Hänsynsmålet – säkerhet

Målets precisering: ”Transportsystemets utformning, funktion och användning ska anpassas till att ingen ska dödas eller skadas allvarligt.”

En utgångspunkt för bedömningen om måluppfyllelse av hänsynsmålet är att berörda aktörer fortsätter sitt lagstadgade och systematiska säkerhetsarbete för att säkerställa och vidmakthålla ett säkert transportsystem.

Trafiksäkerhet inom vägtransportområdet

Målets precisering: Målet för säkerhet inom vägtransportområdet preciseras i form av etappmålet att antalet omkomna halveras och antalet allvarligt skadade minskas med en fjärdedel mellan 2007 och 2020. Särskilt bör åtgärder som syftar till att förbättra barns trafiksäkerhet prioriteras. Etappmålet uppnås genom ett långsiktigt, effektivt och systematiskt trafiksäkerhetsarbete. Det är avgörande att de viktiga aktörerna engageras och samverkar i arbetet.

Samlad bedömning av måluppfyllelse39

Sverige har historiskt varit mycket framgångsrikt, även i ett internationellt perspektiv, med att öka säkerheten på vägnätet vilket också avspeglas i en kraftig minskning av antalet omkomna i trafikolyckor.

De senaste åren har dock minskningen av antalet omkomna i vägtrafikolyckor avstannat. Under 2015 omkom 259 personer i vägtrafikolyckor vilket är ungefär lika många som de två föregående åren. Antalet allvarligt skadade är ungefär 4 800 årligen.

Nuvarande etappmål för antal omkomna till år 2020 kan fortfarande vara möjligt att nå, men det förutsätter att både planerade och ytterligare effektiva åtgärder kommer till stånd. Målet för allvarligt skadade bedöms dock inte kunna nås till år 2020. Halveringsmålet som EU och FN satt upp till 2020 bedöms inte heller vara möjligt för Sverige att nå.

De allvarligaste bristerna inom hänsynsmålet trafiksäkerhet är:

 minskningen av omkomna bilister på statliga vägar har stagnerat – för lite görs  säkerheten för cyklister är oacceptabelt låg och riskerar att försämras.

39 Trafikverkets och Transportstyrelsens analysrapport ”Översyn av etappmål för säkerhet på väg” (TRV 2016:109)

Minskningen av omkomna bilister på statliga vägar har stagnerat – för lite görs Stagnationen av minskningen av antal dödsolyckor kan observeras framför allt bland omkomna i personbil på statliga tvåfältsvägar40 med hastighetsgräns 70–90 km/tim. Antal dödade vid singelolyckor har ökat medan dödade vid mötes- och omkörningsolyckor är relativt konstant de senaste åren. På det statliga vägnätet har medelhastigheten minskat fram till 2011, men därefter har minskningen planat ut och tenderar nu istället att öka. Antalet personer som omkommit i alkoholrelaterade dödsolyckor har ökat de två senaste åren och utgör för närvarande nästan en fjärdedel av de omkomna i vägtrafiken.

Prioriteringar inom ramen för den nationella planen har stor påverkan på möjligheten att komma till rätta med stagnationen av antalet omkomna bilister på statliga vägar.

Länsplanerna har också stor påverkan.

Säkerheten för cyklister är oacceptabelt låg och riskerar att försämras

Den största andelen allvarligt skadade i trafikolyckor är cyklister och denna grupp har inte minskat de senaste åren. Tvärtom visar analyser att om cykeltrafiken ökar kommer det att leda till ett ökat antal omkomna och allvarligt skadade cyklister, om inte motåtgärder sätts in. Merparten av de olyckor där cyklister skadas allvarligt är singelolyckor.

Bristerna för cyklisters säkerhet är i hög grad kopplade till brister i infrastrukturens

utformning och skötsel. Men säkerhetsbrister finns även i cykeln som fordon, beteenden och användning av cykelhjälm.

Prioriteringar inom ramen för den nationella planen har tillsammans med länsplanerna stor påverkan på möjligheten till säker cykling längs statlig infrastruktur, genom bland annat investeringsåtgärder och underhållsåtgärder. Den nationella planen kan dessutom bidra med statlig medfinansiering till åtgärder på det kommunala vägnätet genom stadsmiljöavtal. Mycket av cyklandet sker utanför statligt vägnät, vilket innebär att samordning med andra aktörers, främst kommunernas, insatser är av stor betydelse.

