Vi har hittills tagit del av vilka lönearbetsförhållanden som finns inom de olika kategorierna i Sävsjö och hur tid och pengar är fördelat mellan dem. Resterande del av detta kapitel ska ägnas åt hur arbetssituationen ser ut om vi jämför de olika kategorierna med varandra. Frågorna som aktualiseras är vilka förändringar som
skett över tid, vilka behov och handlingsstrategier som finns och vilka levnadsmönster som prioriteras framför andra.
5.9.1 Har det skett några förändringar över tid?
Över tid har plikten att arbeta varit en ledsagare när det gäller alla kategorier.
Efterhand har en väl internaliserad arbetsmoral mött den individuella karriärvägen, speciellt för de tidfattiga. Motiven har varit ekonomisk vinning, men även ett sociokulturellt erkännande i stort. Här finns exempel på en successiv karriärsutveckling inom industrin och offentliga organisationer. Men även som klassresa från en instrumentell inställning till arbetet till en karriäristisk där en högre position med tillhörande symboliskt kapital och status har påverkat vägvalet och den sociala identiteten. Samtidigt har de personliga kraven på att lyckas i arbetslivet en baksida. I en jämförelse över tid kräver arbetet mer av individen och det kan även vara mer ensamt vilket gör att man lever på gränsen till vad man klarar av, det är en uppfattning som går tvärs igenom kategoriseringarna med undantag för de oberoende. Nedskärningar och andra anpassningsåtgärder till ekonomiska krav med bland annat färre personal har gjort det svårt att hålla sig kvar i arbetslivet. Informationshanteringen ökar och det är svårare att ha kontroll. Känslan av att vara utbytbar är närvarande. Det snurrar allt fortare och det gäller att hänga med i utvecklingen. Det gör att man inte ser något slut på arbetet. Gränserna mellan arbete och fritid luckras upp och det är svårt att hitta långsiktiga lösningar som tillfredsställer behoven av försörjning, karriär och familjeliv.
Att som obehövd ge sig in på en sådan arbetsmarknad känns svår att hantera.
Speciellt med tanke på att flera har varit tvungna att lämna arbetslivet, just på grund av maktlösheten att inte själv ha kontroll över sin livssituation.
Arbetslösheten, som ofta följde på en fysisk skada eller psykisk ohälsa, har haft isolerande och hämmande effekter för den personliga utvecklingen. De känner sig obehövda och når inte riktigt fram med sin bristande kompetens och begränsade flexibilitet, trots att de ser att många, inte minst tidigare arbetskamrater, går på knäna och inte skulle vilja något hellre än att få in ytterligare arbetskraft på deltid. Det är också deltid som är den mest realistiska vägen tillbaka för de obehövda. Nu har de hamnat i en livssituation där de känner sig lite avtrubbade, där vardagslivet bara är en enda röra, trots stor tillgång på tid.
Det finns ingen naturlig punkt att förhålla sig till. Det finns exempel på lättnad av att slippa att sitta fast i jobbet och att det är skönt att slippa, men samtidigt uttrycks åsikter om att arbete är en rättighet som borde anpassas människan, inte tvärtom.
Karriär inom industrin kännetecknar de oberoende som idag är ekonomiskt oberoende med rötterna i tillverkningsindustrin. Ett högt, eller mycket högt, arbetsuttag i mindre familjeföretag gjorde snabbt arbetet till en livsstil. Även för
denna grupp kunde arbetet leda till psykisk ohälsa då det tog all tid och kraft under långa perioder. Trots en tämligen låg utbildningsnivå kunde arbetet ge god avkastning och då företaget såldes eller andelar köptes ut lades grunden för ett ekonomiskt oberoende. Idag präglas levnadsförhållandena av en ekonomisk frihet som möjliggör resor och fritidssysselsättningar, men även en saknad efter ett socialt nätverk som är svårt att utveckla utanför arbetet. För de oberoende är alltså livsbetingelserna präglade av en viss obalans, trots att det finns ett ekonomiskt oberoende.
De balanserade har alla kunnat anpassa sig efter situationen och bytt spår om så har krävts. Antingen flyttat, skaffat en ny utbildning eller bytt spår efter sjukskrivning. Men även genom att inte stanna för länge på varje jobb. En skillnad gentemot de karriärbundna är att de inte lägger sin identitet på yrkesrollen i lika stor utsträckning utan prioriterar sysselsättningar som görs på fritiden. Kategorin kräver naturligtvis en viss nivå av utbildning och självförtroende, plus att familjesituationen tillåter. I det sammanhanget är det viktigt att påpeka att ingen av de balanserade har små barn boende hemma.
