Detmestomvälvandemeduniversitetetsgrammatikvarattsatsana lysenblevlogiskochbegriplig.Jagminnsattjagpluggadehårtinför åttans prov i satslära i grundskolan, men fick inte sammanhangen klaraförmig.Såkommerjagtilluniversitetetochinserattspråketär hierarkisktuppbyggt,dvs.attsatsdelarutgörsavenfrasellerenbi sats,ochsatsanalysenklarnar.(Palm2007:5)
Genomattutnyttjafrasstrukturertydliggörsalltsåintebaraspråketsom
etthierarkisktsystemutanocksåspråketsomettrekursivtsystem–det
somMariaBolander(2005:162)målandeväljerattbeskrivasom”kinesis
kaaskar”isinlärobokFunktionellsvenskgrammatik.
Frasbegreppet i läroböckerna
Jan Svensson efterlyser i sin uppsats en skolgrammatisk beskrivnings
och analysmodell som tar fasta på frasstruktur. Denna efterlysning har
tyvärrintegettnågraavgöranderesultatiläromedelförgrundskolansse
nare år. I sin granskning av grammatikavsnitten i fem nyare läroböcker
förgrundskolanssenareårvisarPalm(2007)attfrasbegreppetfortfaran
despelarenhögstobetydligroll.Ävenomfrasbegreppetnågongångan
tyds använder ingen av de undersökta läroböckerna
1uttryckligen be
greppet fras när man definierar satsledsfunktioner. Istället blir eleverna
utlämnade till vaga definitioner som t.ex. den följande, hämtad från
Svenskgrammatikmeddrillövningarochfacit(Hydén&Rundqvist2005:83):
När subjektet består av mer än ett ord, som t ex ”den gnistrande snön” är det alltid ett ord som är huvudordet. De andra orden be skriverhuvudordet.Huvudordetäroftastettsubstantivellerettpro nomen.Deordsombeskriverhuvudordetkallasattribut.
Hydén&Rundqvistsförklaringhadevaritmycketenklare,menarvi,om
författarnahadevågatsigpåattanvändafrasbegreppet.
Frånvaron av frasbegreppet medför också att definitionen av attribut
blirproblematisk.PåsammasättsomiendelavdeläroböckersomJan
Svensson undersökte i Grammatik på villovägar 1987, likställs begreppet
huvudord i vissa läroböcker med subjekt, vilket medför att de grundläg
gandeenheternaisatsenintetydliggörs.Ienbeskrivningsomdenföljan
de ur Ess i svenska framstår snarastattributet som ett fristående primärt
satsled: ”Till subjektet och predikatet fogas olika bestämningar: attribut,
predikatsfyllnad,adverbialochobjekt”(Husénm.fl.1997:188).
Igymnasieskolansläromedelverkarfrasbegreppetdäremothafåttett
störregenomslag,ochdetåterfinnsiflertaletavdeläroböckersomvihar
granskat. Därigenom kommer man visserligen bort från de vaga och
mångagångeroklaradefinitionersomPalm(2007)visadepåt.ex.närdet
gällde definitionen av subjekt i läromedel för grundskolans senare år,
menfråganäromdennavinstiklarhetverkligenärsåstoromdetinte
klart framgår att frasbegreppet har med språkets formsida att göra. På
basis av formuleringar som de följande torde det för många läsare vara
svårtattförståvadenfrasär:
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
1 Palm (2007) har granskat följande läroböcker: Göran Ejeman 1995. Dags igen! Åk 6,
Svenskaspråkläran;KerstinErlandssonSvevar&HansThorbjörnsson2004.Plus:svenska
förgrundskolanssenaredel,årskurs8;AnnicaHydén&CamillaRundqvist2005.Svensk
grammatikmeddrillövningarochfacit,årskurs7–9;LennartHusénm.fl.1997.Essisven
Hittillsharviundersökttillvilkaordklasserordenhör.Närviunder sökerordensomsatsdelar,utgårvifrånhurdeförhållersigtillvar andra i satsen. När vi använder språket gör vi det för att uttrycka våra åsikter, tankar och syften och för att säga något som har bety delseochmening.Vigörpauseribland,ominteannatföratthämta andan. Därför meddelar vi oss i lagom långa fraser, i meningar. (Johanssonm.fl.,Källan,1997:356)
Kommersubjektetalltidförstisatsen?Omdetvoresåenkelt,hadevi haft mindre bekymmer med att avgöra vad satsdelarna heter. Men trotsattordföljdenföljervissamönsterkanmaninledaensatsmed nästan vilken ordklass som helst. [] I exemplen i tabellen är subjektetpronomenetdu,vilketocksåärennominalfras.Ävenobjekt består av nominalfraser. Tänk dock på att subjekt kan vara något annatänennominalfras.(Johanssonm.fl.,Källan,1997:359)
Ibland förblir det också oklart om frasbegreppet är reserverat för ord
grupper,elleromocksåenskildaordkanutgörafraser:
Subjektetbetecknardenellerdetsomutförhandlingeniensats.Sub jektetäroftastettsubstantiv/pronomenellerenfrasmedettsubstan tivsomhuvudord.Menocksåverbiinfinitivochhelasatserkanvara subjekt.(Skoglund,Texterochtankar,2004:202)En föredömligt korrekt och klar beskrivning av nominalfrasen återfinns
däremotiGrammatikheltenkelt(Hanslep2006:46).Tyvärrpresenterarför
fattarendennaunderrubriken”Läsmer”ochutnyttjarsjälvintefrasbe
greppetvidareisinaanalyserochbeskrivningar.
