Fyra faktorer som bidrar till distans

Enligt Antonakis och Atwater (2002) finns det fyra faktorer, utöver strukturella egenskaper, som kan bidra till att de olika dimensionerna av distans uppstår (social distans, fysisk distans,

frekvens av interaktioner). Den första är ledarens räckvidd av kontroll, som innebär hur stor räckvidd av följare som ledaren har kontroll över. Är räckvidden stor till exempel har ledaren ett stort antal följare att leda, vilket i sin tur kan leda till mindre tid med följarna och därför mindre kontakt generellt (Judge & Ferris, 1993, se Antonakis & Atwater, 2002). Det kan i sin tur vara relaterat till att följarna upplever en större social distans gentemot ledaren eftersom ledaren inte kan ge lika mycket uppmärksamhet till varje följare, utan har likformig uppmärksamhet till alla följarna (Antonakis & Atwater, 2002).

Den andra aspekten är uppgiftsegenskaper och följarnas förmågor, vilket Antonakis och Atwater (2002) har baserat på den teorin om vägmål av House (1971). Vidare påverkar

uppgiftsegenskaper och följarnas förmågor interaktionerna som utspelas mellan ledare och följare, vilket innebär att mängden interaktioner är beroende av hur de faktorerna ser ut.

Exempelvis om egenskaperna på en uppgift är av svårare karaktär kan det behövas mer

interaktioner mellan ledare och följare. Detsamma gäller följarnas förmåga, är den mindre bra, sett till uppgiftens karaktär, kan det behövas en högre frekvens av interaktioner.

Den tredje aspekten är nationell- och organisationskultur, vilket blir av betydelse eftersom följare baserar sitt omdöme av ledaren på matchningen mellan förväntade beteende hos ledaren och hur följare faktiskt upplever ledarens beteende, i vissa situationer. Finns det en gemensam kultur så kan det finnas liknande föreställningar av hur beteendet ska vara bland individerna.

Även maktavstånd blir relevant, sett till den nationella kulturen eftersom det innebär hur

ojämlikheter hanteras av samhället angående maktfördelningen hos medlemmarna. Det kan i sin tur ha en påverkan på ledarskapet, eftersom det kan bli skillnader i ledarskapet beroende på hur stort eller litet maktavståndet i samhället är. Större maktavstånd i samhället kan leda till att följarna upplever större social distans eftersom dessa ledare oftare var mer autokratiska, anvisande och svårare att få tag på.

Den fjärde och sista aspekten är ledare och följares omedvetna motiv och här menar Antonakis och Atwater (2002) att dessa motiv kan påverka beteendet och hänvisar till McClellands (1975) tre motiv, vilka är: ”(a) behov av makt, som avser den grad i vilken individer vill påverka eller påverka andra individer eller sociala system, (b) behov av prestation, som hänvisar till i vilken utsträckning individer vill överträffa standarder för prestanda och uppnå högsta kvalitet och (c) behov av tillhörighet, som hänvisar till i vilken grad individer vill vara vänliga med andra och deras önskan att vara anslutna till en social grupp” (Antonakis & Atwater, 2002, s. 695). Vidare menar dem att dessa i sin tur kan påverka distansen som förekommer mellan ledare och följare.

Exempelvis så skiljer det sig hur en ledare borde förhålla sig till den sociala distansen beroende på om denne strävar efter tillhörighet eller makt. Den sociala distansen borde vara större vid ett behov av makt och mindre vid behov av tillhörighet. Ledare kan även anpassa sitt beteende för att stämma överens med följarnas förväntningar för att upplevas som mer socialt nära eller

avlägsen. Vidare menar Antonakis och Atwater (2002) att ledare troligen har mer kontakt med följarna när deras motiv är baserade på behovet av prestationer.

3.5 Kommunikation

När arbetet flyttas från arbetsplatsen till hemmet och blir på distans, antas det blir skillnad i kommunikationen eftersom den äger rum via andra kommunikationskanaler istället för

face-to-face. Därför blir det relevant att undersöka vad tidigare forskning nämnt om skillnader och kommunikation via digitala kanaler. Som tidigare nämnts, så finns det en skillnad om ledaren befinner sig nära eller på avstånd till följaren och därmed hur mycket information följaren har tillgång till om ledaren, vilket påverkar hur följaren uppfattar ledaren(Antonakis &

Atwater, 2002). AIT har bidragit till en förändring i relationerna bland de människor som arbetar tillsammans, vilket i sin tur har skapat ett behov av en ledarskapsstil som skiljer sig från det traditionella ledarskapet. Det beror på att den icke-verbala kommunikation och den fysiska närvaron främjar det traditionella ledarskapet (Avolio & Kahai, 2003). Även Darics (2020) menar att den icke-verbala kommunikationen är väldigt viktig att förmedla i ledarskap och kan vara extra viktig i en digital miljö. Yukl (2012) menar att på grund av den digitala

kommunikationens utveckling så kommer kommunikationen mellan människor med tiden ske via exempelvis videokonferenser, som därför mer och mer kommer ersätta möten som inträffar face-to-face. Vidare menar han att icke-verbal kommunikation som kan användas vid

kommunikation face-to-face, kan bidra till mer effektivitet på handlingar som har påverkan på människor eftersom ordens effekt blir förstärkta. Enligt Shamir (1995) finns det en skillnad angående vilka egenskaper och färdigheter en ledare på fysiskt avstånd behöver jämfört med en ledare på nära avstånd. En ledare som befinner sig på fysisk distans är i större behov av att besitta retoriska färdigheter medan det för en nära ledare är viktigare att vara omtänksam och att ha ett okonventionellt beteende.

