Grupp 3 - Kvinnor, 20–30 år

I detta avsnitt presenteras den insamlade empirin från två respondenter tillhörande grupp 3, kvinnor i åldrarna 20–30 år. De slumpmässigt utvalda namnen till respondenterna tillhörande denna grupp är Maria och Karin. Bägge respondenter har intervjuats enskilt. Maria intervjuades digitalt, medan Karin intervjuades på ett fysiskt möte.

4.3.1 Bakgrund

Både Maria och Karin uppger att de identifierar sig som kvinnor, men bägge funderar något innan de svarar huruvida de ser sig själva som mer maskulina eller feminina. Maria säger slutligen att hon upplever sig själv vara mer feminin och Karin säger samma sak, men lyfter även att hon har känt sig lite “killig” under hennes uppväxt. Karin förklarar också varför hon tänker att hon var något maskulin och menar att det är för att hon inte var särskilt intresserad av smink när hon var i tonåren samt att hon var sportintresserad. Detta var annorlunda gentemot

vad hennes närmsta vänner, som nästan uteslutande var tjejer, var intresserad av. Karin upplevde dock aldrig detta som något problem eller något som andra upplevde konstigt.

Bägge respondenter tror att dess uppväxt har präglat hur de är som personer, att den omkringliggande miljön och personer de haft kring sig har haft stort avtryck på dem. Karin lyfter även att hon ser upp till sina föräldrar vilket lett till att hon ofta funderar vad de hade tyckt om saker, samtidigt som hon följer sina egna åsikter och inte enbart lyssnar på dem. Hon nämner även att hon sett upp till sina kollegor, vilket lett till att hon anpassat sig mer efter dem.

Anpassningen skedde delvis genom att hon bytte klädstil och klädde sig mer i det som anses vara feminint, exempelvis kjol och klackar, vilket hon inte gjort tidigare.

4.3.2 Jämställdhet

4.3.2.1 Jämställdhet på arbetsplatsen

Respondenterna arbetar båda med liknande roller, där de främst befinner sig i kundtjänst och hjälper de kunder som kommer in under kontorets öppettider och inte har bokat något möte.

Utöver detta arbetar de även med mycket administrativa uppgifter och har kundkontakt över telefon eller mejl-format. De hjälper även övriga anställda på kontoret med diverse uppgifter.

Båda respondenterna har jobbat inom bank i ungefär tre år, Karin började när hon var 20 år och Maria när hon var 22 år. Maria besitter en kandidatexamen inom Ekonomiprogrammet och Karin började nyligen studera samma program. Karin har dock haft ett uppehåll inom branschen, vilket gjort att hon har befunnit sig på olika kontor, men att hon i denna intervju mestadels utgår från sin nuvarande arbetsplats där hon har arbetat i ett år. Karin beskriver sig själv som glad och engagerad på arbetsplatsen. Hon nämner även att hennes roll anses vara långt ner i hierarkin, men att hon vill visa att hon kan och att hon vill lära sig för att vidareutvecklas och eventuellt avancera. Maria beskriver sig själv som framåt, en medarbetare som gillar högt tempo och att arbeta i grupp. Hon förmedlar även att hon gillar att hjälpa sina kollegor och att de har en god relation medarbetare sinsemellan.

Arbetsmiljön beskrivs som stundtals stressig av bägge respondenter och Maria lyfter behovet av att vara flexibel. Många gånger kan den anställde behöva prioritera nya saker som dyker upp och därmed lämna andra saker åt sidan. Karin berättar även att hon upplever att medarbetare har goda relationer gentemot varandra och gärna hjälps åt. Samtidigt lyfter dock Karin att det upplevs vara något uppdelat mellan olika grupper på arbetsplatsen, främst mellan kundtjänstmedarbetare och rådgivare, vilket även Maria lyfter. Karin förklarar detta med den anledningen att de har olika arbetsuppgifter och större delen av dagen befinner sig på olika delar av kontorslokalen. Hon menar dock att det inte upplevs vara något stort problem, då hon ändå upplever att man alltid kan be varandra om hjälp och att de har en god relation i vilket

fall. Karin berättar även att hon umgås mer och är närmre de kvinnliga kollegorna, till stor del på grund av att det är dem som hon arbetar mest med, således inte bara för att de tillhör samma kön. Maria berättar att hennes närmsta kollegor består av både kvinnor och män. Hon beskriver även sin arbetsgrupp som ett härligt gäng och upplever relationerna till hennes medarbetare som mestadels professionella relationer, med undantag för några kollegor som hon även umgås med privat.

