Malmö högskola
Lärarutbildningen Individ och Samhälle
Examensarbete
10 poäng
”... här ser jag lyckoguden med feta kinder
och istermage”
Förekomsten av ”Den Andre” i svenska läromedel för religionskunskap
samt i missionärsskildringar från 1900-talets japanmission
”...here I can see the Fortune God with Chubby Cheeks and a Fat
Belly”
The occurrence of “The Other” in Swedish textbooks and in Missionary Narratives from the 20th century Missionary Enterprises to Japan
Marcus Tell
Lärarexamen 180 poäng Handledare: Bodil Liljefors
Religionsvetenskap och lärande Persson
Sammanfattning
Föreliggande uppsats undersöker hur kristna missionärer under 1900-talets japanmisson framställer och förhåller sig till de båda japanska religionerna shinto och buddhism samt dess utövare. Materialet som behandlas är bevarade missionärsskildringar från åren 1900, 1904, 1905, 1916, 1935. Uppsatsen undersöker även hur nutida läromedel i religionskunskap för gymnasieskolan framställer och beskriver samma japanska religioner och deras utövare. Dessa material är från 1968, -72, -79, -99, -03 och -05.
Syftet med uppsatsen är att frilägga strukturer som medverkar i skapandet av de religiösa föreställningarna av ”Den Andre”. Förhoppningen är att kunna belysa hur våra egna religiösa och kulturella tillhörigheter medverkar i konstruktionen av ”Den Andre” som en förenklad motgrupp. Därav blir uppsatsens problemställning följande: ”Hur framställs och beskrivs de japanska religionerna shinto, buddhism samt ”japanen” i missionsberättelsen? (Underfråga: Hur framställer missionären sig själv?)” samt ”Hur framställer några läromedel de japanska religionerna och ”japanen”? (Underfråga: Vilket utrymme ges de japanska religionerna i läromedlet?)”.
I mina teoretiska utgångspunkter har jag valt att utöver de diskursanalytiska teorier som den tidigare forskningen nyttjar även använda mig av kunskapssociologen Ludwik Fleck och hans teori om tankekollektiv och tankestil. Önskan är att hans teori om kunskap som en social konstruktion kan hjälpa mig att förstå beskrivningarna av de båda japanska religionerna och deras utövare.
Då min uppsats handlar om att frilägga tankestrukturer genom att analysera ord, begrepp, påstående, adjektiv etc. syftandes till ”Den Andre” föreföll en diskursanalytisk metod lämplig. Ytterliggare en anledning till valet är att den forskning som utgör uppsatsens tidigare
forskning har alla diskursanalytiska utgångspunkter. Med anledning av detta blir jämförelser och avvikelser i mina resultat lättare att diskutera.
I den avslutande diskussionen besvaras min problemställning samt hur metod och teorival fungerat. Därefter ställs mina resultat i relation till tidigare forskning och Lpf 94 riktlinjer. Avslutningsvis behandlas hur väl jag uppnått uppsatsens syfte.
Abstract
Forthcoming essay has the purpose of examining in what ways Christian missionaries describes the Japanese Buddhist and Shinto religions and it’s practitioners during the 20th century Christian missionary enterprises to
Japan. The underlying research material has the form of preserved missionary narratives published 1900, 1904, 1905, 1916 and 1935. I also intend to investigate how present school-textbooks in theology and religion depict and describe the earlier mentioned religions and their practitioners. The underlying material for this research is mainly in the form of modern school-textbooks published in 1968, -72, -79, -99, -03 and -05.
The purpose of this essay is to make and effort in the exposure of structures participating in the construction of “The Other”. My intentions are to shed some light on how are own cultural, and most importantly, our religious belongings are vital parts in the construction of “The Other” as an oversimplified stereotype and counter-group. My arranged questions will therefore be as follows: “In what ways are the Japanese religions (Shinto and
Buddhism) and its practitioners depicted by the missionaries?” Sub question: “How does the Missionary depicts himself?” and “In what ways does some school-textbooks’ depict the Japanese religions (Shinto and Buddhism) and its practitioners?” Sub question: “How many pages in the textbook are given to the representation of the two Japanese religions?”
