Hållbarhetscontroller utifrån controllerns fyra roller

Majoriteten av de responderande hållbarhetscontrollers samt hållbarhetstrategen hade ett ansvar över hållbarhetsrapporten och att dessa följer riktlinjer såsom GRI och Agenda 2030 för rapporten. Detta är fundamentet för att hållbarhetscontrollern kan utöva sina arbetsuppgifter i företagen. För att analysera och tolka informationen som kommer fram i rapporterna behöver hållbarhetscontroller ha en roll som en kamrer, som ska försöka tolka och förstå siffrorna i hållbarhetsredovisningen vilken är en signifikant skillnad jämfört med en controller som behöver förstå årsredovisningen (Nilsson, Olve & Parment, 2010). En hållbarhetscontroller har en roll som omfattade “scorekeeping” i form av hållbarhetsinformation som är i likhet med vad Granlund & Lukka (1997) och Burns & Baldvinsdottir (2007) förklarar en traditionell controller. Fokuset ligger på att ta fram hållbarhetsinformation vilket även efterliknar en “bean counter” inom litteraturen (t.ex Granlund & Lukka, 1997; Goretzki, Strauss & Weber, 2013;

Siegel, 2000) fast att fokuset har skiftat från finansiell information till hållbarhetsinformation.

Att hela tiden finna nya riktlinjer genom kontinuerlig omvärldsbevakning är likt en analytikers roll som omvärldsbevakar för att veta vad som påverkar verksamheten och ekonomistyrningen störst (Nilsson, Olve & Parment, 2010). Då hållbarhetsinformation utvecklas runt om i världen är det viktigt att förstå vad som är mest relevant för verksamheten vilket en analytiker gör. Likt arbetet med Agenda 2030 och GRI menade flera hållbarhetscontrollers att dem utförde en väsentlighetsanalys kring vilka mål och riktlinjer de bör inrikta sig på. Att använda sig utav mål och riktlinjer såsom Agenda 2030 och GRI är bra grund för när företag ska upprätthålla sina hållbarhetsrapporter (Frostenson, Helin & Sandström, 2015) samt att de ställer ökade krav på just denna typ av redovisning och stärker dennes position gentemot den traditionella redovisningen (Bebbington & Unerman, 2018). Detta menar vi är likt analytikern i den meningen att Nilsson, Olve & Parment (2010) menar att analytiker bör förstå sig på vilken information som är mest relevant och påverkar verksamheten samt ekonomistyrningen störst.

Att fokuset låg på hållbarhet och inte den finansiella delen speglar att rollen avvek sig från de traditionella aspekterna för en controller (Burns & Baldvinsdottir, 2007; Granlund & Lukka, 1997; Vaivio, 1999) till mer affärsrelaterade händelser (Hopwood, 2008). En hållbarhetscontroller försöker mer att ha en analytisk roll i organisationen för att hjälpa ledningen med affärsrådgivning och underlätta beslutsfattandet (Nilsson, Olve & Parment, 2010) genom att analysera hållbarhetsdata och få fram relevant information.

En hållbarhetscontroller har till viss del även visat sig ha en roll som pedagog i verksamheten, där vissa hållbarhetscontrollers har interna och externa utbildningar för hållbarhet vilket är vanligt för en pedagog (Nilsson, Olve & Parment, 2010). När hållbarhetscontrollers arbetar med hållbarhetsrapporten så tydliggör de strategier och måltal för att andra i organisationen ska kunna använda sig av informationen. Fortsättningsvis följer hållbarhetscontrollers upp måltal för att se över ifall dem behövs justeras, bara uppföljning av dessa måltal är en tyddliggörelse av måltal. Att utforma måltal och tydliggöra strategier kommer allteftersom att påverka samt vägleda medarbetarna vilket är en viktig aspekt hos en pedagog (ibid). När hållbarhetscontrollers utformar och tydliggör måltal är de involverade i ledningsbeslut och skapar värde för verksamheten, vilket är likt en business controller (Burns & Baldvinsdottir, 2005; Järvenpää, 2007; Parker, 2001).