I modern satslära används ibland begreppet nominalfras som ett samlingsnamnföruttrycksominnehållerettsubstantivellerprono men. Nominalfrasen kan bestå av ett enda ord, men också vara mycket lång. [] En nominalfras kan fungera som subjekt, objekt ellerpredikatsfyllnad.(Hanslep,Grammatikheltenkelt,2006:46)
Trotsattfleraläroboksförfattareväljerattexplicitutnyttjafrasbegreppet
spelardockspråketshierarkienmarginellrollideflestaläromedel.
2Man
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
2 SammakonstaterandegörsavStenOlofUllströmienkritiskgranskningavläromedel förgymnasiet(Ullström2000).Hankonstateratatt”[b]ristenpåhelhetssynfördunklarkan möjligen fundera över om det är möjligt att använda sig av detta
begrepp och samtidigt bortse från språkets hierarkiska struktur. Frågan
är då vad frasbegreppet egentligen tillför: för den som läser följande
avsnitt med eftertanke måste det vara svårt att förstå hur den snabba
motorbåten och med det ovanliga namnet kan vara två fraser medan den
glittrandevattenytansamtidigtinteutgörenegenfras.
Men i en mening kan man också ofta urskilja mindre enheter som hörihop,nämligenfraser.Ivårexempelmeningfinnsfyrafraser: 1. Densnabbamotorbåten 2. meddetovanliganamnet 3. rusadefram 4. överdenglittrandevattenytan. Härkanduseattvarjefrasbeståravengruppordsomhörsamman på ett bestämt sätt. (Ekengren & LorentzsonEkengren, Ekengrens
svenska,2004:193)
Ettundantagipositivbemärkelseäridethärfallet Mötspråket(Johans
sonm.fl.2000)somdelspresenterarskillnadenmellanfraserochsatsled
påetttydligtochklartsätt,delsgenomexempelillustrerarspråketshier
arkiskastruktur.
3I de allra flesta läromedel för högskolan är frasbegreppet en självklar
del,ochhierarkinspelarideflestaframställningarencentralroll.Ibland
använder läroböckerna metaforer ägnade att åskådliggöra detta (jfr Bo
landers (2005) beskrivning av inbäddning utifrån en metafor om kine
siska askar ovan). Vi har dock funnit att det även i läromedel för hög
skolenivå finns problematiska framställningar av språkets hierarkiska
natur.Vaddessaproblematiskadelarberorpåärsvårtattuttalasigomi
bestämda och generella ordalag, men ibland verkar det hänga samman
––––––––––––––––––––––––––––––––––––
[…]språketshierarkiskastruktur,eftersomförhållandetmellansatserochmellanolika delaravensatsintekommerattfokuseras.Mycketoftabibringaselevernaivarjefalli praktiken, uppfattningen att språket utgör en samordnad ytström bestående av satsdelarsomgärnaäridentiskamedord”(s.65).
3 Hierarkinantydsocksåinågraläromedelisambandmedpresentationenavattributen. Såärt.ex.falletiTexterochtankar(Skoglund2004:205):”Attributingåralltidienannan satsdel, t.ex. ett subjekt eller objekt. Att analysera attribut kan därför bli en ganska kompliceradsyssla”.