Linköpings universitet | Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Masteruppsats 30 hp | Masterprogram i Affärsjuridik - Affärsrätt HT 2018/VT2019 | LIU-IEI-FIL-A--19/02967--SE
Framtida fordringar vid
konkursutbrott
– Särskilt om principiella ställningstaganden vid
konkursförfaranden
Future Claims at Bankruptcy Outbreaks
- With Particular Reference to Fundamental
Standpoints Regarding Bankruptcy Procedures
Stefanie HannaHandledare: Emil Elgebrant Bedömare: Elif Härkönen Examinator: Anders Holm
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se
2
Sammanfattning
Den svenska lagstiftningen tillåter omsättning och pantsättning av fordringar som ännu inte uppkommit, så kallade framtida fordringar. Det ligger en viss problematik i att dessa ännu inte är fullt uppkomna, eftersom det innebär att dess ställning inom exempelvis konkursförfaranden måste diskuteras. Uppkomna fordringar kan göras gällande i konkurser om de uppstått före en kritisk tidpunkt enligt frysningsprincipen. Denna uppsats syftar till att utreda vilka rättsliga principer som är av störst betydelse för att framtida fordringar ska kunna göras gällande i konk-urser, även om de inte är fullt uppkomna vid frysningstidpunkten. En fordran måste nämligen vara reellt indrivningsbar för att den ska ha ett värde vid konkursutbrottet. En utredning har gjorts utifrån exempelvis principen om den väsentliga grunden och det första rättsfaktumets princip, i kombination med en analys av den rättspraxis som finns inom området. Slutsatsen är att en framtida fordran kan göras gällande i en konkurs om fordran är tillräckligt bestämd, eller om det är sannolikt att den kommer att uppstå. Denna bedömning måste göras utifrån omständ-igheterna i det enskilda fallet eftersom varje (framtida) fordran är unik till sin karaktär, och inte utan vidare kan jämföras. Det är mot bakgrund av detta inte möjligt att reglera fordringars uppkomst generellt i lagtext. I annat fall skulle riskeras att respektive rättsområdes regleringars syfte urholkades, till förmån för den generella regleringen. Vilken rättslig princip som blir av störst betydelse för avgörandet av fordringars uppkomst kan således skilja sig mellan varje situation.
Vidare kan framtida fordringar pantsättas vilket ytterligare aktualiserar svårigheter inom konkursförfaranden, gällande avgörandet av huruvida dessa vunnit sakrättsligt skydd vid frys-ningstidpunkten, eftersom fordringarna ännu inte är uppkomna. Vid en pantsättning krävs ett sakrättsligt moment, en denuntiation, men detta är inte alltid tillräckligt för att skyddet gente-mot tredje man ska vinnas. I rättspraxis har framtida fordringar som pantsatts bedömts olika. Denuntiationen har i vissa fall varit tillräcklig, medan det i andra krävts att fordran tjänats in för att pantsättningen skulle anses ha sakrättslig verkan. Den skilda bedömningen innebär att rättssäkerheten minskar i takt med att förutsebarheten gör detsamma. Med anledning av detta undersöks i uppsatsen vilka omständigheter som till störst del påverkar huruvida det sakrättsliga skyddet för framtida fordringar uppnås, förutsatt att en denuntiation gjorts, utifrån rättsliga principer. En jämförande undersökning görs med grunden i rättspraxis, i syfte att uppnå det resultat som faktiskt tillämpas i praktiken. Slutsatsen är att skyddet gentemot tredje man uppnås när den framtida fordran är tillräckligt bestämd för fordringar som uppkommer tillfullo vid en specifik tidpunkt, förutsatt att denuntiationen skett innan frysningstidpunkten. För en annan form av framtida fordringar, nämligen sådana som tjänas in löpande, bör istället det sakrättsliga skyddet vinnas när dessa intjänats, och därmed är uppkomna och bestämda. Ett sakrättsligt skydd är inte motiverat innan denna tidpunkt eftersom panten saknar reellt värde innan fordringen tjänats in.
3
Förkortningslista
AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
FRL Förmånsrättslag (1970:979)
Godtrosförvärvslagen Lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre
HB Handelsbalk (1736:0123 2) HD Högsta Domstolen HovR Hovrätt JB Jordabalk (1970:994) JT Juridisk Tidskrift JustR Justitieråd KFM Kronofogdemyndigheten KonkL Konkurslag (1987:672) LkF Lösöreköpförordningen
Nedsättningslagen Lag (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet
NJA Nytt Juridiskt Arkiv, Avd. I Rättsfall
PreskL Preskriptionslag (1981:130) Prop. Proposition RB Rättegångsbalk (1942:740) SkbrL Lag (1936:81) om skuldebrev SvJT Svensk Juristtidning TR Tingsrätt UB Utsökningsbalk (1981:774)
4
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2 Förkortningslista ... 3 1 Inledning ... 7 1.1 Problembakgrund ... 7 1.2 Problemformuleringar ... 8 1.3 Syfte ... 81.4 Metod och material ... 9
1.5 Avgränsningar ... 12 1.6 Disposition ... 13 2 Fordringsrätt ... 15 2.1 Inledande anmärkningar ... 15 2.2 Allmänt om fordringar ... 15 2.3 Om fordringars uppkomst ... 16
2.3.1 Fordrans uppkomst enligt doktrin ... 16
2.3.2 Den väsentliga grunden ... 18
2.3.3 Det första rättsfaktumets princip ... 19
2.3.4 Fordrans uppkomst enligt rättspraxis ... 19
2.4 Fordringars upphörande ... 22
2.4.1 Generellt om upphörandet ... 22
2.4.2 Preskription av fordringar ... 22
2.5 Framtida fordringar ... 23
2.6 Avslutande anmärkningar ... 24
3 Obeståndsrätten och konkursförfarandets inverkan på framtida fordringar ... 25
3.1 Inledande anmärkningar ... 25
3.2 Konkursens verkningar ... 25
3.3 Frysningsprincipen ... 26
3.4 Fordringar i konkurs ... 27
3.5 Avslutande anmärkningar ... 28
4 Sakrättens betydelse för överlåtelse och pantsättning av framtida fordringar ... 29
4.1 Inledande anmärkningar ... 29
4.2 Sakrättsliga konflikter i insolvensrättsliga situationer ... 29
4.3 Pantsättning av framtida fordringar ... 30
4.4 Sakrättslig skydd för framtida fordringar ... 31
5
4.4.2 Pantsättning ... 33
4.5 Syftet med denuntiationen enligt 31 § st. 1 SkbrL ... 34
4.6 Avslutande anmärkningar ... 36
5 Framtida fordringar vid konkursutbrott i rättspraxis ... 37
5.1 Inledande anmärkningar ... 37
5.2 NJA 1989 s. 57 ... 37
5.3 Framtida fordringar på EU-stöd – om fordrans bestämdhet ... 38
5.3.1 NJA 2016 s. 661 ... 38
5.3.2 Millqvists kommentar till NJA 2016 s. 661 ... 39
5.4 Framtida fordringar på krigsskadeersättningars uppkomst ... 39
5.4.1 NJA 1953 s. 465 ... 39
5.4.2 Kommentarer i doktrin gällande NJA 2016 s. 661 och NJA 1953 s. 465 ... 41
5.5 Egna reflektioner kring framtida fordringars uppkomst utifrån rättsliga principer ... 41
5.5.1 Inledande kommentarer... 41
5.5.2 Fordrans uppkomst enligt rättspraxis ... 42
5.5.3 En ändamålsinriktad metod för avgörandet av fordrans uppkomst - NJA 2009 s. 291 ... 43
5.5.4 Det första rättsfaktumets princip ... 44
5.5.5 Framtida regressfordringar – en nyansering utifrån NJA 1989 s. 57 ... 45
5.5.6 Framtida fordringar på EU-stöd – om fordrans bestämdhet ... 46
5.5.7 Framtida fordringar på krigsskadeersättning ... 47
5.5.8 Slutsats gällande fordrans uppkomst utifrån rättsliga principer... 47
5.6 Framtida fordringar på utförda arbetsprestationer ... 48
5.6.1 NJA 1973 s. 635 ... 48
5.6.2 Diskussion kring frysningsprincipen & intjänandeprincipen utifrån NJA 1973 s. 635 ... 49
5.7 Framtida hyresfordringar ... 50
5.7.1 NJA 1995 s. 157 ... 50
5.7.2 Kritik riktad mot NJA 1995 s. 157 ... 52
5.8 Egna reflektioner kring sakrättsligt skydd för pantsättning av framtida fordringar utifrån rättsliga principer ... 54 5.8.1 Inledande kommentarer... 54 5.8.2 NJA 1953 s. 465 ... 54 5.8.3 NJA 2016 s. 661 ... 55 5.8.4 NJA 1973 s. 635 ... 55 5.8.5 NJA 1995 s. 157 ... 58
6
5.8.6 Slutsats gällande det sakrättsliga skyddets uppkomst för framtida fordringar ... 60
5.9 Avslutande anmärkningar ... 61 6 Slutsats ... 62 Käll- och litteraturförteckning ... 63 Offentligt tryck ... 63 Rättsfallsförteckning ... 63 Litteratur ... 63 Periodiskt tryck ... 65 Elektroniska källor ... 65
7
1 Inledning
1.1 Problembakgrund
I ett konkursförfarande ligger det i borgenärernas intresse att i största möjliga mån få betalt för sina fordringar på gäldenären. För att fordran ska kunna göras gällande i konkursen krävs att den har uppkommit innan konkursbeslutet fastställts.1 Efter den så kallade frysningstidpunkten kan nämligen inte senare tillkomna fordringar göras gällande i konkursen. En viss problematik uppstår rörande framtida fordringar som ännu inte uppkommit vid konkursutbrottet, exempelvis en regressfordran med avseende på borgen. Under förutsättning att borgensmannen tvingas infria sitt borgensåtagande för att gäldenären inte kan eller vill betala sin skuld, har borgens-mannen en potentiell fordran att få tillbaka de medel denne betalat genom den regressfordran som därmed uppstår. Detta kan vara ovisst vid ett konkursutbrott eftersom det inte alltid är känt att en gäldenär är nära en obeståndssituation. Tveksamheter kring huruvida den framtida fordringen existerar vid konkursutbrottet uppstår, något som inte är helt klarlagt. Detta måste analyseras utifrån rättsliga principer om när en fordran uppkommer och jämföras med om den aktuella framtida fordran ska anses existera vid konkursutbrottet.
