Enligt det empiriska material jag har samlat in definieras Vägverkets uppfattning av kris enligt en formell skala som består av nivå ett, två och tre. Den skalan är en parallell indelning till samma nivåskala som SMHI använder. Om en händelse identifieras som nivå tre definieras den som en kris och krisorganisationen kopplas in som får avgöra hur Vägverket ska gå vidare. Krisledaren avgör om en krisstab ska inrättas, eller inte.
99
39
Det är således den officiella definitionen av kris inom Vägverket. Då SMHI är en myndighet som informerar om väder, vatten och klimat drar jag den slutsatsen att den formella skalan som Vägverket följer, endast gäller vid kriser som är av den arten. Skoglund definierar kriser som händelser som i direkt mening utgör ett hot mot människor, materiella och immateriella värden i ett företag.100 Skoglunds definition av kris stämmer väl överens med Vägverkets definition av kris, då stora jordskred, broras, översvämningar och andra naturrelaterade eller väderframkallade fenomen som orsakar omfattande skador inom landet, utgör ett direkt hot mot människor och materiella ting, och i slutändan även immateriella värden som det egna varumärket och Vägverkets image.
Hur definieras då kriser som inte är av den arten? Alltså varken väderrelaterad eller väderorsakade. På vilken skala eller inom vilka ramar identifieras interna kriser eller förtroendekriser? Var går gränsen för när en händelse utgör ett direkt hot mot det egna varumärket? Även om det empiriska resultatet tyder på Vägverket har en klar och korrekt förståelse för förtroendekriser samt är medveten om dess konsekvenser, så finns inga färdiga strukturer och former som säger att det är en förtroendekris, utan snarare olika subjektiva uppfattningar och reaktioner. Mitt resonemang är att det är svårt att definiera och därför även identifiera förtroendekriser då de inte är lika gripbara eller mätbara som fysiska kriser, det vill säga kriser som utlöses av jordskred eller ett broras till exempel. Det blir därmed svårare att ha konkreta bestämmelser och strukturella former för när en sådan situation utvecklas till en faktisk kris.
Enligt Palm och Falkheimer inträffar förtroendekriser inte lika hastigt som fysiska kriser.101 De menar på att förtroendekriser ofta upplevs som mer smygande och gradvis utvecklande, därför blir det även svårare att identifiera den punkt en förtroendekris inträffar. Palm och Falkheimer menar vidare på att det är vanligt att organisationer är mer förberedda på att hantera en stor olycka än en förtroendekris och många organisationer definierar förtroendekriser som förtroendeaspekten av en kris.
Utifrån Palm och Falkheimers resonemang om svårigheterna i att definiera förtroendekriser samt utifrån empiri anser jag därför att trots att förtroendekriser inte har en lika direkt och tydlig koppling till den generella definitionen av kris som fysiska kriser har, så är Vägverket väl medvetna om det faktumet att det är en verklighet för organisationen samt att de har en god kännedom om förtroendekriser. Jag anser dock att faran ligger i att ingen riktigt vet hur man ska agera proaktivt eller har en klar bild av hur en förtroendekris bör hanteras, eftersom
förtroendekriser inte ingår i den vedertagna definitionen av kris. Enligt Falkheimer och Heide värderas en organisations varumärke högre än dess fysiska tillgångar.102 Och då förtroendefrågor i hög grad hänger ihop med en organisations krishantering, bör förtroendekriser och hantering av förtroendekriser prioriteras högre i Vägverkets verksamhet. För att det ska vara möjligt menar jag att det bör finnas lika tydliga strukturer för hur man identifierar och definierar
förtroendekriser, som det gör för fysiska kriser på Vägverket.
Enligt pressansvarig på region Stockholm hade Uppdrag granskning i ett reportage fokuserat på just hur hanteringen av kriser såg ut på Vägverket och hon menade på att man hade känt sig lite oförberedd på frågorna och främmande för ämnet, då dessa kriser inte har varit lika omtalade och definierade som de fysiska.
100
Skoglund, 2002
101
Palm & Falkheimer, 2005
102
40
Skoglund definierar kriser som händelser som i direkt mening utgör ett hot mot människor, materiella och immateriella värden i ett företag.103 Enligt Skoglunds definition av kris så anser jag att kommunikationsansvariga på Vägverket har en bra definition av kris, då större jordskred, broras, översvämningar och stormar utgör ett direkt hot mot människor, materiella ting och även immateriella värden för Vägverket. Innan dessa faktorer är ett faktum finns en rad olika
benämningar för krisliknande händelser, så som allvarliga händelser, extraordinära händelser, risk, katastrof, oväntade och oönskade händelser och så vidare. Enligt Nohrstedt och Tassews konceptuella modell av begreppen risk, katastrof och kris kan man avläsa att omfattningen och utspridningen av en kris är stora, det finns således andra begrepp som definierar händelser som inte har störst omfattning och störst utspridning. Enligt empiri var en del respondenter motvilliga till att kalla en del händelser kris. De menade på att en kris måste vara någonting utöver de vanliga och väntade. En situation som en av respondenterna tveklöst kallade kris var när en rad olika incidenter som jordskred och flera översvämningar hade inträffar efter varandra och på flera olika ställen samtidigt. För man in det i Nohrstedt och Tassews modell kan man se att det var en korrekt användning av begreppet kris då dessa händelser hade såväl stor omfattning som utspridning.