Strövande

Vandring43 Cykling Turåkning på skidor Uförsåkning på skidor Bad Båtsport Kanoting Skridskoåkning Bär- och svampplockning Fritidsfiske Jakt

Dessa aktiviteter bör vara de som man i första hand väljer bland. Aktiviteterna bör anges i rangordning, med de mest lämpliga och viktiga först angivna.

Naturvård

Naturvärdena i riksintresseområden kan grupperas enligt fem huvudkriterier (A E). Till grund för urval av huvudkriterierna finns ett antal stödkriterier Ett riksintresse- område representerar ofta flera av de angivna kriterierna.

URVALSKRITERIER

Huvudkriterier

A. Områden med framstående exempel på landskapstyper eller naturtyper eller kombinationer av naturtyper, som särskilt väl visar landskapets utveckling samt processer och naturlig utveckling i olika ekologiska system såväl på land som i vatten.

Områdena ska ha stor betydelse för kännedomen om landets natur. Karaktärs- dragen för regionen bör vara väl företrädda. Långvarig kontinuitet i landskapets och naturens utveckling ökar värdet. Avbrott i utvecklingen genom exploatering eller utebliven hävd minskar eller förintar värdet. Områdena ska väl representera geovetenskapliga processer och former. Nyckelområden för förståelsen av bild- ningsförlopp, utveckling och ekologiska samband har särskild betydelse som ökar genom väl dokumenterad forskning

Exempel:

• Nyckellokaler för tolkning av berggrundens, jordarternas och terräng- formernas bildning.

42

Vanligen turer kortare än en halvdag, utan bestämt mål.

43

Bilaga 3 • Nyckellokal för tolkning av salthaltsgradientens inverkan på biotoperna. • Terrängformer som tydligt visar hur berggrunden präglar topografin,

såsom platåberg, kvartsittoppar, granitmassiv, veckberg, skållor, horstar. • Markanta kvartära avlagringar och deras former, såsom drumlinområden,

backlandskap, israndbildningar, rullstensåsar, sedimentslätter, dynom- råden.

• Landformer bildade genom nedbrytande processer, såsom sprickdalar, kanjoner, raviner, klintkuster.

• Komplexa landskapstyper, såsom fjällområden, älvdalar, sjösystem, skärgårdar.

• Stränder med påtaglig landhöjning, dyner, grundområden.

• Utpräglade sandvandringskuster, älvmynningar/deltan, öppna kuster. • Kustnära vattenområden med sund, trösklar och bankar av stor betydelse

för områdets utveckling.

• Områden där vegetationsdynamik och ekologiska samband dokumen- terats, t.ex. landhöjningskuster med avsnörda vikar, myrar, skogar. • Odlingsbygder med välbevarade drag av det äldre odlingslandskapet.

B. Väsentligen opåverkade naturområden

Områdena i fråga har främst ekologisk, biotop- och artbevarande betydelse. De sammanfaller ofta med typ A. De bör vara stora och ha en långvarig, kontinuerlig, naturlig utveckling. Stor mångfald av naturtyper, biotoper och arter höjer natur- värdet. Även till synes ensartade områden med god representation av biotoper, arter och individer har ett högt värde, till exempel öppna myrar, ytterskärgårdar och grunda mjukbottnar.

Exempel:

• Vattendrag med forssträckor, sel, flätade fåror, översvämningsstränder, sjöar med stor strandlängd och djupvariation.

• Våtmarksområden, såsom myrkomplex med vegetationsmattor, bottnar av olika slag, på olika djup och i olika salthalt, vatten av olika djup, skogskärr, sumpskogar.

• Urskogar (gamla naturskogar), hällmarksskogar, fjällskogar. • Strandnära djupområden och djupbassänger i havsområden • Älvmynningar/estuarier/deltan.

• Grundområden samt klippöar/fågelberg.

C. Områden med sällsynta naturtyper, hotade eller sårbara biotoper och

arter

Områdestypen ska ha särskilt stor betydelse för fortbestånd av hotade, sårbara eller sällsynta biotoper, växt- och djurarter. Den sammanfaller i många fall med typerna A, B och D. Områdena kan utgöras av hotade eller sällsynta biotoper eller livsnöd- vändiga habitat för hotade eller annars särskilt känsliga arter.

Bilaga 3

Exempel:

• Rasmarker, översilningsmarker, sydväxtberg. • Kalkkärr, kalkfuktängar, kalktorrängar, fukthedar.

• Äldre typer av ängar, t.ex. hackslått, våtslåttermarker samt betesmarker, t.ex. alvar, ljunghedar, skogsbeten (utmarker).

• Ängsartade lövskogar, ängsartade tallskogar.