Det finns således en viss problematik beträffande hur pass uppkommen och bestämd en framtida fordran måste vara, för att den ska beaktas inom ramen för en konkurs. I rättspraxis har det i vissa sammanhang varit tillräckligt att fordran sannolikt skulle komma att uppstå efter konkursbeslutet för att den skulle kunna göras gällande i konkursen. I andra rättsfall har istället utretts hur bestämd fordran måste vara innan den ska anses vara uppkommen.2 Huvudregeln är
att fordran ska ha uppkommit vid konkursbeslutet. Frågan är följaktligen vilka rättsliga principer som anses vara av störst betydelse för att en framtida fordran ska anses vara tillräckligt uppkommen, alltså hur säkert det måste vara att villkoret för fordran ska uppfyllas, för att den ska betraktas som en konkursfordran i konkurslagens (1987:672) (KonkL) mening.
En framtida fordran kan vidare pantsättas precis som en redan intjänad sådan.3 Vid en eventuell konkurs krävs för fordringsinnehavaren att ett sakrättsligt moment givit denne skydd gentemot tredje män, alltså gäldenärens övriga borgenärer, vid frysningstidpunkten. Detta borgenärs-skydd är en del av borgenärs-skyddet som kan fås gentemot tredje man,4 där även omsättningsskydd omfattas.5 För enkla skuldebrev, som denna typ av fordringar likställs med, är det sakrättsliga
1 5 kap. 1 § KonkL; se även Mellqvist, Mikael & Welamson, Lars (2017). Konkurs och annan insolvensrätt. Tolfte
upplagan Stockholm: Wolters Kluwer, s. 189.
2 Jämför Nytt Juridiskt Arkiv, Avd. I Rättsfall (NJA) 1989 s. 57 med NJA 1953 s. 465 & NA 2016 s. 661. 3 Undén, Östen (1995[1976]). Svensk sakrätt. 1, Lös egendom. Stockholm: Institutet för rättsvetenskaplig
forskning, s. 176; de dispositiva reglerna i 10 kap handelsbalken (HB) tillämpas i förhållandet mellan panthavaren och pantsättaren under avtalsperioden; se Millqvist, Göran (2018). Sakrättens grunder: En lärobok i sakrättens grundläggande frågeställningar avseende lös egendom. 8 uppl. Norstedts Juridik AB, s. 196.
4 Överlåtarens/pantsättarens borgenärer. 5 Millqvist, Sakrättens grunder, s. 17.
8 momentet6 en denuntiation, i analogi med 31 § st. 1 lagen (1936:81) om skuldebrev (SkbrL).7 I rättspraxis har dock förekommit att denuntiationen inte varit tillräcklig för sakrättsligt skydd även om den varit giltig, medan det i andra fall varit tillräckligt med en sådan underrättelse.8
Olikheter har således förekommit vad gäller tidpunkten för uppnåendet av det sakrättsliga skyddet för pantsatta framtida fordringar. I rättspraxis har exempelvis bedömts att pant-sättningen får sakrättslig verkan i och med intjänandet av fordringen, medan det i andra fall menats att det sakrättsliga skyddet uppkommit vid denuntiationen, även för icke intjänade fordringar. Denna uppsats lyfter fram problematiken kring dessa olikheter och utreder vilka omständigheter och rättsliga principer som är av störst betydelse för om det sakrättsliga skyddet uppnås eller inte gällande framtida fordringar. Att rättsläget är diffust medför en form av rättsosäkerhet eftersom förfarandet i viss mån blir oförutsebart. En panthavare kan inte förutsättas veta när det sakrättsliga skyddet uppnåtts, om inte rättspraxis eller andra rättskällor ger någon tydlig riktlinje, utan olika bedömningar görs i varje fall. För panthavare med säkerheter i framtida fordringar, såväl som för borgenärer som innehar framtida fordringar överhuvudtaget, är det därför betydelsefullt att veta vad som krävs vid ett eventuellt konkurs-utbrott för att det sakrättsliga skyddet ska uppnås, såväl som vad som krävs för att fordran ska kunna göras gällande.
1.2 Problemformuleringar
1. Vilka rättsliga principer anses (enligt gällande rätt) vara av störst betydelse för att en framtida fordran ska kunna göras gällande i en konkurs?
2. Vilka rättsliga principer anses (enligt gällande rätt) vara av störst betydelse för att uppnå sakrättsligt skydd vid pantsättning av framtida fordringar?
1.3 Syfte
Syftet med uppsatsen är inledningsvis att diskutera gränsdragningsproblematiken kring när en konkursfordran med grund i en framtida fordran uppstår, och att belysa komplexiteten i detta. Eftersom den väsentliga grunden9 inte alltid inträffat vid konkursbeslutet uppstår frågan om vad som är avgörande för om en framtida fordran trots detta ska anses ha uppstått, utifrån olika teorier och metoder som ger vägledning i fordringars uppkomst. Avsikten är att analysera när en fordran är tillräckligt uppkommen och bestämd, och vilka rättsliga principer som anses vara av störst betydelse, för att den ska kunna beaktas inom ramen för en konkurs. Rättspraxis ger vidare inte någon tydlig riktlinje för vid vilken tidpunkt en denuntiation motiverar ett sakrättsligt skydd för pantsättningar av framtida fordringar som blir föremål för pantsättarens konkurs. Meningen är därför att undersöka vilka omständigheter som är av störst betydelse för
6 Ett sakrättslig skydd uppnås genom att de rekvisit som krävs för det aktuella sakrättsliga momentet är uppfyllda;
se Millqvist, Sakrättens grunder, s. 23.
7 Millqvist, Sakrättens grunder, s. 144; se även Rodhe, Knut (1985). Handbok i sakrätt. Stockholm: Norstedt, s.
214.
8 Jämför NJA 1973 s. 635 & NJA 2016 s. 661. 9 Se avsnitt 2.3.2.
9 huruvida det sakrättsliga skyddet i olika situationer uppnås utifrån rättsliga principer, och när detta skydd isåfall faktiskt uppkommer. Vidare är syftet att diskutera varför olikheter kring detta kan uppstå.
