Inger Edelfeldts författarskap har väckt uppmärksamhet inom flertalet områden, hos såväl läsare som forskare och även de svenska kulturkretsarna. Hon har mottagit flertalet utmärkelser under sina verksamma år och hon fortsätter att producera litteratur som uppmärksammas.
Edelfeldt är en mångsidig författare och producerar verk inom varierande genrer vilket resulterar i en bred följarskara. Alla hennes verk är dock inte lika uppmärksammade inom forskarvärlden, då den aktuella forskningen främst kretsar kring de av hennes litterära verk som riktar sig till barn. Även hennes novellsamlingar har fått uppmärksamhet. I denna undersökning är det däremot främst hennes verk som riktar sig till målgruppen vuxna och unga vuxna som är intressanta, därför kommer forskningsöversikten huvudsakligen att beröra tidigare forskning inom detta område.
Att Edelfeldts romaner för vuxna och ungdomar kan sägas ha en bredare målgrupp och kan vara relevant läsning för både vuxna och ungdomar, oavsett ursprunglig genre, är det flera som är överens om och detta blir aktuellt inte minst hos Ulla Lundqvist i boken Tradition & förnyelse:
svensk ungdomsbok från sextiotal till nittiotal (1994). Här är Edelfeldts grepp om motivet homosexualitet hos ungdomar aktuellt, men Lundqvist understryker även att Edelfeldts sätt att omarbeta Duktig pojke (1983) från vuxenroman till ungdomsbok inte innebär en förenkling i språk eller stil. Snarare handlar detta om att författaren har mognat i sitt skrivande och vunnit precision och uttrycksfullhet. Språket i ungdomsromanen och vuxenromanen skiljer sig inte åt och detta bekräftar Edelfeldts romaner som tillgängliga genom åldersgränserna (Lundqvist 1994:99). Lundqvist uttrycker även i sin slutsats att ungdomsromanens gränser har vidgats och ponerar att detta kan vara en produkt av författarens växelbruk. Detta kan i sin tur leda till större medvetenhet om den litterära formen och djärvare grepp i böcker tillägnade unga vuxna.
Författaren rör sig inte längre inom samma genre utan kan spela på planerna för både ungdoms- och vuxenromaner, huvudsakligen när det gäller stoff och motiv (Lundqvist 1994:278–279).
Den forskning som finns kring Edelfeldt och hennes författarskap kretsar främst kring framställningen av henne som författare, hennes skrivande och förmåga att framställa en viss känsla i litteraturen. Det som förekommer specifikt kring innehållet i de utgivna romanerna eller Edelfeldt som ensamt fokus för forskningen är i begränsad omfattning och främst på
hennes skrivsätt och tematiska framställning diskuteras i förhållande till andra aktörer inom samma forskningsområde.
Göran Hägg skriver i Tjugoen moderna klassiker (1995) om Inger Edelfeldts författarskap som en modern klassiker utifrån hennes romaners innehåll genom raffinerad berättarteknik och tidsbilder. Hägg tar flera böcker som exempel, främst Den täta elden (1987) och Breven till nattens drottning (1985), där han poängterar Edelfeldts berättarteknik och beskrivningar av såväl samtid som rapporteringar av tidsföreteelser från den aktuella tiden. Han lyfter även fram aktuella händelser från det samtida samhället då romanerna skrevs och hur Edelfeldt anknyter till dessa. Hägg uttrycker att Edelfeldts författarskap har klassikerpotential då hon kan avbilda och tolka sin samtid, men samtidigt ligga några steg före verkligheten (Hägg 1995:131–135).
Hos Marianne Steinsaphir i 15 författare: porträtt av svenska samtidsförfattare (1994) nämns Edelfeldt och hennes romaner Kamalas bok och Den täta elden. De båda romanerna omnämns där som Edelfeldts mest centrala och representativa romaner för författarskapet då de kretsar kring en nyanserad bild av identitetsproblematik. Steinsaphir (1994:34) framhåller att de båda huvudpersonerna representeras av ensamhet och ett inre präglat av kaos, vilket resulterar i en vacklande identitet och ett jag som lätt låter sig brytas ner och manipuleras.
I dessa fall framhålls Edelfeldts sätt att avbilda och tolka samtiden samt beskriva karaktärer som präglas av ensamhet och osäkerhet kring sin identitet. Detta är tematiska åtaganden som ofta nämns i samband med Edelfeldts författarskap och har kommit att bli ett kännetecken för hennes verk. Att det i hennes författarskap kan ses en återkommande tematik genererar ett intresse i tematisk forskning kring hennes verk, så även i denna uppsats. Det som främst utmärker de olika forskningsområdena är vilken tematik som framhålls och vilken teoretisk vinkel som tas. Forskningen som är aktuell i denna uppsats kretsar i grunden kring den identitetsproblematik som är ett återkommande tema, dock fokuseras främst denna problematik i relation till psykisk ohälsa och det senmoderna samhället. Flertalet uppsatser och avhandlingar som haft Edelfeldts verk som huvudsakligt fokus, eller där hon figurerat som en författare bland andra, har även de utgått ifrån identitetsproblematiken, men haft ett annat fokus för sin analys och teori.