Vidare har hållbarhetscontrollers haft en roll som handlade om att agera bollplank för att komma fram till beslut tillsammans med andra. Detta genom att bidra med lösningar till verksamheten, ge dem tips för åtgärder samt ifrågasätta antaganden för att utveckla, påverka och influera andra inom verksamheten är samtliga likt coach rollen (Nilsson, Olve & Parment, 2010). En coach är väldigt likt en affärspartner som innefattar alla delar, att lägga stor vikt på rådgivning, bidra med råd till strategiska frågor, vara delaktig i ledningsbeslut (t.ex Burns &

Baldvinsdottir, 2007; Granlund och Lukka, 1997; Howieson, 2003) och försöka se utifrån ett helhetsperspektiv (Howieson, 2003). Alltså kan det sägas att när en hållbarhetscontroller agerar som ett bollplank för verksamheten är rollen snarlikt en coach eller business controller. Att utveckla hållbarhetsarbetet genom innovativa lösningar är något hållbarhetscontrollers arbetar med stundtals och försöker ge affärsförslag till styrelsen, vilket ytterligare är i linje med en coach (Nilsson, Olve & Parment, 2010).

Utifrån diskussionen ovan kan vi se att en hållbarhetscontroller har en tydlig fot i alla fyra roller kamrer, pedagog, analytiker och coach. Vidare går det att göra en diskussion om vad som är grundläggande för att kunna vara en hållbarhetscontroller. Vad som är deras fundamentala roll har tidigare nämnts vara att utföra verksamhetens hållbarhetsredovisning vilket kopplades till en kamrer. En kamrer menar vi vara det mest grundläggande för rollen då hållbarhetsredovisningen är vad som ligger till grund i mycket av deras arbete, detta då

informationen leder till både interna beslut och externa rapporter. Vidare krävs rollen som kamrer ytterligare för att kunna vara en analytiker.

Analytiker är den rollen som vi konstaterat vara den viktigaste då denna roll var den som framkom tydligast i hållbarhetscontrollerns. Den är också viktigt ur den aspekten att hållbarhet är ett så pass omfattande område där det ständigt blomstrar upp nya riktlinjer att förhålla sig till i. För att då vidare vara en konkurrenskraftig aktör på marknaden krävs det att hållbarhetscontrollern är en analytiker med ständig omvärldsbevakning för att finna nya riktlinjer men även “benchmarka” för att upptäcka effektivare arbetssätt. Tidigare har vi kommit fram till att en hållbarhetscontroller är mycket av en rådgivare i sin roll vilket betyder att denne behöver arbeta mycket framåtriktat. Detta menar vi att en analytiker mycket gör, eftersom deras analyser oftast handlar om historiska data som omvandlas till prognoser, vilket således innebär framåtriktat arbete.

Vidare kan vi se att det skett en utveckling i rollen där hållbarhetscontrollern tidigare haft ett mycket stort fokus på att agera som en pedagog. Idag har hållbarhetscontrollers inte haft lika stort fokus på att vara pedagog då hållbarhet är något som fått större plats i verksamheterna och därmed blivit mer accepterat av samtliga i organisationen. Detta betyder inte att rollen pedagogen inte finns kvar idag, för det gör den. Förklaringen till detta hänger ihop med det vi tidigare förklarade om analytikern, när nya riktlinjer kommer måste dessa förmedlas vidare ut i verksamheten vilket innebär att hållbarhetscontrollern får hålla i utbildningar och utforma måltal som passar. Hållbarhetscontrollers roll blir således pedagog i vissa sammanhang men inte i samma utsträckning som dem hade i början av titelns framväxt.

En roll som vi har sett hållbarhetscontrollers betona mer och mer är att agera som ett bollplank, nämligen att vara coach. Rollen har gått från att arbeta bara med hållbarhetsredovisningen till att idag arbeta med all affärsrelevant information. Detta till följd av att hållbarhet har fått ett sådant stort fokus vilket också lett till att alla inom verksamheten måste interagera hållbarhet inom sitt eget arbete, vilket har medfört att hållbarhetscontrollern är den som övriga medarbetare vänt sig till angående alla hållbarhetsrelaterade frågor.

