ge upphov till väsentliga störningar som bör undvikas i områdena För gruvor,

liksom större läkter av sten, grus, sand eller torv, är lokaliseringsmöjligheterna av naturliga skäl i många fall begränsade. I dessa fall bör paragrafen tillämpas endast om det uppenbarligen finns realistiska alternativ att tillgodose de behov som före- ligger i den berörda regionen från andra gruvor eller läkter. Jag vill här nämna att lagrådet särskilt behandlat begreppet ”exploateringsföretag”. Lagrådet anför bl.a. följande:

I nu förevarande lagrådsremiss avses med exploateringsföretag enligt specialmotiver- ingen till denna paragraf etablering av industriell eller liknande verksamhet, tätorts- och fritidsbebyggelse av större omfattning med därtill hörande anläggningar, större trafikle- der, större ledningsföretag, gruvor och större läkter, terminalanläggningar, farleder och muddringsföretag. Av specialmotiveringen till 2 kap. 4 § framgår att med exploaterings- företag förstås också företag av mycket mindre omfattning. När det på s. 210 talas om "små exploateringsföretag" synes därmed avses t. ex. koloniområden med odlingslot- ter. Också en enstaka byggnad synes omfattas av begreppet exploateringsföretag och detta även om byggnaden endast utgör komplettering av befintlig bebyggelse. Å andra sidan säger departementschefen – något motsägelsefullt – på s. 228 att företag som har endast obetydlig omfattning inte anses som exploateringsföretag. Det är enligt lag- rådets mening tveksamt om begreppet "exploateringsföretag" är så entydigt att det bör användas i lagtext. Lagrådet har emellertid inte kunnat finna något kort och pregnant uttryck som är att föredra. Ordet "exploateringsföretag" har länge använts i arbetet med den fysiska riksplaneringen. Uttrycket är alltså väl känt just i samband med hushållning med naturresurser och kan knappast vålla missförstånd när det används i NRL. Genom ytterligare uttalanden av departementschefen bör emellertid innebörden av de ovan nämnda något motsägelsefulla uttalandena klargöras.

Jag vill med anledning av lagrådets yttrande endast framhålla att även företag som har liten omfattning är att hänföra till exploateringsföretag. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen till 3 kap. 1 §. Vissa områden på landsbygden, som endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag, kan vara av betydelse som friområden mellan tätorter eller som rekreationsområden o.d. Det kan i dessa och andra fall vara av betydelse att undvika även smärre ingrepp som, om de före- kommer i större antal, kan få stor inverkan på det skyddsvärda området. Grunder för skydd av sådana områden även mot mindre ingrepp, t.ex. enstaka byggnader, finns i andra bestämmelser i NRL, bl.a. 2 kap. 4 och 6 §§. Jag vill framhålla att den nu föreslagna 2 § inte är avsedd att användas för att styra bebyggelsens normala utveckling, t.ex. viss utvidgning av befintlig bebyggelse, eller för att påverka bruk- ningsformerna i jord- och skogsbruket.

Om ett större exploateringsföretag aktualiseras i den typ av område som avses i 2 §, bör utredning göras av möjligheterna att i stället lokalisera verksamheten till områden som redan är påverkade, dvs. i anslutning till samlad bebyggelse, till in- dustri- och arbetsområden eller inom korridorer i landskapet som redan har tagits i anspråk för trafikleder eller ledningar.

Bilaga 8

Ur Specialmotiveringen för 3 kap. 6 §, Sidan 161–165 (Prop. 1985/86)

6 §

Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områ- denas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möj- ligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller friluftsli- vet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

Som har framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.6) måste sådana åtgär- der så långt möjligt undvikas som påtagligt skulle skada värden i natur- och kul- turmiljön som har betydelse från allmän synpunkt och som inte kan återskapas eller ersättas om de en gång förstörs. Bestämmelser härom har tagits in i 6 §. Paragra- fens utformning har jag behandlat i den allmänna motiveringen.

Första stycket anknyter i allt väsentligt till gällande ordning. 19 § byggnads-

stadgan finns sålunda bestämmelser om att bebyggelse med särskilt värde ur histo- risk eller kulturhistorisk synpunkt eller ur skönhetssynpunkt såvitt möjligt skall bevaras. Vidare föreskrivs i fråga om naturmiljön att områden med särskild natur- skönhet eller säregna naturförhållanden samt områden som är särskilt lämpade och behövliga för friluftsliv såvitt möjligt skall bevaras. I förslaget till PBL återfinns ingen motsvarighet till dessa bestämmelser. Det har nämligen förutsatts att en re- glering med motsvarande innebörd skall göras i NRL på det sätt som nu föreslås.

De områden som berörs av bestämmelsen i första stycket finns i allt väsentligt kartlagda i kommunala planer samt i utredningar och program som upprättats hos kommunerna och länsstyrelserna.

Inom ett område av betydelse från naturvårdssynpunkt kan bevarandevärdet ligga i t.ex. ett rikt fågelliv, en ovanlig flora eller en kombination av egenskaper som gör området värdefullt för förståelsen av naturen. Bevarandevärdet hos ett område av intresse för friluftslivet kan hänga samman med goda möjligheter till bad, fritt strövande i obebyggda områden, goda förutsättningar för fritidsfiske, båtliv och camping, goda förutsättningar för vintersport o.d. Hos områden av bety- delse för kulturminnesvården ligger bevarandevärdet ofta i äldre värdefull bebyg- gelse eller i karaktären hos ett odlingslandskap med dess kombination av bruk- ningsformer inom jord- och skogsbruket, bebyggelsens struktur, fornminnen och andra lämningar av äldre bosättningar. Ofta är bevarandevärdena gemensamma för naturvården, kulturminnesvården och friluftslivet.

När det gäller områden som behövs för närrekreation är naturligtvis markens användbarhet för utevistelse och rekreation av stor vikt. Naturmark med goda växt- betingelser och god motståndskraft mot slitage har särskilt intresse. I slättbygder kan områden som är fria från bebyggelse och tekniska anläggningar vara viktiga för upplevelsen av sammanhang i landskapet. Ett helhetsperspektiv bör där

Bilaga 8