Hällbilder i Misterhult

När Riksantikvarieämbetets revideringsinventering slutfördes år 1979 var fem skålgrops-block kända inom Misterhults socken. Undersökningsområdet har framhållits vara ett områ-de med mycket få skålgropar och inga figurativa hällbilder, vilket givetvis var sant utifrån det då rådande kunskapsläget (Magnusson 1986, 1988; Widholm 1998). Någon förklaring till de magra inventeringsresultaten har inte diskuterats, men de framstod som en tydlig skillnad mot Tjust. De tycks ha funnits en stark tilltro till inventeringsresultaten, att området känne-tecknades av få skålgropar och figurativa hällbilder.

Det skulle dröja fram till 2006 innan nästa block påträffades och då i samband med Hög-skolan i Kalmars arkeologiska undersökningar i Solstad-Virum. Författaren började därefter på egen hand inventera skålgropar i Solstad-Virum. Ytterligare ett tjugotal block och hällar påträffades under det följande året och detta föranledde en specialinventering av hällbilder i samarbete med Sven-Gunnar Broström, Kenneth Ihrestam och Roger Wikell. Under åren 2009–2011 påträffades och registrerades 79 lokaler på hällar och block (fig. 8.2, bilaga 1). Av dessa lokaler fanns endast en hällbildslokal och den påträffades vid Hökhult (fig. 8.9, 8.10).

Flertalet av hällbilderna består av gropar mellan 3–5 cm stora och någon cm djupa. I 56 fall av 79 har skålgroparna inknackats på block i terrängen (bilaga 1). I de andra fallen har hällar valts som underlag för skålgroparna och för hällbilden vid Hökhult. Antalet gropar består till största delen av 1–2 gropar och det är inte ovanligt att något av blocken har ett något större antal gropar. På en del block har det påträffats mellan 30–90 gropar och de blocken har alla legat intill större gravfält eller centralt i rösemiljöerna. De har haft en utmärkande plats och varit väl synliga i landskapet. Enstaka gropar förekommer intill en del stensättningar och oftast har gropen placerats på en hällkant och exponerar tillsammans med stensättningen ut mot en dalgång, eller ett boplatsläge.

Vid gravfältet i Snäckedal finns ett annat exempel, där enstaka skålgropar på block ingår som en del av gravfältet (fig. 8.3). Blocken med skålgropar ligger intill större och utmärkande block och den rumsliga kopplingen känns påtaglig. Samtidigt är det inte ovanligt med närva-ron av ett utmärkande block med flera gropar, som i sin tur omges av omgivande svärm med enstaka eller få skålgropar på block och hällar. Blocket med flera gropar brukar genom sitt läge i terrängen, storlek eller genom en utmärkande bergart. Läget i terrängen kan vara högt

Figur 8.2. Karta över skålgropar och den figurativa hällbilden (svart punkt) i Misterhult.

Upprättad 2013 av Helena Victor, Kalmar Läns Museum.

och blocket väl synligt i terrängen, men också ha en rumslig koppling till vattensjuk mark el-ler vattendrag (bilaga 1).

Blocket med totalt 90 skålgropar och 5 rännor i Snäckedal består av sandsten, en bergart som inte finns naturligt i fast klyft inom området (fig. 8.4, 8.5). Ett liknande block som det i Snäckedal, men av granit återfinns vid rösemiljön i Hökhult (fig. 8.6). Runt denna typ av block finns då enstaka inknackade och spridda förekomster av skålgropar på block och hällkanter.

Lokalerna utmärks av sin närhet till betesmarker, åkermarker och gravar, dvs. de mest ut-märkande delarna av rösemiljöerna.

När det gäller skålgropar på hällar är antalet skålgropar påtagligt få och oftast är det sällan fler än 1 eller 2 gropar på dessa. Undantaget är hällbilden vid Hökhult som består av 2 skepp, 1 fotsula och 4 skålgropar (RAÄ 2047). Hällbilden har en utmärkande plats i landskapet, där moränlandskapet övergår till den mer leriga dalgången. Under bronsåldern bör den leriga dalgången utgjort den inre delen av en havsvik och svackan i terrängen intill hällbilden anty-der ett skyddat hamnläge.

På flera platser märks skålgropar i samma områden som röjningsrösen och detta är särskilt påtagligt vid Virum och Värnamo i Misterhult. Vid Värnamo finns en skålgrop i ett block i en

Figur 8.3. I utkanten av det stora gravfältet vid Snäckedal finns spridda skålgropsblock (RAÄ 2014 ) och stensättningar. Foto: författaren.

Figur 8.4 (ovan). Skålgropsblocket (RAÄ 2008) från Snäckedal spräckt och liggande på sidan. Foto: författaren.

Figur 8.5 (nedan). Plan över skålgropsblocket (RAÄ 2008) i Snäckedal.

Upprättad 2009 av Sven-Gunnar Broström, Kenneth Ihrestam & Roger Wikell.

Figur 8.6 (ovan). Skålgropsblocket (RAÄ 28) liggande nedanför en grupp runda stensätt-ningar. Ett klassikt läge med ett skålgropsblock på slänten nedanför ett gravfält. Foto:

Sven-Gunnar Broström.

Figur 8.7 (nedan). Plan över RAÄ 28 upprättad 2010 av Sven-Gunnar Broström, Kenneth Ihrestam & Roger Wikell.