Marias arbetsplats har nyligen anställt två nya chefer, en kvinnlig och en manlig. Då de precis börjat arbeta på kontoret, berättar Maria i stället om sin tidigare chef. Chefen var en man och Maria upplever sin relation gentemot honom som god och han gjorde så att Maria kände sig sedd. Maria fick mycket ansvar, frihet och mandat att fatta egna beslut, vilket hon upplevde som positivt. Karin har i stället två kvinnliga chefer; en gruppchef som hon arbetar närmre med och en kontorschef som är ansvarig över hela kontoret, däribland gruppchefen. Karin upplever båda relationerna som relativt goda och att hon kan gå till bägge chefer för att prata vid behov, både angående professionella och privata saker. Eftersom hon jobbar tätare med gruppchefen blir det oftare att det är henne som hon går till, vilket gör att hon upplever sig ha fått se fler sidor hos henne än hos kontorschefen. Karin lyfter att förtroendet för gruppchefen minskat något över tid. Det beror dels på att gruppchefen arbetar med andra arbetsuppgifter och dels att hon arbetar en del hemifrån, vilket de i kundtjänst inte har möjlighet att göra. På grund av detta säger Karin att det ibland upplevs som att en “mur” står emellan henne och gruppchefen. Karin menar att relationen med kontorschefen möjligtvis är något bättre. Hon säger också att detta kan bero på att hon inte har lika nära kontakt med henne som med gruppchefen och att hon därför inte fått uppleva fler sidor av henne.

Bägge respondenter berättar att de har ambitioner att utvecklas och avancera i karriären. Maria studerar just nu för att få licenser för att kunna nå en roll som rådgivare, men lyfter att det har mer att göra med att hon vill utvecklas och kunna utföra fler ärenden, egentligen inte för att nå en annan jobbtitel eller klättra i hierarkin. Karin vill även hon utvecklas, men är mer osäker på i vilken inriktning hon önskar göra det. Hon ser licenserna som ett verktyg för att kunna klättra, men har andra mål än just rådgivare såsom Maria vill. Karin ser även positivt på en eventuell chefsroll, då hon tycker det är kul att leda en grupp framåt. Karin nämner även att dessa mål är något hon tror är rimliga längre fram i karriären tidsmässigt och att hon just nu fokuserar på att etablera sig på sin nuvarande roll. Vid frågan huruvida de upplever att de har förutsättningar för att uppnå dessa mål, anser båda att företaget skapar förutsättningar. Karin lyfter att flera av hennes medarbetare har avancerat, vilket tyder på att det är möjligt att göra. Maria nämner företagets enkäter där varje anställd får berätta hur de upplever arbetsförhållandena och däribland hur anställda ser på chanser till avancemang, vilket skapar en tydlig bild för företaget hur anställda upplever det. Hon lyfter även att hennes tidigare chef har haft direkt dialog med Maria angående detta.

Karin berättar att medarbetarna i hennes arbetsgrupp pratar en del om jämställdhet och tror att det beror på det faktum att det bara är kvinnor i kundtjänst-gruppen, medan rådgivarna är mer jämnt fördelade mellan könen.

“Anledning, tror vi i kundtjänst, till varför det är fler kvinnor i vårt team är nog för att det anses vara lite mer skitgöra, det är inget hedersfullt jobb [...]. Vi får liksom göra dem dryga och tråkiga ärendena [...]. Vi tänker att det är så, att det är vi kvinnor som tar på oss det ansvaret.”

(Karin)

Hon lyfter även att hon är osäker om jämställdhet är något som diskuteras regelbundet med cheferna. Samtidigt upplever hon att företaget är måna om att det ska vara en jämställd arbetsplats och hon tror att kvinnor och män har en relativt jämbördig lön, men hon är osäker på hur arbetet för jämställdhet går till. Karin önskar att dialogen om jämställdhet hade varit mer öppen och att hon hade fått veta mer från sina chefer.