1.4 Metod och material
Den forskningsmetod10 som används för att besvara samtliga problemformuleringar och uppnå syftet med uppsatsen är rättsdogmatisk, vilken innebär att gällande rätt ska fastställas11 genom
systematisering och tolkning.12 Utgångspunkten för den rättsdogmatiska metoden är att
analys-era rättskällor. Dessa är lagstiftning, rättspraxis, förarbeten och juridisk doktrin.13
Rättskälle-läran är en del av rättsdogmatiken och förklarar hierarkin mellan rättskällorna. De rättskällor som ska följas är främst de nationella lagarna. Till kategorin av rättskällor som bör följas hör prejudicerande domar, förarbeten och sedvanerättsliga tolkningsregler. De rättskällor som får följas innefattar exempelvis juridisk doktrin, domar utan prejudikatvärde och rättsprinciper.14 Denna uppdelning används även i uppsatsen och vikten vid rättskällorna läggs i proportion till detta. Lagstiftningen ges exempelvis företräde i uppsatsens analys i det fall den är motsägelse-full i förhållande till rättspraxis. Prejudikat som finns inom rättsområdet tillmäts dock stor betydelse eftersom specifik reglering kring framtida fordringar är begränsad i lagtext.15 Lag-texten som har prima facie företräde och måste följas, beaktas således före prejudikat som endast bör följas.16 Skäl som talar för att prejudikat bör följas är att det ökar rättssäkerheten
genom uniformiteten och den högklassiga kompetensen hos exempelvis Högsta domstolen (HD).17 Vidare framförs ett kritiskt resonemang gentemot gällande rätt som en del av den rättsdogmatiska metoden i uppsatsens analytiska avsnitt, såväl som i slutsatsen. Anledningen till att den rättsdogmatiska metoden valts, är främst att problemformuleringarnas besvarande kräver att gällande rätt fastställs och analyseras. Hierarkin mellan rättskällorna följs i uppsatsens egenreflekterande avsnitt, där större vikt läggs vid lagstiftningen och rättspraxis än vid juridisk doktrin. Uppsatsens frågeställningar medför dock att rättsliga principer, som får följas behöver tillmätas stor betydelse. Rättsprinciperna är dock i de flesta fall förankrade i lagtext, varför de är en del av gällande rätt och följaktligen ska följas.
Utgångspunkten för uppsatsens genomförande är således främst gällande rätt, de lege lata, men även prejudicerande avgöranden. Det görs rättsfallsanalyser av dessa prejudikat som granskas
10 Kaldal, Anna & Sjöberg, Gustaf, Vetenskapskrav på uppsatser i rättsvetenskap: handfasta tips, Stockholm, 2018,
s. 21.
11 Sandgren, Claes (2018). Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation. Fjärde
upplagan Stockholm: Norstedts Juridik, s. 48.
12 Peczenik, Aleksander, Aarnio, Aulis & Bergholtz, Gunnar (1990). Juridisk argumentation: en lärobok i allmän
rättslära. Stockholm: Norstedt, s. 131 & 172.
13 Kleineman, Jan, Rättsdogmatisk metod i Korling, Fredric & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, 1. uppl.,
Lund, 2013, s. 21.
14 Peczenik, Aleksander, Rättsordningens struktur, Svensk Juristtidning (SvJT) 1974, s. 374; se även Peczenik, Juridisk argumentation: en lärobok i allmän rättslära, s. 145–146.
15 Se exempelvis 5 kap. 10 § KonkL om villkorade fordringar.
16 Peczenik, Juridisk argumentation: en lärobok i allmän rättslära, s. 177. 17 Peczenik, Juridisk argumentation: en lärobok i allmän rättslära, s. 158.
10 i syfte att senare dra slutsatser kring vilka rättsliga principer som är av störst betydelse för problemformuleringarna. Den första frågeställningen analyseras till störst del utifrån doktrin medan den andra problemformuleringen främst grundas på rättspraxis18. Det fordringsrättsliga,
obeståndsrättsliga och sakrättsliga området omfattas av material i traditionella rättskällor som förarbeten och rättspraxis, men även av doktrin såsom rättsvetenskapliga artiklar19 och
lag-kommentarer20. Den information i de rättsvetenskapliga artiklarna som är av relevans för denna
framställning samlas in för att lyfta fram och analysera den aktuella problemformuleringen. Även detta i syfte att skildra olika författares uppfattningar om rättsläget gällande framtida fordringar. Förarbetena till KonkL och SkbrL kommer att tolkas och studeras för att skapa en förståelse för de aktuella bestämmelsernas syfte. Syftet med regleringarna präglar sedan uppsatsens egenreflekterande avsnitt. En subjektiv teleologisk tolkningsmetod används genom-gående i uppsatsen och lagen tolkas utifrån dess ändamål. Detta i syfte att uppnå en uppfattning om rättsområdet och fastställa gällande rätt i enlighet med den rättsdogmatiska metoden.21
Materialet insamlas efter relevans, där de traditionella rättskällorna är av central betydelse till följd av den rättsdogmatiska metod som används. Empirin består främst av dessa, men även exempelvis lagkommentarer och rättsvetenskapliga artiklar från elektroniska källor före-kommer. Lagkommentarerna innehar samma grad av tillförlitlighet som om de givits ut i tryckt form. De rättskällor som används har en viss kvalité, exempelvis prejudikat som har en särskild auktoritet. Det kan dock inte förbises att även prejudikat kan skilja sig, medan doktrinen kan skildra rättsområdet på olika sätt beroende på författare.22 Urvalet i litteraturen som berör respektive område görs efter relevans och på ett objektivt sätt, i syfte att uppnå validitet.23 Genom den doktrin som används ges därför, i de fall dessa finns, flera författares ståndpunkt kring samma område i syfte att belysa att olikheter i uppfattningar kan föranleda olika bedömningar av rättsläget. Detta även i syfte att motverka att en författares åsikter leder analysen och slutsatsen i en specifik riktning. Med anledning av detta görs inget snävare urval av rättsfall i uppsatsens femte kapitel, eftersom ett sådant kan påverka utgången i slutsatsen till följd av en ofullständig analys. När författarnas ståndpunkter skiljer sig görs ingen inbördes rangordning i de informativa avsnitten, utan dessa analyseras istället i uppsatsens egen-reflekterande avsnitt. Vid redogörelsen för grundläggande delar i rättsområdena har böcker av de mest ledande författarna inom området använts i syfte att ge en inledande orientering. Där utgås exempelvis Torgny Håstads bok, Sakrätt avseende lös egendom, ifrån, i syfte att redogöra för sakrättens grundläggande drag. Exempelvis Panträtt av Gösta Walin behandlar också
18 Exempelvis NJA 1973 s. 635, NJA 1995 s. 157 & NJA 2016 s. 661.
19 Exempelvis Möller, Mikael, Frysningsprincipens tillämplighet på panträtt, (Juridisk Tidskrift) JT, Nr 1 1993/94,
s. 187, Millqvist, Göran, Pantsättning av fordran på EU-stöd, JT, Nr 2 2016/17, s. 441 & Björk, Torben, Om factoring, SvJT 1983 s. 325.
20 Warnling Conradson, Wiweka (2015). Vad är rätt?. 2., [uppdaterade] uppl. Stockholm: Norstedts juridik, s. 75. 21 Peczenik, Rättsordningens struktur, s. 375.
22 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, s. 37. 23 Kaldal & Sjöberg, Vetenskapskrav på uppsatser i rättsvetenskap: handfasta tips, s. 31.
11 pantsättning av framtida fordringar med sakrättsliga aspekter, och de relevanta delarna gällande detta redogörs för. Annan litteratur används för att beskriva de fordringsrättsliga och konkurs-rättsliga aspekter som är av betydelse för frågeställningarna i uppsatsens informativa avsnitt.24
Den primära informationskällan i uppsatsens framställning av framtida fordringar vid konkurs-utbrott är således prejudikat på grund av bristen på specifik reglering om framtida fordringar i lagtext. Inom rättskälleläran kan HD med sin prejudikatsauktoritet skapa en vägledande rätts-källa. En källa med svagare rättskällestöd kan höjas upp genom HD:s ståndpunkt och därmed få ett högre värde. HD kan, istället för att följa äldre avgöranden med prejudicerande värde, skapa nytt prejudikat trots att äldre sådana rörande liknande omständigheter redan existerar.25 Detta har stor betydelse för uppsatsens andra problemformulering eftersom den rättspraxis som utreds inte alltid sammanfaller. Uppsatsen baseras till stor del på rättspraxis och skillnaderna mellan omständigheterna i rättsfallen medför svårigheter att dra slutsatser om vad som faktiskt gäller. I dessa situationer används en engelsk tolkningsmetod i uppsatsens analytiska delar,
distinguish the case, där liknande omständigheter i avgörandena lyfts fram för att eftersträva
harmoni.26 I samma avsnitt görs sedan en värdering av de färskare avgörandenas prejudikat-värde.
