Hänsynsmålet – Miljö och hälsa

Målets precisering: Transportsystemets utformning, funktion och användning ska … bidra till att miljökvalitetsmålen uppnås och till ökad hälsa.

De allvarligaste bristerna inom hänsynsmålet om begränsad klimatpåverkan samt övriga miljömål och hälsa är att

 med nuvarande utveckling kommer inte klimatmålet att nås, utan nya åtgärder och styrmedel krävs.

 transportsystemet påverkar människors hälsa negativt, främst genom utsläpp av luftföroreningar och exponering för buller. Den positiva folkhälsoeffekten som kan fås genom aktivt resande har en stor men outnyttjad potential där exempelvis cyklandet inte ökar totalt sett i transportsystemet.

 infrastrukturen bär på historiska brister i landskapsanpassning. Trenden är att den nuvarande negativa utvecklingen i transportsystemet som helhet kommer att avstanna och eventuellt ökar landskapsanpassningen något. Men de historiska bristerna kvarstår och behöver åtgärdas för att Sveriges miljömål ska vara möjliga att uppnå.

Dessa miljöbrister avser hela väg- och järnvägssystemet och är generellt av samma karaktär oavsett om det gäller det nationella stamvägnätet eller övrigt vägnät.

Begränsad klimatpåverkan

Målets precisering44: Utsläppen från inrikes transporter utom inrikes flyg ska minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med 2010.

Samlad bedömning av måluppfyllelse

Den ökade trafiken motverkar delvis den svagt minskande utsläppstrenden, som kommer av energieffektivisering och ökad användning av förnybar energi. Den prognosticerade

trafikutvecklingen innebär att utsläppen, med i dag beslutade åtgärder och styrmedel, bara kommer minska något fram till 2030.

Slutsatsen är att beslutat utsläppsmål för transportsektorn inte kommer att nås om inte nya åtgärder och styrmedel införs, samt att transportsektorn därför inte bedöms bidra i

43 Med allmänflyg avses all annan civil luftfart än kommersiell tidtabellbunden och kommersiell icke tidtabellbunden flygtrafik. Ambulansflyg, brandflyg, firmaflyg, fotoflyg, nöjesflyg, skolflyg,

övervakningsflyg är exempel på verksamheter som omfattas av allmänflyg.

tillräcklig grad till att miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan nås. Den nationella planen har en begränsad påverkan på detta miljökvalitetsmål.

Energieffektiviteten i transportsystemet ökar – men inte tillräckligt snabbt Energieffektivitet i transportsystemet består av flera delar: energieffektivitet i fordon, energieffektiv användning av trafikslagen och ett transporteffektivt samhälle med överflyttning och minskad trafik.

En långsam ökning av energieffektivitet kan ses inom olika trafikslag, men någon ökning av energieffektivitet genom överflyttning till energieffektivare trafikslag går inte att se. För det transporteffektiva samhället finns på senare år en trend mot högre prioritering av åtgärder som främjar gång, cykel, kollektivtrafik, järnväg och sjöfart.

Åtgärder i den nationella planen och i länsplanerna har liten påverkan på möjligheter att driva systemets energieffektivitet, men kan skapa förutsättningar för och bidra till planering för ett transporteffektivt samhälle. För måluppfyllelse krävs dock kraftigare styrmedel både på både nationell nivå och EU-nivå.

Användningen av el och förnybara drivmedel ökar – men beroendet av fossila bränslen kvarstår

Andelen förnybara bränslen, främst biodiesel, fortsätter att öka, men de fossila drivmedlen står fortfarande för en dominerande del av energianvändningen. Mellan 2008 och 2015 minskade andelen fossila bränslen för inrikes transporter från 93 till 84 procent45. Antalet sålda elbilar fördubblades mellan 2014 och 2015, men antalet fordon är fortfarande få. Åtgärder i den nationella planen och i länsplanerna har mycket liten påverkan på andelen förnybara bränslen. Genom utveckling av infrastrukturen kan en ökad användning av el och förnybara drivmedel dock stödjas, till exempel genom elektrifiering av järnvägar och på sikt även byggande av elvägar. Andra åtgärder vid sidan av den nationella planen är exempelvis stöd till laddinfrastruktur för elfordon och styrmedel för att främja andra drivmedel med mera.

