Grupp 4 - Män, 20–30 år

I detta avsnitt presenteras den insamlade empirin från två respondenter tillhörande grupp 4, män i åldrarna 20–30 år. De slumpmässigt utvalda namnen till respondenterna tillhörande denna grupp är Anders och Johan. Bägge respondenter har intervjuats enskilt och via fysiska möten.

4.4.1 Bakgrund

Både Anders och Johan berättar att de identifierar sig som män och att bägge upplever sig själva som mer maskulina. Både Johan och Anders upplever att deras maskulinitet delvis har blivit påverkad på grund av deras föräldrar men också i relation till andra barn och vuxna i samhället. Johan uppger att han tror att han har hamnat i ett visst fack, som har gjort att han har blivit mer maskulin på grund av sitt kön, och att man i detta fack förväntades att gilla mer pojkiga saker. Både Johan och Anders uppger även att de under sin skolgång blev mer influerad av andra barn och intresserad av hur de gjorde och hur de var för att hitta samhörighet. Johan lyfte även hur han redan i första åren av skolan ville spela fotboll och uppfattade att det endast var killar som spelade detta på rasten och därför tänkte “[...] det är dom jag ska hänga med”.

4.4.2 Jämställdhet

4.4.2.1 Jämställdhet på arbetsplatsen

Johan är 25 år och har arbetat inom branschen i drygt fyra år och har en masterexamen i ekonomi, medan Anders är 22 år och har arbetat i branschen i ungefär två år, vid sidan om sina universitetsstudier inom ekonomiprogrammet. Anders arbetar som timvikarie i kundtjänst och arbetar främst med att hjälpa kunder med administrativa uppgifter. Han arbetar med att ta emot kunder under kontorets öppettider, samt att innan och efter öppettiderna hjälpa kollegor med andra uppgifter som behövs göras. Johan arbetar däremot som rådgivare idag och beskriver att hans arbetsuppgifter är att ta hand om kundens hela ekonomi; det vill säga bostadslån, krediter, försäkringar, sparande och pensioner. Johan har arbetat på sin nuvarande arbetsplats i lite över åtta månader och innan detta så har han arbetat på en annan bank där han arbetade i kundtjänst och som rådgivare.

Både Johan och Anders beskriver sig själva som glada och positiva medarbetare. Anders framställer sig mer som en självgående anställd som arbetar bra i grupp medan Johan konstaterar att han drivs av att vara hjälpsam och att prestera och leverera på arbetsplatsen.

Anders lyfter att han, tack vare sin goda relation till hans två kvinnliga chefer, finns alltid möjligheten att prata med någon av dem om man har problem med någonting. Han belyser hur

de två olika cheferna är olika från varandra så att de kompletterar varandra bra. Johan menar också på att han har en väldigt bra relation till sina två kvinnliga chefer. Det finns en stor tillit både för honom från cheferna och att han har det för dem. På Johans före detta arbetsplats upplevde han inte att det fanns samma öppenhet som han har med sina chefer idag och detta menade han berodde på det omoderna arbetssättet som var på arbetsplatsen.

“Det är skillnaden att jag känner att jag kan vara mig själv här faktiskt och inte känna […] man behöver spela person nummer två bara för att man är på arbetsplatsen, så är man en annan person utanför jobbet”

(Johan)

Båda respondenterna uppger att de vill avancera i hierarkin inom banken. Johan uttryckte mer definitiva mål, att ta sig an en ledarroll men inte nödvändigtvis att bli chef. Han beskriver att det som lockar honom med avancemang, är att få uppmuntra och stötta kollegorna att göra ett bra jobb. Han motiveras i stunden av ansvaret och arbetsuppgifterna snarare än titeln som detta medför men han poängterar också att vilken roll han vill ha beror på vart han befinner sig i livet. Anders motiveras i stället av att komma ifrån sin nuvarande roll, eftersom han upplever att andra inom företaget, exempelvis rådgivarna, ser ner på de som arbetar i kundtjänst. Anders fortsätter med att belysa att det inte är alla rådgivare som tänker på det viset utan att flera visar en förståelse för den utmaningen som finns i att arbeta i kundtjänst och imponeras av hur de hanterar arbetet. Han påpekar även att respekten går åt andra hållet och att många uppskattar varandra och visar detta.