Prejudikat är vidare inte formellt bindande även om de, med hänsyn till det aktuella fallets sammanfallande omständigheter med prejudikatet, rimligen bör följas. Ett syfte med prejudikat är förutsebarheten i enhetliga domar, varför de bör följas av lägre instanser.27 Prejudicerande domar kan dock kritiseras, exempelvis eftersom HD utövar en form av makt som alltid bör granskas. Vidare kan även prejudicerande domstolar, vars beslut är rätt i formell mening, göra felbedömningar. Det bör inte endast granskas om rätt beslut tagits, utan även en argumentation i huruvida det bästa beslutet fattats är betydelsefull,28 vilket görs i uppsatsens femte kapitel.
Några klargöranden ska slutligen göras gällande terminologin i syfte att underlätta för läsaren och för att undvika tolkningsproblem. När det i uppsatsen skrivs om enkla fordringar eller fordringar i allmänhet, syftas även till den typ av framtida fordringar som uppsatsen behandlar. När begreppet villkorad fordran använts i rättsfallen för att beskriva en framtida fordran har detta även gjorts i uppsatsen. Begreppen konkursutbrott och konkursbeslut används för att beskriva samma tidpunkt. Dessa växlas endast emellan i syfte att variera ordvalet och därmed underlätta läsandet av texten. I juridisk doktrin används begreppet löftesman, med vilken menas den person som gått i borgen för en annan persons förpliktelser. I uppsatsen används istället begreppet borgensman genomgående. Vidare används, förutom ordet obestånd, begreppet
24 Exempelvis Walin, Gösta, Millqvist, Göran & Persson, Annina H. (2012). Panträtt. 3., [rev.] uppl. Stockholm:
Norstedts juridik, Mellqvist & Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt & Håstad, Torgny (2000). Sakrätt avseende lös egendom. 6., omarb. uppl. Stockholm: Norstedts juridik.
25 Kleineman, Rättsdogmatisk metod, s. 32. 26 Kleineman, Rättsdogmatisk metod, s. 39. 27 Warnling, Vad är rätt?, s. 74.
12
insolvens för att beskriva den obeståndssituation en gäldenär befinner sig i när denne försätts i
konkurs. När det slutligen skrivs om skydd gentemot tredje man avses samma sak som
sakrättsligt skydd.
1.5 Avgränsningar
Endast den svenska regleringen av rättsområdet gällande framtida fordringar analyseras trots att utländsk och internationell rätt också behandlar ämnet.29 Detta eftersom uppsatsen skulle bli
alltför omfattande om en internationell jämförelse gjordes. Uppsatsen behandlar uteslutande inomobligatoriska fordringar och förpliktelser och lämnar således utomkontraktuella för-hållanden utanför framställningen, även om sådana exemplifieras. Denna avgränsning görs eftersom exempelvis avsnitten om fordringars uppkomst kräver att det ligger ett avtal till grund för fordran.30 I behandlingen av obeståndsrätten i uppsatsens tredje kapitel behandlas inte hur en fordran kan göras gällande i en konkurs, utan endast att den kan det.31 Denna framställning görs endast i syfte att ge en bild över vilka fordringar som blir aktuella i ett konkursförfarande och avsikten är inte att behandla hur insolvensförfarandet som sådant fungerar.
Vidare behandlas endast fordringar där 3 kap. SkbrL om enkla skuldebrev i egenskap av lös egendom tillämpas analogiskt, även om fast egendom behöver beröras i syfte att belysa viss problematik rörande framtida fordringar.32 Pantförskrivning kan ske till säkerhet för framtida fordringar enligt 6 kap. 7a § jordabalken (JB).33 En alltför djupgående framställning av panträtt i fast egendom skulle dock inte vara i linje med uppsatsens frågeställningar, varför en sådan inte görs. Vidare analyseras inte löpande skuldebrev eftersom dessa oftast inte aktualiseras vid framtida fordringar, utan dessa nämns endast i syfte att ge läsaren en helhetsbild över skuldebrevsrätten.
Gällande denuntiationen i 31 § SkbrL har första stycket i lagrummet varit det enda som behandlats, även om en denuntiation också ska ske vid dubbelöverlåtelser enligt 31 § st. 2 SkbrL.34 Andra stycket berörs inte närmre eftersom det är pantsättningen och inte dubbel-överlåtelser av framtida fordringar som är relevant för uppsatsen, varför en djupgående framställning av detta stycke inte tillför något för besvarandet av de övergripande fråge-ställningarna. Vidare berörs endast de delar av rättsfallen som är av betydelse för uppsatsens frågeställning, även om andra frågor prövades i målen.
29 Se exempelvis artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om
insolvensförfaranden, vilken är direkt tillämplig i Sverige där det sakrättsliga skyddet gentemot tredje man gäller oavsett i vilken medlemsstat som insolvensförfarandet inletts.
30 Ingvarsson, Torbjörn (2017). Fordringsrätt: en lärobok. Stockholm: Wolters Kluwer s. 16; se även Mellqvist &
Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 194.
31 Mellqvist, Mikael, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar i Hellners, Trygve (red.)
(1998). Ratio omnia vincit: en vänbok till Trygve Hellners. Malmö: Hovrätten över Skåne och Blekinge, s. 181.
32 Se avsnitt 5.7.2.
33 Walin, Panträtt, s. 122; se även s. 118 om 6 kap. 7 § JB. 34 Se avsnitt 4.2 om omsättningsskyddet.
13 Slutligen förklaras inte utmätning enligt utsökningsbalken (UB) djupgående, utan berörs endast i de delar där skillnader mellan detta och konkursförfaranden uppkommer, eftersom utmätning förekommer i den rättspraxis35 som analyseras i uppsatsens femte kapitel. Detta i syfte att belysa
hur exempelvis panthavares rätt påverkas vid konkursutbrott om även utmätning är aktuell. Anledningen till att utmätning inte behandlas alltför ingående är främst att denna bygger på andra principer och en annan situation än konkursförfarandet. När en gäldenär försätts i konkurs skärs exempelvis rådigheten av vid frysningstidpunkten, något som inte blir aktuellt vid utmätning där betalningsskyldigheten fastställs i en exekutionstitel som anges i 3 kap. 1 § UB. Istället sker rådighetsavskärandet när kronofogdemyndigheten (KFM) verkställer exekutions-titeln i enlighet med 1 kap. 3 § UB. Frysningsprincipen36 tillämpas således inte på samma sätt vid de olika förfarandena. I det rättsfall37 där endast utmätning är aktuell diskuteras inte detta djupgående, utan fokus ligger istället på det sakrättsliga skyddets uppkomst. Detta i syfte att kunna dra paralleller till övriga rättsfall som berör konkurser. Rättsfallet har dessutom betydelse för fordrans uppkomsttidpunkt, varpå det inte har uteslutits ur uppsatsen.
1.6 Disposition
I början av varje kapitel presenteras en inledning i syfte att förbereda läsaren inför stoffet som sedan framförs. Detta ämnar underlätta för förståelsen om varför avsnittet är relevant för frågeställningen och att ge en kortare introduktion till rättsområdet. Vidare avslutas kapitlen med en kortare sammanfattning och eventuella avslutande anmärkningar. Uppsatsens andra kapitel behandlar fordringsrätten genom en allmän överblick. Denna del är av vital betydelse för att förståelsen för vilka fordringar som blir aktuella inom ramen för en konkurs ska uppnås. Det är relativt grundläggande frågor som berörs, exempelvis hur en fordran uppkommer och upphör, vilket behövs i syfte att lägga grunden för hur en framtida fordran ska hanteras inom obeståndsrätten. Olika tillvägagångssätt för att fastställa en fordrans uppkomst redogörs för, i syfte att rättsfallsanalyserna i kapitel fem ska göras utifrån dessa rättsliga principer och metoder.
Nästföljande kapitel introducerar obeståndsrätten och fordringars betydelse i konkurs-förfarandet förklaras. En redogörelse för frysningsprincipen och konkursens verkningar framförs. Vidare ges även en förklaring till vilka fordringar som kan göras gällande i en konkurs. Syftet med denna framställning är att ge läsaren en inblick i hur obeståndsrätten sammanhänger med fordringsrätten, och att ge en överblick över de obeståndsrättsliga principer som påverkar vilka fordringar som kan göras gällande i en konkurs.
I uppsatsens fjärde kapitel förklaras inledningsvis hur sakrättsliga konflikter sammanhänger med obeståndsrätten. Sedan beskrivs hur en förvärvare/panthavare vinner sakrättsligt skydd för sin fordran, vilket krävs för att överlåtelsen/pantsättningen ska stå sig gentemot tredje mäns anspråk. Även en framtida fordran kan exempelvis pantsättas och användas som en säkerhet.
