5. RESULTAT OCH ANALYS
5.1. F ÖREKOMST AV K RIMINELLA GÄNG OCH VÅLDSBEJAKANDE EXTREMISTISKA GRUPPER
5.1. Förekomst av Kriminella gäng och våldsbejakande extremistiska grupper
Resultatet visar att majoriteten av studiens deltagare har en medvetenhet om grenarna inom våldsbejakande extremism (se Säkerhetspolisen, u.å.). Två deltagare från två olika kommuner uppger att i nuläget förekommer ingen våldsbejakande extremism, en deltagare beskriver följande:
Men det är ju någonting som vi i våra team, alltså att vi har med det oss i ja, men möten med ungdomar att man liksom kan vara lite uppmärksam. Ja, men om det är någon som uttalar någonting, alltså ha mer antidemokratiska åsikter eller så, nu får man ju ha det. Vi får ju tycka saker och ting, men det är ju ett sätt att ändå fånga upp och man kan ja men ställa frågor och fånga upp om hur det här ser ut hos den ungdomen. (Deltagare 6)
Citatet ovan visar att det finns svårigheter kring begreppet våldsbejakande extremism, vad som är att betrakta som extremt och när detta övergår i olagligt agerande (Carlsson 2016;
Sarnecki, 2016). Att denna medvetenhet finns hos “Deltagare 6” visar att tidiga signaler kan fångas upp, vilket utgör en viktig del i det brottsförebyggande arbetet och kan förhindra en destruktiv utveckling för personen (Järvå, 2021). Genom att uppmärksamma och fånga upp tidiga signaler ges möjligheter att skapa relationer mellan ungdomar och vuxna, vilket i sin tur kan leda till att ungdomarna deltar i strukturerade aktiviteter (jfr Hirschi, 1969). Känslan av tillhörighet är något som är viktigt för människan. Det är tillhörigheten till någon form av gemenskap till andra i samband med strukturerade aktiviteter som kan öka individens välmående och minska risken för att individen utvecklar ett kriminellt beteende (Hirschi, 1969).
Resultatet visar att den högerextremistiska gruppen är mest aktiv i länet och att islamistisk våldsbejakande extremism är begränsad. Deltagare från två olika kommuner uppger att de har
sett IS-flaggan. Andra deltagare berättar under intervjun att det finns återvändare från IS i regionen, dock är det oklart om de befinner sig i länet. Aktiviteten bland autonoma vänstern uppges vara låg, men en deltagare uppger att signaler har framkommit om att denna grupp kan ha börjat öka sin aktivitet. Den generella uppfattningen bland deltagarna är att
gängkriminaliteten inom de sju kommunerna är ett växande problem, större än
våldsbejakande extremism. Unga personer kan påverkas av de subkulturer som finns i deras omgivning. Om kriminella gäng får större utrymme finns en risk för att ungdomar, i
synnerhet ungdomar med sociala problem och icke tillgodosedda känslomässiga behov, lockas in i en kriminell livsstil (Mattsson & Jonsson, 2018).
Det puttrar så allvarligt just nu i “Kommun A” så mig skulle det inte förvåna om det sker en skjutning innan året är slut. För vi har en situation i “Kommun A” där man måste välja sida nu, så har det inte varit tidigare […] Med tanke på hur många småttingar från 12 år som rekryteras nu så kommer, så sätter vi inte stopp nu och erbjuder och sätter in mer förebyggande så det kommer att smälla igen här. (Deltagare 1)
Deltagare som arbetar i de två största kommunerna i länet och polis som arbetar i hela regionen lyfter under intervjuerna fram att det finns en förekomst av kriminella gäng.
Deltagare från de två mindre kommunerna uppger att det inte finns kriminella gäng, men att det finns grupperingar av ungdomar som begår brott.
Jag vet att en del kan få ett telefonsamtal “kom dit” så kan en del känna såhär “nä men vad ska jag göra där, varför ska vi ses där för, det känns som det kommer hända mer saker, det kommer säkert va flera personer där dom kommer säkert vara tio personer där så kommer dom...” ja [...] Då kommer dom och knackar på hemma där. Jag träffade en förra veckan, då hade han precis fått tillbaka sina saker. Då åker dom dit några stycken kräver att få komma in och så går dom och plockar på sig nån TV och sådär, för dom tyckte att dom behövde lite pengar.