5.4 Gränsdragningar

Som tidigare nämnts har hållbarhetscontroller sitt fundament i att arbeta inom hållbarhetsredovisningen och dess riktlinjer och ramverk. Att övergå från en controller till en hållbarhetscontroller är därmed möjligt, då några av respondenterna har varit controllers innan de blev hållbarhetscontroller. Men dessa controllers började arbeta som hållbarhetscontrollers när titeln introducerades mellan år 2015–2016. Under denna tid var hållbarhetsområdet relativt nytt inom verksamheter och dem kunde därmed lära sig all information om hållbarhet utan att se något problem med det. Under senare tid har hållbarhet utvecklats till att vara oundvikligt att integrera i sina affärer (Burritt, 2012) samt att nya riktlinjer introducerats för att göra hållbarhetsarbetet så bra som möjligt. Vidare har det kommit fram att det är väldigt viktigt att inneha både god hållbarhetskunskap samt innovativ kunskap utöver de tre kunskaper som en controller ska besitta (Mietzner & Kamprath, 2013; Oesterreich et al., 2019). Därför tror vi det kommer bli väldigt utmanande att skolas från en controller till en hållbarhetscontroller till följd av de ökade antalet nya krav och riktlinjer.

Vi tycker att en hållbarhetscontroller ska arbeta utifrån hållbarhets tre aspekter trots att det idag läggs större fokus läggs på de sociala och miljömässiga frågor, detta eftersom alla verksamheter redan har en finansiell avdelning som arbetar med den ekonomiska aspekten. För att integrera hållbarhetscontrollers ytterligare anser vi att de ska ha god kommunikation med den finansiella avdelningen och controllern. Inom snar framtid kanske hållbarhetscontrollers arbetar mer i den finansiella avdelningen, eftersom den optimala formen av hållbarhet uppnås när företaget genererar ekonomiska fördelar som det även leder till positiv inverkan på samhället och miljön (Carter & Rogers, 2008).

Att nya titlar växer fram för en controller är inte ovanligt (Cieślak & Gullberg, 2018; Nilsson, 2013), då controllerns arbete har utvidgats och blivit alltmer komplex med fler arbetsuppgifter än förut (Graham, Davey-Evans & Toon, 2012). Att rollen delades upp var nödvändigt enligt oss, då controllern skulle ha allt för mycket arbetsuppgifter. Redan i början av 2000-talet tyckte Elkington (1999) att företagets prestation skulle förlita sig på alla hållbarhetsaspekter och inte bara de ekonomiska aspekter som det var förr i tiden. Integrationen av hållbarhet har utvecklats sedan dess till att företag behöver arbeta med hållbarhet för att gynna dem ekonomiskt. Ifall en controller skulle få hållbarhetscontrollers arbetsuppgifter utöver det vardagliga arbetet en

controller gör tror vi det controllern kommer bli överbelastad med både arbetsuppgifter och information vilket skulle lett till att controllern inte kan genomföra sina uppgifter (på engelska

“information overload”). Controllern hade inte kunnat hjälpa ledningen med beslut, inte kunnat rådgiva andra inom organisationen och kan inte påverka företagets prestation vilket är nyckeln för att vara en business controller i företaget (t.ex Burns & Baldvinsdottir, 2005; Granlund &

Lukka, 1997; Järvenpää, 2007; Weber, 2011). Därför är det väldigt lämpligt för oss att verksamheter har både en controller och en hållbarhetscontroller som kan hjälpa varandra utifrån vad de har fått för information. Ciéslak & Gullberg (2018) diskuterade om att mindre företag oftast har begränsade resurser vilket kan leda till att verksamheter inte har råd med två controllers som fokuserar på olika saker. Detta är enligt oss inte en optimal lösning då controllern inte skulle kunna ta välgrundade beslut på grund av “information overload” som vi nämnde innan. Samtidigt så har hållbarhet har blivit så viktigt för företag att detta arbete inte går att göra medelmåttigt utan kräver mycket arbete. Detta styrker Johanna som menade att det skulle behövas två hållbarhetscontrollers i hennes organisationen eftersom det finns så mycket att göra som en hållbarhetscontroller. Ett antagande kan göras att det behövs både en controller och en hållbarhetscontroller för att uppnå bästa möjliga utfall.

