5.6.1 NJA 1973 s. 635
NJA 1973 s. 635 gällde giltigheten av pantsättningen av en ännu inte intjänad fordran. En åkeriägare (E.J) hade avtalat med en skogsägarförening om utförande av timmertransporter. Avtalet förlängdes kontinuerligt med ett år i taget om det inte sades upp innan ett specifikt datum. E.J pantsatte sin dåvarande och tillkommande fordran hos skogsägarföreningen till en bilfirma (Bil-City) till säkerhet för sin skuld hos Bil-City. I handlingen där de framtida ford- ringarna pantförskrevs överläts även E.J:s fordran hos skogsägarföreningen till Bil-City. E.J:s skuld till Bil-City skulle avräknas på fordran som kontinuerligt tjänades in hos skogsägar- föreningen. Skogsägarföreningen denuntierades om pantsättningen genom brev och utbetalade intjänade fordringar vid två tillfällen till Bil-City. E.J försattes dock sedermera i konkurs och hade vid konkursutbrottet fordringar för utförda transporter som ännu inte utbetalats.
I TR:n konstaterades att pantsättningen och överlåtelsen vunnit sakrättsligt skydd gentemot E.J:s borgenärer vid denuntiationen. Pantsättningen och överlåtelsen hade enligt domstolen skadat övriga borgenärer och skada hade även tillskyndats konkursboet genom avtalen, efter- som tillgångarna överlåtits på villkor som varit ogynnsamma för E.J. I HovR:n poängterades att det var uppenbart att fordran inte kunde beräknas förrän utförandet av transporterna var färdig, men att pantsättningen var obegränsad i storlek. Domstolen poängterade att ingen ny denuntiation gjordes även om E.J:s fordran ökade i takt med att denne utförde transporterna. Den delen av pantsättningen som utgjorde den framtida fordringen skulle inte ha någon verkan gentemot E.J:s borgenärer, med hänsyn till upplåtelsens beskaffenhet och omfattning.
HD framhöll att det var ostridigt i målet att Bil-City inte skulle få tillgodogöra sig betalningar från skogsägarföreningen, vilka härstammade från fordringar hos E.J som ännu inte var för- fallna. Denuntiationen till skogsägarföreningen skedde innan tillgodohavandet tillfullo in- tjänats, men det medförde inte att underrättelsen saknade betydelse. HD anförde att denuntia- tionen var giltig och inte behövde göras om successivt,287 och att den kunde göras innan
49 tillgodohavandet intjänats. Däremot underströk HD att pantsättning med giltighet mot övriga borgenärer fick sakrättslig verkan först när tillgodohavandet faktiskt intjänats (intjänande- principen). Återvinningsfristen började inte löpa förrän tillgodohavandet intjänats, eftersom panten vid den tidpunkten ansågs vara intjänad.288 Fordringarna som intjänats under den kritiska
perioden289 återvanns290 därför till konkursboet och Bil-City fick bättre rätt till resten av
tillgodohavandet.291 De återstående fordringarna återvanns således, trots att denuntiationen var
giltig även för dessa och panten ansågs vara överlämnad vid intjänandet.
5.6.2 Diskussion kring frysningsprincipen & intjänandeprincipen utifrån NJA 1973 s. 635
Tillämpningsområdet av NJA 1973 s. 635 har diskuterats i doktrin med avseende på frysnings- principen.292 Håstad uttalar sig om varför principen tillämpas i NJA 1973 s. 635. Vederbörande
menar att gäldenären inte har något sakrättsligt skydd till de framtida fordringarna på trans- porterna. Gäldenären kan alltså inte kräva att konkursboet fortsätter att utföra transporterna och tjänar in resterande fordringar enligt avtalet, utan det ligger i konkursförvaltarens händer. I syfte att tillgodose borgenärernas gemensamma rätt och bästa i enlighet med 7 kap. 8 § KonkL,293 kommer konkursförvaltaren inte utföra transporterna, såvida inte panthavaren betalar boets kostnader som uppkommer när transporterna utförs och fordringarna intjänas. Istället torde konkursförvaltaren välja att utföra andra transporter för att tillgodose samtliga borgenärers intressen. Detta medför att panthavaren inte innehar någon säkerhet i de ännu inte intjänade fordringarna, vilket gör det enkelt att dra slutsatsen att panträtten endast gäller den del av fordringarna som intjänats vid konkursbeslutet.294 Panthavaren vinner alltså inte sakrättsligt
skydd för den del av fordringen som tjänas in efter konkursbeslutet av konkursboet. Frysnings- principen är i detta fall en följd av intjänandeprincipen.295 För att värdera den intjänade
fordringen vid konkursutbrottet bör sannolikt en proportionalitetsmetod användas.296
Håstad beskriver frysningsprincipens omfattning efter NJA 1973 s. 635 genom flera scenarion. Ett sådant är när en avbetalningssäljare pantsatt eller överlåtit sina avbetalningskontrakt hos en
288 Mellqvist & Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 136; se även Möller, Frysningsprincipens tillämplighet på panträtt, s. 188.
