Förväntad verksamhet enligt ändamålsbeskrivning

Regionmuseer är en enhetligt definierad struktur av museer, men de regionala

variationerna är betydande. I betänkandet Museerna föreslås att en viss

likformighet bör eftersträvas. Att det har uppnåtts kan konstateras vid läsning av

beskrivning av ändamål och uppdrag. Som även konstaterats tidigare är

verksamheten komplex och bred, med förväntningar från olika håll i omvärlden.

Med utgångspunkt i ändamål och uppdrag formerar vart och ett regionmuseum sin

verksamhet. Samtidigt finns en generell förväntan på regionmuseernas verksamhet.

7.1.1 Förvaltningsverksamhet

Ändamålet att förvalta samlingarna i form av föremål av olika ursprung och

storlek, bilder och ljud, arkivalier, digitalt kulturarv och den analoga och digitala

information som är knuten till dessa, är en basverksamhet för ett museum. Därtill

ska friluftsmuseianläggningar och filialmuseer samt andra fastigheter förvaltas.

Ägarförhållandena för museibyggnad, museimagasin och ekonomibyggnader

varierar mellan regionmuseerna. Det är dock inte ovanligt att de äger dessa och

därmed även har förvaltningsansvaret. Museibyggnaderna har vanligtvis höga

arkitektoniska värden och ligger ofta centralt placerade i staden. Minst nio av dem

är byggnadsminnen.

Samlingarna vid de svenska regionmuseerna är omfattande och det är svårt att

exakt fastställa deras storlek. En sammanställning av samlingsbestånd finns i bilaga

1, tabell 4. Enligt museilagen ska samlingarna förvaltas aktivt så att verksamhetens

mål nås.

Verksamheten med samlingsförvaltning har förändrats mycket påtagligt från

1970-talet och framåt. I de utredningar som föregår kulturpropositionen 1974 kan man

notera att utredarna återkommer till frågan om behoven av att se över samlingarnas

status och bevarandeförhållanden. År 1980 publicerar Statens kulturråd rapporten

Vårda! Bevara! Museerna och föremålsvården. Den, jämte utredningar som

Konservatorn i centrum, leder på olika sätt till att en successiv uppordning och

utveckling av samlingsförvaltningsarbetet inleds vid alla landets museer. Sedan

1985 utbildas konservatorer i Sverige.

Betydelsefulla satsningar från statens sida att stödja arbetet med uppordning och

digitalisering är projekten Sesam och Access som genomfördes under 1990- och

2000-talet genom tillskott av arbetsmarknadsmedel. Till Sesam-projektet kopplades

introduktionsutbildning ”Tidens tand” för projektdeltagarna och erbjöds därefter

även för museianställda. Utbildningen pågick under ett antal år kring sekelskiftet

2000 och har lagt grunden till en successivt ökad professionalitet i

samlings-förvaltningsarbetet. Det återstår ett omfattande arbete vid och mellan

region-museerna innan tydliga strategier för vilka delar av samlingarna som ska

digitaliseras och berikas med data är fastställda och genomförda. Där finns även

frågor kring tekniklösningar och långsiktig lagring av data samt om vem som ska

bära kostnaderna för det.

År 2010 fick Riksantikvarieämbetet i uppdrag att samordna frågor om vård och

konservering, vilket har stärkt professionaliseringen av samlingsförvaltningsarbetet

ytterligare. I samarbete med företrädare från museerna har bland annat

samlings-förvaltningsverktyget Spectrum översatts till svenska och kan användas

kostnads-fritt. Samlingsförvaltningsarbetet är resurskrävande. För att uppnå en professionell

förvaltning uppger 13 av de regionala museerna att de arbetar enligt en standard för

samlingsförvaltning och nio av dem anger standarden Spectrum.

43

Samtliga regionmuseer har genom Riksantikvarieämbetets friköp utnyttjat

möjligheten att kostnadsfritt använda SIS-standarder för bevarande av kulturarv

under perioden 2018–2020.

Nio av regionmuseerna är medlemmar i De svenska friluftsmuseernas

samarbets-organisation, FRI. Flera än dessa har dock friluftsmuseianläggningar.

Frilufts-museer består av insamlade objekt i form av byggnader, fordon och liknande.

Regionmuseerna uppger att deras samlingar omfattar 419 byggnader (se bilaga 1,

tabell 4). Dessa förvaras utomhus och används även som byggnader som man kan

besöka. Det ställer särskilda krav på bevarandearbetet. Byggnaderna behöver

hanteras utifrån byggnadsantikvariska principer, med de merkostnader det kan

medföra.