Beside the discourse analysis used by the researchers mentioned in the Background research (chapter 3) the
exit point for my theoretical framework is also inspired by the knowledge-sociologist Ludwik Fleck and his theory of collective thinking and styles of thinking. My hopes are that his conception of knowledge as a social construction can give me an understanding for how the missionary depictions of the Japanese religions and its practitioners are created.
As my essay has a purpose of exposing thinking-structures by analysing conceptions, words, declarations and adjectives aiming towards the construction of “The Other” I found it appropriate to use a method inspired by discourse analysis. Another reason for using such a method is, as I mentioned above, that all of the background researchers have used discourse analysis as an exit point for their own research. By using the same method (and theory) I can more easily make a comparison between my results and digressions and theirs.
In the first part of my Conclusion (chapter 5) I will answer my arranged questions and sub questions. I will also discuss the functionality of my preferred method and theoretical framework. Thereafter I will discuss the relationship between my results and the results of the background researchers and also the guidelines for Lpf 94 (governmental plan for the voluntary school forms). Finally I will have a short discussion concerning the purpose of this essay.
Innehållsförteckning
1 Inledning
s.10
1.1 Syfte
s.121.2 Källmaterial
s.131.3 Problemställning
s.142 Historisk kontext
s.15
2.1 Missionen till Japan
s.15Dörrarna stängs s.16
Dörrarna öppnas s.17
3 Metod, teori och tidigare forskning
s.18
3.1 Teoretiska utgångspunkter
s.183.1.1 Tankekollektiv och tankestil s.18
3.1.2 Tidigare forskning s.19
Orientalism s.19
”West and the Rest” s.21
Contact zones och Transculturation s.24
Förnedring s.26
3.2 Metodologiskt verktyg
s.27
Diskursanalys som metod och teori s.27
Tankefigurer s.29
3.3 Summering av metod och teori
s.31
4 Resultat och analys
s.32
4.1 Missionärernas beskrivningssätt
s.334.1.1 Otis Carey s.33
Buddhismens lögner s.33
Kvinnan som måttstock s.34
Shintoismen; en ”primitiv religion” s.35
4.1.2 Herbert Moore s.27
Kvinnans behandling s.37
Shintoismens ”ofullständighet” s.39
Sekularisering och undergång s.39
4.1.3 Robert S. Maclay s.40
Buddhismen; ”Afgudadyrkan” och katolicism s.40
Kvinnor i slaveri s.41
Shintoismen: naturlig enkelhet s.42
Undergång eller övergång? s.42
4.1.4 Vihtori Savolainen s.45
Den arme hedningen s.45
”Afgudabilder och idoler” s.46
Den okunnige hedningen s.47
Kvinnans lidande s.49
Den omedvetne syndaren s.50
Metamorfosen s.50
Världens uppfostran s.52
4.1.5 Toyohiko Kagawa s.53
Japans behov s.53
4.1.6 Ett emiskt perspektiv s.53
Religiös fromhet s.54
Religiös tolerans s.55
4.2 Läromedlens framställningssätt
s.584.2.1 Zenbuddhismen s.58
Religionskunskap för gymnasieskolan och fackskolan 1968 s.58
Religionskunskap för gymnasieskolan 1972 s.59
Livsfrågor: Religionskunskap 1979 s.59
Religionskunskap för gymnasiet 1999 s.60
Människan och tron 2003 s.60
Religion och sammanhang 2005 s.61
4.2.2 Shintoismen s.61
Religionskunskap för gymnasieskolan och fackskolan 1968 s.61
Religionskunskap för gymnasieskolan 1972 s.61
Livsfrågor: Religionskunskap 1979 s.63
Människan och tron 2003 s.65
Religion och sammanhang 2005 s.65
4.3 Summering av resultaten
s.66Missionärsskildringarna s.66
Läromedlen s.69
5 Avslutande diskussion
s.71
6 Källor och litteraturförteckning
s.84
Bilaga
s.88
1 Inledning
The heathen in his blindness bows down to wood and stone […] ever since I came to recognize that in that situation it was the missionary rather, that was blind.1
Citatet ovan handlar om hur en kristen teolog kommenterar andra religioners tillbedjan i ljuset av den egna kristna religionen. Dock handlar det inte om någon form av nedlåtande synsätt, tvärtom. Författaren pekar senare i texten på, i alla fall sin, motvilja att använda begreppet ”idol”, vilket han ser som missledande och synnerligen ensidigt.