• Gammaldags skötta skogar, t.ex. blädningsskogar, betesskogar. • Levande korallrev.

• Djupränna i havet, hårdbottnar med hög salthalt. • Tröskelfjordar.

D. Områden med mycket rik flora eller fauna

Områdena ska ha särskilt stor rikedom på växt eller djurarter eller individer. De kan omfatta både väsentligen naturliga eller kraftigt kulturpåverkade miljöer. De kan sammanfalla med typerna A, B och C. Hit hör internationellt betydelsefulla områden för våtmarks- och vattenfåglar.

Exempel:

• Välhävdade äldre typer av ängar och naturbetesmarker • Mycket viltrika, mosaikartade skogs- och våtmarksområden. • Strandområden på kalkrik grund.

• Näringsrika sjöar, vattendrag och kustområden med mycket rikt djurliv (rastområden, häckningsområden, övervintringsområden).

• Kusthav med hårdbottnar/mjukbottnar och rik algvegetation. • Djupränna i havet, hårdbottnar med hög salthalt.

• Tröskelfjordar.

E. Områden av mycket säregen och märklig beskaffenhet

Områdestypens värde kan bero på märkliga särdrag som på ett intresseväckande sätt avviker från de för regionen typiska karaktärsdragen (typ A). Områdena i fråga kan egga fantasin, ge positiva upplevelser av naturen, eller ge tillfällen till stimule- rande friluftsverksamhet.

Exempel:

• Områden med landskapsbild av stor skönhet såsom älvdalar, sjöar och kuststräckor.

• Blockryggar, stentorg, raukar, grottor.

• Vattenfall, forsar, månggreniga flodlopp, nipor, raviner. • Artrika hårdbottnar.

Bilaga 3

Stödkriterier

Stödkriterier ska ses som de faktorer och förhållanden som ger stöd för urvalet av områden av riksintresse, samt avgränsningen av dessa och eventuella delområden. Stödkriterierna anger tillsammans vilket eller vilka huvudkriterier som ska anges för området. Stödkriterierna anger förhållanden som kan mätas eller anges konkret, medan huvudkriterierna är mer kvalitativa och generella.

Stödkriterier och deras innebörd:

1. Storlek: Ju större område desto bättre förutsättningar att omfatta ett stort antal biotoper och att bibehålla värdet.

2. Mångformighet (diversitet): Mångfald av naturtyper, biotoper eller arter; påverkas bl.a. av områdets storlek, landskapstyp, vattenförekomst, salthalt (hydrografi), terrängförhållanden, bottentyper, sediment och vegetation.

3. Naturlighet (orördhet): Inga eller försumbara ingrepp och artificiella störningar som påverkar den kontinuerligt utvecklade naturmiljön. Jämför B ovan.

4. Kontinuitet: Kontinuerlig utveckling av landskapet och naturen utan avbrott genom ingrepp eller upphörd hävd.

5. Representativitet: För den naturgeografiska regionen eller motsvarande typiska karaktärer med tydligt utbildade drag, biotoper och artsamman- sättning som mycket väl belyser landskapets/vattenområdets utveckling och utformning. Jämför säregenhet (8). Observera: representation av naturtyper, biotoper eller arter – hur många naturtyper etc. som kan representeras genom området och har förutsättningar att finnas kvar. 6. Raritet: Hög grad av sällsynthet hos naturtyp eller art – frekvensmått.

Exempel: unik i regionen, mycket sällsynt i riket. Jämför säregenhet (8) som är ett kvalitativt mått på avvikelse från det typiska för regionen. 7. Nyckelområde (nyckellokal): Område (lokal) av särskild betydelse för

förståelsen av bildningsförlopp, ekologiska samband och landskapsut- veckling; motsvarar betydelse för forskning/undervisning. God doku- mentation och nyttjande som studieobjekt förhöjer värdet vetenskap- ligt/kulturellt. Begreppet anknyter till representativitet (5) och i vissa fall till säregenhet (8).

8. Säregenhet, särprägel, märklig beskaffenhet: Särdrag som intressant avviker från de för regionen typiska dragen. Jämför 5 och 6.

9. Funktion – betydelse för flora och fauna. Områden som är viktiga som näringsområden, födosöksområden, reproduktionsområden, lekområden eller uppväxtområden och alltså betydelsefulla som en del i en arts livs- cykel. Beror på de faktorer som framgår av fakta om området, såsom storlek, läge, mångformighet, naturlighet, kontinuitet och raritet. Till det- ta kriterium anknyter ”betydelse som genbank”, ”betydelse för överlev- nad” och ”naturlig produktivitet”.

Bilaga 3