Utifrån hållbarhetscontrollers arbetsuppgifter med fundament i hållbarhetsredovisningen skulle denna roll kunna tituleras som en “hållbarhets redovisare”. Med ett stort fokus på hållbarhetsredovisningen och att analysera hållbarhetsdata som är relevant för verksamheten kan det ses som en redovisare som samlar in data, granskar och analyserar det för ledningen.

Att det inte kallas för hållbarhetsredovisare är för att hållbarhetscontrollers utöver hållbarhetsredovisningen har arbete som inkluderar rådgivning och vägledning för att underlätta beslut. En redovisare har inte den funktionen vilket således innebär att rollen bör heta hållbarhetscontroller då en controller har arbetsuppgifter som inkluderar rådgivning och vägledning (Siegel, 2000; Burns & Baldvinsdottir, 2005; Friedman & Lyne, 1997; Granlund &

Lukka, 1997). Det växande antalet av hållbarhetscontrollers inom privat och offentlig verksamhet får oss att tro att ökningen kommer att fortsätta, och att det inom några år kommer att finnas allt fler hållbarhetscontrollers i världen. Detta till följd av att fler företag är medvetna om hållbarhet och att flertalet lägger stor vikt på hållbarhetsarbete och redovisningen kopplad till denna (Landrum, 2017). Till följd av nya riktlinjer, ökade krav från intressenter och bättre systemstöd kommer hållbarhetsarbetet erfordras att förbättras inom verksamheter, då

exempelvis miljön fortfarande försämras (ibid). Därav kommer flera verksamheter tillsätta tjänsten hållbarhetscontrollers för att bli konkurrenskraftiga på marknaden (Haanaes, 2016;

Cieślak & Gullberg, 2018).

6. Slutsats

Utifrån genomförd studie har vi fått tillräckligt med information för att besvara studiens huvudfråga och dess delfrågor: Vad är en hållbarhetscontroller?

- Vilken roll har en hållbarhetscontroller inom en organisation?

- Vilka arbetsuppgifter har en hållbarhetscontroller?

- Vilka kunskaper har en hållbarhetscontroller?

Utifrån studien har vi konstaterat att rollen hållbarhetscontroller till en början fanns för att den var tvungen att finnas för att svara mot den lagstadgade hållbarhetsredovisningen. Till att det i skrivande stund har blivit en mycket betydelsefull roll som ska stödja ledningen med inflytande på viktiga beslut. Studien kom fram till att hållbarhetscontrollers arbetsuppgift är snarlikt en controller, den stora skillnaden är att fokuset ligger på hållbarhet i form av de sociala och miljömässiga frågorna i stället för de finansiella. De huvudsakliga arbetsuppgifterna bestod av att arbeta med hållbarhetsredovisning, kommunicera ut information till slutgiltiga mottagare samt att omvärdsbevaka. Arbetsuppgifterna innefattar en kombination av både de traditionella och affärsrelaterade arbetsuppgifter, detta för att kunna hjälpa ledningen med rådgivning och beslut men även kunna ta fram den viktigaste informationen utifrån hållbarhetsredovisningen.

En hållbarhetscontroller återspeglar en business controller som har både de traditionella aspekterna och de affärsinriktade aspekterna. Alltså har en hållbarhetscontroller en hybrid roll inom organisationen, som även flertalet forskare (t.ex Caglio, 2003, Burns & Baldvinsdottir, 2005; Lambert & Sponem, 2012; Karlsson, 2018) menar vara den optimala rollen för controllern. Vidare kom studien fram till att hållbarhetscontrollers fokus alltmer har skiftat, från att bara arbeta med hållbarhetsredovisningen och sammanställa data till att rådgiva och hjälpa ledningen samt medarbetare till att fatta rätt beslut. Detta indikerar på att rollen hållbarhetscontroller har övergått från att arbeta mer traditionellt till att arbeta mer affärsrelaterat och hjälpa ledningen med beslut.

