Alla tre deltagare som representerar de oberoende har arbetat inom tillverkningsindustrin men är idag ekonomiskt oberoende och lever på eget kapital. De har alla haft ett tämligen högt arbetsuttag. Lennart började arbeta som 14-åring och har sedan dess prövat på ett flertal branscher och utvecklat många egna idéer. Med ett långt pensionssparande och en del tjänade pengar på börsen har han kunnat lämna arbetslivet innan pensionen. Ekonomiskt oberoende har han varit sedan 1976. Han har länge bestämt över sitt liv och kunnat göra mycket av det som har intresserat. Den ekonomiska friheten har gjort att intressena har fått styra senare delen av arbetslivet. Lennart har satsat mycket tid och kraft på de olika projekten och är mycket medveten om hur pengar ska investeras för att ge bra avkastning. Ekonomiskt oberoende är ett viktigt incitament för att han ska må bra. Det har hänt att han gått ner sig i ”någon form av depression” när det inte har gått att ha full koll på ekonomin. Avgifter från försäkringar och andra
utgifter som begränsar inkomsten irriterar och är en källa till frustration. Det har även gjort att han känt sig stressad.
För Lennart är arbete en självklarhet. Han har alltid något nytt på gång. Med tanke på att han inte behöver arbeta för sin försörjning handlar det nuförtiden ofta om fritidsprojekt. Vänkretsen i Sävsjö är begränsad. Då är det bättre med den saken under den tid han och hans fru tillbringar utomlands. Där blir det mycket golf och umgänge. Men känslan är dubbel. När han är borta längtar han hem och tvärt om. Det är svårt att veta vilken fot man ska stå på. När det gäller arbetslivet har det förändrats, speciellt arbetsuttaget.
Lennart: Det samhälle vi har byggt upp nu, det fordras ju att två jobbar inom en familj, det är ju omöjligt att frun kan vara hemma. När jag gifte mig vid 22 års ålder, det var ju inga problem egentligen, man kunde köpa TV och bil. I dag går det ju åt 2 löner.
Även Berth är ekonomiskt oberoende efter att ha sålt sin del av familjeföretaget.
Ekonomiska placeringar har gjort honom oberoende och nu har han köpt en egendom som upptar en stor del av hans tid. Det är en frihet för han gör precis vad han vill. Det finns inget som binder upp tiden. I början, efter det att han sålde, var det svårare. Han kände sig överflödig efter att ha haft jobbet som livsstil. Det har blivit bättre, han saknar inte arbetet, däremot kan han sakna det sociala livet som fanns på arbetsplatsen. Berth har till och med planer på att skaffa ett jobb för att dämpa tomheten ”när man går för sig själv”. Annars trivs han utomordentligt med sin nya situation.
När det gäller inställningen till arbetet har det förändrats, menar Berth. Nu väntar alla på att klockan ska bli fyra och man får gå hem. Arbetet har blivit ett ont måste. Det har spridits en likgiltighet på många arbetsplatser som möjligen skulle försvinna om det gick att ta lite egna initiativ. Om inte det går, på tempojobben, måste man nog tänka på ett annat sätt.
Berth: Om vi säger t ex att du skall borra här en pall på 500 bitar och man ställer in en maskin och sen står du där och plockar, det är ju inte så där väldigt givande egentligen. Så jag säger det, fast man inte tycker det är roligt så måste man kunna fantisera, man måste kunna drömma bort när man står där och plockar. Man skall inte stå och tänka på vad man gör för då blir man ju tokig så att säga. Man måste ju kunna drömma lite. För annars blir det drygt, annars blir dagen lång.
Han har själv stått där och drömt sig bort till semestrar och fritid. Däremot skulle ett jobb idag definitivt vara ett tänkande jobb. Som sagt, mest för den sociala biten. Ett deltidsjobb för att få sociala kontakter. Han tycker om att arbeta ensam i skogen men på ett sätt kan det bli lite väl ensamt. Kanske ett affärsjobb, men än så länge är det bara en tanke.
Morgan, som även han är ekonomiskt oberoende, skulle kunna tänka sig att ta ett halvtidsjobb. Den sociala biten kan bli lidande och det är viktigt att träffa folk.
Det började annars med ett mycket högt arbetsuttag med jobb sju dagar i veckan.
Det var en väldigt pressad tid. Efter att han börjat få huvudvärk och börjat gråta på kvällarna tänkta han att ”nu är det färdigt, då är det psyket nästa så då är det bara att sluta”. Så han sålde men jobbade kvar som anställd. Då försvann alla problem. Men när han slutade där kom stressen när det inte fanns nåt att göra på dagarna. Idag åker han ut till stugan och fixar lite, jobbar med händerna. Önskar att han prövat på lite mer grejer. Bytt jobb oftare.
Morgan: Ja, de har byggt ett sånt jävla samhälle så jag menar, folk är ju livrädda för att bli av med jobbet.
Jobbet som arbetsledare tog mycket på krafterna. Till och med i sömnen flyttade han runt på gubbarna på golvet för att få allt att fungera på bästa sätt. ”Det gick liksom inte att koppla av.” Nu har han en annan inställning. Nu kan han göra alla de där sakerna som han inte hann med förut, som att skriva och spela golf. Men som sagt, den sociala biten arbetet bidrog med saknar han ibland trots allt.
5.6.1 Sammanfattning av de oberoende
God tillgång till både tid och pengar kräver ekonomiskt oberoende, något som de oberoende deltagarna har. De har alla arbetat i tillverkningsindustrin men lämnat arbetsmarknaden innan tiden för pensionen. Mycket tid och kraft lades ner i arbetet, bitvis alltför mycket, något som ledde till kollaps och sjukskrivning. Att vara arbetsledare och driva eget för att tjäna pengar gjorde att jobbet inte tog slut klockan 4, utan sent på kvällen. Nu befinner de sig i en situation där tidrikedomen till och med kan kännas väl tilltagen. Steget från att ha jobbet som, mer eller mindre, en livsstil till en oändlig fritid har varit svår att hantera. Det sociala livet som fanns på arbetsplatsen går inte att kompensera och de skulle alla tre kunna tänka sig att jobba, men inte heltid. Halvtid eller hjälpa till då och då där det behövs. Någonstans där man får träffa folk. Ekonomiskt oberoende har varit viktigt, men betalningen har varit att de sociala nätverken blivit glesare utan reguljärt arbete.