Säkerhet inom järnvägstransportområdet

Målets precisering: Målet för säkerhet inom järnvägstransportområdet preciseras med att antalet omkomna och allvarligt skadade inom järnvägstransportområdet fortlöpande minskar.

Trafikverket har beslutat om följande interna etappmål: Trafikverket ska vidta nödvändiga åtgärder för att minska det totala antalet omkomna i järnvägstransportsystemet med minst 50 procent fram till år 2020. Basåret för målet är 2010 då sammanlagt 110 personer omkom, inklusive självmord.

Samlad bedömning av måluppfyllelse4142

De senaste åren har drygt 100 personer per år omkommit inom järnvägstrafiken. Av de personer som årligen omkommer inom järnvägstrafik bedöms minst 70 procent utgöras av självmord.

40 Huvudsakligen s k riks- och länsvägar

41 Trafikverkets handlingsplan ”Säkerheten i järnvägssystemet - Handlingsplan”, version 1.0.

42 ”Åtgärder mot personpåkörningar på järnväg, underlagsrapport till planeringsunderlag trafiksäkerhet – järnväg”, Version 5.0.

Antalet omkomna måste minska med hela 57 procent för att nå det halveringsmål som Trafikverket antagit för antal döda inom järnvägen till år 2020. Antalet allvarligt skadade 2015 ligger strax under 2020 års målnivå.

Bedömningen är att utvecklingen inte ligger i fas med målen för år 2020.

Åtgärder för att förhindra personpåkörningar bör även ha en positiv effekt på järnvägens robusthet.

Den allvarligaste bristen inom hänsynsmålet trafiksäkerhet är att den största delen av järnvägssystemet inte är säkrat mot obehörigt spårbeträdande.

Största delen av järnvägssystemet är inte säkrat mot obehörigt spårbeträdande.

Merparten av personpåkörningar sker där järnvägen är tillgänglig och ligger i närheten av bebyggelse. En större del är självmord men även annat obehörigt spårbeträdande är en betydande orsak till trafikstörning och tågförseningar.

Prioriteringar inom ramen för den nationella planen har stor påverkan på möjligheten att komma till rätta med obehörigt spårbeträdande. Synergier finns när det gäller åtgärder främst för tillgänglighet och robusthet genom att trafikstoppen minskar.

Merparten av dödsfallen inom sjötransportområdet sker med fritidsbåtar

Målets precisering: Målet för säkerhet inom sjötransportområdet preciseras i form av etappmålet att antalet omkomna inom yrkessjöfarten och fritidsbåtstrafiken fortlöpande minskar samt att antalet allvarligt skadade halveras mellan 2007 till 2020.

Inom yrkessjöfarten omkom fyra personer under 2015 och inom fritidsbåtstrafiken 23 personer. Detta var samma antal som året innan. Merparten av dödsfallen och allvarliga skador sker med mindre fritidsbåtar och ofta under alkoholpåverkan. Fullständiga

rikstäckande uppgifter om antalet allvarligt skadade inom fritidsbåtstrafiken saknas dock. En brist är att det saknas effektiva åtgärder och att säkerhetsansvaret till stor del läggs på den enskilde.

Prioriteringar (främst forskning och innovation) inom ramen för nationell plan har liten påverkan på möjligheten att komma till rätta med dessa brister.

Säkerhet inom luftfartsområdet

Målets precisering: Målet för säkerhet inom luftfartsområdet preciseras i form av att antalet omkomna och allvarligt skadade inom luftfartsområdet minskar fortlöpande. Antalet omkomna inom lufttransportområdet uppgick under 2015 till sex personer, jämfört med en person året innan. Två personer blev allvarligt skadade 2015. Samtliga omkomna och allvarligt skadade var inom privat-, segel- och skärmflyg.

Antalet dödade och skadade inom luftfarten är få, med ibland mycket stora variationer mellan åren. Utvecklingen de senaste åren har uppfyllt målet om fortlöpande minskning av dödade och skadade. En brist är att det saknas effektiva åtgärder för att minska antalet

omkomna och allvarligt skadade inom luftfartsområdet och att säkerhetsansvaret inom allmänflyget43 till största del läggs på den enskilde.

Prioriteringar inom ramen för nationell plan har liten påverkan på möjligheten att komma till rätta med dessa brister.