35 I NJA 1953 s. 465 & NJA 1995 s. 157. 36 Se avsnitt 3.3.
14 Samma tillvägagångssätt krävs för sakrättsligt skydd för såväl framtida fordringar som för uppkomna sådana. Syftet med denuntiationen enligt 31 § st. 1 SkbrL beskrivs i syfte att ge läsaren en bakgrund till varför denna princip kan läggas till grund för ett sakrättsligt skydd.
Kapitel fem redogör för rättsläget gällande framtida fordringar utifrån ett urval av den rätts-praxis som finns inom området. Detta eftersom regleringen av framtida fordringar i lagtext är tunn. Ledning får istället tas ur bestämmelserna om enkla fordringar, i kombination med rättspraxis, i syfte att avgöra hur dessa ska hanteras. Framtida fordringar vid konkursutbrott har varit föremål för prövning, varpå detta lyfts fram i syfte att ge en inblick i vad som idag krävs för att en fordran ska kunna göras gällande inom ett konkursförfarande. De rättsfall som har betydelse för den första frågeställningen analyseras sedan i avsnitt 5.5 utifrån de rättsliga principer och metoder som redogjorts för i uppsatsens andra kapitel.
Vidare redogörs för ett urval av rättsfall rörande sakrättsligt skydd för framtida fordringar i samma kapitel. Rättspraxis ger inte någon tydlig riktlinje för vid vilken tidpunkt det sakrättsliga skyddet är uppnått för dessa fordringar, utan utgången har skilt sig mellan avgörandena. Flera rättsfall där utgången varit skild lyfts därför fram, i syfte att belysa hur komplext rättsläget egentligen är. Även dessa rättsfall kommenteras i avsnitt 5.8, i direkt anslutning till rättsfalls-referaten. Syftet med detta upplägg av uppsatsens egenreflekterande avsnitt är att underlätta för läsaren eftersom sakomständigheterna och kommentarerna till rättsfallen är färska i minnet när diskussionen förs. Detta för att inte alltför övergripande sammanfattningar ska behövas i de analytiska delarna. Slutsatser dras sedan utifrån analysavsnitten i uppsatsens avslutande kapitel.
15
2 Fordringsrätt
2.1 Inledande anmärkningar
Avgörandet av en fordrans uppkomsttidpunkt har konkursrättslig betydelse.38 Detta eftersom en fordran endast anses vara en konkursfordran som kan göras gällande i konkursen om den uppkommit innan konkursbeslutet39.40 Trots detta är frågan av fordringsrättslig natur och ska bedömas utifrån detta rättsområde.41 Tidpunkten för konkursutbrottet ska jämföras med fordrans tillkomsttidpunkt för att avgöra om fordran kan göras gällande42 i konkursen.43 Detta påverkar även andra regleringar i exempelvis KonkL där tidpunkten har inverkan på hur en fordran ska hanteras om den ingår i konkursen. Exempelvis återvinningsreglerna i 4 kap. KonkL kan vara beroende av tidpunkten för fordrans uppkomst för sin tillämpning.44 Även om frågan huruvida en fordran ska beaktas inom en konkurs inte endast är beroende av fordringens tillkomsttidpunkt, har lagstiftaren valt att inte ta hänsyn till andra relevanta omständigheter i sina bedömningar.45 Bedömningen huruvida en fordran uppkommit är relativ46 och det har diskuterats brett i rättspraxis och juridisk doktrin hur denna ska göras.
2.2 Allmänt om fordringar
Begreppet fordran är generellt och det råder skiljaktiga uppfattningar om hur det ska definieras.47 En uppfattning är att en fordran är ett övergripande begrepp och innefattar många olika typer av fordringsanspråk, exempelvis en skadeståndsfordran eller en säljares betalnings-krav vid en försäljning.48 Även om uppkomsten av dessa kan skilja sig är de i grunden en fordran och en rättslig relation mellan de berörda parterna. En fordran kan avse både penningförpliktelser, där det är en prestation mätt i penning som är åtagandet, och en natura-prestation där exempelvis en tjänst ska utföras eller en sak ska överlämnas.49 Fordringsrätten är inte specifikt lagreglerad i svensk rätt, utan behandlas genom en analogisk tillämpning av bestämmelserna i SkbrL. Skuldebrevet är endast en typ av fordran och fordringsrätten sträcker
38 Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 165; se även Mellqvist &
Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 191.
39 I kungörelsen om konkursbeslutet ska dagen för konkursbeslutet anges enligt 10 § konkursförordningen
(1987:916).
40 5 kap. 1 § KonkL & avsnitt 3.4; se även Welamson, Lars (1961). Konkursrätt. Stockholm: Norstedt, s. 438. 41 Mellqvist & Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 191; se även Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 175.
42 Detta innebär att den omfattas av konkursen, Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 180–181.
43 Mellqvist & Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 191.
44 Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 181. 45 Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 188.
46 Lindskog, Stefan (2014). Kvittning: om avräkning av privaträttsliga fordringar. 3., [omarb.] uppl. Stockholm:
Norstedts juridik, s. 173.
47 Jacobson, Herbert (2005). Preskriptionens funktioner: fordringsrättsliga och ersättningsrättsliga problem i
komparativ belysning. Diss. Stockholm: Stockholms universitet, 2005, s. 324–325.
48 Endast förmögenhetsrättsliga förpliktelser behandlas av naturliga skäl i denna framställning. Fordringar som
exempelvis kan uppstå i familjerättsliga förhållanden berörs därför inte utan endast penningförpliktelser är aktuella.
49 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 14; se även Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 168; se även Tiberg, Hugo (1996). Fordringsrätt. 7., [rev.] uppl. Stockholm: Juristförl, s. 9.
16 sig egentligen längre än skuldebrevsrätten.50 Ett skuldebrev ska vara ensidigt och kravet på prestation ska finnas utan att en motprestation behövs. Ensidigheten hos förpliktelsen kan tolkas som ett krav på ovillkorlighet. Detta innebär dock inte att fordran tidigare inte kunnat vara villkorad.51 Ett skuldebrev är visserligen en ensidig förpliktelse, men det är den ena halvan av
ett avtal där en motprestation vid någon tidpunkt har krävts.52 Det krävs alltså att
mot-prestationen kvitterats för att handlingen ska vara ett skuldebrev.53
De former av skuldebrev som regleras i SkbrL är löpande enligt 11 § SkbrL och enkla enligt 26 § SkbrL. Ett enkelt skuldebrev är endast ett bevismedel om att en fordran existerar och ställer upp en viss person som betalningsmottagare.54 Ett sådant skuldebrev är således inte ett värde-papper.55 Löpande skuldebrev är istället bärare av rätten att kunna begära betalning och kan omsättas mellan borgenärer.56 Ett löpande skuldebrev är, till skillnad från enkla sådana, presentationspapper och behöver visas upp för gäldenären för att betalning ska erläggas.57 Vidare krävs inte att fordran är bestämd till sitt belopp för att den ska anses finnas till.58 Reglerna i SkbrL om enkla skuldebrev tillämpas analogiskt på fordringar i allmänhet.59
2.3 Om fordringars uppkomst
2.3.1 Fordrans uppkomst enligt doktrin
För att fastställa om en fordran är av sådan karaktär att den ska beaktas inom ramen för en konkurs, måste inledningsvis diskuteras när en fordran faktiskt uppkommer.60 Det finns inte någon allmänt vedertagen materiell princip61 som fastställer detta.62 Den mest förekommande grunden för en fordrans uppkomst är avtal.63 I vissa situationer anses en fordran exempelvis ha uppkommit redan vid avtalsingåendet trots att den först blir fullgången genom senare omständigheter.64 En uppfattning är att det först måste utredas hur en fordran uppkommer i
50 Heidbrink, Jakob (2011). Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt. Lund: Studentlitteratur, s. 15 & 17. 51 Mellqvist, Mikael & Persson, Ingemar (2015). Fordran & skuld. 10., [aktualiserade] uppl. Uppsala: Iustus, s.
112.
52 Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 177; se även Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s. 111.
53 Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s. 114.
54 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 92–93 & 107; se även Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s.118 & 155. 55 Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s. 155.
56 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 92–93 & 107; se även Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s. 116–117. 57 Eschelsson, Elsa (1912). Om skuldebref enligt svensk rätt. Uppsala: Almqvist & Wiksell, s. 255; enkla
skuldebrev kan dock innehålla presentationsklausuler och då kräva uppvisande; se Munukka, Jori & Rosqvist, Erik (2016). Skuldebrevsrätten: en introduktion. 1. uppl. Stockholm: Wolters Kluwer, s. 96.