No one has ever worshipped an idol. Some had worshipped God in the form of an idol; that is what idols are for […] The Hindi reveres the cow that he sees, not the cow that we see.2
Denna korta inledning anser jag för med sig en del intressanta tankar och funderingar. Även om vi idag kan påstås ha en förståelse för andra religioner och deras utövning har det inte alltid varit så. Självklart kan man även idag starkt ifrågasätta vår s.k. tolerans mot andra människors religion och kultur. I min mening handlar begreppet sällan om den förståelse som det borde göra. Allt som ofta möts man istället av fördomar angående andra människors tro och livsåskådning. Ideligen hör man kommentarer om ”Jo, men så är dom ju…det vet man”. Utifrån våra egna filter, tankestrukturer, mentaliteter och förkunskaper konstrueras en egen upplevd värld av tillhörighet, rätt, fel och normalitet. Utifrån dessa grunder och premisser formas och betraktas sedan omvärlden och ”De Andra”; personer, kulturer, religioner och samhällen. Med andra ord konstrueras ”Dom”. Allt som oftast får denne ”Andre” utstå stigmatisering och förnedring till förmån för att beskrivarens stärkta självbild. Som tidigare nämnt i det ovanstående citatet överensstämmer inte en hindus bild av kon med en kristen missionärs och då det är missionären som betraktar tillåts oftast hans kristna synsätt bli styrande när hinduns tillbedjan ska beskrivas. Genom en avsaknad av dialog kan en
synnerligen ensidig bild av ett förhållande göras till ett faktum och kanske också, inom sin tid, till etablerad kunskap. Därför vet man att ”dom” är som ”dom” är.
Det handlar om uppfattningen och den förkonstruerade idén av att besitta en sannare och bättre tro/kultur/civilisation som leder till många av de förnedrande beskrivningar som återfinns hos tidiga upptäcktsresanden och missionärer. Även om det existerade bilder av
1 Cantwell S. Wilfred, ”Idolatry” i Hick John & Knitter Paul F (red), The myth of Christian uniqueness, New
York 1987: Orbis Books, s. 53
”ädla vildar” i den oförstörda naturen, s.k. primitivism, avlöstes detta strax av bilder
föreställande den brutala, blodiga och människooffrande kannibalen. Dessvärre har bilder av just sexuellt promiskuösa och moraliskt förvridna barbarer tillåtits forma vår uppfattning om andra kontinenters folk, religion och kultur. Idealiserande bilder förekom, men slukades under årens lopp av de mer förnedrande.3
Anledningen till att jag vill göra min undersökning om hur tidiga 1900-tals missionärer samt nutida läromedel framställer de japanska religionerna är först och främst grundat i min
nyfikenhet för religion och hur den för många människor, nu som då, tillhandahåller ett ordnat universum av föreställningar om världen. Intressant är sedan hur dessa förställningar har använts för att beskriva ”Den Andre” i konstruktionen av ”Vi och Dom”. Varifrån kommer de bilder som ”Vi” konstruerar av ”Den Andre” och vilka behov fyller de?
”Den Andre” är en grupp mot vilken den egna gruppen speglar sig. Genom att utmåla en annan etnisk, religiös eller politisk grupp så som fula, ointelligenta eller t.o.m. farliga stärks den egna gruppen. I reseskildringar låts ofta Den Andre representera ”vilden”, ”araben”, ”hedningen” och så vidare. Ofta handlar det om förnedrande beskrivningar i syfte att framhäva sin egen excellens. Genom att ta sig rätten att konstruera ”Den Andre” kan även konstruktionen av ”självet” eller ”Vi” ske, och på så sätt även den egna identiteten och de kulturella gränserna för vad man är och inte är.