Bland de omhändertagande har många små barn hemma. Här finns dock en inre övertygelse eller kall som har präglat valet av och inställningen till arbete över tid. Tidfattigdomen är påtaglig för de arbetande omhändertagande och ställer till stora problem då arbetsuppgifterna äter av fritiden. Jobbet blir en livsstil och det är svårt att skilja på arbete och privatliv. Ribban sätts högt men inte av någon arbetsgivare utan som ett krav inifrån och som (grupp) tryck från arbetskamraterna. Men här finns även exempel på extrem brist på både tid och pengar utan att arbete finns. Hemförhållandena spelar i den bemärkelsen en avgörande roll för hur vardagslivet är utformat för dessa hushåll. Något som ska belysas i nästa kapitel.
5.9.2 Varför prioriteras vissa levnadsmönster framför andra?
När det gäller de omhändertagande är svaret att det är ett kall som ger en inre tillfredsställelse, men det ger mer än så. Även i en social kontext är arbetet uppskattat och ger ett erkännande. Främst från medlemmar ur den egna gruppen med samma ideologiska värderingar, men även från samhället i stort. I att prioritera ett delvis ideellt arbete finns även en dimension av personligt växande som ger en lön för mödan som varken betalas med ekonomiska eller tidsliga resurser. Den inre kampen om tiden, tvivlet men också övertygelsen om att prioriteringen är den rätta, blir en del av livsstilen. Över de omhändertagande ligger en personlig ödesbestämdhet över att saker är som de är. Att det som sker någon gång ska ändras till det bättre eller ge något som inte kan erhållas i stunden.
I kontrast till de omhändertagande står i första hand de oberoende där det ekonomiska oberoendet länge har varit ett livsmål. Det har funnits en anledning
till det slit som lagts ner i arbetet på ett materialistiskt plan då det varit en säker investering för framtiden, främst för att de personliga förutsättningarna givit en materiell trygghet. De kan sägas vara i en livsfas där målet har nåtts i förtid vilket har väckt tanken att ta ett steg tillbaka för att börja arbeta igen.
Att börja arbeta igen är också vad alla obehövda vill, men här finns en paradox då tidrikedomen lett in i en återvändsgränd där arbete på heltid inte kan prioriteras i nuläget. Intervjudeltagarna bland de obehövda begränsas av att leva sitt liv från dag till dag och att framförhållningen är svag beror i första hand på bristen på ekonomiska resurser. I andra hand beror det på en uppgivenhet som har sitt ursprung i bristen på erkännande, ett socialt erkännande som är svårt att få utanför arbetsmarknaden. I tredje hand, att inte ha kontroll över sin livssituation utan ständigt vara i händerna på andra, ofta myndighetspersoner, som samtidigt har kontrollerande och/eller övervakande roll gentemot individen.
Här står det klart att vissa levnadsmönster över huvud taget inte kan prioriteras, än mindre genomföras, i den utsträckning som är eftersträvansvärt. Vissa situationer kan till och med vara kränkande för de obehövda och ger en känsla av att man är försatt med ”fotboja”. Att kämpa mot svåra levnadsförhållanden i utanförskapet och samtidigt tala om att välja levnadsmönster gör inte de obehövda rättvisa, men det finns undantag där erkännande och ett socialt nätverk utanför arbetsmarknaden har begränsat effekterna av ekonomiskt och socialt utanförskap. Här byggs egna nätverk, antingen som en direkt orsak av den egna situationen där orättvisor bekämpas kollektivt, eller för att hålla den sociala identiteten levande utan synbara långsiktiga vinster. Man skulle kunna säga att arbete är en central del av vardagen även för de obehövda, trots att de inte har något. Arbetet med den egna identiteten i nya sociala nätverk symboliserar den enda vägen för att komma vidare.
För de karriärbundna ligger prioriteringarna i livet på arbetet. Yrkesidentiteten är förhållandevis stark och karriärmöjligheterna goda. Det positiva i levnadsmönstren överbygger för de mesta de negativa sidorna då tidsliga tillkortakommanden kan underordnas sociala och ekonomiska vinster. Den personliga utvecklingen sker genom arbetet och även här kan arbetet vara ett kall eller bäras fram av en lust som annars förknippas med fritidssysselsättningar. Man vill göra något speciellt, åstadkomma något utöver familjelivet. Visa att arbetet inte bara är ett lönearbete där arbetskraft säljs för pengar. Att det är något speciellt med arbetet och att det är en person som ligger bakom resultatet. Denna inställning till arbetet är tungt övervägande bland de karriärbundna. Att arbeta i stimulerande och ansvarsutvecklande miljöer prioriteras i levnadsmönster där informanterna strävar efter att få ekonomiska resurser, erkännande från andra och personlig utveckling i en och samma sociala roll.