58 Mellqvist & Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 194. 59 Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s. 111, 118 & 156.
60 Mellqvist & Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 194; se även Persson, Annina H, Upphovsmannens
rätt i förläggarens konkurs – konkursfordran eller massafordran?, JT, Nr 1 2006/07, s. 178.
61 Exempelvis ”det första rättsfaktumets princip” eller ”den väsentliga grunden”, även om dessa diskuteras i doktrin
med olika ståndpunkter gällande huruvida dessa kan användas för att fastställa att en fordran uppkommit, se exempelvis Lindskog, Stefan (2002). Preskription: [om civilrättsliga förpliktelsers upphörande efter viss tid]. 2., [uppdaterade och omarb.] uppl. Stockholm: Norstedts juridik, s. 412–413 om det första rättsfaktumets princip.
62 Jämför bl.a. NJA 1957 s. 197, NJA 1966 s. 241, NJA 1970 s. 553, NJA 1989 s. 185, NJA 1996 s. 368, NJA 2005
s. 11, NJA 2005 s. 510 samt NJA 2007 s. 519.
63 Tiberg, Fordringsrätt, s. 15; se även Munukka & Rosqvist, Skuldebrevsrätten: en introduktion, s. 32. 64 Se NJA 2009 s. 291.
17 syfte att få klarhet om när den uppkommit. Uppkomsten av en fordran sker enligt Mikael Mellqvist i grund och botten genom att en part ”[…]till någon annan avger en förklaring som
utgör ett uttryck för hans vilja att på visst närmare bestämt sätt bli bunden i enlighet med förklaringen”.65 En fordran är som ovan nämnt en ensidig förpliktelse och i grunden en del av
ett avtal.66 Vid ett avtalsingående mellan exempelvis två parter åtar sig båda parterna vissa
skyldigheter och rättigheter, vilka kan tolkas som förpliktelser och fordringar.67 Den förpliktade
parten kallas för gäldenär och innehavaren av kravet betecknas borgenär.68 Gäldenären anses vara på passivsidan i partsförhållandet medan borgenären som har en fordran ligger på aktivsidan.69 En fordran är därmed ena halvan av ett avtal, även om det är möjligt att ett avtal endast kan bestå av en fordran.70 Det krävs att en förpliktelse stämmer överens med en accept för att en fordran ska uppkomma.71 Fordran uppkommer enligt denna uppfattning samtidigt som förpliktelsen vid avtalsingåendet.72 Ett skuldebrev kan utfärdas även om ett avtal inte ligger till grund för förpliktelsen. Det krävs vidare att skuldebrevet är utgivet, genom att gäldenären överlämnar det till en borgenär för att förpliktelsen ska uppstå.73 Metoden att se avtalets ingående som en fordrans uppkomsttidpunkt anses dock enligt kritiker vara för schematisk. Det går därför inte, enligt denna uppfattning, att använda detta som en rättslig norm eftersom vid exempelvis sekundärförpliktelser kan uppstå komplikationer om denna metod används.74
Fordringar kan dock uppkomma på åtskilliga sätt, både inomkontraktuellt och utom-kontraktuellt. Inomobligatoriska fordringsanspråk kan uppkomma genom exempelvis ett borgensåtagande som infriats, vilket leder till att borgensmannen har en fordran gentemot gäldenären. Skadegörande handlingar som medför skadeståndskrav från den skadelidande är en form av utomobligatorisk fordran. Dessutom kan en fordran uppkomma på kvasikontraktuell grund, vilket innebär att varken ett inomobligatoriskt eller ett utomobligatoriskt anspråk är aktuellt. Exempel på sådana fordringar uppkommer vid tjänster utan uppdrag (negotorium gestio) och obehörig vinst.75 Tidpunkten för fordringars uppkomst spelar roll i andra rättsliga institut som exempelvis preskription, där det måste fastställas när fordran uppkommit för att en bedömning huruvida den är preskriberad ska kunna göras.76
65 Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 169–170.
66 Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 177; se även Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s. 111.
67 Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 167. 68 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 18; se även Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s. 65. 69 Tiberg, Fordringsrätt, s. 10.
70 Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 167; se även Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 13.
71 Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 176.
72 Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 178; se även Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 54; se även Munukka & Rosqvist, Skuldebrevsrätten: en introduktion, s. 32.
73 Munukka & Rosqvist, Skuldebrevsrätten: en introduktion, s. 33. 74 Lindskog, Kvittning, s. 172.
75 Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s. 35 & 42; se även Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 16; se även Munukka
& Rosqvist, Skuldebrevsrätten: en introduktion, s. 35.
18 Tidpunkten för uppkomsten av en fordran är således svår att fastställa med ett enhetligt svar. Detta eftersom två parter exempelvis kan ha avtalat under en längre tid och därför blir det svårt att fastställa när fordringsförhållandet egentligen ingåtts. I domstolsväsendet har detta hanterats genom att inte ge klara besked om när fordran i fråga uppkommit. Istället har domstolen exempelvis angett att den ”i vart fall inte uppkommit före” en bestämd tidpunkt inom preskrip-tionsfristen som är föremål för prövning i det aktuella fallet. Detta medför att domstolen inte detaljerat behövt utreda fordringens uppkomst.77 Ett annat perspektiv är att det faktiskt är möjligt att ge ett generellt svar på frågan när en fordran uppkommer. Enligt denna synvinkel uppkommer alltid en fordran samtidigt som förpliktelsen, oavsett vilken typ av fordran det handlar om. Vidare anses detta svar användas även när frågan uppkommer i obeståndsrättsligt sammanhang.78
2.3.2 Den väsentliga grunden
En i doktrin rådande uppfattning är att en fordran uppkommer när den väsentliga grunden inträffat, vilken exempelvis kan vara avtalsingåendet.79 Enligt rättspraxis framgår dock att detta endast är ett sätt att legitimera eller bekräfta en slutsats utifrån omständigheter i enskilda fall, och inte är en vedertagen rättsprincip.80 I motiven till KonkL i dess aktuella lydelse uttalas dock att den väsentliga grunden enligt doktrin utgör en allmän princip.81 Den väsentliga grunden används vid gränsdragningen av huruvida en fordran uppkommit före eller efter ett konkurs-utbrott.82 För att en konkursfordran ska vara för handen behöver inte alla moment ha skett innan
konkursbeslutet, exempelvis får även regressfordringar och borgensåtaganden bevakas i konkurser enligt 5 kap. 1 § st. 2 KonkL.83 Vid exempelvis en skadeståndsfordran är det
skade-handlingen som är den väsentliga grunden och fordran uppkommer vid denna tidpunkt. Detta är även ett uttryck för det första rättsfaktumets princip84.85 Om en lagakraftvunnen dom finns och skadan skett innan konkursbeslutet är fordran en konkursfordran.86
Kritik har riktats mot tillämpning av den väsentliga grunden för avgörandet om en fordrans uppkomst. Metoden har ansetts vara oklar och det önskas att ett enhetligt svar ges med enklare kriterier, i syfte att parterna själva ska kunna avgöra om fordran uppkommit. Detta ska under-lätta vid exempelvis preskriptionsavbrott, där parterna behöver veta när preskriptionstiden börjat löpa. Denna tidpunkt är inte enkel att fastställa med den väsentliga grunden som
77 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 54–55.
78 Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 178–179; se även Mellqvist &
Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 195.
79 Mellqvist & Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 192; se även Persson, Upphovsmannens rätt i förläggarens konkurs – konkursfordran eller massafordran?, s. 178.
80 HD:s domskäl i NJA 2009 s. 291; se även HD:s domskäl i NJA 2012 s. 876.
81 Regeringens proposition (Prop.) 1986/87:90 om ny konkurslag, s. 123; se även NJA 1998 s. 834. 82 Se avsnitt 2.3.4.
83 Prop. 1986/87:90, s. 123. 84 Se avsnitt 2.3.3.
85 Mellqvist & Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 194; se även Schultz, Mårten, Skadeståndsfordrans
uppkomst, JT, Nr 4 2010/11, s. 872.
