera uppgiften.

Av tredje punkten följer att sökanden skall inneha körkort med behö-righeten C eller likvärdigt utländskt körkort som är gällande i Sverige.

Behörigheten C ger enligt 2 kap. 5 § körkortslagen (1998:488) rätt att köra bl.a. tung lastbil, dvs. en lastbil med en totalvikt över 3,5 ton. Kör-kort med behörigheten C får enligt 3 kap. 6 § körKör-kortslagen utfärdas endast för den som har körkort med behörighet B och därigenom har rätt att köra personbil och lätt lastbil. Genom kravet på innehav av körkort med behörigheten C säkerställs att vägtransportledaren har kunskap om tunga fordon i trafik.

Enligt andra stycket får den som är anställd som polisman inte förord-nas som vägtransportledare. En motsvarande bestämmelse finns beträf-fande förordnande av ordningsvakt i 1 § lagen (1980:578) om ordnings-vakter. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 11.3.4.

6 §

I första stycket klargörs att det är Rikspolisstyrelsen som meddelar för-ordnanden av vägtransportledare. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 11.3.6.

177 Enligt andra stycket skall ett förordnande gälla för viss tid, dock längst

fem år. Genom att tidsbegränsa förordnandena säkerställs att en förnyad prövning sker efter en viss tid. Normalt bör giltigheten av ett förordnande begränsas till fem år. Det kan dock i särskilda fall bli aktuellt med kor-tare giltighetstid. Som exempel kan nämnas att någon med ett körkort utfärdat i ett land utanför EES förordnas som vägtransportledare. Efter-som ett sådant körkort enligt huvudregeln i 6 kap. 2 § andra stycket kör-kortslagen (1998:488) blir ogiltigt när innehavaren har varit folkbokförd här i mer än ett år, bör i ett sådant fall förordnandet som vägtransportle-dare begränsas till den tid körkortet är giltigt i Sverige. Det kan vivägtransportle-dare tänkas att sökanden själv begär att förordnandet skall begränsas till kor-tare tid än fem år.

Prop. 2003/04:160 Allmänna skyldigheter för vägtransportledare

7 och 8 §§

Paragraferna har utformats med 6 och 7 §§ lagen (1980:578) om ord-ningsvakter som förebild. Bestämmelsen i 7 § innebär att vägtransportle-daren i sin verksamhet är underställd polisen. För att polisen vid behov skall kunna utöva sitt förmanskap är vägtransportledaren enligt 8 § skyl-dig att hålla berörd polismynskyl-dighet underrättad, dels om varje enskilt eskortuppdrag, dels om förhållanden som bör komma till myndighetens kännedom. Genom underrättelseskyldigheten skapas också grunden för ett effektivt samarbete mellan vägtransportledaren och polisen. Bestäm-melserna behandlas i avsnitt 11.3.7.

9 §

Enligt paragrafen har vägtransportledaren en skyldighet att innan eskort-uppdraget påbörjas kontrollera att transporten uppfyller förutsättningarna för ett lagligt framförande med avseende på längd, bredd eller vikt. I praktiken handlar det om att vägtransportledaren skall kontrollera att det som har beslutats i fråga om transportens längd, bredd eller vikt samt villkor i övrigt – såsom begränsningar i tiden, angiven färdväg och ut-märkning – överensstämmer med de faktiska förhållandena. Om kon-trollen visar att transporten inte har stöd i dispensbeslutet följer av 4 §, i jämförelse med definitionen av långa, breda och tunga vägtransporter i 2 §, att vägtransportledaren saknar rätt att ge anvisningar för trafiken och därför inte kan fullfölja uppdraget.

Det torde inte vara några problem att fastställa transportens längd eller bredd. En viktbegränsning kan däremot vara svårare att kontrollera och något krav på att vägtransportledaren skall utföra en regelrätt vägning kan inte ställas. Skyldigheten får i stället begränsas till en kontroll av de uppgifter och den dokumentation som transportören tillhandahåller i fråga om fordons- och lastvikter. Sådana uppgifter kan förutsättas finnas tillgängliga eftersom de legat till grund för det aktuella dispensbeslutet.