Det som skiljer Johan och Anders åt, när det kommer till att avancera inom företaget, är mestadels att de har olika mål. Johan vill ta mer ansvar och Anders vill byta arbetsuppgifter.

Anders lyfter att han har pratat med sin chef om att avancera och att de diskuterade vilka möjligheter som finns, men att det mestadels bara var en diskussion och inget konkret såsom interna utbildningar för att kunna klättra högre upp i hierarkin. Han påpekade att det inte är aktuellt för tillfället och att det han och hans chef diskuterade var framför allt efter att hans universitetsstudier är klara. Ytterligare en skillnad mellan Johan och Anders är varför Johan upplever möjlighet till avancemang inom banken och det grundas i att han ser att andra personer i företaget har avancerat på kort tid. Han menar att upplevelsen av karriärmöjligheter inte kommer från verbala handlingar utan genom att se hur företaget har agerat innan och det mönster som de följer. Johan belyser även hur han föredrar “learn by doing” och i stället för att göra interna utbildningar, skuggar han hellre kollegor och är med på exempelvis möten för att skapa en förståelse för vad vissa tjänster innebär. Johan berättade även hur han på sin tidigare arbetsplats upplevde att det var mycket svårt att avancera då de som har chefspositioner på den banken har sina arbetsroller väldigt länge och inte främjar utveckling av de yngre generationerna, vilket han upplever att den nuvarande arbetsgivaren gör.

Johan upplever att de på hans arbetsplats inte pratar så mycket om jämställdhet, eftersom det enligt hans uppfattning redan är jämställt på arbetsplatsen och att detta syns om man tittar på företaget. Han påpekar att det enligt honom inte finns behov att prata om det mer generellt heller, utan endast om det uppstår specifika situationer. Han berättar också att detta är en del av företagets värdegrund och att man bör veta om vad som gäller innan anställningen börjar, så att problem inte ska kunna uppstå. Anders upplever inte heller att det diskuteras om jämställdhet på arbetsplatsen utan att detta mer sker indirekt i hur chefer och medarbetare arbetar. Han lyfter hur en av hans chefer är noga med att alla ska få komma till tals under möten samt att allas röster ska bli hörda oavsett kön eller status inom företaget. Trots att alla får komma till tals uppfattar dock Anders ibland att det inte räcker för att få en jämställd diskussion mellan alla anställda, framför allt bland rådgivarna. Anders menar att trots att alla får prata, så är det ofta männens synpunkter som får en mer betydande roll i mötet på grund av sättet de pratar på.

“Oftast är det många män som går in med liksom, en attityd när de förmedlar någonting också, vilket gör att deras röst kanske hörs lite tyngre typ.”

(Anders)

Anders uppger att hans närmaste kollegor endast består av kvinnor och att det därför blir mest naturligt att han umgås mer med kvinnor på arbetsplatsen. Han belyser även att det relativt naturligt att det blir uppdelningar, i exempelvis lunchrummet, eftersom de som arbetar med kundtjänst tar lunch efter att de har stängt öppettiderna. Detta gör att uppdelningen blir tydligare men att det finns en anledning till det. Anders upplever också att han har blivit bemött på ett visst sätt på grund av hans kön av sina kollegor. Eftersom han är den enda killen i kundtjänst uppfattar han att de är extra måna om att ha kvar honom eftersom vem han är, vilket de visar genom exempelvis extra komplimanger. “De tycker det ser bra ut, liksom att det är varierat med ålder och könen” (Anders).

