Yttre faktorer

11.1.1 Museum är en etablerad samhällsfunktion

Det finns sedan 1800-talets senare del en idémässig samstämmighet i samhället om

museiverksamhetens samhällsrelevans och nytta. Den är i grunden lika men ikläds

olika begrepp och språkbruk sett i relation till sin samtid. Den kan sammanfattas i

synen på museer som samhällets minnesinstitutioner tillsammans med arkiv och

bibliotek, som resurs för formell utbildning och forskning samt som bred

folk-bildare med särskilt fokus på barn. De utgör även en resurs för hållbar utveckling i

dess tre dimensioner, med särskilt fokus på social hållbarhet.

Museer speglar sin samtid och samhällets utmaningar. Det kan utläsas över tid där

museerna inledningsvis kan karaktäriseras utifrån sin roll i nationsbygget och för

folkbildning, följt av uppbyggnaden av de starka minnesinstitutionerna efter

1970-talets samhällsomdaning. Avslutningsvis 2000-1970-talets ”nya museer” med fokus på

samhällets hållbarhet, särskilt social hållbarhet, men även behovet av kreativitet för

att hantera samhällsutmaningar.

11.1.2 Staten har sedan tidigt 1900-tal sett nyttan av

regionala museer

Regionmuseer med funktion som noder för konst och kulturarvsarbete har ansetts

viktiga och staten har sedan 1900-talets tidiga del bidragit till deras etablering.

Därigenom har medborgarnas tillgång till kultur, samt samhällets tillgång till den

ämneskompetens som kulturarvsarbetet behöver, säkerställts i hela landet. Statens

syn på nyttan med att det finns regionala museinoder eller motsvarande verksamhet

för samverkan mellan statliga, regionala och lokala kulturverksamheter har inte

förändrats. Detta samtidigt som principen om att regional kulturverksamhet som

konst, kultur- och naturarv är ett regionalt ansvar, alltid varit och fortsatt är central.

Kultursamverkansmodellen som infördes 2011 förstärker det förhållandet.

Regionmuseerna blev noder för statlig närvaro i hela landet genom

landsantikvarie-systemet redan på 1930-talet. Därigenom säkerställdes tillgång till

museiledning. Systemet avskaffades 1976 och det statliga kulturmiljöarbetet fördes

över till länsstyrelserna. Under perioden 1976 till 2010 lämnade staten, via Statens

kulturråd, bidrag till regionmuseerna för att bygga upp personal och verksamhet.

Genom samverkan mellan landstingen, kommuner och staten finns därigenom en

struktur som dels ger tillgång till moderna och centralt placerade museianläggningar,

företrädesvis i residensstäderna, dels har kompetens att främja och bedriva

verksamhet i dem och i hela regionen. Tillsammans når de ut över hela landet.

11.1.3 Regionmuseer omfattas av museilagstiftningen

Sedan 2017 finns museilagen som definierar och reglerar det allmänna

musei-väsendet. Regionmuseerna utgör en del av det. Det är en betydande förändring av

regionmuseernas förutsättningar, men påverkar inte deras verksamhet.

Lagstiftningen gör det tydligt att regionmuseerna är en del av regionens offentliga

verksamheter och förtydligar övergripande ändamål och uppdrag. Det har inte

identifierats någon konflikt mellan ändamålsparagraferna hos regionmuseerna och

museilagen oavsett om de är ideella föreningar, stiftelser eller aktiebolag.

Lagstiftningen visar även att allmänna museer finns i samhällets tre organisatoriska

nivåer, staten, regionen och kommunen. De har alla har lika förutsättning utifrån

lagens ändamål och beskrivning av verksamhet. Den omfattar publik verksamhet,

kunskapsuppbyggnad och förvaltning av samlingarna.

11.1.4 Regionmuseum är ett särskilt museikoncept

Konceptet karaktäriseras av ett integrerat perspektiv på konst, kultur- och naturarv,

vilket även omfattar kulturmiljö. Ämnesområdet utgår från de historiska skeendena

inom ett visst geografiskt område. Regionmuseerna har olika driftform men förenas

genom att deras ändamål är likartat formulerat.

Det är snart 50 år sedan konceptet togs fram. Det kan sägas vara komprimerat i

anslagsstiftelsernas ändamålsparagrafer. Dessa omfattar främjande och bedrivande

av museiverksamhet och kulturminnesvård (avser numer kulturmiljövård) i ett visst

geografiskt område. Bakgrunden finns beskriven i betänkandena Museerna (SOU

1973:5) och Kulturminnesvård (SOU 1972:45). Konceptet svarar mot idén med

regionala noder spridda över hela landet. Regionmuseet arbetar utifrån tanken om

”inre” och ”yttre” museiarbete. Det yttre avser såväl egna friluftssamlingar som

hela kulturmiljön i länet. Konceptet utgår även från perspektivet att främja andras

arbete och bedriva egen verksamhet. Uppdraget blir därmed mycket brett och

bygger på samverkan. Förutsättningen utifrån ändamålsparagrafen består, men

uppdragen för att svara mot samhällets utmaningar förändras över tid. Likhet med

uppdrag inom det som efter regionbildningen ingår i regional utveckling kan

noteras. Särskilt de delar av uppdraget som avser främjandearbete.

