När arbetet blir gränslöst finns det en tendens att arbetstiden äter upp delar av fritiden. För Pernilla, som dessutom har små barn, räcker inte den betalda arbetstiden till för att klara av att förbereda sig för de krav som ställs i arbetssituationen.
Pernilla: Sen finns inte tiden, jag har fått beviljat 60% men arbetsuppgifterna har tyvärr inte anpassat sig efter det. Och då har jag inte fått tid till att ta in den kunskapen jag behöver så det får jag göra på fritiden.
Det gör hon för att hon känner ett ansvar för de människor hon möter i jobbet.
Fritiden används som förberedelse för arbetssituationen, just för att undvika att inte göra kunder/klienter eller överordnade besvikna. Ett individualiserat ansvar som hon bär själv och som inte tas av den organisation hon ingår i. En anpassning åt två håll som är svår att balansera. Den ojämna fördelningen av arbetsliv och privatliv blir överhängande och ett svårlöst problem i vardagen.
Oavsett hur dessa problem gestaltar sig måste naturligtvis hemarbetet utföras då tidsbesparande hushållsredskap och hushållsnära tjänster har sina begränsningar och ytterligare tidsbesparingar blir svåra att göra. I sådant fall blir det fritiden som får stå tillbaka.
Pernilla: Ytterst ytterst sällan kanske jag går på någon sån här tjejträff eller något sådant. Tupperwareparty kanske. Men jag blir ändå inte helt ensam för min stora tjej, hon behöver ju ensamtid med mamma lite grann så då tar jag med henne då. Så riktigt bara ensam fritid det kan jag inte säga att jag har, det är när barnen har lagt sig, då sitter jag framför TV möjligen. Det känns som det är en sak som jag får ta om några år.
U: Upplever du att du har tillräckligt med tid över för att göra vad du vill på fritiden?
Pernilla: Nej, det har jag absolut inte. Helst skulle jag gärna vilja gå och träna ett par gånger i veckan men det finns inte en möjlighet att få in det.
Även om Pernilla värderar tiden med barnen väldigt högt önskar hon mer fri tid på egen hand. Om hon hade möjlighet skulle hon träna på gym i större omfattning, bara gå ut och fika eller kanske gå på bio. Men eftersom de inte har släkt och övrig familj i närheten blir det ofta svårt att lösa. Pernillas sociala kontaktnät finns, mycket på grund av den begränsade fritiden, på arbetet och i
den egna familjen. Helst av allt skulle hon vilja jobba 50 %. Nu utför hon istället en hel del obetalt arbete på fritiden.
Ett tidfattigt vardagsliv med små barn begränsar även Magnus fritid. Med oregelbundna arbetstider blir det svårt att hinna med då hans fritidsintressen kräver en viss framförhållning. Dessutom finns det en förväntan från familjen att den fria tiden ska tillbringas tillsammans. Så ibland kan det till och med vara så att fritiden ställer krav som kan kännas alltför stora.
Magnus: Om jag ska vara ärlig så visst kan jag uppleva en viss stress ibland om hon [dottern] sover dåligt eller är grinig och jobbig. Då kan det nästan vara lite skönt att ha arbetsuppgifter så man kan åka hemifrån.
Att få ihop förvärvsarbete och hemarbete med fritiden blir ett invecklat passande med tider där det dåliga samvetet ofta hemsöker Magnus då han försöker få de olika bitarna att gå ihop. Om han hade tillgång till mer tid generellt är det självklart att fritiden skulle få mer utrymme. Både som egna aktiviteter och tid tillsammans med familjen.
Anders, som vi minns involverade sin familj i sitt tidskrävande arbetsliv, har även han lite dåligt samvete när det gäller familjen. Han är oerhört aktiv även i fritidslivet i flera olika sammanhang. Från att sitta i idrottsstyrelser till att snickra på sommarhuset. Många av hans sysselsättningar gränsar till arbete då det finns en uttalad karriär involverad även här. Det gör det extra svårt att i hans fall skilja på arbete och fritid. En prestationsinriktad inställning som ställer krav att lyckas även i fritidsförhållandena. Pressen är dock till största del positiv och upplevs som utmaningar. Hemligheten ligger i planeringen, menar Anders. Förr kunde han hamna i tidsnöd och bli fruktansvärt stressad, men med åren har han blivit bättre, både på att planera och improvisera när det krävs. Ändå är han inte helt nöjd. Det är svårt att få ihop arbete och privatliv till en fungerande helhet.