Anläggningarna kan även innehålla så kallat levande kulturarv i form av växter och

djur. Ett regionmuseum ingår i Programmet för odlad mångfald, POM.

44

Två

museer medverkar i det nationella klonarkivet för äldre trädgårdsväxter.

45

Förvaltningen av friluftsmuseer förs fram som en särskilt stor ekonomisk utmaning

av regionmuseerna.

Uppdraget att förvalta samhällets kollektiva minne, i form av museisamlingar och

den information som är knuten till dessa, har inte förändrats över tid. Även

museilagen tar särskilt upp det uppdraget och anger att alla allmänna museer aktivt

ska förvalta de samlingar de givits ansvar för, för att nå verksamhetens mål.

Det kvarstår ett mycket omfattande arbete innan samtliga äldre samlingar är

uppordnade, förvaras i ändamålsenliga lokaler och system, är digitalt registrerade

43 Riksantikvarieämbetet, 2019a, tabell 12 och 12.1. Läs mer om Spectrum: Riksantikvarieämbetet, 2020a.

44 Jamtli.

samt fysiskt och digitalt tillgängliga. Insamlade objekt som fastigheter,

fornminnen, fordon och biologiskt kulturarv, som ofta förvaras utomhus, utgör

särskilda utmaningar inom samlingsförvaltningen.

Arbete med frågor om samlingsförvaltning av nyinsamlade fysiska och digitalt

födda objekt sker löpande. Samlingsförvaltningsarbetet är personalintensivt och

innehåller både högt kvalificerade och okvalificerade uppgifter.

7.1.2 Museiverksamhet

Ändamålet att bedriva museiverksamhet omfattar museets inre uppdrag kring

kunskap och förmedling. I verksamheten ingår bearbetning och utveckling av

befintliga samlingar, insamling och dokumentation för kunskapsuppbyggnad.

Samtidsdokumentation i nära dialog med regionens medborgare är en viktig del för

framtidens förståelse av olika historiska skeenden. Museerna utför egen forskning

och bidrar till andras forskning. De utgör del av samhällets struktur för kunskap

och ingår bland minnesinstitutionerna (arkiv, bibliotek och museer).

Kunskap handlar om fakta, förståelse och färdigheter, tillägnade genom tradering,

studier eller erfarenhet. Arbetet med immateriellt kulturarv handlar i många fall om

så kallad tyst kunskap. För att kunna bidra till samhällsutvecklingen behöver den

kunskap museer har, förmedlas till den som efterfrågar den eller som ännu inte vet

att den behöver den. Den ska göras tillgänglig och förmedlas anpassat för olika

ändamål. Regionmuseerna arbetar för alla medborgarna i regionen, men även för

dem utanför. De arbetar också med specifika grupper som utbildningsväsendet,

offentlig förvaltning eller näringslivet. Förmedling kan ske på många olika sätt och

via människans alla sinnen.

Det kan handla om utställningar, pedagogisk verksamhet, aktiviteter eller program

och samverkan med omvärlden. Det innefattar även att tillgängliggöra digitala

informationsmängder via olika kanaler. Den stora utmaningen för museiverksamheten

är att följa nationell och internationell metod- och teknikutveckling, både vad gäller

museiarbetet och i att kommunicera och attrahera besökare och andra brukare.

Verksamheten inom Riksutställningar

46

medverkade under lång tid till att utveckla

förutsättningarna och kunskapen inom utställningsmediet och dess potential för

kunskapsförmedling och kulturupplevelse. Det som i mitten av 1960-talet beskrevs

som ”arrangerande av samlingarna” är i dagens läge utställningsprojekt som

omsätter sex- och ibland sjusiffriga belopp. Förväntningarna på digital kompetens

och mognad är även generellt stor och kräver tunga investeringar, ofta med kort

livslängd men långa förvaltningskostnader.

Själva museiuppdraget är sannolikt det som förändrats minst vad gäller verksamheten,

även om de förutsättningar samtiden ger vad gäller tekniska hjälpmedel,

pedagogisk utveckling och liknande självklart ser helt annorlunda ut än för hundra

år sedan. Ett i viss mån tillkommande, eller förtydligat uppdrag är det om det

immateriella kulturarvet.

47

Flera regionmuseer har sett det naturligt att återuppta

det tidiga 1900-talets samarbete med hemslöjdsrörelsen och deras

kulturarvs-uppdrag. Det innefattar framför allt kunskap om självhushållens hantverk och

materialförsörjning och hur de kan bevaras, användas och utvecklas.