Det förekommer dock att nyare fordon är utrustade med en egen mätut-rustning som relativt enkelt kan användas för viktkontroll. Om så är fallet får det ankomma på vägtransportledaren att använda den möjligheten, eventuellt i förening med en kontroll av transportörens uppgifter och dokumentation.

Vägtransportledarens skyldighet enligt paragrafen omfattar inte kon-troll av fordon eller last i andra avseenden än de som är knutna till dis-pensbeslutet.

10 §

Enligt paragrafen skall vägtransportledaren sträva efter att ge sådana anvisningar för trafiken att transporten kan utföras utan att annan trafik störs. Detta innebär att vägtransportledaren skall beakta såväl trafiksä-kerheten som framkomligheten för trafiken när anvisningarna ges.

Återkallelse av förordnande m.m.

11 §

178

Prop. 2003/04:160 I paragrafen finns bestämmelser om när ett förordnande av

vägtransport-ledare får återkallas. Enligt första meningen skall förordnandet återkallas om vägtransportledaren inte längre med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget. Det är samma typ av brottslighet och övriga omständigheter som kan leda till ett negativt beslut på en ansökan om förordnande som skall ligga till grund för en återkallelse. Angående lämplighetsbedömningen inför ett förordnande, se kommentaren till 5 §.

Som framgår av avsnitt 11.3.12 har regeringen för avsikt att med stöd av bemyndigandet i 17 § 1 införa krav på fortbildning för transportledarna. Om en vägtransportledare inte genomgår sådan fortbildning kan hans eller hennes förordnande återkallas med stöd av paragrafens andra mening. En återkallelse med stöd av andra meningen blir också aktuell om vägtransportledaren själv begär att förordnandet skall återkallas eller om vägtransportledaren anställs som polisman.

Dessutom kan det bli aktuellt att återkalla ett förordnande med stöd av denna bestämmelse om vägtransportledarens körkort återkallas utan tidsgräns på grund av medicinska förhållanden som är permanenta.

Däremot skall ett förordnande inte återkallas enbart därför att körkortet återkallats, t.ex. på grund av en trafikförseelse. Detta utesluter naturligt-vis inte att det förhållande som föranlett körkortsingripandet kan vara sådant att förordnandet skall återkallas med stöd av bestämmelsen i paragrafens första mening. Under den tid körkortet är ogiltigt får väg-transportledaren enligt 14 § inte utöva eskortverksamhet.

Bestämmelserna om återkallelse av ett förordnande som vägtransport-ledare behandlas i avsnitt 11.3.5.

12 §

Paragrafen har utformats med 9 § andra stycket lagen (1980:578) om ordningsvakter som förebild. Av första stycket följer att Rikspolisstyrel-sen skall stänga av den vägtransportledare vars förordnande på sannolika skäl kommer att återkallas. Om Rikspolisstyrelsen gör bedömningen att det föreligger sannolika skäl för återkallelse måste således styrelsen besluta att stänga av vägtransportledaren. Något utrymme för en sköns-mässig bedömning finns inte i den situationen.

En avstängning enligt första stycket innebär att vägtransportledaren stängs av från vidare tjänstgöring, medan en avstängning enligt andra stycket endast avser det enskilda uppdraget och på den grunden att väg-transportledaren åsidosätter sina skyldigheter, exempelvis vad som sägs i 7−10 §§ eller i föreskrifter om klädsel, utrustning eller utmärkning av fordon som har meddelats med stöd av 17 § 3 och 4. Till skillnad mot första stycket finns i andra stycket utrymme för en skönsmässig bedöm-ning av om omständigheterna är så allvarliga att det finns skäl att besluta om avstängning.