Infrastrukturens klimatpåverkan behöver minskas

Energi- och materialanvändning i byggande, drift och underhåll av transportinfrastrukturen står för en betydande del, uppskattningsvis fem till tio procent, av transportsektorns

klimatpåverkan. Trafikverkets interna mål är att minska klimatpåverkan från

infrastrukturen med 30 procent till 2025 och 15 procent till 2020 jämfört med 201546. Visionen är en klimatneutral infrastruktur senast 2045.

Åtgärder i den nationella planen och i länsplanerna har måttlig påverkan på möjligheten att påverka infrastrukturrelaterad klimatpåverkan, då klimatprestanda främst styrs i den fysiska planeringen och genomförandet av åtgärder. Mängden infrastrukturinvesteringar i planförslaget har dock en direkt koppling till klimatpåverkans omfattning.

45 Energimyndigheten. Transportsektorns energianvändning 2015, ES 2016:03

46 TDOK 2015:0480. Klimatkrav i planläggning, byggskede, underhåll och på teknisk godkänt järnvägsmateriel.

Övriga miljömål och hälsa

Målets precisering: Transportsektorn bidrar till att det övergripande generationsmålet för miljö och övriga miljökvalitetsmål nås samt till ökad hälsa. Prioritet ges till de

miljöpolitiska mål där transportsystemets utveckling är av stor betydelse för möjligheterna att nå uppsatta mål.

Samlad bedömning av måluppfyllelse

Den samlade bedömningen av generationsmålets måluppfyllelse till följd av planförslaget är splittrad. Det är dock troligt att åtgärder inom transportsektorn och utvecklingen av

transportsystemet inte leder till att generationsmålet nås. Vidare bidrar utvecklingen av transportsystemet till att flera av miljökvalitetsmålen är svåra att nå. Detta är till följd av negativ miljöpåverkan, men också att det inom många områden finns en outnyttjad potential att bidra positivt till ovan nämnda mål och ökad hälsa, till exempel genom ”aktivt resande” som gång och cykel.

Trenden för infrastrukturens landskapsanpassning behöver brytas Den samlade väg- och järnvägsinfrastrukturen bär på historiska brister i

landskapsanpassningen, som behöver åtgärdas för att Sveriges miljömål ska vara möjliga att uppnå. Dessa har byggts upp över tid genom brister i samband med investeringar och vidmakthållande. Bristerna i landskapsanpassning förstärks också av andra faktorer, till exempel trafiktillväxt och förändringar i omgivningen som viltstammars tillväxt och invasiva arter. De skyddsåtgärder som vidtagits har inte varit tillräckliga för att kunna kompensera för påverkan från infrastruktur, ökningar av trafikmängder och den försämring av

miljövärden och funktioner i befintlig infrastruktur som sker över tid.

Från och med februari 2016 har Trafikverket en riktlinje för landskap, där det beskrivs hur nya projekt ska landskapsanpassas. Det kommer dock att ta tid innan den negativa

utvecklingen vänts. Riktlinjen har emellertid en stor potential och ju snabbare riktlinjen tillämpas fullt ut desto större möjlighet till en positiv trend. Planförslagets åtgärder påverkar även befintlig infrastruktur och innebär att nuvarande trend med negativ utveckling kan förväntas avstanna eller till och med vändas uppåt till en något förbättrad situation.

Transportsystemet har också en stor potential att utgöra grön infrastruktur. Den potentialen kan utnyttjas mer för att bidra till positiva effekter för växt- och djurliv, till exempel längs med vägkanter, i stationsmiljöer, alléer och trädsäkringszoner.

Prioriteringar inom ramen för den nationella planen har stor påverkan på möjligheten att påverka transportinfrastrukturens landskapsanpassning, genom vidmakthållande och åtgärder i befintlig infrastruktur, samt genom nytillkommande infrastrukturprojekt. Det finns synergier mellan landskapsanpassning och trafiksäkerhet, trafikstörningar och

samhällskostnader relaterade till viltolyckor. Även länsplanerna har stor betydelse genom de tillkommande infrastrukturprojekt de inrymmer, men skillnaden är att länsplaner inte rymmer riktade miljöåtgärder och medel för vidmakthållande.

Vägtrafikens utsläpp ger omfattande hälsopåverkan – kväveoxidutsläppen ökar till följd av ökad andel dieselbilar

Trots den samlade bedömningen att hälsopåverkan på grund av luftföroreningar har

minskat, så överskrids miljökvalitetsnormerna i flera svenska tätorter. Vägtrafiken är en stor källa till luftföroreningarna och miljökvalitetsnormer överskrids i närheten av statliga vägar med stora trafikflöden.