Museilagen anger att ett allmänt museum förvärvar, undersöker och ställer ut

materiell och immateriell vittnesbörd om människan och dess omvärld. Allmänna

museer ska bidra till forskning och annan kunskapsuppbyggnad. Uppdraget till

regionmuseet att göra urval, dokumentera, utforska och förmedla kunskap om

konst och kultur- och naturarv har inte förändrats över tid. Det regionala museet

förväntas fungera som del av regionens kollektiva minne och kontinuerligt

uppdatera det.

Det regionala museet är en kunskapsproducerande verksamhet, något som kräver

ämneskompetens hos medarbetarna både inom kärnämnen och inom museiteknik.

Att följa och implementera nationell och internationell metod- och

teknikutveckling inom museisektorn är resurskrävande. Det gäller särskilt den

museologiska diskursen, digitala arbetsmetoder och integrerade digitala lösningar i

förmedlings-, utställnings- och programverksamhet, som förväntas utvecklas i takt

med samhället i övrigt och ställer krav på digital kompetens och mognad.

7.1.3 Sociala dimensioner

Regionmuseerna har över tid fyllt och fyller fortfarande, en viktig funktion för

social hållbarhet i samhället. Det sker förutom genom att erbjuda kulturupplevelser

även genom delaktighet och medskapande.

Museerna medverkar till social hållbarhet på flera sätt genom sin verksamhet. Dels

i olika kunskapsuppbyggnads- och utvecklingsprojekt i musei- och

kulturmiljö-verksamheten tillsammans med olika grupper i samhället. Dels som socialt arbete

med vänföreningar och då ofta i form av volontärarbete.

Samverkan med civilsamhället via de regionala fornminnes- och

hembygds-föreningarna pågår i olika omfattning. Dessa var engagerade inom det regionala

museiväsendet innan 1970-talets stiftelsebildningar. De är även i många fall

stiftelsebildare. Några museer har en särskild konsulent som arbetar riktat mot den

målgruppen.

Det sociala åtagandet gäller inte minst för personer som står långt från

arbets-marknaden. Regionmuseerna har en sekellång tradition att erbjuda arbetsuppgifter

som svarar mot deras förutsättningar. 14 av regionmuseerna ingår i projektet

Kulturarvs-IT, som finansieras med statliga medel som fördelas av

Riksantikvarie-ämbetet.

48

Olika projekt för att använda omställningsmedel och styra arbetsinsatser mot

kulturvårdande uppgifter har även genomförts, exempelvis Kulturvårdscentrum i

Uddevalla, som under 1980-talet utbildade friställda varvsarbetare till att arbeta

med föremålsvård för hembygdsrörelsen. Projektet finansierades med statliga

omställningsmedel.

Under 1990-talet och 2000-talet genomfördes två stora projekt riktade till

arbetslösa akademiker, Sesam och Access. Bland annat regionmuseerna skapade

meningsfulla projekt och anställde medarbetare via medel som fördelades av

Statens kulturråd.

Under 2000-talet har även projekt med så kallad Fas 3-arbetskraft, instegstjänster

och andra tjänster finansierade via Arbetsförmedlingens stödsystem, kunnat ordnas

inom museiverksamheten.

Sammanfattningsvis kan noterats att de regionala museernas bidrag till social

sammanhållning och för att skapa meningsfull sysselsättning för människor, har en

sekellång historia. Det bidraget till samhället kan uppmärksammas tydligare.

7.1.4 Besöksanläggning för kulturupplevelser

Ett allmänt museum ska vara öppet för allmänheten. Det ska vara utformat så att

det är tillgängligt och anpassat för olika användare och deras förutsättningar.

Alla regionmuseer utom ett

49

har minst en besöksanläggning öppen för

allmänheten. Museibyggnaden innehåller de publika ytor där en stor del av den

utåtriktade verksamheten bedrivs. Det förekommer även att museet driver

konsthall. Utöver reception, utställnings- och aktivitetslokaler finns där ofta café,

restaurang och butik. Museet har även arkiv, bibliotek och forskarutrymmen som

tar emot besök. Friluftsmuseianläggningarna utgör i sig en utställningsmiljö som

fungerar som bas för pedagogiskt arbete och programverksamhet.

Under 2010-talet har förutsättningarna för att utveckla museernas digitala

besöksytor med utställningar och visningsverksamhet tillkommit, en förändring

mot fler arenor som kan nå många.

