Inomsektoriella faktorer

11.2.1 Skilda driftformer, likartat ändamål och dialog

kring uppdrag

Regionmuseerna har olika driftform men förenas av sitt ändamål. Aktuellt läge

2018 var att 16 regionmuseer drevs som anslagsstiftelse, 2 som publikt aktiebolag

och 4 i regional förvaltning. Av de ursprungligen 21 anslagsstiftelserna som

bildades runt 1970-talet har 2 tecknat avtal med aktiebolag som driver verksamheten

och 4 har upplösts. 2 regionmuseer drivs som föreningar skapade på 1800-talet.

Stiftelserna och aktiebolagen har likartat formulerade ändamål. Arbetet har inte

kunnat identifiera något samband mellan juridisk driftform och verksamhetens

genomförande.

Kända och tillämpade principer och rutiner för överläggningar med stiftelsebildare

och andra samt ansvar och delegation mellan styrelse och museichef är en

förutsättning för systematisk samverkan och dialog. Så även kunskap om

tillämpningen av museernas förutsättningar för akademisk och konstnärlig frihet

samt innebörden i museilagens skrivning om inflytande över verksamhetens

innehåll.

Det kulturpolitiska målen från 1974, med senare revideringar, har haft tydlig

påverkan på verksamheten och är grunden till statens bidragsgivning. De

kulturmiljöpolitiska målen och prioriteringar för kulturarvsarbete är inte lika

synliga som de kulturpolitiska målen i styrdokument och återrapportering. Antalet

styrande dokument utöver dessa har ökat över tid. Kulturplaner, överenskommelser

och direktiv från anslagsgivare har tillkommit. Ökningen är påtaglig efter

samverkansmodellens införande.

Regionmuseernas styrelser och chefer har att aktivt följa samhällsutvecklingen och

vara insatta i lagstiftning och regelverk som berör deras verksamhet. Det har inte

förändrats över tid, men komplexiteten har ökat.

11.2.2 Museiverksamhet förutsätter hög

ämneskompetens

Kunskapsproducerande verksamheter förutsätts vara professionella och ha hög

ämneskompetens. Regionmuseerna förväntas bland annat bidra till forskning och

kunskapsuppbyggnad. Hög ämneskompetens är även ofta en förutsättning för att

kunna söka projektmedel för kunskapsuppbyggnad och för samverkan med

akademin.

Regionmuseerna har både gemensamma och individuella ämnesprofiler. Vilka

ämneskompetenser de förutsätts tillhandahålla diskuteras i betänkandet Museerna

(SOU 1972:5), men är en fråga som förändras över tid och aktuella behov. Det

finns inte någon överenskommen modell över vilka funktioner och vilken

grund-bemanning som krävs för att driva ett museum.

Museernas personal utgörs av tillsvidareanställda, projektanställda och timanställda.

Antalet årsverken som redovisats till Myndigheten för kulturanalys har minskat

under de senaste tio åren. Förändringar i antalet anställda kan hänföras till en

mängd omständigheter som verksamhetsförändringar, outsourcing och

effektivisering, men även till nedskärningar på grund av besparingsåtgärder för att

balansera budget. Antalet anställda via bidragsmedel har minskat påtagligt.

Personalrörligheten bedöms som låg och lönenivån ligger generellt lägre än vid

statliga museer. En konsekvens av det leder till svårighet att attrahera medarbetare

med rätt kompetens och erfarenhet och ger utmaningar med ökade kostnader vid

rekrytering. Genom den låga bemanningen krävs att medarbetare kan hantera

strategiska utvecklingsfrågor, vara generalister och gärna även specialister.

Regionmuseerna har deltagit i riktade satsningar från staten, som haft syftet att dels

åstadkomma positionsförflyttning inom samlingsförvaltning och digitalisering, dels

att skapa visstidsarbetstillfällen för särskilda grupper. En oro för brist på

förutsättningar att ingå i sådana projekt i framtiden finns, beroende på låg

grundbemanning.

11.2.3 Finansiering utöver anslag förutsätter

strategiska överväganden och konsekvensanalys

Strategiska beslut om finansieringsmodellen är viktiga och kan leda till att

regionsmuseets varumärke och förtroende påverkas såväl positivt som negativt.

1990-talets ekonomiska regression, avreglering av offentlig verksamhet och

medvetna satsning på innovation och företagsutveckling i samhället i stort är en

förutsättning som har påverkat regionmuseerna. Strategiska förändringar i

verksamheten gjordes då i många fall av styrelser för att utveckla

egen-finansieringen.

Regionmuseer är en befintlig plattform för att bedriva externfinansierad

projektverksamhet i samverkan med andra, där konst, kultur- och naturarvet

utforskas och dess potential tas tillvara. Det är även en projektplattform för

innovation inom området. Museerna medverkar i det arbetet idag.

Egenfinansiering medför även risker som bör beaktas. Risken att verksamheten får

en otillbörlig påverkan genom behovet att ”följa pengarna” i stället för att arbeta

efter strategisk planering har påtalats. De strategiska satsningarna har även omfattat

att etablera regionmuseer på en konkurrensutsatt tjänstemarknad. Museernas

trovärdighet och neutralitet har ifrågasatts.

De juridiska förutsättningarna och förhållandena för att bedriva sådan verksamhet

är inte fullt ut klargjorda. Såväl stiftelser, aktiebolag och förvaltningar har styrning

och finansiering av det offentliga och ifrågasättande av verksamheten utifrån

konkurrenslagstiftning har gjorts. Museilagen har förtydligat regionmuseerna som

del av det allmänna och i samhällets tjänst.

11.2.4 Uppdraget med aktiv samlingsförvaltning

förutsätter långsiktig stabil finansiering

Grundidén ”museum” bygger på att kulturarvet är ett källmaterial som ska bevaras,

utan att förvanskas, för kommande generationer så att det kan tolkas och förstås i

var tid. Museilagen ställer krav på aktiv förvaltning av samlingarna. En

samlings-strategi som tydliggör samlingsinnehållet är en förutsättning och framgångsfaktor.

Regionmuseet har tilldelats ansvaret att förvalta inre och yttre samlingar, som utgör

del av samhällets kollektiva minne. Staten har fördelat stora mängder arkeologiskt

material till regionmuseerna, som därigenom tagit över ansvaret för förvaltning.

Tillkommande samlingsförvaltningsområde är digitalt skapat material. Samlingarna

ska dokumenteras digitalt och även berikas med data och göras tillgängliga.

Samlingsförvaltning är kostsamt och personalintensivt. Ansvaret har inte förändrats

över tid, men successivt utökats.

Genom bildande av anslagsstiftelser under 1970-talet konsoliderades museernas

ekonomiska förutsättningar för samlingsförvaltning genom anslag från landsting

och kommun samt statligt bidrag. I takt med samhällets krav,

samlings-förvaltningens professionalisering och förväntan på fysisk och digital tillgänglighet

ökar kostnaderna för förvaltningen. Friluftsmuseer och andra yttre samlingar är

särskilt kostnadskrävande. Omställningen till ett digitalt samhälle har ytterligare

drivit på kostnadsutvecklingen. Även krav på att säkerställa överblick av bestånd,

riskbedömning och säkerhet följer med ansvaret och driver kostnaderna ytterligare.

Tilläggas bör att de redan vid insamlingen gamla objekten blir allt äldre, med

ökade krav på särskilda bevarandeförhållanden.

12. Definitioner

In document Genomlysning av förutsättningarna för de regionala museernas verksamhet (Page 102-105)