Jag vill också nämna att flera remissinstanser har tagit upp principfrågor för

avgränsning och precisering av de områden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården och friluftslivet. Jag skall återkomma till detta i samband med att jag behandlar vissa speciella tillämpnings- och kunskapsfrågor (avsnitt 5).

SIDA 79–82, PROP. 1985/86:3

4 Bestämmelser som ersätter de geografiska riktlinjerna i den fysiska riksplane- ringen

Sammanfattning

• I NRL samlas i ett särskilt kapitel de bestämmelser som ersätter de geo- grafiska riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Samtliga berörda om- råden har särskilt stora värden när det gäller naturvård, kulturminnesvård, turism och friluftsliv. Områdena är därför i sin helhet av riksintresse. Sta- ten får därmed ett starkt inflytande över mark- och vattenanvändningen i områdena. Det framgår direkt av lagen vilka områden som omfattas av bestämmelserna.

• De geografiska bestämmelserna behandlar skärgårdarna och kustområde- na från gränsen mot Norge till Forsmark, Höga kusten i Ångermanland, Norrbottens skärgård med angränsande kustområde, Öland och Gotland, hela fjällvärlden, älvar och älvsträckor som undantas från vattenkraftsut- byggnad och dessa älvars dalgångar samt vissa områden i övrigt som har särskilt stora värden för turism och friluftsliv. Den fysiska riksplanering- ens riktlinjer för större delen av kusten i Norrland, för ett tiotal insjöom- råden och för delar av ett tiotal älvdalgångar ersätts inte av särskilda geo- grafiska bestämmelser.

• I en inledande bestämmelse i 3 kap. NRL anges att de områden som om- fattas av de geografiska bestämmelserna i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena. Syftet med bestämmelsen är att skydda dessa värden mot exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön som påtagligt kan skada områdenas bevaran- devärden. Om det finns särskilda skäl, får dock utvinning av fyndigheter av ämnen och material som är av riksintresse komma till stånd i område- na. Av bestämmelsen framgår också vad som allmänt skall gälla för ut- vecklingen av befintliga tätorter och lokalt näringsliv samt för anlägg- ningar som behövs för totalförsvaret. De olika områdena och vad som särskilt skall gälla för vart och ett av dem anges i de följande bestämmel- serna i 3 kap.

Bilaga 8 • För områden som är särskilt viktiga för turismen och friluftslivet, främst

det rörliga friluftslivet, föreskrivs att dessa intressen särskilt skall beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra in- grepp i miljön.

• Industriella och liknande anläggningar som har stor inverkan på miljön får inte utföras inom de s.k. obrutna kustområdena eller på Öland. Sådana anläggningar kan få utföras inom de s.k. högexploaterade kustområdena och vid Kalmarkusten och Gotlandskusten på platser där liknande an- läggningar redan finns. Inom dessa senare kustområden skall också gälla att fritidsbebyggelse får komma till stånd endast i form av komplettering- ar till befintlig bebyggelse. Om det finns särskilda skäl får dock även viss annan fritidsbebyggelse komma till stånd.

• Om det finns särskilda skäl för att utvinna sådana fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse och som ligger inom ett obrutet fjäll- område, får regeringen ge tillstånd till detta. Skogsbruk bör bedrivas med särskild försiktighet inom dessa fjällområden. Frågor om skogsbruk i allmänhet i de fjällnära skogarna övervägs i annan ordning.

• I NRL tas in bestämmelser om förbud mot att utföra vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål i de älvar och älvsträckor som enligt riksdagens beslut är undantagna från vattenkrafts- utbyggnad. Bestämmelserna omfattar också bi- och källflöden till de äl- var som är helt outbyggda samt biflödena till och vattenområdena upp- ströms undantagna älvsträckor i de fall områdena uppströms är outbygg- da. Förbudet mot vattenkraftsutbyggnad omfattar inte sådana företag som orsakar endast obetydlig miljöpåverkan.

• De områden som omfattas av geografiska bestämmelser avgränsas i NRL grovt med hjälp av ortnamn och geografiska namn som är lokaliserande. Den närmare avgränsningen sker i samband med planläggning enligt

Bilaga 8

PBL.4.1 Behovet av särskilda geografiska bestämmelser

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt förslag

(se promemorian s. 81–82).

Remissinstanserna: Ansluter sig med några få undantag till bedömningen i prome-

morian av behovet av bestämmelser som ersätter de geografiska riktlinjerna. Skälen för mitt förslag: När statsmakterna beslutade om den fysiska riksplane- ringen år 1972 anfördes i fråga om de geografiska riktlinjerna att de är grund- läggande för hushållningen med naturresurserna. Enligt prop.1972: 111 bör de därför gälla som långsiktiga riktlinjer och i sina grunddrag inte frångås utan att synnerliga skäl föreligger. I promemorieförslaget framhålls att dessa bedömningar av riktlinjernas betydelse fortfarande har giltighet. De remissinstanser som uttalar sig i frågan delar denna uppfattning.

Jag vill till att börja med erinra om att de geografiska riktlinjerna är resultatet av avvägningar som grundas på de verksamhetsanknutna riktlinjerna. Med ut- gångspunkt i de senare har särskilda överväganden gjorts för sådana större områ- den i landet som har speciellt stora värden för naturvården, kulturminnesvården och friluftslivet och där konkurrensen om de fysiska resurserna är eller kan förväntas bli särskilt framträdande. För dessa områden, som i sin helhet har bedömts vara av riksintresse, har statsmakterna genom riktlinjerna angett hur avvägningar i frågor om användningen av mark och vatten bör göras. Sådana geografiska riktlinjer finns för kustområdena, fjällområdena, huvudälvarnas dalgångar, vissa insjöområden samt för de s. k. primära rekreationsområdena. Riktlinjer finns också om undantag från vattenkraftsutbyggnad i vissa älvar och älvsträckor.

De geografiska riktlinjerna gäller sålunda i första hand skydd för områden som i ett nationellt perspektiv har bedömts vara särskilt viktiga på grund av de natur- och kulturvärden som finns i områdena och därmed deras särskilda förutsättningar för turism och friluftsliv. Större miljöförändringar som skadar dessa skyddsvärden bör enligt riktlinjerna inte få komma till stånd inom områdena. Riktlinjerna innebär att statsmakterna har tagit ställning till hur mark- och vattenanvändningen i vissa viktiga avseenden bör inriktas i områdena. Innebörden är således, som jag nyss angav, att avvägningar redan har gjorts utifrån ett nationellt perspektiv mellan olika intressen att utnyttja områdena.

Mitt förslag: I NRL samlas i ett särskilt kapitel de bestämmelser som