11.1.5 Relationen mellan staten och regionmuseerna

förändrades 2011

Samverkansmodellen har från 2011 förändrat regionmuseernas mandat att föra

dialog med staten och tydliggjort deras regionala sammanhang.

I relation till de primära uppgifterna med hälsa och kommunikationer hade kulturen

en relativt marginell roll i landstingen fram till regionbildningen. Det är ett

frivilligt åtagande att bedriva museiverksamhet för en region. Efter 1974 års

kulturproposition och det bidragssystem som infördes 1976, hade regionmuseer,

länsteatrar och länsmusik tilldelat mandat från landstinget/regionen att ansöka om

och hantera bidrag från Statens kulturråd. Den processen har genom

samverkans-modellen flyttats över till regionens administration. Det innebär en förändring av

regionmuseernas mandat gentemot staten och tydliggör dem som en regional

funktion i en regional infrastruktur.

Det har i genomlysningen inte kunnat identifieras att denna förändring gett upphov

till en otydlighet, exempelvis inom det strategiska arbetet eller främjandearbetet,

mellan regional administration och regionmuseum.

11.1.6 Regionmuseet är del av regional infrastruktur för

kultur samt för samhällets kunskap och forskning

Med infrastruktur menas här att någon har ett tilldelat mandat att samordna den

samma och att infrastrukturen har ett gemensamt syfte som utgår från överenskomna

dokument. Regionerna har i detta fall ansvar för kulturens infrastruktur. Genom

kulturplanen identifieras den regionala infrastrukturen av offentliga, civila och

privata kulturaktörer. De är en förutsättning för framtagning och genomförandet av

planen. Det övergripande syftet är att i samverkan nå kulturplanens vision och

prioriteringar. Regionmuseerna utgör en del av infrastrukturen och bidrar utifrån

sina resurser och ändamål. Regionmuseets identitet som del av regionens offentliga

verksamheter förefaller i vissa fall otydlig beroende på driftformen som

anslagsstiftelse.

Regionmuseerna utgör även en del av samhällets samlade infrastruktur för kunskap

och forskning tillsammans med bland annat arkiv och bibliotek.

11.1.7 Regionmuseer är en resurs i samhället på fler

områden än kultur

Regionmuseer har genom sitt integrerade och breda perspektiv på konst, kultur-

och naturarv en potential att delta i många sammanhang i samhällsutvecklingen. De

kan, utifrån sitt ämnesområde, delta i en mängd samhällsprocesser som kan

innefatta teknisk infrastruktur och samhällsbyggnad såväl som social hållbarhet,

miljö och folkhälsa.

Samtidigt är de regionala museernas uppdrag och roll i den offentliga

samhälls-strukturen i många fall traditionellt beskriven och knuten till kulturområdet. Många

tänker på regionmuseet som en byggnad att besöka snarare än på den omfattande

och strategiska verksamhet som bedrivs. Det gör att regionmuseernas breda

resurser och verksamhet kan vara okända utanför museisektorn.

Regionmuseerna har en lång tradition av samverkan med det omgivande samhället.

Samverkan kräver tid och omsorg för att vara framgångsrik. Bland annat kan

strukturerna stärkas för att kunna orientera i olika verksamheter, hitta

samverkans-parter och specifik kompetens som kan leda till synergier eller ibland innovation.

En genomgång av statliga myndigheters samverkan med regionmuseer visar att

museernas geografiska spridning, personalens kompetens, unika lokaler och stabila

organisationsstruktur framhålls som viktiga aspekter för attraktionskraften. Men

det saknas en sammanställning av de 24 regionsmuseernas verksamhetsprofil,

specialsamlingar och faciliteter.

Från regionmuseernas sida framhålls betydelsen av tillgången till resurser för

samverkan på jämbördiga villkor.

11.1.8 Obalans mellan samhällets anspråk och

finansiering hos regionmuseerna

Regionmuseer har en obalans i sin finansiering sett i relation till de anspråk på

verksamhet som samhället har. Museerna förväntas utföra omfattande uppdrag med

att främja och bedriva museiverksamhet och kulturmiljöarbete i hela landet.

En genomgång av den förväntan på verksamhet som ändamålsbeskrivningarna

anger, kombinerat med de uppdrag samhället ger och de tillgängliga resurserna för

genomförandet som finns, visar på obalans. Enligt insamlade uppgifter omfattar

regionmuseerna 23 större besöksanläggningar och alla bedriver omfattande arbete

med samverkan, dialog och förmedling i samhället. De förväntas ge stöd till

merparten av landets 290 kommuner i bland annat plan- och byggärenden. De

förvaltar omfattande samlingar, byggnader och andra anläggningar. För 2018

genomförs allt detta via ca 1 275 årsverken, det vill säga ca 50 årsverken per

regionmuseum. Antalet årsverken ökade successivt fram till mitten av 1990-talet

för att sedan stabiliseras och tycks nu minska. Regionmuseerna har under större

delen av 1900-talet haft ett stort inslag av bidragspersonal, i snitt 30 procent. Även

den verksamheten minskar. Glappet mellan förväntan och förutsättningar har

påtalats från regionmuseerna. Det är en förutsättning som inte förändrats över tid,

men som nu av sektorn bedöms eskalera.

In document Genomlysning av förutsättningarna för de regionala museernas verksamhet (Page 98-102)