Intressant är även i min mening i vilken mån sådana beskrivningar återfinns i
gymnasieskolans läromedel i religionskunskap och om de finns, hur förhåller de sig till skolans läroplan och ämnets kursplan? Jag anser det av största vikt att undersöka om
föreställningar angående ”Den Andre” återfinns i läromedel och vilken konsekvenser detta i sådana fall har i förmedlandet och konstruktionen av kunskap. I Lpf 94, läroplanen för de frivilliga skolformerna, står under kapitel 1.2 och rubriken Skolans uppdrag, att,
Ett internationellt perspektiv i undervisningen är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att förbereda eleverna för ett samhälle med allt tätare kontakter över nations- och kulturgränser.4
Utifrån citatet anser jag delvis att grunden för min uppsats står klar. Vad händer om ”den egna verkligheten” konstrueras på bekostnad av andra människor, kulturer, samhällen och
religioner? En sådan verklighet, byggd på fördomar och förnedringar av andra människor
3 Wilson, Kathleen, The Island Race: Englishness, Empire and Gender in the Eighteenth Century, London 2003,
s. 80-81, 94.
kommer inte att främja några samhälleliga kontakter över nations- och kulturgränser. Istället kommer sådan (o)kunskap tillåtas bygga fiendskap och oförståelse. Likt läroplanen även framhäver under sina mål ska skolan ”sträva mot att elever får kunskaper för att kritiskt granska och värdera påståenden och förhållanden”.5 Det är i min förhoppning att föreliggande uppsats kan bidra till detta. Genom att framhålla hur ”Väst” konstruerat Den Andre i avsikt att framhäva sin egen kulturella särart kan mycket av det som vi idag godtar som uttryck för västerländska ideal och fakta kritiskt granskas. Därmed kan den ”kunskap” vi lärare lär och har lärt ut ifrågasättas. Vad är det egentligen vi lär ut till eleverna? Likt Lpf 94 påpekar har skolan faktiskt ”[T]ill uppgift att diskutera kunskapsbegrepp och kunskapsutveckling”.6 Förhoppningsvis kan min uppsats även medverka till detta.
1.1 Syfte
Syftet med min uppsats är att kunna frilägga de strukturer som medverkar i skapande av de religiösa föreställningarna av Den Andre. Samtidigt vill jag undersöka på vilket sätt dessa föreställningar formar uppfattningen av det som betraktas och vilka behov de svarar emot hos betraktaren. Förhoppningsvis kan jag konstatera religionens roll i konstruerandet av ”Den Andre” och därmed belysa hur våra egna religiösa tillhörigheter och mentaliteter medverkar i konstruktionen av ”Den Andre”. För att kunna närma mig dessa föreställningar har jag valt att undersöka fem bevarade material i form av missionärsberättelser från 1900-talets
Japanmission.
Jag dessutom valt att göra en läromedelsanalys i vilken jag undersöker några svenska läromedels framställning av de japanska religionerna shinto och buddhism, samt vilket utrymme dessa ges i läromedlen. Dåtidens förmedlare av kunskap om den yttre världens religioner, missionärerna, präglade genom sina upplevelser faktaframställningen av många religioner och kulturer, så även de japanska religionerna. Syftet med läromedelsanalysen är att undersöka hur läromedlen, dagens faktaförmedlare, framställer de två japanska religionerna? På vilket sätt syftar läromedlen till att framställa de japanska religionerna genom den tolerans som Lpf 94 menar är ”förvaltad genom kristen tradition och västerländsk humanism”?7