(Deltagare 5)
Det våld – och skrämselkapital som beskrivs av ”Deltagare 5” gör att även om deltagaren inte gör bedömningen att det inte handlar om kriminella gäng ändå kan betraktas som det (jfr Brå;
2016a; Rostami, 2016). Avsaknaden av en allmängiltig definition belyser här svårigheten gällande uppskattning av problemens omfattning (Esbensen et al., 2001), vilket i detta fall kan innebära en underskattning av problemet och ett förnekande av att fenomenet kriminella gäng existerar i kommunen. Ytterligare fem deltagare beskriver hur gängen använder sig av
våld - och skrämselkapital för att nå sina mål. Det har handlat om både allvarliga hot som lett till insatser för skydd och fall där samhället inte har agerat utan personerna själva gömt sig i hemmet eller går med på villkor av rädsla för att förvärra. Under intervjuerna beskrivs hur lokala gäng använder sig av vedergällning, bestraffar utträde, ålägger personer med påhittade skulder som ökar med tiden, familjen kan hotas om inte betalning sker och grovt våld har använts för att ingjuta skräck.
Att man till exempel bränner en 16-åring med blåslampa över hela kroppen på grund av att man vill statuera exempel. (Deltagare 1)
Citatet ovan visar att våldet används som ett medel för att utöva kontroll och att få makt (Rostami, 2016), vilket i sin tur skapar en tystnadskultur inom de kriminella gängen som grundar sig på vad som kan hända om en gängmedlem anmäler.
Dom är så oerhört rädd att dom ska bli betraktade som “golare” och det är väl synd för det bästa med vårat rättssystem det är ju att folk vågar och vill vittna så att vi får människor lagförda och dömda som begår brott. Men här finns det en stor tystnadskultur. (Deltagare 7)
Flera deltagare berättar under intervjuerna att det skett en förändring inom kriminaliteten genom att våldskapitalet och tillgången till vapen har ökat samt att rekrytering till gängen kryper ner i åldrarna, det är framförallt unga pojkar som används som “springpojkar” för de äldre medlemmarna. En förklaring till att allt yngre rekryteras till kriminella gäng kan vara att allt fler barn och unga har svaga sociala band till samhället (Hirschis, 1969). En deltagare förklarar enligt följande:
Visst ser jag ett samband mellan dom som inte går i skolan och dom som hänger på stan. Och när dom hänger på stan så blir det ju lite kriminalitet där med lite blandade saker. (Deltagare 5)
Detta citat är i linje med Hirschis (1969) teori och belyser hur svag anknytning och
delaktighet i konventionella aktiviteter, som skola, utgör en riskfaktor för kriminalitet. Att ungdomar med problematisk skolgång löper större risk att rekryteras till våldsbrottslighet får stöd av flera tidigare studier (Pedersén, 2014; Sarnecki, 2018; Weerman et al., 2014). Vidare visar resultatet att personer som är involverade i kriminalitet eller kriminella gäng ofta
upplever en misstro mot vuxna i samhället och kan ha en känsla av att inte var en del av det konventionella samhället.
För den här personen som sitter där, speciellt personer som kommer från förorter och så dom lever ju i den här tanken att “jag är inte en del av samhället, jag har mina egna lagar” Och dom går ju väldigt ofta också in i, “jag gör det här för att jag måste, jag är tvungen för det här är min adress, jag kan ändå inte få nå jobb, jag bor Rinkeby” etc etc. Och det här fenomenet det börjar vi ju se i “Kommun A” också. 13–14-åriga grabbar som pratar om X eller X (bostadsområden) som
“orten. (Deltagare 1)
Av citatet ovan kan det utläsas att det saknas åtagande och delaktighet i det konventionella samhället, samt att det saknas övertygelse om samhällets legitimitet (jfr Hirschi, 1969). En tolkning är att det mot den bakgrunden även finns brister i anknytningen till konventionella personer. Beskrivningen som ”Deltagare 1” ger kan kopplas till att unga personer med sociala problem, problematisk skolgång, svårigheter att få arbete och som bor i socialt utsatta
områden i större omfattning rekryteras till kriminella organisationer (Sarnecki, 2018). Dessa sociala faktorer kan därav betraktas som brister i de sociala banden vilket möjliggör för pro-kriminell utveckling.
