Prop. 2003/04:160
möjlighet till prisreglering som föreslås menar länsstyrelsen att den kan leda till att priset för utbildningen hamnar på just den nivå som Vägverket föreskriver. Länsstyrelsernas arbetsgrupp för körkort och yrkestrafik (LAKY) avstyrker förslaget på i huvudsak samma grunder som Länsstyrelsen i Stockholms län och delar även i övrigt styrelsens bedömning. Bil Sweden avstyrker förslaget och anser att utbildningen bör vara frivillig.
Prop. 2003/04:160
Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av den omfattande privata övningskörningen har handledaren en central roll i trafiksäker-hetsarbetet, såväl när det gäller att utöva uppsikt och instruera under övningskörningen, som att förmedla kunskap som används efter det att körkortet utfärdats. Som konstaterats i ett tidigare avsnitt föreligger det dock ofta brister i denna övningskörnings planering, struktur och innehåll. Det är därför av vikt att det införs en obligatorisk introduktionsutbildning som skall ge handledaren och den som skall övningsköra ökad färdighet, kunskap och vägledning. Det sagda gäller i huvudsak vid övningskörning för förarbehörighet B, varför de föreslagna reglerna bör begränsas till detta område. Härigenom uppkommer inte heller några svårigheter för personer, som i sin anställning har till uppgift att vara handledare åt andra anställda med körkortstillstånd som övningskör hos samma arbetsgivare, eftersom det i dessa fall normalt handlar om högre förarbehörigheter. Länsstyrelsen i Stockholms län anför att för det fall utbildningen införs bör den även omfatta förarbehörigheten A. Enligt regeringens mening är en sådan utvidgning av tillämpningsområdet inte försvarlig ur ett administrativt perspektiv mot bakgrund av att trafiksäkerhetsvinsterna till helt övervägande del får anses uppnås med förslagets avgränsning.
97 Några remissinstanser avstyrker förslaget om introduktionsutbildning
på grund av att den föreslagna utbildningen är för kort för att ha en kvalitetshöjande verkan på övningskörningen och risken att en utbildning kan få följden att en körkortsaspirant får mindre körträning. Andra remissinstanser tillstyrker förslaget under förutsättning att det sistnämnda inte inträffar. Ytterligare remissinstanser har anfört att det i nuläget inte går att avgöra om en utbildning ger tillräckliga trafiksäkerhetsvinster för att motivera den stora utökade administration och kostnader som utbildningen medför. VTI bedömer däremot, utifrån sin nuvarande kunskap, att en introduktionsutbildning inte kommer att få en negativ följd i form av minskad körträning för körkortsaspiranterna. Både VTI och Vägverket bedömer att en introduktionsutbildning i själva verket skulle innebära en förbättring av förarutbildningen. Vid en vägning utifrån nuvarande kunskapsläge, mellan argumenten för och emot en sådan utbildning, anser regeringen att argumenten för väger tyngre. Den ovan nämnda risken för negativa följder skall emellertid ingalunda negligeras, varför introduktionsutbildningens konsekvenser bör utvärde-ras relativt snart efter införandet. För att inte onödigt öka sagda risk bör utbildningen vara förhållandevis kort, ca tre till fyra timmar och därmed inte heller alltför kostsam. Denna omfattning får också anses tillräcklig för att utbildningen skall vara ett värdefullt led i förarutbildningen. För att de eftersträvade trafiksäkerhetsvinsterna skall uppstå bör utbildningen dessutom vara ett obligatorium och inte frivillig, som Bil Sweden föreslår.
Länsstyrelsen i Stockholms län och LAKY finner förslaget orimligt i det att en körkortsaspirant kan tvingas delta i introduktionsutbildning med flera handledare och i att en handledare tvingas genomgå den för varje aspirant. Vad avser det förstnämnda kan sägas att en körkortsaspirant sällan torde behöva genomgå utbildningen med fler än två handledare – för ungdomar ofta föräldrarna eller en förälder och någon annan släkting eller familjemedlem. Detta bör i allmänhet kunna ske vid ett och samma tillfälle. Enligt regeringens mening kan denna invändning därför inte anses vara avgörande. I fråga om det förhållandet att en handledare kan tvingas genomgå utbildningen flera gånger gäller att det i normalfallet torde handla om att genomgå den med egna barn med något eller några års mellanrum. Härvid bör betonas att en väsentlig del av utbildningens värde ligger just i att den genomgås av handledare och körkortsaspirant tillsammans och aspiranten har i detta fall som regel inte genomgått utbildningen tidigare. Den repetition detta innebär för handledaren får dessutom anses ha ett värde för trafiksäkerheten eftersom utbildningstillfällena vanligen kommer att inträffa med en viss längre tids mellanrum. Med tanke på att utbildningen därtill kommer att vara förhållandevis kort och inte speciellt kostsam kan repetitionen inte anses alltför betungande för handledaren.
Prop. 2003/04:160
Trafiksäkerhetsskäl talar för att det bör ställas vissa krav på kompetens och lämplighet hos de organ som vill bedriva utbildning. Om de uppfyl-ler kraven bör de kunna auktoriseras av Vägverket att bedriva utbildning.
Uppfylls inte tillståndskraven och vissa krav som följer av föreskrifter i aktuella avseenden bör Vägverket kunna återkalla tillståndet. Det är därför viktigt att verket också följer upp utbildningsverksamheten i sin tillsyn. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreslås få meddela föreskrifter om att priser för deltagande i utbildningen inte får överstiga en viss nivå.