289 Med detta avses återvinningsfristen i nuvarande 4 kap. 12 § KonkL.
290 Med stöd av nuvarande 4 kap. 12 § KonkL (tidigare 29 § st. 1 ÄKonkL) där pant som överlämnats och därmed
fullbordats senare än tre månader före fristdagen som ställts i samband med konkursen kan återvinnas. HD ansåg att pantsättningen avsåg en skuld som uppkommit tidigare och att en del av tillgodohavandet tjänats in under återvinningsfristen. Vidare, eftersom ”I belysning av vad som förut anförts om verkan av pantsättningen fick därmed enligt HD pantsättaren anses beträffande nämnda del av tillgodohavandet inom återvinningsfristen ha lämnat pant för gäld vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och återvinning kunde därför ske.”; se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 340; se även Rodhe, Handbok i sakrätt, s. 284.
291 Walin, Panträtt, s. 214; se även Hessler, Henrik, Svensk rättspraxis, SvJT 1983 s. 186. 292 Se även Gregow, Torkel, Svensk rättspraxis, SvJT 2008 s. 158.
293 Konkursförvaltaren har vidare en skyldighet att främja en snabb avveckling av konkursboet enligt denna
paragraf.
294 Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 339.
295 Detta följer även analogiskt av NJA 1982 s. 900 om att företagsinteckning endast omfattade de företags-
inteckningsbara tillgångarna som fanns vid konkursutbrottet; se även Möller, Frysningsprincipens tillämplighet på panträtt, s. 188.
50 bank och säljaren antas försättas i konkurs innansamtliga avbetalningar förfallit. I detta fall har gäldenären (köparen) ett skydd gentemot tredje man och konkursboet kan inte återtaga godset på grund av konkursen i syfte att sälja detta vidare, och därmed skapa en fordran som inte är pantsatt. Kontrakten har i detta fall ”intjänats” genom överlämnandet till köparen, och banken vinner sakrättsligt skydd även för de avbetalningar som förfaller till betalning under konkursens gång. Detta omintetgörs dock i viss mån genom NJA 1995 s. 157297.298 Ur domskälen till NJA
1973 s. 635 framkommer dessutom att utmätningsborgenärer får företräde gällande det som tjänats in efter utmätningen i förhållande till panthavarna, som därmed får en svagare ställning. Panthavarna har vidare heller inte någon panträtt i det som inte intjänats vid konkursutbrottet.299
Även Gösta Walin har uttalat sig om domslutet som gällde en form av arbetsavtal och påpekar att den enskilde inte kan pantsätta sin egen arbetskraft och genom detta arbeta för ett vederlag som sedan tidigare blivit pantsatt, men att det däremot är fullt möjligt att vid överlåtelsebara avtal pantsätta avtalet som sådant. Detta innebär att inte endast intjänade fordringar, utan hela arbetarens rätt enligt avtalet, pantsätts.300 Walin ifrågasätter intjänandeprincipen i NJA 1973 s. 635 och menar att principen bör tillämpas med försiktighet och inte utan vidare på andra typer av avtal än de som inbegriper framtida arbetsskyldigheter för pantsättaren. Istället bör in- tjänandekravet begränsas till panträtter som är avhängiga av framtida arbetsprestationer. HD:s uttalande om att pantförskrivningen fullbordats först vid intjänandet bör tolkas extensivt.301
Jämväl andra frågor gällande NJA 1973 s. 635 har väckts efter avgörandet. Om konkursboet exempelvis skulle fortsatt rörelsen och tjänat in resterande fordringar, uppkommer frågan om till vem dessa medel skulle tillfalla. En uppfattning är att dessa skulle tillkomma konkurs- borgenärerna i allmänhet, utan belastning av panträtten, och att frysningsprincipen skulle tillämpas. I rättsfallet torde dock även utmätningsborgenärer302 ha omfattats av att verkan gente- mot dessa inträder medan fordringen tjänas in.303