För de balanserade är inte själva yrkesarbetet det centrala i val av levnadsmönster. Balansen utgörs till viss del av att fritiden får ett större utrymme och att karriärmöjligheterna inte är av primär betydelse. De som har balans
mellan arbete och privatliv tycks alltså ha en mer instrumentell inställning till arbetet. På det viset blir andra sysselsättningar, främst på fritiden, en viktigare del av självbilden. Om gränsen mellan arbete och privatliv har luckrats upp för de karriärbundna (och i viss mån för de omhändertagande) så har de medvetet hållits isär hos de balanserade. Anledningen till att ett sådant mönster har prioriterats kan bero på att det tidigt i livet funnits andra värden utanför arbetet som har behållits efter inträdet på arbetsmarknaden. Det kan också vara så att nya värden har tillkommit efter det att arbetet en gång varit alltför påfrestande och bidragit till fysisk eller psykisk ohälsa. En omvärdering av vad som är viktigt och oviktigt i livet har i sådana fall påverkat vilka prioriteringar som görs. Arbetet blir då inte den allenarådande arenan för personlig utveckling och välbefinnande.
5.9.3 Vilka behov och handlingsstrategier finns?
För de balanserade är handlingsstrategierna flexibla och behoven något som, åtminstone delvis, kan tillfredsställas på fritiden. Att kunna köpa vad man vill är relativt viktigt. Att flytta eller starta eget är ingen omöjlighet. Det är det emellertid för de obehövda som har stort behov av pengar. Att ha rik tillgång på tid men små ekonomiska resurser låser fast handlingsutrymmet i begränsande vardagliga sysslor som blir hämmande för den egna utvecklingen. Utanförskapet är här som tydligast och det finns få strategier för att handskas med arbetslösheten. Det uppstår en försiktighet och en rädsla att våga som gör hela tillvaron bräcklig och ömtålig. Det allra viktigaste är att få ett jobb, men det finns samtidigt en medvetenhet om att det tempo och det krav som finns på arbetsmarknaden skulle vara dem övermäktigt, åtminstone på heltid. Viljan att klara sig själva, bli självständiga och självförsörjande är ändå så stark att ett jobb är det som de spontant saknar allra mest. Det finns en uttalad vilja att få upprättelse bland de obehövda. Ett behov av att visa vem man egentligen är och vad man kan åstadkomma om man bara fick chansen. Det finns en stark frustration över att behov och handlingsmodeller för att lösa problemen inte är anpassade varandra.
Motsatta upplevelsen har de karriärbundna. Där uppmuntras istället övertidsuttag (i bästa fall) i utbyte mot ekonomiska resurser. Tiden är knapp vilket skapar behov av tydligare gränser, mer fritid och normala arbetstider. Här finns glappet mellan behov och handling i att jobbet styr, men det gäller att hänga med för att inte förlora fotfästet och tryggheten på arbetsmarknaden. De obehövda är i den bemärkelsen ett varnande exempel på vad som kan hända om man inte lägger manken till och anpassar sig till det arbetsklimat som råder. En sluss eller våggång mellan arbete och privatliv efterfrågas av de karriärbundna, något som gör att arbetet kan lämnas i både kropp och tanke innan man tar steget in i något nytt. Som det ser ut idag är det gränslösa arbetet överallt, något som till och med drabbar sömnen för några av deltagarna. Men det finns även de som har ett stort arbetsuttag som ett kall, ungefär som för de omhändertagande. Här
handlar det inte så mycket om en inre övertygelse som om en livsstil där arbetet tagit en dominerande roll, antingen på grund av att det ger en eftersträvansvärd position i lokalsamhället eller av lust.
För de oberoende, avslutningsvis, har arbetet och ekonomiska investeringar gett avkastning och ekonomiskt oberoende. Det finns emellertid ett behov som framspringer ur ensamheten i att inte ha ett arbete. Det finns inte längre någon naturlig samhällsroll att bära vilket gör att intervjudeltagarna bland de oberoende kan känna sig överflödiga. En avsaknad av det sociala livet, att jobba och träffa folk på ett naturligt sätt som var så självklart tidigare. Halvtidsjobb eftersträvas i tanken men omsätts inte i handling. Det blir att se om sina fritidsintressen och hålla uppe gamla bekantskaper.
6 Hemarbetsförhållanden
Att säga att jobbet går ut över familjelivet indikerar att det finns värden som går förlorade med ett alltför kraftigt arbetsuttag. Förra kapitlet berörde hur behov och krav påverkar den tid som kretsar kring arbetet, antingen som reell arbetstid eller det vi tar med oss hem som en del av det gränslösa arbetet. Det får konsekvenser för hemarbetet och familjelivet. Hur individer och familjehushåll hanterar behovet att få ihop lönearbete och familjeliv kan ta olika uttryck. I en tid då ändrade arbetsformer kräver anpassning till högre utbildningsnivå och effektiv tidsanvändning får det konsekvenser för familjelivet på flera sätt. Fortsättningsvis ska de olika kategorierna belysas i relation till hemarbetsförhållanden och vad som är karaktäristiskt för respektive deltagargrupps levnadsförhållanden i vardagen. Hemarbetsförhållandena ska, precis som i föregående kapitel om lönearbetsförhållandena, beskrivas utifrån intervjuerna. Även här knyts berättelserna samman i slutet där skillnader och likheter diskuteras. Först en kort översikt kring arbete, tid och familj ur ett kön- och jämställdhetsperspektiv.