Att tänka på vid kartläggning

5.5.1 Vid testtillfället

Inled testningen med att påminna barnet om vem du är och vad du gör i Skolfam. Försäkra dig genom frågor om att barnet vet vad Skolfam är. Om barnet inte vet eller minns, berätta igen vad arbetet går ut på genom en enkel beskrivning anpassad efter barnets ålder.

Förklara för barnet hur länge testningen kommer att pågå, när pausen ska ligga och att ni har ett gemensamt arbete som ska bli färdigt. Många barn blir motiverade av att höra att de deltar i en satsning som är till nytta för många andra barn. Gå igenom och förklara de olika testerna i enkla ordalag för barnet.

Ge barnet positiv återkoppling på sin ansträngning och sitt arbete under de timmar som testningen pågår. Felaktiga svar på frågor, som kommer förr eller senare när barnet närmar sig ytterområdet för sin aktuella förmåga, bör mötas med att ”Nu är frågorna för svåra” eller ”Nu är frågorna för äldre barn”.

5.5.2 Rekommendationer till psykologen

Naturligtvis ska de ordinarie testmanualernas instruktioner följas vid kartläggningen, men några praktiska tillägg för hur respektive test kan förklaras för barnet kan vara på sin plats:

• WISC-IV: Betona att testet är till för att de vuxna ska förstå hur skolarbetet ska läggas upp för barnet så att hon eller han kan utvecklas så bra som möjligt och få rätt hjälp.

• Becks ungdomsskalor: Förklara att frågorna hjälper de vuxna att förstå hur barn tänker och känner. Berätta att du behöver prata med barnets socialsekreterare om svaren. I andra sammanhang sammanfattar en psykolog resultaten av Becks formulär utan att återge barnets svar i detalj till den part som har tagit initiativ till utredningen. Men i det här fallet kan det, om en långvarig kontakt finns etablerad, vara mer lämpligt att barnets ansvariga socialsekrete­

rare får ta del av en sammanfattning av det ifyllda frågeformuläret som psykologen gör. Sedan kan socialsekreteraren tillsammans med psykologen planera hur arbetet kring barnets psykiska hälsa kan läggas upp. Om barnets svar tyder på svårigheter är det socialsekreteraren som, utifrån samtal med psykologen, pratar med barnet och eventuellt familjehemmet om något be­

höver åtgärdas. Barnet måste dock få ta ställning till om det accepterar att socialsekreteraren tar del av formuläret eftersom svaren är känsliga uppgifter. Ett eventuellt nej måste respekte­

ras. Då får psykologen göra en sammanfattning av barnets behov utifrån värdena. Förutsatt att relationen till barnets ansvariga socialsekreterare är tillitsfull och psykologen motiverar varför, ger barnet oftast sitt samtycke.

• Relationsskalan (VAS-skala): Barnet behöver känna att det kan svara fritt på hur mycket det tycker att läraren bryr sig om henne eller honom. Förklara för barnet att läraren inte kom­

mer att få veta hur hon eller han har svarat.

5.5.3 Rekommendationer till specialpedagogen

Vid kartläggning av yngre barn i förskoleklass och årskurs ett är det svårt att hitta normerade tester som barnet orkar göra vid ett och samma tillfälle. En erfaren specialpedagog kan dock med hjälp av resultaten från sammanfattande icke­normerade tester avgöra om det är nödvän­

digt att gå vidare med mer omfattande tester.

Om barnet har eller har haft svårigheter i sin läs­ och skrivutveckling eller om någon av de ordinarie testerna ger signaler om att något är svårt, görs kompletterande tester inom till exempel följande områden:

• eftersägning

• läsning och skrivning av nonord med jämförande av ”riktiga” ord • fonologisk medvetenhet

• bokstavskontroll.

Tänk på att delproven Läsning och Läslust i DLS Bas för skolår 1­2 inte alltid går att följa upp med delproven Rättstavning och Läshastighet i DLS för skolår 4­6. För barn som vid första kartläggningen går i årskurs två och vid andra kartläggningen går i årskurs fyra blir resultaten inte jämförbara, då de förstnämnda deltesterna delvis mäter barnets förmåga att tolka bilder, medan de andra mer renodlat mäter läsförståelse.

Det är en fördel om klassläraren kan göra en del av de pedagogiska testerna, antingen enskilt eller i helklass beroende på test. Detta dels för att läraren själv ska få en känsla för hur barnet klarar dem, dels för att barnets eventuella kunskapsluckor kan vara gemensamma med klass­

kamraternas. Det kan leda till att klassläraren anpassar den vanliga undervisningen till det som

har framkommit. Inkluderande undervisning är nästan alltid att föredra.

I samband med den pedagogiska kartläggningen är det lämpligt att förmedla till barnet att testerna är ett sätt för specialpedagogen att få en inblick i hur det går i olika skolämnen och hur teamet på bästa sätt kan hjälpa barnet till framgång i skolan.

Observation i klassen

Syftet med observationen är att få en helhetsbild av barnet, klassrumsklimatet och skolkul­

turen. Vid observationen är det önskvärt att eleverna jobbar med egna uppgifter. Det viktiga är att den situation som studeras inte är alltför lärarstyrd utan att barnen själva är aktiva. I många fall kan det också vara viktigt att vara med på rasten. Det är lämpligt att klassläraren introducerar specialpedagogen i Skolfam som en lärare som brukar åka runt på olika skolor och titta på hur barn har det i skolan. Specialpedagogen bör inte låtsas att hon eller han känner det familjehemsplacerade barnet. Skulle barnet ta kontakt och de andra barnen märker det och ställer frågor kan specialpedagogen kort nämna att hon eller han känner barnets familj, så att barnet inte behöver förklara för mycket.

Även psykologen kan vara med och genomföra klassrumsobservationer, antingen vid samma tillfälle som specialpedagogen eller vid ett separat. En fördel med detta tillväga gångssätt kan vara att specialpedagogen och psykologen kompletterar varandra och får en mer sammansatt bild av situationen i klassrummet, då de utifrån sina respektive professioner har olika infalls­

vinklar och betraktar situationer ur olika perspektiv.