5 Lpf 94, s. 9. 6 Lpf 94, s. 6. 7 Lpf 94, s. 3.
1.2 Källmaterial
Det material jag har valt att undersöka är i form av bevarade missionärsskildringar från tidigt 1900-tal. Materialet är producerat av olika protestantiska samfund och färgas därmed av konfessionella inriktningar inom den tron. Källmaterialen har dessutom publicerats vid fem olika tillfällen: 1900, 1904, 1905, 1916 och 1935. Samfunden bakom materialen är Student Volunteer Missionary Union beläget i USA, The Society for the Propagation of the Gospel in Foreign Parts som är grundat i anglikansk tro, Metodistkyrkan i USA, Lutherska
Evangeliföreningen i Finland och Svenska Missionsförbundet som är lutherskt, men verkar inom ramen för icke-konfessionellt arbete. Urvalet har skett utifrån tillgång på material inom ramen för berättelser skildrandes protestantiska mission till Japan runt 1900. Material som uppfyllt kriterierna, men varit skrivet på något annat språk än svenska och engelska har valts bort i brist på tid att översätta.
Valet av material från olika länder kan självklart kritiseras utifrån att jag borde ha valt svenska missionsberättelser då jag behandlar svenska läromedel. Samtidigt handlar det om protestantiska missionsskildringar, därför rör jag mig inom den konfessionella riktning som Sveriges, därför även svenska skolans, etik och moral grundas på.
Vi lever idag i en global och internationell värld där samarbete och kontakter över olika kulturella, religiösa, sociala och politiska gränser sker dagligen. Sverige är inget undantag. Av denna anledning anser jag det helt rimligt att använda material skrivna av olika samfund från olika delar av västvärlden. Det är heller inte Sverige som ensam har skapat och reproducerat ”Vi och Dom”, det är hela ”Väst” i vilket Sverige ingår. Därav är det enligt mig relevant att använda olika missionärsskildringar. Ytterliggare en anledning till varför jag inte använt svenska missionärsskildringar är p.g.a. bristen på tillgängligt material. Det verkar helt enkelt inte som om Sverige har skickat några större mängder missionärer till Japan.
Den andra delen av materialet är svenska läromedel i religionskunskap för gymnasieskolan. Urvalet av detta material har mycket skett utifrån hänsyn till uppsatsens tidsram. Ännu en urvalsmetod har varit att välja böcker som är skrivna av olika författare på olika förlag och med ett par års mellanrum. Anledningen till detta är att jag hoppas kunna få en variation i materialet och därmed i framställningen av de japanska religionerna. Materialen jag har valt att undersöka kommer från 1968, 1972, 1979, 1999, 2003 samt 2005.
Slutligen vill jag tillägga att jag även valt att inte fokusera på någon form av bildanalys, mycket till följd av tids- och utrymmesbrist.
Syftet med min uppsats är frilägga tanke- och begreppsstrukturer som medverkar i
skapandet av Den Andre och jag har därför valt att söka efter adjektiv, begrepp, meningar och påståenden som låts representera de japanska religionerna och deras utövare. Av denna anledning är det för mig mer intressant vilka påstående som lyfts fram, än om de är sanna eller inte. Jag skulle vilja påstå att de mentalitetsmässiga helhetsintrycken är betydligt mer intressant än diskussioner om deras egentliga sanningshalt. Dessutom är det av vikt att påpeka att de avsnitt som lyfts fram i texterna är medvetna urval, antingen från författaren eller från missionssamfunden i syfte att leverera en önskad bild. Säkerligen har många av de
missionsskildringar jag använt mig av tillrättalagts, redigerats och omarbetats av
missionssamfunden för att på så sätt få en förhärligad bild missionen och missionären. Det finns även en risk att flera upphovsmän/kvinnor har varit inblandade i författandet av det färdiga materialet. Men samtidigt är det detta som är fascinerande och det som vi har möjlighet att undersöka och analysera. Det är framställningen, sann eller inte, som är intressant att undersöka.
1.3 Problemställningar
•
Hur framställs och beskrivs de japanska religionerna shinto, buddhism samt ”japanen” i missionsberättelsen? (Underfråga: Hur framställer missionären sig själv?)•
Hur framställer några läromedel de japanska religionerna och ”japanen”? (Underfråga: Vilket utrymme ges de japanska religionerna i läromedlet?)2 Historisk kontext
2.1 Missionen till Japan
Idén om att sprida kristen lära genom mission härstammar redan från Jesu tid, ett exempel är då Paulus genom en dröm får en kallelse att missionera i Makedonien.8 Enligt evangelierna lär även Jesus själv flera gånger ha uttalat sig om behovet av mission och ”räddning” av icke-troende.9 Därmed är missionstanken ett synnerligen tydligt budskap i den kristna läran och till följd av detta dess verksamhet inte särskilt svår att motivera för den som önskar det.