Hällbilder och skålgropar har framgångsrikt inventerats inom området och numera vet vi att skålgropar är ett vanligt inslag inom rösemiljöerna. De har en tydlig anknytning till skilda de-lar av miljöerna från betesmarker, åkermarker och närhet till stensättningar. Vid ett tillfälle i Imbramåla (RAÄ 14) tycks skålgropar vara en del av de gravriter som berört det inre grav-skicket. Den vanligaste förekomsten består av ett större eller utmärkande block med flera skålgropar och runt i den omgivande terrängen finns enstaka eller ett par gropar. Vanligen är de placerade på block.

Den i nuläget enda figurativa hällbilden ligger i den stora rösemiljön vid Hökhult. Denna omges av en större spridning av enstaka skålgropar i den omgivande terrängen. Läget för hällbilden utgör ett tänkbart hamnläge, och i en brytningszon i landskapet mellan morän och en lerig dalgång (fig. 8.9, 8.10).

8.2 Sammanfattande kommentar

Det magra resultatet från tidigare inventeringar kan tolkas, som att de utgör en svårinvente-rad elementtyp. Skålgroparna i området förekommer som enstaka gropar på mindre block och hällkanter och endast i enstaka fall med ett större antal gropar på stora utmärkande block. Elementtypen lämpar sig därför särskilt väl för riktade inventeringar och det har visat

Figur 8.8. Tre skålgropar (RAÄ 1967) på en hällkant intill ett röjningsröse. Notera hur läget exponerar ut mot en tidigare åker. Foto: författaren.

Figur 8.9 (ovan). Hällbilden (RAÄ 2047) vid Hökhult. Foto: författaren.

Figur 8.10 (nedan). Plan över den figurativa hällbilden (RAÄ 2047) vid Hökhult upprättad 2010 av Sven-Gunnar Broström, Kenneth Ihrestam & Roger Wikell.

block nu sedan de riktade inventeringarna startades nått ett resultat av 79 lokaler (se bilaga 1).

Ser vi till förekomsten av skålgropar och de rösemiljöer som kommit att beröras av de rik-tade inventeringarna har resultaten varit goda. Det är därför högst sannolikt att fortsatta inventeringar inom Misterhult kommer resultera i flera skålgropslokaler. Det tycks därför som om skålgropar varit ett vanligt inslag i rösemiljöerna. Fortsatta inventeringar måste rik-tas mot de rösemiljöer som ligger kusttrakterna och längst Tunaåsen. Detta för att förtydliga spridningsbilden, men även för att se om skålgroparna förekommer utanför de mer utpräg-lade rösemiljöerna i mellanzonen.

De resultat som hittills framkommit uppvisar en kartbild med enstaka i terrängen utmärkan-de större block med flera gropar centralt placerade i rösemiljöerna. De större blocken med ett större antal skålgropar är stundtals inte enbart utmärkande genom sin storlek och antal gropar. Vid Virum ligger ett av de större blocken intill en porlande bäck, och vid Snäckedal är själva blocket av sandsten. Detta bör ha varit företeelser som människan beaktade och lade en betydelse vid.

I ”svärmar” runt de större blocken finns det vanligen en spridning av mindre förekomster. Det betyder att det på block och hällar förekommer mestadels 1–5 skålgropar. Oftast är groparna knackade på krönet och längst ”ryggen” på ytan, men det finns block med enstaka lodrätt placerade gropar. Enstaka gropar på hällkanter intill rösen och stensättningar är inte heller ovanligt och de tycks stå i ett tydligt ”samspråkande”. Terrängmässigt ligger skålgroparna i den brukade och hävdade moränmarken. Enstaka förekomster söker sig ut mot tidigare våtmarker och enstaka ligger i högt i terrängen i nära relation till rösen och stensättningar.

Skålgroparna förekommer i det landskap som brukades och hävdades av människan.

På fyra platser förekommer inknackade rännor tillsammans med skålgroparna på två platser i Virum, en i Snäckedal och en i Hökhult. De har det gemensamma att de är belägna på block och i tre av fyra fall på block med ett flertal gropar. Även om två av blocken kan ha tänkts ha flyttas från sin ursprungliga plats ligger de samtliga platser neddragna i terrängen och ned-anför större koncentrationer med rösen och stensättningar.

Vid inventeringarna i rösemiljön vid Basthult-Värnamo uppvisade skålgroparna en nära re-lation till röjningsrösen och skärvstenshögar. Intill de låga flacka röjningsrösena förekom enstaka gropar på block. Den rumsliga kontexten kan med andra ord understryka en bety-delse för åkerbruket på platsen. I denna rösemiljö påträffades en skålgrop placerad på ett mittblock i en skärvstenshög.

I området finns i nuläget endast en känd figurativ hällbild. Motivet består av 2 skepp, 1 fotsu-la och 4 skålgropar. Hällen med hällbilden ligger lågt pI området finns i nuläget endast en känd figurativ hällbild. Motivet består av 2 skepp, 1 fotsu-lacerad i terrängen och vänd mot norr och en dalgång. Platsen utgör ett utmärkt hamnläge och symboliken med skepp och fotsula kanske understryker kommunikationen mellan hav och land.

Spridningen av skålgroparna från de lågt placerade våtmarkerna, deras tilltagande i morän-zonen för att åter minska i antal på höjderna intill gravarna. Detta understryker skålgropens viktiga betydelse, men även dess vida betydelse som symbol. En symbol som breder ut sig i flera terränglägen och intill flera elementtyper bör ha varit mycket viktig för sin samtid.

Skålgropen var ständigt närvarande och bör därför ha stått för något mycket grundläggande i människans värld.

Kapitel 9