Länsstyrelsen i Stockholms län och Sveriges Trafikskolors Riksför-bund tar upp vissa konkurrensfrågor i och med att förslaget innehåller en möjlighet att föreskriva att priset för deltagande i introduktionsutbildning inte får överstiga en viss nivå. Vad avser länsstyrelsens oro att denna möjlighet kan leda till att priset för utbildningen hamnar på just den nivå som Vägverket föreskriver kan följande sägas. Det är inte säkert att något högsta pris kommer att behöva föreskrivas. Så förutsätts enbart bli fallet om marknadens prisbildning inte kommer att fungera. I större städer torde också prisbildningen, även för det fall ett högsta pris har föreskrivits, ha goda förutsättningar för att fungera som avsett. Dessutom får föreskriftsmöjligheten, med dess svagheter, allmänt sett anses vara att föredra framför en situation utan den. Vidare har Sveriges Trafikskolors Riksförbund ifrågasatt om den föreslagna möjligheten till prisreglering är förenlig med EG-rättsliga konkurrensregler. Enligt regeringens mening är sistnämnda regler inte tillämpliga i förevarande sammanhang.
98
9.3.2 Förhandsbesked om godkännande som handledare Prop. 2003/04:160 Regeringens bedömning: Den som avser att ansöka om godkännande
som handledare bör inte kunna begära förhandsbesked om det finns hinder mot godkännande enligt 4 kap. 7 § första stycket 1–3 och andra stycket körkortslagen (1998:488).
Promemorians bedömning: Promemorian innehåller inte någon bedömning i denna del.
Remissinstanserna: Länsstyrelsernas arbetsgrupp för körkort och yrkestrafik (LAKY) anser att det bör införas en möjlighet till förhands-besked om en körkortshavare uppfyller kraven – förutom kravet på genomgången introduktionsutbildning – för handledarskap vid privat övningskörning. Härigenom skulle sökanden enligt LAKY kunna få ett skriftligt och överklagbart beslut om att han eller hon uppfyller kraven på ett tillräckligt långt körkortsinnehav och övriga krav förutom kravet på genomförd introduktionsutbildning. LAKY erinrar också om vad Lag-rådet anför om domstolsprövning i bilaga 5 till prop. 1997/98:124.
Skälen för regeringens bedömning: LAKY föreslår att det bör införas en möjlighet till förhandsbesked om godkännande som hand-ledare. Ett sådant förhandsbesked skulle ge den presumtive handledaren svar på om han uppfyller kraven på ålder, körkortsinnehav och förarbehörighet, minsta sammanlagda längd på körkortsinnehavet under de senaste tio åren och att han under de senaste tre åren inte haft körkortet återkallat på sätt som förhindrar godkännande som handledare enligt 4 kap. 7 § andra stycket körkortslagen. Regeringen delar inte LAKY:s bedömning att det bör finnas en möjlighet att begära ett förhandsbesked om det finns hinder mot godkännande som handledare enligt 4 kap. 7 § första stycket 1–3 och andra stycket körkortslagen och en möjlighet att överklaga ett negativt sådant beslut. Detta eftersom bedömningen av om nämnda krav är uppfyllda inte är en lämplighets-prövning, utan enbart en rutinmässig kontroll av ett antal register-uppgifter. Den aktuella bedömningen är således t.ex. inte att jämställa med lämplighetsprövningen ett förhandsbesked om körkortstillstånd enligt 3 kap. 8 § körkortslagen innebär. Det är visserligen tveklöst så att de aktuella uppgifterna har ett stort informationsvärde för en presumtiv handledare, eftersom denne härigenom i förväg kan få veta om det finns skäl att genomgå en introduktionsutbildning eller om ett handledarskap förhindras av viss anledning. Uppgifterna är emellertid av sådant slag att den enskilde inte sällan själv kan bedöma om hinder för handledarskap föreligger. Dessutom kan den enskildes informationsbehov enligt regeringens mening tillgodoses t.ex. genom kontakter med och upplys-ningar från länsstyrelsen utan formliga beslut.
99 LAKY erinrar om vad Lagrådet anför om domstolsprövning i prop.
1997/98:124 s. 160. Enligt Lagrådet kan en ordning där Vägverkets beslut inte kan överklagas försvaras mot bakgrund av att godkännandet som handledare endast synes föregås av en prövning av dennes ålder och tid för körkortsinnehav. Om kraven för godkännande skulle komma att skärpas, och t.ex. komma att avse olika lämplighetskriterier, erinrar Lag-rådet dock om att en domstolsprövning av frågan om godkännande kan bli erforderlig med tanke på bestämmelserna i Europakonventionen.
Prop. 2003/04:160 Enligt regeringens mening saknas det dock alltjämt behov av en
möjlig-het till domstolsprövning av Vägverkets beslut i godkännandefrågan. I det föreslagna systemet ingår som nämns ovan inte någon subjektiv lämplighetsbedömning eller liknande, utan enbart objektiva bedömnings-kriterier av samma slag som i dag. Härvid bör särskilt nämnas att de spärr- och giltighetstider, som kan bli aktuella vid prövningen av godkännandefrågan, har beslutats av länsstyrelse eller allmän förvaltningsdomstol i ett separat förfarande och dessa beslut har kunnat överklagas.