Vad som framgick vara den viktigaste kunskapen för en hållbarhetscontroller var att förstå sig på de olika riktlinjer och ramverk kopplade till hållbarhetsredovisningen såsom GRI, Agenda 2030, ISO-certifieringar, detta eftersom hållbarhetsredovisning är det fundamentala i rollen.

Finansiell kunskap behövs inte för rollen men det var fördelaktigt i vissa aspekter som att förstå

helheten och få förståelse kring redovisning samt hur företag arbetar mot mål. Likt att förstå helheten är det viktigt att hållbarhetscontrollern har en god förståelse för verksamheten genom att förstå verksamhetens processer och vad kunder betraktar, hur hållbarhetsdatan ska hanteras och vad som är viktigt inom organisationen. En hållbarhetscontroller behöver även besitta analytiska kunskaper till följd av att de arbetar väldigt mycket med hållbarhetsredovisning, där mycket av arbetet innebär att analysera data. Vidare är det viktigt med kommunikationsfärdigheter och att individen är samarbetsvillig, det förstnämnda är för att kunna kommunicera ut information för att skapa förståelse kring hållbarhet inom verksamheten. Det sistnämnda då hållbarhetscontrollern har så mycket kontakt med många olika människor i verksamheten där hen ska rådgiva och ge underlag för beslut vilket kräver kunskap om samarbete. Till följd av den snabba förändringstakten inom hållbarhet behöver hållbarhetscontrollern vilja lära sig nya saker för att följa med i utvecklingen, vilket kräver att hållbarhetscontrollern är öppensinnad. Ytterligare är kreativitet en kunskap som hållbarhetscontrollers bör besitta för att kunna applicera nya riktlinjer i organisationen och för att komma fram med smarta hållbara lösningar. Och slutligen för att ständigt kunna driva förändring och utveckla hållbarhetsarbetet i organisationen menar vi att en innovativ kunskap krävs.

Att säga exakt vilken roll en hållbarhetscontroller har blir svårt då den har en fot i alla rollerna som Nilsson, Olve & Parment (2010) förklarar en controller kan ha. Vad vi kan konstatera är att rollen som analytiker är det som läggs störst vikt på. Detta eftersom det i arbetet med hållbarhetsrapporterna blir mycket analys av information men även då dem ständigt gör omvärldsbevakningar för att förstå sig på nya riktlinjer. Vidare behövs rollen som en kamrer eftersom hållbarhetscontroller behöver analysera hållbarhetsdatan för att tolka redovisningen och få fram värdefull information till ledningen. Något som har förändrats under åren är att hållbarhetscontrollers har agerat mer till att stödja ledningen med affärsinformation och agera bollplank i verksamheten i stället för bara ha fokus på hållbarhetsredovisningen. En hållbarhetscontroller har därmed skiftat sin roll från att vara den traditionella “bean counter”

till att vara affärspartner. Alltså har hållbarhetscontroller en mer analytisk roll i organisationen men att alla andra roller kommer in beroende på olika situationer.

Studiens resultat visar på att är det finns likheter med både den traditionella controllern och en business controller, men att denna rollen har mycket mer fokus på hållbarhet. Med hjälp av studien har det kommit fram en generell förklaring om vad en hållbarhetscontroller är, vilka arbetsuppgifter och vilka kunskaper denne besitter. Antalet hållbarhetscontrollers på marknaden kommer gradvis att öka och med hjälp av denna studie kommer fler företag få en inblick i varför företag väljer att ha en hållbarhetscontroller i deras verksamhet. Det betyder att företagen själva kan se över ifall denna roll skulle skapa mer värde till dess verksamhet.