Maria säger att de arbetar aktivt med jämställdhet för att alla anställda ska ha samma förutsättningar oavsett kön. Ämnet brukar diskuteras i mindre grupp men även i större möten där flera kontor är med. Maria lyfter att företaget värdesätter högt att fördelningen av män respektive kvinnor som är anställda är relativt jämnt samt att detta har varit ett aktuellt ämne den senaste tiden, då de har haft en del personalomsättning på senaste. När vi frågar huruvida samtalen om jämställdhet leder till någonting, svarar Maria “Det hoppas jag verkligen”.

Maria och Karin är eniga att manliga och kvinnliga kollegor generellt sett blir bemötta olika på grund av dess kön, både av medarbetare och kunder. Karin lyfter en skämtsam och tuff jargong som nästan enbart männen skapar och blir en del av, medan de kvinnliga kollegorna är mer tillbakadragna och emotionella. Karin lyfter även det faktum att “Kommer du bli kontaktad av HR eller?” är en replik där medarbetare driver om att kvinnliga kollegor lätt tar illa vid sig av den skämtsamma jargongen eller komplimanger. Maria lyfter en händelse där hon blivit falskt anklagad av en manlig kollega, vilket hon tror beror på att han hade svårt att se en ung kvinna ta steg framåt i karriären och att han upplevde konkurrens.

Både Maria och Karin upplever att de, som yngre kvinnor, ibland får sämre förtroende från kunder, främst äldre män. Bägge lyfter att vissa kunder kan be om att få tala med en manlig kollega eller med chefen. Karin berättar även att äldre kunder, både kvinnliga och manliga, kan säga små kommentarer såsom “Lilla gumman” eller i extrema fall skällsord med en nedsättande ton till de yngre kvinnliga medarbetarna och att de förväntar sig att dem inte är kompetenta. Maria lyfter att detta är något de har tagit upp på arbetsplatsen och att hon upplever stöd från sina medarbetare om hon befinner sig i en sådan situation.

När vi frågar Maria om hon beter sig på ett särskilt sätt för att hon är kvinna, tror hon att hon gör det omedvetet och att hon anpassar sig beroende på vem hon pratar med och hur hon tror att den personen vill att hon ska agera. När vi frågar Karin samma fråga, svarar hon “Definitivt”

med säkerhet. Hon säger att hon troligtvis inte anpassar sig särskilt mycket gentemot hennes kvinnliga kollegor, men att hon anpassar sig mer gentemot hennes manliga. När hon umgås med de manliga kollegorna försöker hon antingen bli mer maskulin och passa in i deras jargong, alternativt bli mer “flickig”. Hon menar, likt Maria, att det beror på vem hon pratar med och hur hon tror att den personen vill bemötas. Hon förklarar också att hon är medveten om det och att det är för att hon vill bli mer omtyckt.

4.3.2.2 Jämställdhet i familjerelationer

I intervjuns slutskede pratar vi om föräldraskap kopplat till arbetslivet och eftersom varken Maria eller Karin har barn, ber vi dem berätta om deras generella tankar kring ämnet. Bägge respondenter poängterar att fördelningen av föräldraledighet och VAB är något som familjen ska få bestämma själva, men att de föredrar att det fördelas relativt jämnt. Maria lyfter att hon inte vill att endast kvinnan ska vara hemma, såsom hon uppfattat har varit normen tidigare, då det påverkar kvinnans pensionsgrundande inkomst och karriärutveckling. I situationer såsom VAB lyfter bägge respondenter betydelsen av vilket jobb föräldrarna har och hur frånvaron kan påverka både föräldern och utomstående personer olika. Således menar Karin och Maria att detta kan vara avgörande för vem som stannar hemma med barnet och att det är en naturlig anledning. Dock säger båda, i de fall det går, att det är bra om även VAB fördelas relativt jämnt mellan föräldrarna.

Karin lyfter att tiden hon har möjlighet att lägga ned på sitt arbete möjligen kan ändras om hon blir förälder, exempelvis om hon behöver hämta barn på förskolan eller liknande, och hon tror att detta kan skapa en bild av att inte är lika engagerad på arbetsplatsen som hon varit tidigare.

Hon tror att det kan leda till att en chef möjligen inte ser henne som en lika lämplig kandidat vid eventuella situationer där någon kan bli befordrad, om hon konkurrerar med någon som inte har barn och har möjlighet att lägga ner mer tid på jobbet. Maria nämner att tidspusslet kommer bli mer utmanande om hon blir förälder, men tror inte att chans till befordran kommer påverkas.