4 Resultat och analys
4.1 Missionärsskildringarnas framställningssätt 1 Otis Carey
4.1.2 Herbert Moore
Nästa material är författat av missionären Herbert Moore och utgivet 1904.
Buddhismen: korruption och gudlöshet
Moore inleder med påpekandet om att buddhismen egentligen inte är någon religion, utan mer en filosofi. Emellertid menar han att detta inte alls är något positivt då människan omöjligt kan klara sig utan Gud.88 Moore går vidare med att som Carey påpeka att utbildning faktiskt medför att buddhismen tappar anhängare. Anledningen menar han främst är att den lär ut att allt liv är ont. Han undrar följaktligen vilken mening livet har om allt begär utplånas. Om vi inte har viljan till att äta, dricka, studera, kämpa oss fram genom livet, tjäna vårt dagliga bröd tar vi bort allt som gör livet värt att leva.89 De gamla vidskepligheterna (buddhismen) anser
han som väldigt seglivade och särskilt i de lägre utbildade klasserna.90 Detta förhållningssätt
är enligt mig inte underligt om man utgår från den kristna likaren. Moore är fullt övertygad om kristendomens särart och unika karaktär. Som resultat blir all annan form av tillbedjan felaktig, något han även väljer att framhäva i syfte att påvisa missionsbehov och sin egen unika tillhörighet. Återigen syns Saids idé om att utifrån tron på sin egen unika identitet skapa en speglingsdiskurs där det egna framhävs på bekostnad av ”Den Andres” generalisering och förnedring.
Buddhismen, menar Moore, har trots sina mängder av präster inte någon sund eller hög uppfattning om vare sig Gud eller livet. Han framhåller även, likt Carey, att prästerskapet faktiskt plundrar och utnyttjar sina anhängare. Frosseri, dryckenskap och korruption är enligt Moore huvudmålen för det buddhistiska prästerskapet. Det vore ytterst välkomnat om deras makt över templen och dess skatter fråntogs dem. Då skulle deras makt brytas. 91
Moore använder sig även av en ”greve Okuma” för att underbygga sina påstående och bevis för att japanerna lider till följd av prästernas korruption. I ett citat menar Okuma att prästernas synder är många och att de helveten om vilka de föreläser är uteslutande reserverade för dem själva. Dessutom anser han att prästerna helt bör förbjudas och istället sättas i arbete.92
Buddhisterna är enligt Moore dessutom en uppsättning bråkstakar som inte vill acceptera regeringens förslag om lika rättighet för alla religioner. Dock är detta enligt honom inte helt oväntat, då de självklart har mycket makt att förlora på en sådan lag. Han uttrycker även sin
88 Moore, Herbert, The Christian Faith in Japan, 1904, s. 28. 89 Moore, Herbert, 1904, s. 29-30.
90 Moore, Herbert, 1904, s. 32-33. 91 Moore, Herbert, 1904, s. 30. 92 Moore, Herbert, 1904, s. 30.
ilska över att kristendomen inte är jämställd med andra religioner och att det faktiskt är buddhisterna som är en plåga – inte de kristna.93 Som jag påpekat innan framställs buddhismen som något ofullkomligt med en snedvriden bild av Gud, som enligt Moore är den enda och sanna guden. Vad han i min mening dessutom gör är att tillskriva buddhismen förnedrande attribut i syfte att ställa sig själv och missionen i bättre ljus. Han har likt Carey ett tydligt behov av att särskilja sig från det buddhistiska och därmed felaktiga. Genom detta behov skapas även de grova förenklingar som Hall talar om. Missionärerna väljer att framställa alla buddhister som farliga, lögnaktiga, omoraliska och därför i direkt motsats mot det humanitära, moraliska och kristna väst.94
Moore väljer även att framhäva saker inom buddhismen som är uppenbart annorlunda mot hans tro och kultur. Exempelvis väljer han att beskriva en form av reningsritual där munkar går på glödande kol. Först jagade, de enligt honom, upp sig själva i en vild extas, något som tillsammans med att de var klädda i vita rockar i en kolsvart nattbeskriv som att de ”uppgav en konstig syn”. Moore fortsätter med att berätta om hur de vita figurerna nu stod i mörkret runt den glödande kolen, vevandes vilt med sina armar, vridandes på sina kroppar samtidigt som de uttalade underliga ljud.95 Det är enligt mig uppenbart att Moores framställning innehåller det förnedrande tema som Spurr anser är återkommande i reseskildringstexter. Denna litterära framställning gestaltar buddhisterna som avvikande mot egna kulturella normer och den kristna likaren, därför blir de något främmande och konstigt. De blir ”Den Andre”.
Kvinnornas behandling
Precis som Carey lyfter även Moore fram kvinnornas behandling och påpekar att genom deras behandling kan en hel nation värderas. Kanske är det även detta Carey försöker göra? Genom att framhålla dem som råkar mest illa ut, vilket dessvärre ofta var kvinnorna, kan behovet av mission och kristen lära påvisas och ses som behövligt. Tron på kristendomen som ett unikt system vilket ensamt kan höja den japanska kvinnan ur den hemska japanska buddhismen, blir troligtvis ett verktyg för legitimerandet av missionärernas närvaro i landet och därmed folkets uppfostran. Samtidigt blir kvinnornas behandling, framställd genom en kristen tankestil, ett utmärkt bevis för den japanska förvridenheten och därmed även avståndet till den egna och ”kvinnovänligare” kulturen.