48 Riksantikvarieämbetet, 2021a.

Entréavgiften till museets utställningar utgör del av regionmuseets intäkt.

Uppföljningssystemen, inklusive den offentliga statistiken som museerna ska

rapportera till har ett stort fokus på antalet besökare till besöksanläggningarna.

Sammanfattningsvis ska ett allmänt museum vara en offentlig plats tillgänglig för

alla. Den förutsättningen har inte förändrats över tid. Det uppdraget återfinns även i

museilagen.

Regionmuseerna förväntas skapa attraktiva mötesplatser för kulturupplevelser och

offentliga samtal, vilket ses som viktigt för medborgarna och samhällets välmående

och utveckling. I takt med samhällets digitala omställning förväntas de regionala

museerna även etablera sig som digitala mötesplatser.

Regionmuseernas framgång mäts i offentlig rapportering, bland annat genom hur

många fysiska och digitala besökare de tar emot.

7.1.5 Kulturmiljöverksamhet

Kulturmiljöverksamheten är museernas ”yttre” arbete. Även här utgår uppdraget

från kunskap och förmedling. Förvaltningsuppdraget handlar här om objekt och

miljöer in situ. I många fall medverkar museet i samarbeten kring förvaltning av

kulturarv som ägs och förvaltas av någon annan än museet.

Med kulturmiljö avses hela den av människan påverkade miljön. Det handlar om

kunskapen och berättelsen om landskapet, skogen och stadsmiljön och alla de

platser där människor levt och verkat. Till området räknas fornminnesplatser och

arbetet med deras vård, arkeologisk undersökningsverksamhet och

byggnads-antikvariskt arbete, men även arbete med naturmiljöer. Regionerna och

kommunerna har även betydande konstinnehav utplacerat i offentlig miljö och på

arbetsplatser.

Vissa delar av de företeelser som räknas till kulturmiljö är statens ansvar, men på

grund av deras geografiska läge får de betraktas som integrerade i den regionala

kontexten. Det gäller exempelvis arkeologiska lämningar och statliga

byggnads-minnen. För att ge en bild över omfattningen av kulturarvsföreteelser har en

sammanställning över kulturmiljöer i respektive region gjorts (se bilaga 1, tabell 3).

Kommunerna har ansvar för plan- och byggfrågor. Vissa kommuner har anställt

kommunantikvarier. År 2018 redovisade endast 36 av 290 kommuner att de hade

tillgång till motsvarande ett årsverke eller mer.

50

Regionmuseerna förväntas dels

hantera remisser kring kulturmiljö, dels ge stöd till kommuner utan egen antikvarie.

Se vidare under avsnitt 7.1.7.

Kulturmiljöverksamheten är det som förändrats mest vad gäller regionmuseernas

verksamhet. De historiska förändringarna har tidigare beskrivits i avsnitt 3. Det har

sedan 1976, då länsantikvariefunktionen inrättades på länsstyrelserna, framförts att

det finns otydligheter kring förväntan och förutsättningar.

51

Det tidigare täta

samarbetet med länsstyrelserna upphörde i samband med samhällets allmänna

avreglering. Från mitten av 1990-talet har samarbetet till stor del ersatts med

upphandling av tjänster. Vid övergången till kultursamverkansmodellen

omnämndes inte kulturmiljö bland de verksamheter som omfattades av

systemet. Det justerades dock från 2017 genom förtydligande av

bidrags-förordningen.

Verksamhetsområdet är omfattande och dess geografiska utbredning en annan

utmaning. Från 1990-talet och framåt har delar av kulturmiljöarbetet utvecklats till

en tjänstesektor som upphandlas av länsstyrelsen och andra enligt lagen om

offentlig upphandling. Uppdragsverksamhet inom arkeologi, konservering och det

byggnadsantikvariska området är en inkomstkälla för regionmuseer.

Sammanfattningsvis kan noteras att regionmuseerna har ett integrerat perspektiv på

kulturarvsarbete som omfattar både inre och yttre museiverksamhet inom det

geografiska område de har ansvar för. Det har inte förändrats. Kunskapsuppdraget

omfattar även kulturmiljö. Museet har att dels att bedriva egen kunskapsutveckling,

dels skörda kunskap som andra producerat.

Regionmuseernas mandat och roll inom det statligt reglerade kulturmiljöarbetet har

dock förändrats påtagligt vid två tillfällen, dels vid avskaffandet av landsantikvarierna

och inrättandet av länsantikvarie på länsstyrelsen under sent 1970-tal, dels efter

1990-talets avreglering och länsstyrelsernas övergång till att konkurrensutsätta

arkeologitjänster.

