Joakim hade en god allmänbegåvning, men svårigheter med arbetsminnet. Trots att han hade förutsättningar för att klara skolämnena fick han mycket litet gjort i klassrummet. I samband med återkopplingsmötet beslutades att Joakim, för att kunna hålla fokus och slippa ta hem alltför mycket skolarbete, skulle arbeta tillsammans med klassläraren under två extra pass i veckan.
I en lugn miljö gav klassläraren Joakim mindre portioner med uppgifter så att han kunde ligga ett steg före i olika ämnen i stället för att hela tiden komma efter. Dessutom tränade hon honom i att klara längre och längre stunder av eget arbete genom att gradvis ge allt mindre stöd och genom att fysiskt befinna sig allt längre från honom. Det innebar att Joakims arbetsminne kunde avlastas så att han gradvis kunde komma in i ett mer självständigt arbetssätt. Joakim själv upplevde en stor lättnad över att slippa arbeta hemma varje kväll.
7.2.3 Beteende, relationer och psykiskt mående
Inom den inlärningspsykologiska referensramen lyfter man fram flera olika strategier för att förändra ett beteende:
• Förändra miljön (reducera stimuli) som triggar igång beteendet. Till exempel kan en elev som ideligen vänder sig om för att ha koll på klasskamraterna bakom få en plats längre bak i klassrummet.
• Minimera förstärkningen av ett oönskat beteende. Till exempel får en elev som påkallar lärarens uppmärksamhet genom att skrika ingen respons, men däremot mycket uppmärk
samhet när hon eller han är tyst.
• Lära in alternativa, acceptabla beteenden. Till exempel kan samma elev som skriker för att få uppmärksamhet tränas i att istället lyfta sin linjal under tystnad.
• Belöna och förstärka goda beteenden. Läraren riktar in sig på barnets framsteg och det som är positivt (Forster, 2009).
En del barn kan visa sig behöva andra insatser än vad som kan göras inom skolans ram. Många familjehemsplacerade barn har redan, eller behöver få, insatser från barnpsykiatrin på grund av tidigare svåra upplevelser. Skolan behöver känna till när sådana insatser eller behandlingar pågår.
Det är en trygghet för skolan att veta att barnet får hjälp, så att personalen kan koncentrera sig på sin uppgift, nämligen skolarbetet och vardagsrelationerna. Det är också viktigt att ta tillvara den hjälp som elevhälsopersonalen kan ge elever med beteendeproblem eller funktionshinder. Om detta inte sker och barnet visar tydliga behov går mycket av skolans energi åt till att bekymra sig över barnets psykiska problem. Erfarenheter visar att en hel del lärande kan ske trots att barnet är psykiskt oroligt. Att vara duktig i skolan stärker självkänslan och ger en motvikt till en svår livssituation. Skolan kan ofta fungera som en fristad, där barnet har en vardag som är förutsägbar och trygg. Därför är det viktigt att skolan behåller fokus på sitt kärnuppdrag.
Teamet bör inte arbeta för intensivt med barn som har beteendeproblem eftersom risken är stor att Skolfam får ta över skolans/elevhälsovårdens eget ansvar och att resurserna fördelas fel.
Teamet kan behöva genomföra fördjupade utredningar eller remittera till andra vårdgivare, till exempel barn och ungdomspsykiatrin eller logopedmottagning.
7.2.4 Fysiskt mående
Familjehemsplacerade barn har inte alltid genomgått hälsokontroller i samma utsträckning som andra barn. Det fysiska måendet påverkar barnet i skolarbetet och om en övergripande hälso
undersökning inte är gjord rekommenderas en sådan. Det är viktigt att vara uppmärksam på eventuella syn och hörselproblem. Det är till exempel nödvändigt att ett öga är dominant för att inte texten ska ”hoppa” framför barnet. Om synsvårigheter misstänks bör teamet rekommendera familjehemmet besök hos optiker som kan avgöra om barnet behöver glasögon eller linser.
7.2.5 Särskilt stöd vid känsliga övergångar
Vid byten av skola, stadium, klass eller lärare eller vid övergången från förskoleklass till årskurs ett bör Skolfam vara med i planeringen. I situationer med olika alternativ, till exempel när det finns olika skolor eller klasser att välja mellan, bör teamet tillsammans med familjehemmet göra en noggrann inventering av för och nackdelar med de olika alternativen. Här bör teamet använda både sina formella och informella nätverk för att kartlägga aktuella skolor och deras pedagogiska inriktning. Specialpedagogen kan fungera som ett bollplank för socialsekreteraren och familjehemmet och, om möjligt, delta vid besök på den eller de skolor som kan bli aktu
ella vid ett byte. Läs mer om skol och stadieövergångar i stycke 8.2.
7.3 Implementering
7.3.1 Implementering i skolan
Avgörande för barnets utveckling är hur de överenskomna insatserna kan införlivas i den en
skilda skolans vardagsarbete. På varje skola pågår många processer samtidigt, bland annat vad gäller kompetensutveckling för personal. Planeringen för hur skolans specialpedagogresurser ska disponeras är ofta fastställd sedan terminsstarten. Att få till stånd ytterligare kompetens
utveckling för enskilda lärare eller att frigöra mer resurser för en elev kan vara svårt.
En förutsättning för att lyckas är att rektor deltar vid återkopplingsmötet (stycke 6.3) samt vid de efterföljande uppföljningsmötena (stycke 8.1). Dessa möten bidrar till att rektor får för
ståelse för betydelsen av att stärka det enskilda barnets utbildning och kan se till att det finns tillräckliga personalresurser för insatsen. Rektor kan också stödja personalen när insatsen ska införlivas i skolans övriga verksamhet.
Det räcker inte alltid att muntligt beskriva en metod för skolan. Modellinlärning (även kallat observationsinlärning) kan behövas. Specialpedagogen kommer då till skolan och samlar den eller de lärare som ska arbeta med den överenskomna metoden. Hon eller han demonstrerar sedan arbetet med Skolfameleven (det kan också vara annan elev med liknande svårigheter, en lärare eller hela klassen) och ger tid för frågor och diskussion. På det här sättet kan special
pedagogen samtidigt visa på ett positivt förhållningssätt gentemot eleven. Den nya metoden kan ofta gynna fler barn eftersom läraren också kan lära sig att arbeta med hela grupper.
För att öka skolpersonalens förståelse för barn som har vuxit upp under svåra omständigheter kan handledning från psykologen vara en lämplig insats. Handledningen blir en betydelsefull resurs för skolan, framför allt när elevens utveckling inte har varit jämn och harmonisk. Att möta eleven på den nivå där hon eller han fungerar är lätt när beteendet är åldersadekvat. Men om elvaåringen ibland fungerar som en sjuåring känslomässigt, som en trettonåring kunskaps
mässigt och som en nioåring i leken med jämnåriga är det svårt att veta hur man ska hantera situationen. Familjehemsplacerade barn kan också uppvisa mer egocentricitet än andra. Att skapa förståelse för det naturliga i detta kan mildra den eventuella irritation som finns hos skolans personal.
Det är viktigt att etablera en god relation till elevhälsan på den aktuella skolan. Det underlättar implementeringen om också skolans ordinarie psykolog kan ge handledning till personalen.
Samarbetet med kuratorn och skolsköterskan är också betydelsefullt. Planera insatser gemen
samt och tydliggör vem som gör vad.