Teknologin har bidragit till att man kan vara tillgänglig dygnet runt, vilket har lett till en förändring i ledarskapets beteende och interaktioner, eftersom både ledare och följare kan ha mer kontakt om bland annat vägledning och feedback. Det kan i sin tur leda till en ökad arbetsförmåga på uppgifterna (Avolio et al., 2014). En ledares förmåga att anta teknologier är viktig på grund av kommunikationsteknologiernas snabba utveckling (Roman, et al., 2019).

Enligt Darics (2020) har det blivit en del av den dagliga rutinen att leda i en digital miljö för många ledare, både när det gäller personer som aldrig träffats fysiskt i en grupp eller digital kommunikation med medarbetare som man träffar ofta. Vidare menar Darics (2020) att det är svårare att leda i en digital miljö eftersom man behöver leda på olika nivåer samtidigt och kombinera ledarskap och ledningsfunktioner. På ena nivån att hantera arbetet i sig och på den andra skapa en arbetsmiljö med förtroende och lagidentitet. Ledarskapet i sig har förändrats till följd av utvecklingen av ny kommunikationsteknik, som bidragit med en större tillgång till mer information (Yukl, 2012). På grund av det stora informationsflödet behöver chefer ha ett större fokus på vissa kompetenser för att på så sätt kunna hantera flödet och ta till sig och använda den information som är betydelsefull. Det kan handla om exempelvis att ha stort fokus på målen, kunna prioritera rätt och även kognitiva färdigheter. Eftersom kommunikationen som sker digitalt blir av större betydelse, blir det även av vikt för chefen att förändra sitt beteende så det är lämpligt för den tekniken som utvecklas och även ha kunskaper om informationsteknologi (Yukl, 2012). Även Avolio et al. (2014) menar att det har uppstått nya krav för ledarskapet till följd av sociala medier eftersom de bidragit till att människor och deras tankar och handlingar blir mer tillgängliga, vilket betonar vikten av ledarens beteende, egenskaper och tankar.

Enligt Avolio et al. (2004) så kan kommunikationen skilja sig när den sker via fysisk närhet eller via fysiskt avstånd mellan ledare och följare. De menar att kvaliteten kan underlättas på nära avstånd medan det på längre avstånd möjligtvis kan minska både ledarens direkta påverkan på följarna och effektiviteten. Vid direkt kommunikation mellan ledare och följare uppstår det större förutsättningar för att skapa relationer eftersom kontakten är mer personlig vilket kan bidra till en högre tillit än när ledarskapet sker på distans(Avolio et al., 2004).Även Howell et al. (2005) menar att den fysiska distansen leder till mer svårigheter att skapa relationer och kan påverka kvaliteten på interaktionerna negativt, vilket i sin tur kan påverka ledaren och följarnas samarbete och prestationerna hos följarna. Yukl (2012) menar också att det blir mer utmanande att påverka medlemmarna (följarna), övervaka deras prestationer och även skapa ett förtroende sinsemellan, när kommunikationen inte kan ske face-to-face. Som tidigare nämnts, kan även missförstånd och misstro uppstå till följd av att man inte kan se varandras kroppsspråk i den digitala miljön, såsom uttryck, gester och andra rörelser som inte är verbala (De Pillis &

Furumo, 2007, se Korzynski, 2013).

Darics (2020) menar att ledare kan använda sig av kommunikation, både verbal och icke-verbal, för att hantera transaktionsmål och relationsmål. Transaktionsmål innebär de mål som finns uppsatta angående prestationerna och relationsmål innebär upprätthållandet av det sociala och således ha effektiva relationer. Vidare skriver hon att dessa kan vara motstridiga men att ledaren genom kommunikationen kan hantera båda. Det gäller i alla situationer där det sker interaktion mellan ledare och följare. Enligt Darics (2020) blir dessa kommunikationsmedel av större betydelse vid antagandet att det finns ett samband mellan kommunikation och ett effektivt ledarskap och det är hur man balanserar kommunikationen mellan dessa två målen som utgör ett effektivt ledarskap. Kommunikation som sker via textbaserade kanaler kan bli svårare att förstå eftersom signaler som både är visuella och auditiva saknas, vilka skulle kunna underlättat både förståelsen och interaktionen. Vid en textbaserad kanal förekommer både skrivandet, läsningen och tolkningen av meddelandena i två olika fysiska miljöer, vilket gör att de signaler som skulle underlättat kommunikationen inte kan identifieras (Darics, 2020).