Det kultur- och naturarv som finns i respektive region omfattar ett stort antal objekt

och miljöer. Den regionala kulturmiljöverksamheten är därför omfattande, kräver

hög ämneskunskap och innebär samverkan med offentliga, civila och privata

aktörer. Kulturmiljöarbetet utförs både av offentliga och privata aktörer samt av

civilsamhället.

7.1.6 Främjande verksamhet

Det regionala uppdraget innefattar att främja kulturarvsarbetet i sin helhet och att

utveckla förutsättningarna för andra att arbeta för och med kulturarv. Inom

regionerna finns kommunala museer och civilsamhällets alla kulturarvsrelaterade

verksamheter. Ett axplock av dessa finns beskrivna i bilaga 1, tabell 2. Där

återfinns fornminnes- och hembygdsföreningar, byggnadsvårdsföreningar,

51 1995 fick Riksantikvarieämbetet i uppdrag av regeringen att i samarbete med länsstyrelserna och länsmuseerna ta fram riktlinjer för ansvarsfördelningen i kulturmiljövården.

hemslöjdsföreningar, släktforskare, folkmusik och folklig dans, lajvare och

re-enactment, listan kan göras lång.

Konsulentverksamhet med inriktning mot konst och kulturarv kan ha museet som

bas. Det gäller kulturarvs- eller hembygdskonsulent, konst- eller form- och

bildkonsulent och slöjdkonsulent. I bilaga 1, tabell 6 finns en sammanställning över

dem. Man kan konstatera att de regionala funktioner som arbetar med

främjande-arbete antingen kan arbeta med regionen och dess kulturförvaltning eller med

regionmuseet som bas. I några fall har de även civilsamhällets organisationer som

arbetsgivare, exempelvis en hemslöjdsförening eller en hembygdsförening. Det

varierar även om konsulentverksamheten är integrerad i museets verksamhet eller

om den arbetar mer självständigt. Slöjdkonsulenternas ökade verksamhet inom

kulturarvsområdet och då särskilt inom immateriellt kulturarv har kommit att

integreras i museiarbetet.

Regionmuseet är en arena för att ta emot vandringsutställningar. Under större delen

av 1900-talet har man samverkat med centralmuseerna kring dessa och sedan

1960-talet med Riksutställningar. De arbetar idag även exempelvis med Forum för

levande historia. Museerna cirkulerar även utställningar mellan sig.

Regionsmuseets lokaler kan även upplåtas till programverksamhet som andra, till

exempel föreningar, arrangerar.

Sammanfattningsvis kan konstateras att regionmuseet är en befintlig regional

resurs för verksamhet inom kultur, samt kultur- och naturarv. Museet är del av

kulturens regionala publika infrastrukturanläggningar för kultur.

Bred samverkan stärker rollen som regional nod och kontaktpunkt gentemot andra

regioner, staten och den internationella arenan.

7.1.7 Nod för kunskap, råd och stöd

Det finns en förväntan på att regionmuseet ska bidra med regional kunskap och

underlag både till det offentliga och civila samhället samt till enskilda personer.

Några exempel är råd och stöd utifrån den regionala kontexten till:

• Riksantikvarieämbetet kring statliga byggnadsminnen i regionen

• länsstyrelserna kring arkeologi, kulturmiljö, världsarvsfrågor, kulturreservat

och naturrum

• regionen vid framtagning av utvecklingsstrategi och kulturplan

• kommunerna i bedömning av kulturhistoriska värden, planärenden

52

m.m.

• grundskolan och högre utbildning för genomförande av specialarbeten och

forskningsuppgifter

• samfundet Svenska kyrkan i kulturarvsärenden och Regional samrådsgrupp

för frågor om kyrkoantikvarisk ersättning

53

• civilsamhället, amatörforskare och allmänheten

• företagare inom exempelvis arkeologi, byggnadsvård, design, digitala

applikationer, turismnäring

• internationella och interkulturella kontakter och initiativ för utbyte och

samverkan inom kultur- och naturarvsområdet.

Sammanfattningsvis är regionmuseet en befintlig regional resurs för hela

samhällets behov av kunskap om det geografiska område museet ansvarar för.

7.2 Förutsättningar och uppföljning av

In document Genomlysning av förutsättningarna för de regionala museernas verksamhet (Page 44-52)