Rektangulära och kvadratiska stensättningar

Rösen och runda stensättningar har en stor och utbredd spridning i landskapet och det kan därför tänkas att de stått för en mer långsiktlig mentalitet genom bronsåldern och in i järn-åldern. Deras spridningsbild är betydligt större än de skeppsformade och rektangulära sten-sättningarna. Begränsningen av de skeppsformade och rektangulära stensättningarna till särskilda landskapsutrymmen antyder att de ska knytas till gravriter utanför den ”vanliga”

förfädersdyrkan.

Rösen och runda stensättningar är däremot vanligare gravformer och täcker tidsmässigt ett större tidsskede från bronsåldern och in i den äldre järnåldern. Det är därför inte särskilt märkligt om dessa gravformer står för en mer utpräglad och mer utbredd förfäderskult. De rektangulära och skeppsformade stensättningarna ligger ofta inom samma områden och de ligger ensamma eller ingår i större ansamlingar av gravar (läs gravfält). De ligger sällan el-ler aldrig i de mer marginella bygderna under den yngre bronsåldern. Detta antyder enligt Widholm att det finns två aspekter av bronsålderns gravriter. Först en mer konventionell gravritual med rösen och runda stensättningar i bebodda områden. Dels en gravritual som utförs inom vissa bestämda områden, som markeras med rektangulära och skeppsformade stensättningar (Widholm 1998, 1999).

Under den andra halvan av 1900-talet har ett större antal kvadratiska och rektangulära sten-sättningar kommit att undersökas i Mellansverige. Det har främst varit undersökningar av kvadratiska stensättningar i gravfält, där både stensättningsformen och gravfälten daterats

Figur 7.6. Karta över de rektangulära och kvadratiska stensättningarnas spridning i Mister-hult. Upprättad 2013 av Helena Victor, Kalmar Läns Museum.

till yngre järnålder och främst sen vikingatid (Hyenstrand 1974:20ff). Det har däremot visat sig att då de har en flackare röseform och ligger i fornlämningsmiljöer med rösen, så har da-teringen blivit yngre bronsålder (Hyenstrand 1974:17).

De rektangulära och kvadratiska stensättningsformerna har även undersökts vid Lovö och de har då legat i rösemiljöer. Dateringarna har hamnat inom den yngre bronsåldern (Petré 1984:53ff). Det finns dateringar av rektangulära stensättningar i Sörmland både till yngre bronsålder och äldsta järnålder (Damell 1985:83ff).

Flyttar vi ned blicken till nordöstra Småland och Tjust kan man konstatera att rektangulära stensättningar undersökts på gravfält vid Hjortekrog (Törnsfall sn), Vinäs (Västra Ed sn) och i en gravgrupp vid Frälsegården (Västrum sn). Samtliga dateringar ligger i den yngre brons-åldern och stensättningsformen har en tydlig koppling till större rösemiljöer (Hansson 1936;

Ekelund 1960; Stale 1970; Widholm 1998; Dahlin 2008).

De kvadratiska stensättningarna med jordfri stenfyllning har genom flera arkeologiska un-dersökningar i norra Småland och östra Mellansverige kunnat dateras till äldre järnålder och då företrädesvis yngre romersk järnålder och folkvandringstid (Hyenstrand 1984; Hägg-ström 2005). I tidigare arbeten har stensättningsformen fått utgöra markörer för den äldsta järnålderns bosättningsområden. I Tjust har Gunnar Ekelund studerat dess spridning ingå-ende och han kunde visa att de förekommer utanför de egentliga bronsålderbygderna, både som jordfria anläggningar och med övertorvning. De övertorvade anläggningarna är van-ligare i de mer utpräglade järnålderbygderna med ett ortnamnsmaterial som stämmer väl med denna tid, dvs. namn som slutar på -stad (Ekelund 1960).

Vid Blackstad i det inre av Tjust har en övertorvad kvadratisk stensättning undersökts av Ha-rald Hansson år 1928. Den låg i utkanten av ett större gravfält, som i huvudsak kunde dateras till yngre järnålder. Den hade ett kraftigt neddraget läge i förhållande till andra anläggningar.

I anläggningen framkom brända ben och keramik. Keramiken var av ett sådant slag att den bör dateras till mitten av den förromerska järnåldern (Dahlin in print). Det är inte helt osan-nolikt att den kvadratiska stensättningen kan vara något äldre i nordöstra Småland. Relativt nyligen har det specialinventerats ett område i södra Tjust. Det har framkommit kvadratiska stensättningar tillsammans med skärvstenshögar, rösen och rektangulära stensättningar (Dahlin 2011, 2012). Det kan givetvis handla om en kontinuitet från yngre bronsålder och in i äldsta järnåldern, men detta rumsliga samband har inte studerats tidigare i Tjust.