93 Moore, Herbert, 1904, s. 31-32. 94 Hall, Stuart, 1992, s. 276-277. 95 Moore, Herbert, 1904, s. 34.
Moore menar vidare att:
Buddhism has wrought monstrous harm to women in this country. Women, according to the teaching of Japanese Buddhism, are to be regarded as full of sin and impurity; she is not allowed to visit holy places; she only exists to perform duties for her lord and master. 96
Uppenbart är att Moore ser buddhismen som något väldigt farligt och otrevligt. Kristendomen påpekar han har däremot hjälp till att utbilda och höja den japanska kvinnans status.97 Han är även noga med att lyfta fram en viss ”Miss Tsudas” kommentarer angående kristendomens verk. Enligt henne gör kristendomen väldigt mycket för höjandet av den japanska kvinnan och den kommer troligen att göra mera. Enligt Miss Tsuda kommer kristendomen att höja kvinnan socialt, ta henne ut hemmet, rena de sociala och moraliska ondskor som verkar emot henne. Dessutom kommer hon få en högre moral och uppfattning om kvinnlighet, något som idag är helt okänt.98
Moore väljer även, som ytterliggare stöd, att lyfta fram en fjorton år gammal tidningsartikel. Häri står att det inte är något underligt med alla de japanska konverteringar som sker varje år. Tidningen påpekar att den utländska tron avancerar stadigt och gräver ned sina fötter djupt vart än den tar sig fram. Den backar enligt tidningen således aldrig.99
Tydligt är att Moore anser kristendomen som ett frälsande och överlägset system jämfört med det buddhistiska, vilket han med all sin kraft försöker beskriva i förnedrande ordalag. Ofta kontrasterar han buddhismens ”vidriga” verkningar direkt mot vad den enastående kristendomen gör och kan på så sätt lyfta fram Japans behov av den. Samtidigt som framställningssättet medför en legitimering av kristen mission så konstruerar den bilden av De Andra som falska, korrupta, ogudaktiga och kvinnofientliga. Buddhismen utmålas som en uppsättning av gamla och osanna vidskepligheter som endast syftar till att suga ut folket. Deras enda räddning är att utbilda sig och accepteras kristendomen, det vill säga bli mer som ”västvärlden”. Likt Hall påpekar verkar det, med hjälp av en kristen tankestil, som om missionärerna skapar sin egen identitet genom att stigmatisera andra kulturer, framförallt deras religion.100 Shintoismens ”ofullständighet” 96 Moore, Herbert, 1904, s. 49-50. 97 Moore, Herbert, 1904, s. 36. 98 Moore, Herbert, 1904, s.49-50. 99 Moore, Herbert, 1904, s. 36. 100 Hall, Stuart, 1992, s. 278-279.
Shintoismen omnämner Moore som ”the primitive religion of Japan” och anser att människor helt naturligt befolkade berg och skogar med andeväsen som antogs tillhöra avlidna släktingar.101 Samtidigt menar han att denna ofullständiga religion är bättre än ingen alls. Troligen syftar han till buddhismens ”gudlöshet”. Shinto kan i hans mening i alla fall fungera som en byggsten.102 Antagligen menar Moore att tack vare shintoismens tro på någonting kan kristendomen enklare övertyga dess anhängare om existensen av en högre gud. Möjligtvis är det även av denna anledning som han känner frustration över buddhismens ”gudlöshet”. Utan tron på någon gud eller högre väsen är det svårt att bygga på en tro om Gud.
Sekularisering och undergång
De gamla trossystemen har enligt Moore snabbt börjat bryta samman och han oroar sig nu för att gudlöshet och materialism kommer att breda ut sig i Japan. Han lyfter fram hur många japanska skolböcker i historia, filosofi och vetenskap betonar areligiositet och materialism. Just detta ser han som farligt då det skapar en antireligiös underton hos folket.103 Han lyfter även in statistik från 942 studenter i Tokyo som svarat på sin religiösa läggning. 555 var icke troende, 68 kristna, 18 shinto, 319 buddhister och 16 förnekade religionens makt och behov. Han framhäver dock att tack vare att den gamla ordningen faller kommer utrymme för något ”nytt” att möjliggöras. Det ”nya” är i hans mening kristendomen.104
Moore lägger inte mer tid och kraft på shintoismen än att han kan konstatera att den är primitiv och således underlägsen kristendomen. Desto mer tid lägger han på att utmåla en domedagsbild över Japan. Genom att de gamla och underlägsna religionerna håller på att kollapsa kommer ett religiöst vakuum att skapas. Skulle japanerna fylla detta med materialism och antireligiösa idéer, som utifrån tankefiguren om den kristna likaren är värdelösa, kommer Japan att falla. Enligt Moore och hans sätt att tänka är kristendomen det enda som har makten att rädda landet och människorna i det. Det är enligt mig väldigt intressant att Moore använder sig av en sorts domedagsretorik i sina försök att påvisa Japans behov av kristendom. Kanske har det att göra med det faktum att Japan för tiden börjar likna ”Väst” ren materiellt och teknologiskt? Hall påpekar ju att Japan, som ligger så lång österut man kan komma, faktiskt räknas till ”Väst”.105 När Moore inte kan klandra Japan rent materiellt och civilisatoriskt, då det liknar ”Väst”, lägger han mer kraft på att framhäva dess ”förvridna” och ”ofullkomliga” 101 Moore, Herbert, 1904, s. 37. 102 Moore, Herbert, 1904, s. 42. 103 Moore, Herbert, 1904, s. 42-43. 104 Moore, Herbert, 1904, s. 43. 105 Hall, Stuart, 1992, s. 276-277.
religioner. Genom att betona en av de, i hans tycke, stora olikheterna mellan Japan och ”Väst” – kristendomen, kan han i ett svep påvisa missionens behov och sin egen kulturella excellens.