Anders tycks lösa det genom att tidsplanera. Det blir till att dela upp livets olika skeden i projekt, såväl i förvärvsarbetet som fritiden och med familjen.
I jämförelse är Johan inställd på en sak i taget, eller ett projekt i taget, och det sker i arbetssituationen. Han beskriver sitt arbete närmast som en hobby eller sysselsättning som lika gärna skulle kunna bedrivas på fritiden. Hans verkliga fritid är därför begränsad. Han har inte allt för många år kvar till pensionen och skulle egentligen vilja göra mer av sin fritid. Men det får vänta.
Johan: Jag ser det egentligen så här, att jag jobbar hårt för att jag ska få fritid en gång, men det kanske aldrig fungerar så i själva verket. Men tanken är väl egentligen att jag gärna skulle vilja hålla på att jobba stenhårt till jag en vacker dag säger nej, nu går jag ner, nu ska jag ut och resa de 5 sista åren.
Nya jobb växer hela tiden fram för Johan som har egen rörelse, så han är inte säker på hur det blir. Han skulle inte kunna tänka sig att göra uppehåll och ha jobbet kvar väntande hemma. Hellre slutför han allt för att sedan ge sig iväg. En långsiktig instrumentell syn där frukterna av arbetet utnyttjas först när arbetslivsinsatsen är fullbordad.
Lika tidfattig som Johan är Curt som de senaste tre åren har börjat få någorlunda balans efter en kris med alltför stort arbetsuttag. På inrådan av sin fru ägnar han mer tid åt fritidsaktiviteter, men liksom Johan har han svårt att skilja arbetet från övriga livet.
Curt: Jag skiljer inte mellan arbete och fritid utan jag jobbar så mycket jag tycker och orkar och det är roligt. Och sen har jag några hobbys men det är liksom inte uppdelat.
Men han kan inte, som Anders, köra flera olika intressanta intresseinriktningar parallellt.
Curt: Jag kan inte dra igång nåt projekt, jag orkar inte med det liksom. Jag kan inte ha ett projekt som går vid sidan av det här jobbet.
Curts inställning är att arbetet ska göras med hängivenhet för att man ska känna kreativitet och hitta lösningar. Kontakter med affärskollegor kan lika gärna ske på fritiden, mer eller mindre av en slump, även under semesterresan.
Inga-Karin har relativt bra ekonomiska resurser. Hennes fritidsförhållanden är idag bättre än vad de var när barnen var små, då ”var man tvungen att göra något som passade dem”. Ändå är de inte tillräckligt bra. Hon vill ägna mer tid åt kultur som teater, film och böcker. Ytterligare en dag i veckan skulle hon vilja ha möjlighet att göra nåt annat för att balansera upp ett hektiskt arbetsliv. Precis samma tankar har Erik. För honom har balansen förändrats i den bemärkelsen att jobb och fritid har glidit ihop jämfört med det jobb han hade tidigare. Jobbet är i centrum på ett helt annat sätt.
Erik: Det finns inget slut på det, man hittar på nya saker och grejer. Speciellt på helgerna.
Kraven kommer både utifrån och inifrån och inbegriper uppgifter som han egentligen inte är utbildad till. Han hade mer tid förr. Nu renoverar han och
bygger lite hemma när det blir tillfälle. Helst skulle han vilja utveckla sina konstnärliga talanger i större utsträckning. I själva verket skulle han kunna tänka sig att gå ner i lön för att realisera några av idéerna, men ”risken blir att jag blir kvar här”. Som det ser ut nu kan fritiden vara rent stressande då det är så mycket som han skulle vilja ta tag i. För Erik står kraven i arbetssituationen i skarp kontrast till en utvecklad vilja att ägna mer tid åt konstnärligt skapande.