13 §

179 Med stöd av bestämmelsen i första meningen kan en enskild polisman i

brådskande fall när trafiksäkerheten är i omedelbar fara eller det finns risk för annan avsevärd olägenhet, stänga av en vägtransportledare från ett visst uppdrag. Exempel på detta kan vara att vägtransportledaren är påverkad av sådana förhållanden som sägs i 3 kap. 1 § trafikförordningen

Prop. 2003/04:160 (1998:1276), dvs. sjukdom, uttröttning, påverkan av alkohol eller andra

stimulerande eller bedövande ämnen. En annan situation kan vara att vägtransportledaren vägrar lyda en polismans anvisningar med uppen-bara risker som följd. Denna avstängning kan ses som ett interimistiskt beslut och skall därför enligt andra meningen skyndsamt anmälas till Rikspolisstyrelsen som har att omedelbart pröva om avstängningen skall bestå.

Bestämmelsen har utformats med 9 § tredje stycket lagen (1980:578) om ordningsvakter som förebild.

14 §

Enligt 5 § första stycket 3 får endast den som innehar körkort med behö-righeten C eller likvärdigt utländskt körkort som är gällande i Sverige, förordnas som vägtransportledare. För det fall körkortet – eller enbart be-hörigheten C – blir ogiltigt, t.ex. om körkortet återkallas på grund av att innehavaren gör sig skyldig till en trafikförseelse, får vägtransportledaren under den period körkortet är ogiltigt inte utöva eskortverksamhet och ge anvisningar för trafiken. En sådan ogiltighet leder dock inte i sig till att förordnandet som vägtransportledare skall återkallas. Däremot kan naturligtvis det förhållande som föranlett körkortsingripandet vara sådant att vägtransportledaren inte längre anses vara lämplig för uppdraget och att förordnandet därför skall återkallas, se vidare kommentaren till 11 §.

Av kommentaren till 11 § framgår vidare att återkallelse av förordnandet som vägtransportledare kan bli aktuellt om körkortet återkallas utan tids-gräns på grund av medicinska förhållanden som är permanenta.

När en vägtransportledares körkort blir giltigt på nytt efter en ogiltig-het kan vägtransportledaren återuppta sin verksamogiltig-het och ge anvisningar för trafiken utan att något beslut om detta behöver fattas.

Överklagande 15 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka beslut som får överklagas.

Samtliga beslut som Rikspolisstyrelsen fattar med stöd av lagen får över-klagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller alltså beslut angå-ende förordnande som vägtransportledare enligt 5 §, beslut om återkal-lelse av ett förordnande enligt 11 §, beslut om avstängning enligt 12 § samt beslut om att en av polisman beslutad avstängning skall bestå enligt 13 §.

De beslut att stänga av en vägtransportledare som en polisman får meddela får dock inte överklagas. Dessa beslut skall skyndsamt anmälas till Rikspolisstyrelsen som har att omedelbart pröva om avstängningen skall bestå. Det sistnämnda beslutet av Rikspolisstyrelsen går som tidi-gare nämnts att överklaga hos allmän förvaltningsdomstol.

Verkställighet 16 §

180 I paragrafen klargörs att beslut som meddelas enligt lagen – i fråga om

såväl förordnande som återkallelse och avstängning – skall gälla omedel-bart, om inget annat sägs i beslutet.

Prop. 2003/04:160 Bemyndiganden

17 §

Genom paragrafen klargörs att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som går utöver verkstäl-lighetsföreskrifter eller föreskrifter inom ramen för restkompetensen enligt 8 kap. 13 § regeringsformen.

Med stöd av tredje punkten får bestämmelser meddelas som innebär att vägtransportledarens klädsel eller andra kännetecken skall utvisa väg-transportledarens funktion och behörighet utan att det uppstår risk för förväxling med polisens klädsel och kännetecken. Med stöd av fjärde punkten får liknande bestämmelser meddelas beträffande de fordon som används av vägtransportledaren vid eskort.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 11.3.12.

12.4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:24) om

In document Regeringens proposition 2003/04:160 (Page 175-181)