Det känns bara som att, vi har ändå under ganska många år varit på väg mot ett samhälle där dom här personerna som jag pratar om, inte har känt sig mer välkomnade med olika insatser eller resurser, snarare har dom känt sig mer och mer utfrysta. (Deltagare 1)
Citatet belyser hur samhällets agerande kan ha förstärkt känslan av utanförskap och att samhället inte agerat för att reparera de sociala banden utan snarare har banden försvagats än mer. Hirschi (1969) beskriver att en person med svaga sociala band både har mindre tid och mer att förlora på att begå brott, en annan aspekt av detta är att personer med svaga sociala band söker anknytning till andra personer när dessa inte återfinns av konventionella närstående. Detta framkommer i tidigare forskning där delaktighet i kriminella gäng eller våldsbejakande miljöer inledningsvis uppfyller icke tillgodosedda mänskliga behov, däribland gemenskap och tillhörighet (Brå, 2016a; Carlsson, 2016; Carlsson, et al., 2020;
Mattsson & Johansson, 2018; Järvå, 2021) och beskrivs även i denna studie vilket bland annat belyses av Deltagare 1:
Att ge dom här personerna en tillhörighet igen, det är jätteviktigt. För dom kommer från ett ställe där dom är en person. Dom är nånting. Det är viktigt att dom får den här gemenskapen. Du behöver få en uppgift, du känner dig nyttig.
Jag menar vilken människa som helst, det ligger ju i vår natur, om du gör en uppgift och känner dig behövd, det är ju en viktig del av allas liv. Och här är det ju bara en annan värld. (Deltagare 1)
Citatet åskådliggör att de sociala banden till det etablerade samhället behöver repareras i ett brottsförebyggande arbete (jfr Hirschi, 1969). Motivet att i ett brottsförebyggande arbete fokusera på att reparera de sociala banden till samhället kan även kopplas till push-faktorerna i form av relationer och arbete som kan få personer att vill lämna gäng (Pyrooz & Decker, 2011) att stärka dessa band kan utgöra en faktor till att vilja lämna kriminalitet och
vidmakthålla en pro-social livsstil.
För att kunna reparera de sociala banden är det viktigt att den professionella finns kvar för personen för att ge hen möjlighet att bygga förtroende, skapa en anknytning och jobba mot en delaktighet och ett åtagande i konventionella aktiviteter. Detta bidrar i sin tur till integrering i samhället och synen på dess legitimitet (Hirschi, 1969; Altman et al., 2021). En deltagare beskriver detta genom en liknande process som presenteras av Alstam et al. (2021), där personen i fråga testar verksamheten för att sedan avgöra om hen ska stanna eller inte.
Så det är det första. Ge dom en vuxen som dom kan ha 100 % tillit till och när man har testat färdigt den vuxna, som dom gör, testar testar testar, finns den kvar, kommer den att säga...då kan man jobba med ungdomen sen och jobba med förändring. (Deltagare 5)
I intervjuer ges beskrivningar av det finns en struktur inom gängen i länet som styrs av chefer och ledare och att medlemskapet präglas av en vilja att avancera i rang. Det uppges under intervjuerna att när, eller om, ledare lagförs så kommer andra personer som ersätter platsen.
En deltagare beskriver en förändring inom de kriminella grupperingars organisering.
Det har skett en förändring de sista fem åren. Jag upplever idag så, så kanske det är mer löst sammansatt, vissa går ihop för att göra det här jobbet, nu ska vi köpa narkotika från Turkiet då jobbar vi ihop med en större verksamhet, kanske någon av de här MC-knutna, vi köper därifrån nu. Nästa gång då köper vi ifrån ett annat folkslag och annat men då är vi inte samma gäng som håller ihop. Att man flyter emellan beroende på affär och affär. Det är inte så strikt hierarkiskt men många gånger så finns det någon som styr det här. Och många som styr det här, det är inte säkert att de är i vårat land men det har ändå den makten och påverkan.
Detta kan kopplas till Brå´s (2016b) beskrivning av Projektbaserade konstellationer. Där gruppen sammansätts tillfälligt utifrån vinstdrivande kriminell verksamhet. Det visar även på att det sker en överlappning mellan kriminella grupperingar (Rostami et al., 2018).
Utöver de lokala kriminella gängen som beskrivits uppger flera deltagare att etablerade gäng från andra kommuner håller på att mobilisera sig i två kommuner i länet. En deltagare berättar att:
Det har ju kommit etablerade gäng från andra städer som börjar försöka bildas här. Och det här är ju ett relativt nytt fenomen, vi började ju larma ungefär för två år sen att den här utvecklingen som sker i “Kommun A” den kommer inte leda till något bra [...] Dödspatrullen och Dalen Nätverket, det är dom två som det just nu hotas med, om man säger i kriminella miljöer. (Deltagare 1)
För att förhindra en ökning av gängkriminaliteten framhåller deltagarna behov av
förebyggande insatser som både är inriktat mot att förhindra nyrekrytering och behov av stöd till personer som vill lämna kriminella gäng eller en kriminell livsstil.