Efter sammanfattningen av resultaten i respektive kategori ska några av de viktigaste frågorna som kommit fram i resultatredovisningen uppmärksammas och diskuteras. Det har bland annat framkommit att de karriärbundna inte har några problem med att tänka ut vad de skulle göra om de hade mer tid till
förfogande, för tid är givetvis något de tidfattiga vill ha mer av. Friåret, t ex, låter lockande, att kunna fördela mer arbete till andra eller att gå i pension några år tidigare än planerat för att ägna sig åt familjeliv, skriva, forska och bygga på sommartorpet, om bara tiden fanns. Och tiden finns, men den finns hos de obehövda som dessvärre har små möjligheter att utnyttja den då vardagslivet blivit en enda röra och då känslan av maktlöshet, med ekonomiska och sociala begränsningar, skapar en hopplöshet som i många fall leder till ofrivillig ensamhet. De obehövdas önskningar till förändringar är främst, förutom att få ett jobb, kopplade till de begränsande ekonomiska förhållandena som försvårar vardagliga behov som att köpa en pizza då och då, åka och hälsa på vänner eller köpa sig en ordentlig säng. Under följande tre rubriker ska jag försöka urskilja några frågor som i ett vidare perspektiv ska kunna utveckla ytterligare kunskap kring varför det finns en ojämn fördelning mellan tid och pengar.
8.8.1 Flera sociala roller och balans mellan arbetsliv och privatliv
De karriärbundnas sociala roller är svåra att få ihop på grund av rollkonflikter mellan olika samhällsarenor som t ex arbetet, hemmet och fritiden. De tidrikas sociala roller är färre och många gånger enahanda med små förändringar i det vardagliga mönstret. Arbetslösheten eller sjukskrivningen kom ofta som en blixt från klar himmel och raserade allt som byggts upp under det yrkesverksamma livet. Några av deltagarna har svårare att komma ur detta utanförskap än andra.
De som lyckas gör det företrädesvis genom att hitta vägar utanför arbetsmarknaden och bygga upp sociala kontaktnät på fält som inte dittills har varit en del av deras liv. Den nya rollen, antingen som politiskt aktiv i kampen mot sociala orättvisor eller som mångsysslare genom informella kanaler i lokalmiljön, verkar alltså kunna bidra med något som gör att man behåller värdigheten och känner sig accepterad och respekterad som människa. Det trots att de ekonomiska tillkortakommandena begränsar handlingsutrymmet och motverkar en sådan utveckling.
När det gäller roller och de rollkonflikter som uppstår i vardagslivet mellan lönearbete, hemarbete och fritid är det viktigt att titta på jämställdheten och skillnader mellan könen. Som beskrivs i kapitel 6 arbetar kvinnan och mannen ungefär lika mycket. Skillnaden är att kvinnan tar ett större ansvar för det oavlönade hemarbetet medan mannen tar ett större ansvar för det avlönade förvärvsarbetet. Förväntningar på en ökad jämställdhet får konsekvenser för de rollkonflikter som uppkommer i vardagen. I samband med den diskussionen finns två breda och motstridiga teorier om hur en mångfald av sociala roller, t ex rollen som förvärvsarbetare, hemarbetare och förälder i familjelivet, påverkar våra liv. Rollstressteorin menar att många olika roller orsakar rollkonflikter vilket i sin tur leder till stress och utbrändhet. Rollexpensionsteorin, däremot, påvisar att förvärvsarbete i kombination med familjeliv och föräldraskap förebygger ohälsa
och att multipla sociala roller ska uppfattas som något positivt (Nordenmark 2004). Detta motsatsförhållande leder fram till frågan hur våra (multipla) roller påverkar balansen mellan tid och pengar i vardagslivet?
8.8.2 Förändrad arbetsmarknad
I uppdelningen mellan de olika kategorierna i undersökningen framkommer hur den totalupplevda tiden skiljer sig åt på ett markant sätt. Detta skapar klyftor som inte varit synliga på ett så tydligt sätt då arbetsmarknadspolitiken var starkare knuten till arbetsmarknadens parter, då den öppna arbetslösheten låg på en lägre nivå och då sjukskrivningar och förtidspensioneringarna inte slagit igenom i den omfattning som skett under de senaste årtiondena. Det är alltså inte endast ekonomiska skillnader som hindrar oss från att leva ett gott liv, det som framkommit i denna rapport är att även de tidsmässiga ramarna i vardagslivet har stor betydelse. På det sättet krymper marginalerna både för karriärbundna och obehövda. För de obehövda i den bemärkelsen att möjligheterna att ta sig in på arbetsmarknaden försvåras samtidigt som höga trösklar och regler kring försörjning och aktivering binder dem i ett utanförskap som är svårt att ta sig ur.
För karriärbundna i den bemärkelsen att de upplever sig bundna till arbetsformer som ställer högre krav utan att det tillförs resurser som kompenserar för en sådan förändring.
I intervjuerna framkommer att marginalerna minskat för både tidrika och tidfattiga. Dessutom har polariserande tendenser mellan kategorierna blottlagt en klyfta som inte bara är av ekonomisk betydelse, utan även tidsmässig och social.
En fråga att diskutera vidare är på vilket sätt en förändrad arbetsmarknad påverkar obalanser mellan arbetsliv och privatliv?
8.8.3 Inställningen till arbete och arbetets mening
En förändrad inställning till arbetet, eller förändrade attityder till arbetets värde, är en tendens som parallellt med delvis nya förutsättningar på arbetsmarknaden kommit fram i denna undersökning. Traditionellt har den instrumentella inställningen till arbetet varit dominerande, främst under industrialismens guldålder efter andra världskriget. Med en instrumentell inställning uppfattas arbetet som ett medel för att nå ett mål utanför arbetssituationen. I det senmoderna samhället har den karriäristiska inställningen till arbetet vuxit fram för den breda massan, främst på grund av att industrisektorn delvis ersatts av en informationsbaserad arbetskultur där karriären är en potentiell möjlighet för ett större antal arbetare. Med den instrumentella inställningen är arbetet ett mål i sig där det ekonomiska utbytet fortfarande har ett stort värde, men där även status och position har stor betydelse för självuppfattningen. Parallellt har den solidariska inställningen till arbetet funnits i så kallade människovårdande yrken där främst emotionella mål
och social trivsel har varit motivet bakom arbetet (Furåker 1991, Johansson 1991, Theandersson 2000).
I undersökningen framkommer att det är främst i de karriäristiska och människovårdande yrkesområdena som arbetet inkräktar på fritiden på ett oönskat sätt. Den stress som beskrivs ser ut att orsakas av en gränslöshet i arbetsplaneringen. Kraven att ge av sig själv, både i förhållande till kund/klient och den organisation man arbetar för riskerar att bli övermäktiga. Att förstå och lyssna men även att handla och ibland ta obekväma beslut gör arbetssituationen svår att hantera. Det finns alltså tecken på att det skett en normförskjutning från en instrumentell inställning till arbetet till en karriäristisk. Det finns även skäl att tro att de som kommit i kläm i denna normförskjutning är de som har en solidarisk inställning till sitt arbete. En fråga att diskutera vidare är på vilket sätt en förändrad inställning till arbetet påverkar individers obalans i fördelningen av tid och pengar?