• No results found

2 Inriktning på vårt fortsatta arbete

2.4 Alternativa pris- och betalningsmodeller

2.4.1 Fem prismodeller

De huvudsakliga prismodeller som vi identifierat är värdebaserad prissättning (VBP), kostnadsplusmodellen, pris i relation till kon-kurrenternas priser, extern referensprissättning (ERP) och en flexi-bel förhandlingsprissättning.

Värdebaserad prissättning

VBP beskrivs i ekonomisk litteratur som en metod för prissättning baserad på kundens värdering av produkter där värdet för kunden definieras som dennes betalningsvilja. Nära kopplat till VBP är möjligheten att segmentera marknaden så att priset differentieras för olika konsumenter eller användningsområden efter deras betal-ningsvilja, dvs. hur mervärdet av produkten uppfattas av olika

seg-ment av marknaden. VBP är det som används i Sverige i prissätt-ningen av nya produkter med patentskydd, framför allt inom för-månen men också av NT-rådet i diskussioner inför rådets rekom-mendationer (även om de inte fastställer priser).

VBP på läkemedel är delvis annorlunda än hur termen ”värdeba-serat” brukar användas men kan ändå ses som en del av en större diskurs som brett kommit att kallas värdebaserad sjukvård.2 Det betyder att vården ska organiseras och styras mot att maximera hälsoutfallet för patienterna och/eller värdet för samhället som helhet. Sjukvård har naturligtvis alltid haft som mål att producera hälsa för patienterna och det nya ligger i att försöka designa inci-tamentsystem, ersättningsystem och betalning för bland annat lä-kemedel så att de reflekterar det evidensbaserade värdet för pati-enter och samhälle.

Inom hälso- och sjukvård är patienternas betalningsvilja oftast irrelevant eftersom läkemedel och annan vård huvudsakligen beta-las av en tredje part. Andra definitioner som föreslagits inkluderar att kostnaden för läkemedel ska vägas mot värdet som skapas för sjukvården eller samhället i stort: alltså den värdering som görs i en kostnadseffektivitetsanalys. Varken bland forskare eller utövare finns det emellertid någon allmänt accepterad definition eller kon-sensus hur värdet ska fastställas i VBP på läkemedel.

VBP kopplar kostnader till värde vilket kan främja en effektiv användning av resurser. Beroende på vilket perspektiv som väljs kan samhällsekonomisk effektivitet uppmuntras. Dessutom ger VBP goda förutsättningar för innovation bland annat genom att ge signaler om vilka innovationer samhället värdesätter. Däremot finns det sannolikt andra metoder som ger lägre priser (fast even-tuellt till priset av sämre tillgång). Vi vet emellertid inte, på grund av svårigheter att studera faktiska internationella priser, om och i vilken grad VBP lett till högre priser på grund av att andra länder använder referensprissättning. Slutligen är VBP metodologiskt och resursmässigt krävande och uppfattas ibland som mindre trans-parent.

2 Porter ME 2009. A Strategy for Health Care Reform — Toward a Value-Based System. N Engl J Med 2009; 361:109–112.

Cost-plusprissättning

Cost-plusprissättning utgår från principen att basera priset på kostnaderna för att ta fram läkemedlet och då avses vanligen både kostnaderna för att utveckla läkemedlet och att producera läke-medlet, plus en vinstmarginal. Utvecklingskostnaderna kan vara stora medan produktionskostnaderna, dvs. kostnaderna att produ-cera läkemedlet när det väl utvecklats, vanligen är av mindre bety-delse. Det senare är den kostnaden som kan förväntas för att pro-ducera läkemedlet när patentet gått ut och generika kommer in på marknaden. Cost-plus prissättning är överlag i första hand en stra-tegi som företag tillämpar på marknader med mer eller mindre perfekt konkurrens. Vi bedömer att den inte skulle gå att införa på något andamålsenligt sätt när det gäller värdering och prissättning av patentskyddade produkter.

Priser som sätts i relation till konkurrenternas priser

Priser som sätts i relation till konkurrenternas priser, exempelvis så kallad predatory pricing (underprissättning) i syfte att vinna mark-andsandelar, beskriver i huvudsak en strategi som företag kan til-lämpa snarare än en modell som en köpare kan införa. Köparna på marknaden kan däremot på olika sätt sträva efter att tillverkarna så långt som möjligt ska priskonkurrera med varandra. Det är sanno-likt en viktig strategi för prissättande att eftersträva predatory

pricing vad gäller generika och biosimilarer, men även för

patent-skyddade produkter när det finns flera substitut tillgängliga. Extern referensprissättning

De viktigaste argumenten för att använda extern referensprissättning (ERP) är att priset i andra länder säger något om tillverkarens reservationspris (det lägsta pris den är beredd att sälja till) och att det ger köparen ett trovärdigt hot i en förhandling. I övrigt är det en metod som har flera svårigheter, bland annat att den är ”cirku-lär” om det blir så att ingen köpare försöker sig på att analysera värdet av produkten – då uppstår till och med en risk att köparna betalar mer än vad de tycker att produkten är värd. Dessutom har

det blivit allt svårare att använda ERP eftersom faktiska priser skiljer sig från de offentligt publicerade priserna, de så kallade list-priserna, genom att det finns olika avtal som närmast kan karaktäri-seras som rabatter, och som omfattas av sekretess.

Förhandlingsprissättning

En flexibel förhandlingsprocess är inte så strukturerad runt formella beräkningar av värde som VBP baserad på en kostnadseffektivitets-analys. Den har fördelen att köparen inte avslöjar sin maximala betalningsvilja, vilket är vad kostnadseffektivitetsanalysen i VBP i princip gör. Förhandlingsstyrkan borde därför teoretiskt bli högre. Det är en empirisk fråga om priserna faktiskt är lägre i länder som tillämpar den typen av förhandling. Men på grund av att priserna inte är transparenta och behovet att justera även för andra faktorer, som betalningsförmåga, för att få relevanta jämförelser låter sig inte den analysen så lätt göras.

En ytterligare fördel med en mindre strukturerad förhandling är att det i praktiken visat sig vara lättare att väga in andra faktorer än pris, som exempelvis volym.3 Ett lägre pris kan i vissa situationer accepteras av företaget så länge försäljningsvolymen garanteras och/eller ökar över tid. Köparen kan därmed acceptera att fler pati-enter använder läkemedlet så länge det finns evidens för klinisk effekt och priset är lägre.