7.4.1 Rektangulära och kvadratiska stensättningar i Misterhult

De rektangulära stensättningarna i Misterhult utgör en säregen gravform och tillhör inte de vanligaste gravformerna (fig. 7.6). Totalt finns 28 stycken, vilken är ett ansenligt antal i för-hållande till övriga delar av nordöstra Småland (fig. 7.7). Intill gården Snäckedal återfinns hela 12 rektangulära stensättningar, vilket är en mycket stor ansamling av denna gravtyp, vilket tidigare och ingående behandlats av Dag Widholm 1998. Ansamlingen av denna grav-typ är en av de viktiga faktorer som framhåller Snäckedal som ett gravfält utöver det som kan anses vara en normal sammansättning av ett gravfält i nordöstra Småland.

Studeras fornminnesregistret framgår det att 15 av de rektangulära stensättningarna ligger i gravfält och i 4 fall ensamma, utan direkt anslutning till någon annan anläggning. I de andra fallen ingår anläggningsformen i mindre grupper och ofta tillsammans med rösen och runda

stensättningar. I fallet Snäckedal finns de rektangulära stensättningarna i direkt anslutning till 2 skeppsformade stensättningar och inom området finns ytterligare skeppsformade sten-sättningar.

En av de ensamt belägna rektangulära stensättningarna RAÄ 189 vid Götebo utgörs av en utplockad och skadad anläggning. Kvar finns dock utmärkande hörnstenar och bland den utrivna fyllningen på berget finns klumpar och bitar av slagna och krossade kvartsbitar. Det framstår som tydligt att kvartsen varit en del av fyllnadsmaterialet. Anläggningen ligger en-sam på en bergsklack i skogsmarken och exponerande ned mot den tidigare fjärdmiljön vid sjön Götemaren. I omgivningarna ligger flera rektangulära och skeppsformade stensättning-ar (RAÄ 116). Ett annat utmärkande drag för Misterhult är anläggningstypens strategiska läge vid mynningen intill havsvikar, längs sidorna på vikar och i dess botten.

En av de första stensättningarna som kom att undersökas arkeologiskt inom Misterhult var en rektangulär stensättning. Den undersöktes år 1905 av Hans Hansson far till den mer kän-de Harald Hansson, senare Stale. Platsen var Snäckedal och ganska centralt i miljön kom undersökningen att äga rum. Undersökningen blev dock en besvikelse, då endast ett par kol-bitar påträffades i botten av anläggningen (Hansson 1906).

Figur 7.7. Kvadratisk stensättning med kullfallen ”mittflisa” i Snäckedal RAÄ 2000.

Foto: författaren.

Ser vi till sonen Haralds arkeologiska undersökningar i Tjust under 1930–40-talen, så kan man datera anläggningstypen till yngre bronsålder (Hansson 1936). En av de undersökta stensättningarna vid gravfältet i Imbramåla var av rektangulär form och preliminärt daterad till yngre bronsålder (Ring 2008). Tillsammans med de ovan nämnda erfarenheterna från Tjust är det högst sannolikt att gravformen ska tillskrivas den yngre bronsåldern (Hansson 1936; Dahlin 2008).

I Misterhult finns endast 5 registrerade kvadratiska stensättningar och en av dessa har blivit arkeologiskt undersökt och daterad till tidig medeltid (fig. 7.6). De andra har varierande pla-cering i landskapet går det inte att finna några generella drag i dess placering. Vid Mederhult ligger 1 kvadratisk stensättning tillsammans med 3 runda på ett bergskrön, och i anslutning till en hagmark (RAÄ 497). I hagmarken finns ett tjugotal röjningsrösen (RAÄ 2032). Ytterli-gare en låg i ett gravfält med övertorvade runda stensättningar av äldre järnålderskaraktär (RAÄ 1743), en låg ensam ute på en ö i skärgården (RAÄ 1687).

Den senast upptäckta av dessa påträffade författaren i utkanten av gravfältet Snäckedal (fig.

7.7). Den utgörs av en kvadratisk stensättning och i och utanför ligger en större stensflisa, som tycks ha vält och spruckit på mitten. Stenflisan tycks ha varit 2 meter lång och stått rest i stensättningens mitt (RAÄ 2000). Vi ser här ett fåtal kvadratiska stensättningar i varierande landskapsavsnitt och kontexter. Kanske antyder den gravfältets kontinuitet in i den äldre järnåldern?