Missionsverksamhet i organiserad form inleddes runt 1200-talet, i alla fall om man ska tro professor Jean Comby.10 I sin bok How to understand the History of Christian Mission pekar han på att vid 1200-talet var evangelisering till fjärran länder främst en verksamhet för dominikanska och franciskanska munkordnar, och att den var organiserad. De mål som missionen hade då låg huvudsakligen i att omvända hedningar och ge missionären en chans att nå martyrskap.11 Dock anser jag att man bör vara medveten om att kristen mission till fjärran länder existerade före 1200. Som exempel sändes den frankiske munken Ansgar att missionerade i norden och Sverige redan under 800-talet.12
För att få en historisk kontext till landet jag behandlar och hur det kom i kontakt med kristendomen vill jag ta avstamp i 1500-talets jesuitiska mission, vilken brukar anses som Japans första kontakt med kristendomen. Men å andra sidan påpekar sociologiprofessor Mark R. Mullins i sin bok Christianity made in Japan att somliga källor faktiskt ger bevis för att nestoriansk kristendom kan ha nått Japan så tidigt som på 1200-talet. Dock är inte forskare överens om dessa källors trovärdighet. Mullins menar att vanligtvis anses, likt jag påpekat ovan, Japans första möte med organiserad kristendom ha skett då katolsk (jesuitisk) mission kom till övärlden år 1549.13
Till följd av portugisen Vasco da Gamas upptäckt av vägen till Indien 1498 och den efterföljande spanska och portugisiska handelsexpansionen i Asien kunde jesuitmissionärer följa i kölvattnen av de koloniala företagen. Missionens asiatiska utbredning ledde slutligen till att jesuiterna kunde gå iland på Japan redan år1549.14
8 Bibeln, Tionde tryckningen, Stockholm 1998, Apostlagärningarna 16.9. 9 Bibeln, Apostlagärningarna 16.16.
10 Comby, Jean, How to understand the History of Christians Mission, 1996, s. 47 11 Comby, Jean, 1996, s. 44
12 Religionslexikonet, Tredje tryckningen, Stockholm 1996, s. 28.
13 Mullins, Mark R, Christianity made in Japan, USA 1998, s. 12. Nestorianism: kristen riktning efter patriarken
Nestorios (381-451) i Konstantinopel. Han gjorde en skarp åtskillnad mellan Kristi gudomliga och mänskliga natur, och menade att dessa existerade skilda i honom. Religionslexikonet, Stockholm 1996, s. 380-81
Nu ska det emellertid påpekas att Japan faktiskt hade haft europeiska besökare innan jesuiterna. Europeiska handelsmän hade långt innan besökt den japanska övärlden och japanerna har då troligtvis även kommit i kontakt med kristendomen på ett eller annat sätt. Skillnaden är att de 1549 för första gången blir utsatta för mission och därmed en organiserad form av kristendom med syfte att omvända dem.