19 punkt eftersom det inte finns något klart svar på vad som faktiskt är den väsentliga grunden i alla situationer.87
2.3.3 Det första rättsfaktumets princip
En fordran kan uppkomma genom att flera rättsfaktum grundar den tillsammans. Dessa behöver inte inträffa samtidigt, något som blir tydligt vid exempelvis villkorade fordringar. Utgångs-punkten för en fordrans uppkomsttidpunkt torde vara när en ovillkorlig betalningsskyldighet för gäldenären etablerats. Fordran kan dock grundas på rättsfaktum som inträffat tidigare än det som fullbordar fordran.88 Det första rättsfaktumets princip innebär nämligen att fordran är uppkommen när det allra första rättsfaktumet som är nödvändigt för fordringens uppkomst inträffat.89 Det hade inte varit praktiskt i bevisbegränsningshänseende om fordran skulle anses
vara uppkommen vid det fullbordande rättsfaktumets tidpunkt, eftersom alltför gamla bevis-medel skulle kunna åberopas i en process. Istället borde, i syfte att ta hänsyn till detta, det första rättsfaktumets princip tillämpas. Denna tillämpning är dock inte fördelaktig för borgenärs-kollektivet eftersom preskriptionstiden i vissa fall kan börja löpa innan borgenären ens anser sig ha en fordran gentemot gäldenären.90
Tillämpningen av det första rättsfaktumets princip kan vidare ifrågasättas. Det anses att det torde krävas mer än endast detta rättsfaktum för att en fordran ska anses vara uppkommen. Kritiker menar att det lär vara nödvändigt med ett avtal för att en fordrans uppkomst ska vara för handen.91 Vidare kan inte principen anses vara målrationell om det finns ett intresse i att en fordrans uppkomsttidpunkt ska föreligga tidigare än den tidpunkt när fordran definitivt före-ligger.92 Det råder även en uppfattning om att samtliga omständigheter som grundar en
borgenärs krav på betalning måste ha inträffat innan konkursbeslutet, något som talar emot att det första rättsfaktumets princip bör tillämpas. Detta gäller dock inte villkorade fordringar enligt 5 kap. 1 § st. 2 KonkL, som anger att även sådana fordringar kan göras gällande i konkursen. Regleringen utgör, trots detta, inget undantag till paragrafens första stycke.93
2.3.4 Fordrans uppkomst enligt rättspraxis
Fordringars uppkomst har diskuterats i rättspraxis och avtalsingåendet har vid flertalet tillfällen lagts till grund för framställningen. I NJA 1966 s. 241 ansåg HD exempelvis att en fordran på royalty uppkommit redan genom förlagsavtalet som ingicks innan konkursen. Konkursboet hade sålt ett antal böcker efter konkursutbrottet och enligt författarnas mening var därför
87 Heidbrink, Jakob, Tankar om kontraktsfordringar uppkomst, JT, Nr 4 2010/11, s. 862; se även Welamson, Konkursrätt, s. 441–442; se även Lindskog, Kvittning, s. 172.
88 Lindskog, Stefan (2018). Betalning: om kongruent infriande av penningskulder och andra betalningsrättsliga
frågor. Andra upplagan Stockholm: Norstedts Juridik, s. 412–413.
89 Jacobson, Preskriptionens funktioner: fordringsrättsliga och ersättningsrättsliga problem i komparativ belysning, s. 338.
90 Lindskog, Betalning, s. 412–413.
91 Mellqvist & Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 193. 92 Lindskog, Kvittning, s. 172.
20 fordringarna att anse som massafordringar94. Detta accepterades dock inte av HD, vars upp-fattning var att avtalsförhållandet inte förändrats i och med konkursen, och därför skulle fordringarna istället bevakas i konkursen.95 En skiljaktig anförde dock att den väsentliga
grunden till fordringarnas uppkomst var att konkursförvaltaren faktiskt sålt böckerna, ett förhållande som inträffat efter konkursbeslutet (frysningstidpunkten). Denne ansåg därför att ett massaansvar uppkommit.96
I NJA 1981 s. 801 ansåg HD att den väsentliga grunden förelegat redan när en mäklare lämnat den anvisning som ledde till ett köp. Mäklaren hade anvisat till köparen av en fastighet innan fastighetsägaren försattes i konkurs. Därefter såldes fastigheten av konkursförvaltaren till denna köpare. På grund härav fick mäklaren rätt till provision. Detta trots att mäklarens anvisning på köpare användes när denna omständighet inte ensam kunde leda till att provisionsfordringen var att anse som en massafordran. HD ansåg ändå att fordringen uppkommit före egendoms-avträdet och därmed var en konkursfordran. Detta eftersom fordringen väsentligen ansågs vara grundad på omständigheter som inträffat innan konkursutbrottet, även om den blev ”full-bordad” efteråt.97
Avtalsingåendet har även använts som grund i andra rättsfall. I NJA 1989 s. 185 uppkom en fordran (ett skadeståndsanspråk) genom ingåendet av ett leasingavtal, vilket utlösts av kon-kursen hos hyresmannen. HD anförde att den väsentliga grunden98 anses vara utgångspunkten i fastställandet av tidpunkten för en fordrans uppkomst. Resonemanget angående denna princip slutade dock där och domstolen vände sig istället till motiven till konkurslagstiftningen. Enligt dessa bör inte skadeståndsanspråk som uppkommer på grund av konkursen uteslutas ur denna utan anses uppkomma genom det ursprungliga avtalet vilket grundat anspråket, i detta fall leasingavtalet. Ett justitieråd (JustR) tillade att en fordrans uppkomst kan tolkas enligt den väsentliga grunden, medan det i andra situationer läggs större vikt vid överväganden gällande parternas rådighet över tillkomsten av fordran. Enligt dennes uppfattning bör en tolkning göras utifrån det enskilda fallet och utgångspunkten måste vara ändamålet med bestämmelsen som tillämpningen behandlar.99
94 Fordringar som uppkommer efter konkursbeslutet och därför får en högre prioritet i utdelningsordningen.
Massafordringar riktar sig till konkursboet; se Mellqvist, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 87.
95 Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 421–422; se även Persson, Upphovsmannens rätt i förläggarens konkurs – konkursfordran eller massafordran?, s. 180.
96 Se JustR Walbergs skiljaktiga mening i NJA 1966 s. 241; se även Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 421–
422.
97 JustR Höglund ansåg dock att fordran utgjorde en massafordran och inte en konkursfordran eftersom provisionen
helt är beroende av att en försäljning faktiskt sker. Därför hade enligt dennes mening fordran endast uppkommit på grund av försäljningen och utan den hade mäklaren inte haft någon fordran i konkursen; se även Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 422–423.
98 Den väsentliga grunden innebär att den väsentliga grunden för fordrans uppkomst, exempelvis avtalsingåendet,
avgör vid vilken tidpunkt den ska anses vara fastställd; se avsnitt 2.3.2.
21 I NJA 1990 s. 110 menades att den väsentliga grunden måste föreligga vid konkursutbrottet för att fordran ska kunna göras gällande i konkursen. Rättsfallet berörde en skadeståndsfordran på framtida betalning enligt en klausul i ett skuldebrev. Vidare framfördes att anspråk på skade-stånd som visserligen uppkommit på grund av en konkurs, men som har sin grund i förpliktelser som gäldenären åtagit sig före konkursutbrottet, kan göras gällande i konkursen i enlighet med NJA 1989 s. 185. Låntagaren försattes i konkurs och när lånet löstes i förtid ansågs därför fordran uppkommen vid avtalsingåendet och därmed innan konkursutbrottet.100 I NJA 2000 s. 569 uppkom frågan om en fordrans tillkomst på grund av att preskriptionstiden101 börjar löpa från denna tidpunkt. HD ansåg, trots att huvudregeln är att även villkorade fordringar preskri-beras från tidpunkten för avtalsingåendet, att förpliktelser som skulle fullgöras i framtiden, i preskriptionshänseende tillkommit när prestationen utförts eller när fordringen förfallit till betalning. Fordran, som avsåg hyra i detta fall, menades ha uppkommit först när tiden som hyran avser gått till ända, alternativt vid förfallodagen vid förskottshyra.