En relativt nyligen publicerad uppsats som tar upp Edelfeldts romaner är Richard Holmströms masteruppsats ”Med Medusa som musa: medusoid tematik i Inger Edelfeldts textlandskap”
(2015). Här undersöks ett urval av romaner, noveller och dikter från Edelfeldt som anses kunna innehålla en tematik inspirerad från mytologins Medusa, genom användningen av bland annat speglar, utseende, röster, mödrar och utanförskap. Den teoretiska utgångspunkten är huvudsakligen Tobin Siebers antropologiska studie kring det onda ögat. Holmström når slutsatsen att i synnerhet romanen Konsten att dö (2014) har en medusoid intertextualitet som inkluderar en adaption av den klassiska myten om Perseus och konkreta motiv som sammankopplar Edelfeldt med en medusoid tematik. Denna uppsats utgår ifrån en annorlunda grundtematik, även om ett visst fokus på identitet och utanförskap finns.
Även i ett antal doktorsavhandlingar har Edelfeldts tematik kring identitetsproblematik och utanförskap figurerat. I Gångtunneln: urbana erfarenheter i svensk ungdomslitteratur 1890–
2010 (2017) skriver Lydia Wistisen om hur ungdomskulturer påverkats av urban miljö och skildrandet av detta i ungdomslitteratur. Här behandlas bland annat Edelfeldts debut Duktig pojke (1983) som behandlar utanförskap och identitetsförvirring hos urbana ungdomar.
Edelfeldts roman utgör ingen central del i undersökningen, men används tillsammans med andra romaner i exemplifierande syfte. Wistisen (2017:205–206) menar även att Edelfeldts karaktärisering i romanen kan ses som en kritik mot den heterosexuella rebellnormen som florerade hos svensk arbetarklassungdom.
I sin doktorsavhandling Ett flicklaboratorium i valda bitar: Skeva flickor i svenskspråkig prosa från 1980 till 2005 (2012) utforskar Maria Margareta Österholm skildringar av flickor och allt som hör dem till. Hon undersöker en flickestetik och hur denna i vissa fall kan ge en skev bild av hur flickor är och förväntas vara. Ett flertal samtidslitterära flickor undersöks utifrån motivet att se hur berättelserna om skevheten ser ut och vad detta kan tillföra feministisk teori. I sin avhandling använder Österholm ett flertal författare, däribland Inger Edelfeldt. Hon tar Edelfeldts Kamalas bok (1986) som exempel på en roman där huvudpersonen utgörs av en så kallad skev flicka, där hon har ett inre som inte stämmer överens med hennes samlade yttre (Österholm 2012:218–220). Österholm menar att skevheten inte alltid syns på utsidan och att den snarare kan finnas i övergångar mellan olika stadier i livet eller olika personligheter i jakten på att finna sig själv (Österholm 2012:289).
Dessa avhandlingar ligger, trots de tematiska likheterna, relativt långt från
av identitet utifrån detta har också uppmärksammats i andra studier. Att undersöka identitetproblematik i förhållande till feminism och genus är ofta aktuellt då dessa frågor ofta kan sammanlänkas.
Edelfeldts författarskap i förhållande till feminism och identitet har studerats som ämne för flertalet uppsatser på kandidat-, magister- och mastersnivå. Ett exempel på en kandidatuppsats som skrivits är Anna Selins uppsats ”Lite udda och inte riktigt som andra” (2006) där skildringen av utanförskap och identitetssökande som litterära motiv undersöks. Uppsatsen fokuseras främst kring Rita Felskis teori angående feministisk litteratur för identitetsskapande tillsammans med Ulla Lundqvists teorier om ungdomsromaner och undersöker den kvinnliga identiteten i huvudsak. I sin uppsats kommer Selin (2006) fram till att identitetskris är ett återkommande motiv för de kvinnliga karaktärerna hos Edelfeldt oavsett karaktärens ålder.
Studien visar även att Edelfeldt bortser från den heterosexuella kärleken som motiv och fokuserar i stället på kvinnornas psykologiska utveckling (Selin 2006:33–34).