År 1540 blev den spanske jesuiten Francis Xavier tillskriven att missionera i Ostindien och gjorde så fram tills han 1546, utanför Malacka, mötte något så oväntat som en kristen japansk pirat. Mötet mellan de båda ledde enligt Jean Comby Xavier fram till idén om att missionera i Japan. Den 15:e augusti år 1549 stod han utanför Kagoshima på den södra ön Kyushu i Japan.15
Tiden som följde efter Xaviers landstigning anses av både Comby och Mullins som en glansperiod för den katolska missionen. Intressant är att många daimyos antog den kristna läran för att på så sätt utrycka sitt oberoende gentemot den japanska och shintoistiska härskaren. Att den kristna läran användes som ett politiskt frigörande medel för daimyos verkar inte ha bekymrat missionärerna som troligtvis endast gladde sig åt det stora antalet nya anhängare. Den katolska missionen såg väldigt stora framgångar i det nya landet och enligt Comby konverterade uppskattningsvis 300 000 av landets cirka 25 miljoner invånare.16 Dörrarna stängs
I slutet av 1500-talet skedde stora inre förändringar i Japans politiska karta och i samspel med en europeisk handelsrivalitet blev resultatet en blodig förföljelse av allt vad kristendom hette. Ytterliggare en faktor som bidrog till anti-kristna tendenser i landet var den politiska rörelse som utgick från den japanska härskaren och som ville ena landet politiskt och kulturellt. Kristendomen, som stöttades av rebelliska daimyos, förhindrade i härskarens tycke hans centralisering av landet och den utmålades därför som fientlig och separatistisk. Till följd av detta utfärdade general Hideyoshi, som även var Japans härskare, år 1587 ett förbud mot kristendom. Missionärerna gavs tjugo dagar att lämna landet.17
Mullins påpekar i sin bok att det i tidens makropolitiska situation inte är underligt att merparten av de japanska auktoriteterna ansåg kristendomen som ett västerländskt ont. Den sågs likt ett religiöst vapen för utländska makter som uteslutande ville ruinera den japanska ekonomin och stabiliteten. Slutsatserna var inte tagna ur luften då Europas koloniala
15 Comby, Jean, 1996, s. 86-87
16 Comby, Jean, 1996, s. 88-89, Mullins Mark R, 1998, s. 12. Daimyos: Högadeln och de förnämsta jordägarna
vilka förfogade över privata arméer av samurajer.
makthunger fanns att beskåda i resten av världen. Japan var fast beslutet att inte låta sitt land gå på knä för de ”västerländska barbarerna”.18
Slutligen lyckades den japanska regeringen, under ledning av shogun Tokugawa Ieyasu (1542-1616), återskapa en stark centralmakt genom att slå ned, i sitt tycke, rebelliska och kristna daimyos. Som antytts ovan var det inte uteslutande daimyos som fick utstå
centralmaktens vrede, utan även deras kristna inspirationskällor. Missionärerna anklagades för att konspirera mot regeringen i ett försök att själva bli härskare över Japan och vilja förstöra shinto; den japanska religionen och kulturen.
1614 kom ytterliggare en lag som förbjöd kristendom tillsammans med all form av handel med dess ursprungsområde Europa. Förbudet ledde till många blodiga massakrer och förföljelser av sällan skådad grymhet mot både japanska kristna och missionärer. Med detta hade de katolska framgångarna förvandlats till katastrof och Japans dörrar stängts för Europa och kristendomen. Alla ansträngningar till medling från Europa avfärdades. Eventuella försök att smita in i landet slutade bara med nya kristna martyrer.19
Dörrarna öppnas
Det som brukar beskrivas som andra perioden i den kristna missionen till Japan tar sin början med att den japanska eremittillvaron bryts under 1850-talet. År 1853 stod den amerikanske kommendören Matthew C Perry vid Edos hamn (dagens Tokyo) och ställde krav på kontakt mellan de båda länderna.20
Enligt historikern Thomas Magnusson handlande det från amerikansk sida inte om en förfrågan till Japan. Genom s.k. kanonbåtsdiplomati tvingades Japan upp för handel, något som tillsammans med andra hotelser från amerikansk sida resulterade i att det 1858 slöts en synnerliggen amerikavänlig handelspakt mellan länderna.21
Även om Japan hade varit isolerat i nästan 300 år innebar inte det att de var okunniga om västvärlden. Genom att betrakta västs åtgärder gentemot motstridiga länder som exempelvis Kina, kan de japanska eftergifterna mot USA begripliggöras. Japanerna visste vilket öde som troligen väntade dem om de inte gav efter för det militärt överlägsna väst. Genom
Öppnandet av Japans portar medförde inte endast en ny materialistisk och teknologisk era för landet, utan även en andlig sådan. I samma stund som Japan öppnade dörrarna återvände
18 Mullins, Mark R, 1998, s. 12
19 Comby, Jean, 1996, s. 90. Shogun: ”premiärminister”.
20 Iglehart, Charles W, A century of protestant Christianity in Japan, Japan 1965, s. 26
21 Magnusson, Thomas, Europa i världen 1700-1900: Revolution och nationalism, Stockholm 2004, s. 261. Med
begreppet ”kanonbåtsdiplomati” menas att ett land genom hot om våld tvingar andra länder till ofördelaktig handel och samarbete.