Jämfört med 80- och 90-talet har luftkvaliteten blivit bättre i svenska tätorter. Utsläppen av kväveoxider och partiklar (PM10) från vägtrafiken har minskat. Samtidigt har minskningen av svaveldioxid stagnerat. Vägtrafikens utsläpp av kvävedioxid har ökat under senare år, främst på grund av den ökade andelen dieselbilar. Dessa utsläpp beräknas dock minska när en större del av trafikarbetet utförs med nyare bilar som omfattas av de senaste

utsläppskraven som EU ställt, de så kallade Euro 6-kraven.

Miljökvalitetsmålet om frisk luft är svårt att uppnå med dagens utveckling. I flera fall skulle det handla om en halvering jämfört med den lagreglerade nivån.

Prioriteringar inom ramen för den nationella planen och länsplanerna har liten påverkan på möjligheten att påverka totala utsläpp och halter av luftföroreningar. Lokalt kan åtgärder enligt planen påverka människors exponering av luftföroreningar. Viktiga åtgärder utanför planen är lokal planering av trafik- och samhällsstruktur samt lokala åtgärder genom åtgärdsprogram, stadsmiljöavtal, lokala trafikföreskrifter med mera. Fordonens utsläpp påverkas framför allt genom den EU-gemensamma lagstiftningen och det successiva utbytet i fordonsparken.

Trafikbuller är ett omfattande hälsoproblem och exponeringen ökar

Omkring två miljoner människor utsätts för trafikbuller över riktvärdet utomhus vid bostad (55 dBA ekvivalent ljudnivå). Buller från det statliga vägnätet beräknas medföra att

inomhusriktvärden överskrids för 200 000 personer, och järnvägen beräknas medföra överskridna inomhusriktvärden för 370 000 personer47.

Omfattande skyddsåtgärder har genomförts och främst har minskade bullernivåer inomhus prioriterats. Riksdagens delmål om att minska antalet bullerutsatta med 5 procent mellan 1998 och 2010 uppnåddes emellertid inte.

Ökat trafikarbete, att bostäder byggs i bullerutsatta områden och att fler flyttar till bullerexponerade områden bidrar till att allt fler människor utsätts för bullerproblematik utomhus. På kort sikt kan buller bland annat leda till sömnstörningar och

koncentrationssvårigheter. Långvarig exponering för buller medför ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.

Prioriteringar inom ramen för den nationella planen har stor påverkan på möjligheten att minska antalet bullerutsatta. Främst genom bulleråtgärder i investeringar, men även genom miljöåtgärder och förändrat underhåll av befintliga vägar respektive järnvägar. Viktiga insatser utanför den nationella planen görs exempelvis inom fordonsutveckling och samhällsplanering. Även användningen av styrmedel kan ge viktiga bidrag.

Potentiella hälsovinster genom aktivt resande i transportsystemet tas inte om hand

Det råder i nuläget viss osäkerhet om hur cyklandet utvecklas i Sverige. Detta beror bland annat på att flödesmätningar har börjat genomföras i större omfattning först under de senaste åren. Trots lokala mätningar som visat på en ökning av cykling, visar de nationella resvaneundersökningarna att svenskarna cyklar mindre sedan mitten av 1990-talet48. Folkhälsomyndigheten49 har identifierat två övergripande brister: brister i det befintliga nätet som behöver åtgärdas och avsaknaden av gång- och cykelbanor inom och mellan närliggande tätorter. När det gäller den statliga infrastrukturen kan följande brister lyftas fram som hinder för ett ökat aktivt resande:

 bristfälligt underhåll av gång och cykelbanor, inte minst vintertid  avsaknad av gång och cykelbanor där sådana är motiverade

 brister i kompensation när cykeltrafik försvåras (exempelvis vid mittseparering)  bristande vägvisning.

Prioriteringar inom ramen för den nationella planen har tillsammans med länsplanerna måttlig till stor påverkan på möjligheterna till aktivt resande med cykel längs statlig infrastruktur genom bland annat investeringsåtgärder och underhållsåtgärder. Den nationella planen kan dessutom bidra med statlig medfinansiering till åtgärder på det kommunala vägnätet genom stadsmiljöavtal. Mycket av det aktiva resandet sker utanför statligt vägnät, vilket innebär att det är viktigt med samordning med andra aktörers (främst kommunernas) insatser. Det finns synergier mellan aktivt resande med cykel och ett flertal andra områden, exempelvis tillgänglighet, trafiksäkerhet och reducerad klimatpåverkan.