7.3.1 Sammanfattning av de karriärbundna
För karriärbundna är fritiden en svårfångad företeelse som inte kan utnyttjas i tillräckligt stor utsträckning. Istället blandas arbetet och fritiden ihop på ett sätt som ofta upplevs som frustrerande, speciellt om det finns små barn i hushållet.
Då kan fritiden användas för att hinna ikapp och förbereda sig för arbetet i förvärvslivet. Det sker på grund av en uttalad vilja att inte göra kunder/klienter eller arbetsgivare besvikna. Ett obetalt arbete som vingklipper fritiden och begränsar det sociala kontaktnätet till familj och förvärvsarbete. Ett annat problem som kan få arbetet att gå ut över fritiden är oregelbundna arbetstider.
Den fria tiden blir då svår att planera och utnyttja till det som i annat fall skulle prioriteras mest. Krav från övriga familjemedlemmar att ha en gemensam fritid kan även det vara ett hinder för att utnyttja fritiden för egna intressen.
Försök att komma tillrätta med obalansen mellan arbete och fritid kan vara att involvera familjen i det egna arbetet. Familjen blir en del av den egna karriären och samtidigt frigörs tid för gemensamma aktiviteter. Familj och fritid blir i sådant fall ett projekt som man kan lyckas eller misslyckas med. Inte olikt de som redan finns i arbetslivet. Att tidsplanera, ofta i detalj, blir ett sätt att få in alla aspekter av levnadsförhållandena i vardagslivet. Svårigheterna att få alla bitar att passa ihop till en fungerande helhet är dock påtaglig. Tidsrationaliseringen förutsätter att det finns en planerare. Om andra i familjen hade lika mycket brist på tid skulle förhandlingsläget vara annorlunda och den gemensamma tidsplaneringen svår att vidmakthålla. Tidfattigdom och en demokratisk planering av fritiden inom familjen är en ekvation som är svår att lösa för de karriärbundna.
Intervjuerna visar på en uttalad vilja att frigöra mer tid från förvärvsarbetet, men inte alltid. Vad som kan ske är att arbetet blir en sysselsättning som närmast får beskrivas som en hobby. Arbetet och fritiden glider ihop, inte som i inledningen av stycket, av yttre tvång, utan av fri vilja. Arbetssituationen har kommit så nära fritidsförhållandena att det inte går att skilja dem åt. Det som annars skulle gjorts på fritiden kan istället göras i arbetssammanhang. Eller tvärt om; kontakter med affärskollegor kan lika gärna tas på fritiden eller semestern.
Vad som är arbete och vad som är fritid är i sådant fall svårt att säga. Arbetet präglas av en hängivenhet som attraherar kreativiteten och viljan att hitta lösningar på de problem som uppkommer. Det som egentligen skulle vara fritiden, den som kan spenderas utanför arbetet och inte inbegriper hemarbete,
upplevs som dödtid. Istället finns en vilja att arbeta stenhårt fram till den dag då det läggs ner helt. En långsiktig instrumentell syn på ett arbete som idag upptar all tid, i morgon ingen.
Men arbete och fritid kan även glida ihop på ett oönskat vis. I en sådan situation tar arbetet över den fritid som annars skulle finnas tillgänglig på kvällar och helger. Den fritid som hinns med består till största del av tillsyns- och renoveringsarbeten på hus, trädgård och andra tillgångar. En bakomliggande önskan är att tillbringa mer koncentrerad tid till allt från kreativt skapande till att utveckla uppfinningar eller bara hinna träffa folk eller läsa en bok.
Fritidsförhållandena står här i kontrast till arbetslivets krav på tillgänglighet och effektivitet. I andra fall, som vi också har sett, går fritidsförhållanden ihop med arbetslivet på ett sätt som upplevs som positivt. Den påtvingade fritiden blir då endast dödtid som skulle kunna utnyttjas på bättre sätt.