Han fortsätter att berätta hur han upplever att han kan få förtur för vissa grejer över någon annan kvinnlig kollega trots att hon har arbetat längre. Han påpekar dock att den kvinnliga kollegan också får beröm och erkännande för det som hon har gjort men att han får förtur just på grund av att han är kille eftersom de är måna om att han ska stanna kvar så att könsfördelningen blir mer jämn. Upplevelserna om hur män och kvinnor blir behandlade skiljs åt mellan Anders och Johan. Johan upplever inte att hans kollegor behandlar honom eller någon av hans kollegor på olika sätt på grund av deras kön. Om det händer att de anställda blir olika behandlade, är det på grund av andra egenskaper. Johan upplever också att han beter sig annorlunda beroende på vem han är med och att jargongen kan vara olik men att det är personlighetsdragen som är avgörande. Det spelar ingen roll om det är kvinnor eller män han

pratar med, men vissa kan han ha en tuffare jargong med och skämta med på ett lite grövre sätt för han vet hur det tas emot medan andra kollegor föredrar att endast hålla det professionellt och kortfattat. Anders intryck är också att det finns olika jargonger på hans arbetsplats men att han uppfattar att detta är könsbaserat. Männen har en tuffare jargong och prestationsbaserad och att den oftast kommer fram när det går bra medan det sällan diskuteras om det går lite sämre vilket kvinnorna är bättre på. Anders erfarenhet är att kvinnorna i större utsträckning diskuterar hur de mår sinsemellan.

Både Johan och Anders upplever att kunder kan bemöta kvinnor annorlunda just på grund av att de är kvinnor. Johan säger dock att han inte har vittnat någon sådan händelse utan att han har hört det i efterhand från sina kollegor. Han lyfter en händelse han har fått höra om, när en kund inte ville ha hjälp av kvinnan i kundtjänst och att det gick så pass långt att deras kvinnliga chef fick ta över samtalet. Kunden svarade att han ville prata med chefen och när Johans chef förklarade att det var hon, fortsatte han ändå och sa att han ville prata med en manlig chef. Då fick kunden svaret att det skulle bli svårt, för att cheferna på kontoret är kvinnor. Anders berättar om liknande händelser som han har varit med om när kunder inte vill ha hjälp av hans kvinnliga kollegor. Anders beskriver hur han tror att han själv beter sig på grund av att han är just man. Att han ofta kan göra sysslor som ses som typiskt manliga, exempelvis lyfta något tungt eller fixa en lampa. Han ställer också frågan till sig själv om han gör det för att det förväntas av honom, eller om han gör det för att han faktiskt vill. Johan säger att när man blir äldre, blir man mer kritisk och fundersam över varför saker och ting är som de är. Han reflekterar även mer över de handlingar som han gör idag, exempelvis hur han som man agerar.

Om frågan hur deras arbetsgivare främjar jämställdhet på deras arbetsplatser upplever Anders att de inte arbetar aktivt med detta; Johan å andra sidan tycker att hans arbetsgivare arbetar med detta genom att delta i Pridefestivalen, dock är detta det enda han kan ge exempel på för att främja detta.

4.4.2.2 Jämställdhet i familjerelationer

Anders och Johans syn på föräldraledighet är väldigt lika. Trots att ingen av dem har barn uttrycker båda att föräldrar ska dela på föräldraledigheten, men hur uppdelningen ska ske bör disponeras utefter varje familjs förutsättningar och inte efter vem som är mamma eller pappa.

Både Johan och Anders lyfter samma exempel; om ena föräldern arbetar inom vården och den andra har ett mer flexibelt arbete där man kan arbeta hemifrån, bör den som har lättast att vara ifrån arbetet vara hemma med barnet. Detta gäller även vid VAB och att det är föräldrarnas överenskommelser mellan varandra som avgör uppdelningen.

När det kommer till hur Anders och Johan tror att barn skulle påverka deras karriär så upplever båda två att det kan bli svårare eftersom man alltid måste ha barnen i åtanke och inte kan

exempelvis jobba över när som helst. De båda berättar om hur kollegor som har barn är borta på grund av VAB eller måste bli klara en viss tid för att kunna hämta barnen på förskolan och hur detta kan påverkar hur de är på arbetsplatsen. Johan lyfter att han inte tror att hans engagemang skulle minska, men att det skulle kunna uppfattas som så, då han möjligen inte längre kan göra det där lilla extra, som någon annan kanske har möjligheten att göra.