I senare rättspraxis uttryckte sig dock HD annorlunda i förhållande till de ovan nämnda rätts-fallen. Det reella syftet (ändamålet) med den aktuella regeln som prövas i det enskilda fallet måste utredas, för att kunna fastställa om fordringen ska anses ha existerat vid den kritiska tidpunkten enligt NJA 2009 s. 291. Dessutom ska hänsyn tas till omständigheterna i det specifika fallet, vilka kan spela roll för när fordran uppkommit.102 I domslutet poängterades dessutom att en fordran kunde anses existera när åtminstone vissa nödvändiga omständigheter för fordrans uppkomst förelegat. Detta trots att en fordran inte slutligt uppkommit vid en kritisk tidpunkt. Enligt HD:s mening kunde en fordran exempelvis ha uppkommit redan vid avtals-ingåendet, även om den blev fullgången först efter senare inträffande förhållanden. Kritik har dock riktats mot detta prejudikat och den ändamålsinriktade metoden för fastställandet av en fordrans uppkomsttidpunkt. Enligt kritikernas uppfattning är denna slutsats användbar rörande de omständigheter som var aktuella i målet, men andra situationer lämnas öppna för andra tolkningar. Kritikernas åsikt är istället att frågan om när en fordran uppkommit bör bedömas utan hänsyn till det aktuella fallet. Bedömningen bör i kontrast till detta göras enligt två tidpunkter, antingen vid avtalsingåendet eller när fordringen är ”komplett”. Med detta menas att den kan krävas ut i domstol utan hinder av suspensiva103 eller resolutiva104 villkor.105
100 Mellqvist & Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 195. 101 Se avsnitt 2.4.2.
102 Se NJA 2009 s. 291; se även Lindskog, Kvittning, s. 173.
103 Ett suspensivt villkor (uppskjutande) innebär att förfallotidpunkten inte inträffat så länge villkoret inte uppfylls,
se Lindskog, Betalning, s. 109; se även Mellqvist & Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 198. Denna typ av villkor var aktuell i exempelvis NJA 1989 s. 57; se avsnitt 5.2.
104 Ett resolutivt villkor (upplösande) innebär att en fordran kan krävas ut även om det inte är säkert att villkoret
kommer uppfyllas, men att förpliktelsen kan upphöra om villkoret inträffar och borgenären då blir återbetalnings-skyldig, se Lindskog, Betalning, s. 109; se även Mellqvist & Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, s. 198.
105 Heidbrink, Tankar om kontraktsfordringar uppkomst, s. 866. Denna uppfattning delas av Mellqvist i Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s.168.
22
2.4 Fordringars upphörande
2.4.1 Generellt om upphörandet
Fullgörandet av en fordran medför i grunden att dess existens upphör. En säljare som exempelvis får köpeskillingen erlagd för sin levererade vara innebär att prestationen i fordringsförhållandet som rör penningförpliktelsen är fullgjord. Detta kräver att innehållet i fordran fastslås, i syfte att veta om kravet uppfyllts. Vidare krävs, för att en penningfordran ska kunna fullgöras, att det finns någon som kan betala. Om gäldenären som rättssubjekt inte längre finns, kommer heller inte fordrans existens att göra det. Detta sker exempelvis vid en konkurs om en juridisk person hamnar på obestånd. De fordringar som inte får täckning i konkurs-förfarandets utdelning upphör att existera. För fysiska personer finns däremot fordringen kvar även vid en personlig konkurs, även om inte samtliga fordringar kan betalas med personens medel. Komplikationer kan vidare uppkomma i partsförhållandet om gäldenären exempelvis avlider. Dennes dödsbo betalar de skulder som vederbörande hade och resterande fordringar upphör att existera. En borgenär och en gäldenär kan vidare inte vara samma rättssubjekt, utan fordringen upphör genom en så kallad konfusion om exempelvis två aktiebolag permanent slås samman.106 Vidare kan skuldsanering,107 både för fysiska och juridiska personer, medföra att en fordran inte längre kan göras gällande av borgenären. Borgenären kan dessutom helt eller delvis efterge sitt krav. Slutligen kan en gäldenär kvitta108 en motstående fordran för att bli fri från sin förpliktelse gentemot borgenären enligt 5 kap. 15 § KonkL.109 En kvittning kan dock endast ske om fordran kan göras gällande i en konkurs.110
2.4.2 Preskription av fordringar
En enkel fordran preskriberas enligt den allmänna preskriptionsfristen på tio år enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130) (PreskL).111 PreskL omfattar fordringar enligt bestämmelsen i 1 §.112 Enligt 8 § PreskL kan inte borgenären kräva in sin fordran med hjälp av rättsordningen efter preskriptionstidpunkten, men det innebär inte att fordran upphör att existera eller att den blir ogiltig.113 Preskriptionstiden börjar löpa från fordringens uppkomst.114 Denna är som tidigare nämnts oftast avtalsingåendet, men denna tidpunkt kan inte alltid klargöras utan
106 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 18.
107 Enligt skuldsaneringslagen (2016:675) respektive lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare.
108 Detta kräver att vissa förutsättningar är uppfyllda, exempelvis att båda de aktuella fordringarna är gällande vid
tidpunkten för kvittningen, att båda är förfallna till betalning och att fordringarna är ömsesidiga. Vidare krävs att fordringarna är komputabla och därmed är mätbara och avräkningsbara gentemot varandra; se Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 65. SkbrL ger vidare både utökade och inskränkta möjligheter att kvitta i 18 § och 28 §; se Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 68; se även Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s. 104–105 & 165–167.
109 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 19. 110 Lindskog, Kvittning, s. 180.
111 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 53; se även Jacobson, Preskriptionens funktioner: fordringsrättsliga och ersättningsrättsliga problem i komparativ belysning, s. 354.
112 Lindskog, Preskription, s. 66; Jacobson, Preskriptionens funktioner: fordringsrättsliga och ersättningsrättsliga problem i komparativ belysning, s. 323.
113 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 53 & 55; se även Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s. 92. 114 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 54.
23 svårigheter. Istället kan exempelvis det första rättsfaktumets princip tillämpas.115 Även om en fordran kan preskriberas gäller inte detsamma för sakrätter, exempelvis panträtter. Detta innebär att den fordran som säkrar en pant kan upphöra medan panträtten lever kvar.116
Preskriptionsavbrott sker enligt 5 § PreskL genom att gäldenären på något sätt erkänner117
fordringen gentemot borgenären,118 får ett skriftligt krav om den från borgenären eller genom
att borgenären väcker talan mot gäldenären angående fordringen.119 Detta medför att en ny
preskriptionstid om tio år börjar löpa enligt 6 § PreskL.120 Samma förfarande gäller vid framtida fordringar. Om tio år förflutit sedan det senaste preskriptionsavbrottet vid tidpunkten för konkursutbrottet, kan sålunda inte fordringen göras gällande, oavsett om denna är framtida eller redan uppkommen. Det finns dock undantag från huvudregeln om tio år enligt PreskL, vilken är lex generalis. Detta beror på vilken typ av fordran det handlar om eftersom det finns speciallagstiftning121 som kan stadga en annan preskriptionstid.122 PreskL är dispositiv till sin karaktär även om den innehåller vissa tvingande bestämmelser. Exempelvis är det inte möjligt, enligt 12 § PreskL, att ingå avtal om att en fordran inte ska kunna preskriberas överhuvudtaget, eller att ett preskriptionsavbrott ska kunna ske på annat sätt än enligt 5 § PreskL. Avtal som stadgar en förhållandevis kort eller alltför lång preskriptionstid kan jämkas enligt den allmänna oskälighetsregeln i 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhets-rättens område (AvtL).123
2.5 Framtida fordringar
En framtida fordran innebär att den aktuella fordran i egentlig mening ännu inte uppkommit. Detta är en form av suspensivt villkorad fordran som ännu inte existerar.124 En framtida fordran, exempelvis om en pant ställs för ett planerat köp, kan vara villkorad.125 Ett exempel på en framtida fordran är när försäljningsbolag avtalar med factoringbolag om framtida kund-fordringar där kunderna underrättas126 därom.127 Även framtida regressfordringar,128 som varit föremål för prövning i HD är att betrakta som framtida fordringar. I NJA 1989 s. 57 hade en person åtagit sig en borgensförpliktelse till förmån för en bolagsman i ett handelsbolag som
115 Se avsnitt 2.3.3; se även Lindskog, Preskription, s. 412–413; se även Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 54; se även
Mellqvist, Fordringars uppkomst – några obeståndsrättsliga funderingar, s. 176.
116 Jacobson, Preskriptionens funktioner: fordringsrättsliga och ersättningsrättsliga problem i komparativ belysning, s. 385.
117 Exempelvis genom en amortering; se Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 57. 118 Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s. 97.
119 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 56–57; se även Jacobson, Preskriptionens funktioner: fordringsrättsliga och ersättningsrättsliga problem i komparativ belysning, s. 358.
120 Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, s. 96; se även Lindskog, Preskription, s. 137. 121 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 61.
122 Jacobson, Preskriptionens funktioner: fordringsrättsliga och ersättningsrättsliga problem i komparativ belysning, s. 323.
123 Ingvarsson, Fordringsrätt, s. 53–54. 124 Lindskog, Kvittning, s. 169–170. 125 Walin, Panträtt, s. 25.
126 Se om denna denuntiation i avsnitt 4.4. 127 Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 338. 128 Walin, Panträtt, s. 25.