I en magisteruppsats skriven av Maria M. Berglund (2004) undersöks konflikten mellan existentialism och feminism i Edelfeldts Det hemliga namnet (1999). Här utförs en existentialistisk läsning av romanen som sedan sätts i perspektiv mot Sartres filosofiska existentialism och även en feministisk läsning där huvudpersonens position som kvinna undersöks utifrån frihet och förtryck. Berglund (2004:56) konstaterar vissa punkter där romanen skiljer sig från den filosofiska existentialismen och kan jämföra dessa mot Simone de Beauvoirs Det andra könet. Således blottläggs en konflikt mellan existentialism och feminism hos såväl Edelfeldt som de Beauvoir.
Selins och Berglunds båda uppsatser har närmre koppling till ämnet för denna uppsats då de lägger större vikt vid identitet och existentialism som kan relateras till användningen av sociologiska teorier som utgångspunkt för diskussion och analys i denna studie. En studie som däremot ligger relativt nära det som kommer att beröras i denna uppsats är Ingrid Holmqvists artikel ”Den ’rena’ relationen och kvinnofrigörelsen: Om Inger Edelfeldt, Anthony Giddens och senmoderniteten” (2005) där Holmqvist anordnat ett litterärt möte mellan Anthony Giddens teorier om kärlek i det moderna samhället och Inger Edelfeldts romaner Kamalas bok (1986) och Det hemliga namnet (1999).
Holmqvist använder, i likhet med denna studie, Giddens teoribyggande om moderniteten då detta bygger på individen i samhället och utgår ifrån den individualiseringsprocess som människan genomgår. I de romaner som utvalts från Edelfeldt finns en liknande närvarande tematik (Holmqvist 2005:419). I sin text kommer Holmqvist fram till att Edelfeldt i sina romaner ger en motbild till Giddens beskrivning av den demokratisering av kärleksrelationer som kan ses i samhället, idealiserande synsätt på kärlek och optimism när det kommer till jämställdhet mellan könen. Edelfelt sammanbinder kulturella, sociala och privata faktorer och bidrar genom sina romaner till en diskussion om unga flickors sexuella utsatthet i ett senmodernt samhälle (Holmqvist 2005:434).
Även i denna uppsats kommer Giddens teori om identitet i det senmoderna samhället användas, dock är delarna av teorin som lyfts fram i förhållande till litteraturen olika. Holmqvist använder främst sig av de delarna av Giddens tankar som syftar till demokratisering av kärleksrelationer och jämställdhet mellan könen i och i denna uppsats kommer Giddens främst att användas för att synliggöra på vilket sätt det senmoderna samhället och de värderingar som där medföljer påverkar individens psykiska hälsa.
Hur sjukdom skildras i litteratur blir aktuellt att diskutera utifrån de sjukdomar och diagnoser som spelar en central roll i texterna aktuella i denna uppsats. Katarina Bernhardsson berör sjukdom som litterär tematik och skildringar av olika sjukdomar i litteratur i sin doktorsavhandling Litterära besvär: Skildringar av sjukdom i samtida svensk prosa (2010).
Bernhardsson (2010:10) menar att det finns en pågående medikalisering av samhället, där individens liv definieras utifrån medicinska termer och alla symtom kan behandlas medicinskt.
Sjukdomstermer används för att visualisera och förklara företeelser i samhället och detta ständiga samtal kring fysisk och psykisk hälsa leder i sin tur till att detta även får en central roll i litteraturen. Därför undersöks sju sjukdomsskildrande romaner utifrån olika teman med målet att fördjupa kunskapen kring såväl sjukdomstematiken som romanerna själva.
Psykisk ohälsa i form av ätstörningar eller komplicerade förhållanden till mat är något som på olika sätt förekommer som en del av Edelfeldts repertoar av omskrivna problematiker. Därför är Bernhardssons kapitel ”Ätstörningen som gränssjukdom” mest aktuellt att ta upp här, då det tematiserar ätstörningar i samband med kvinnoblivande, samt en diskussion om de kulturella
Efter redogörelsen av aktuell forskning inom detta område och Edelfeldt som författare kan det konstateras att den forskning som finns är relativt till åren kommen. Detta innebär inte att den är inaktuell eller irrelevant. Snarare kan det ur detta utläsas att Edelfeldt varit aktuell inom det litteraturvetenskapliga forskningsfältet under lång tid och fortfarande producerar litteratur som är aktuell för efterforskning. Med tanke på att hennes senare verk, närmare bestämt de romaner som publicerats under det senaste decenniet, verkar vara relativt outforskade är en undersökning som denna minst sagt relevant. Inte bara för att se hur hennes författarskap utvecklats, utan även för att kunna göra en vidare generalisering av Edelfeldts författarskap över tid och hur tematiseringen i romanerna har fortsatt efter 2000-talet.