missionärerna, varav många protestanter. Dock framhåller Mullins att missionärerna inte kunde börja om på ruta ett. Trots att mindre grupper av kristna japanska anhängare överlevt under jorden ansågs kristendomen fortfarande av många japaner så som synonym med kätteri och ondska.22 Men trots att slagord som ”Expel the Barbarians” hördes från det japanska folket vågade sig missionärerna sakta tillbaka till övärlden.23
3 Metod, teori och tidigare forskning
3.1 Teoretiska utgångspunkter
3.1.1 Tankekollektiv och tankestil
Som teoretisk utgångspunkt har jag valt att använda mig av kunskapssociologen Ludwik Fleck och hans teorier om tankekollektiv och tankestil. Anledningen till att jag valt Fleck är att jag hoppas att hans teorier om hur kunskap ska ses likt kollektiva sociala konstruktioner ytterliggare kan hjälpa mig i begripliggörandet av de tankestilar och tankefigurer som genererar missionärens beskrivningar av japanerna och deras religion.
Fleck menar i sin bok Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktumatt tankekollektivet är bärare av en tankestil.24 Fleck definierar tankekollektivet likt en
”gemenskap av människor, som utbyter idéer och tankar och som står i tankemässig
växelverkan med varandra”. Han anser att genom att definiera tankekollektivet likt detta ”så har vi därmed definierat bäraren av ett tankeområdes historiska utveckling, av en viss mängd vetande och en viss kultur, alltså en särskild tankestil”.25 Föreställningen om att någon vet något bör ses utifrån denne ”någons” innehav av ett visst kunskapsstoff, eller ännu bättre (i Flecks mening) tillhörande ett särskilt tankekollektiv och tankestil. Fleck ser även
tankekollektivet som bestående av individer, men aldrig som summan av dessa. Individen är aldrig medveten, eller i alla fall knappt medveten, om hur starkt den kollektiva tankestilen påverkar honom eller henne. Tankestilen menar Fleck utövar tanketvång över individens tanke, och skapar därför ett starkt motstånd inför avvikande sådana.26 Han ser också
tankekollektiver som något betydligt stabilare och mer renlärigt än individen som han menar
22 Mullins, Mark R, 1998, s. 12-13
23 Mullins, Mark R, 1998, s. 12-13. För ytterliggare fakta om missionen till Japan och Japans historiska
utveckling under sent 1800- och tidigt 1900-tal se Bilaga 1.
24 Fleck, Ludwik, Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum: inledning till läran om tankestilar
och tankekollektiv, Stockholm/Stehag, 1997, s. 12
25 Fleck, Ludwik, 1997, s. 48 26 Fleck, Ludwik, 1997, s. 50
är fylld av mängder av inre motstridigheter. Samtidigt pekar även Fleck på hur individer kan tillhöra flera tankekollektiv samtidigt, baserade på klass, ras, politiska partier etc.27
3.1.2 Tidigare forskning
Inledningsvis vill jag påpeka att denna del utöver tidigare forskning även innefattar teoretiska utgångspunkter för min uppsats. Utöver Fleck kommer således nedanstående författares teorier att utgöra ett teoretiskt ramverk för min analys av materialet.
Orientalism
Då min undersökning till huvudsak handlar om att utreda en sidas framställning av den andra, mer precist den kristna och västerländska missionärens framställning av den japanska religionen och dess utövare, har jag valt att vända mig till en av patriarkerna inom forskning om speglingsdiskurser. Litteraturprofessor Edward Said behandlar i sin nu nästan kanoniserade bok Orientalism hur västvärlden, eller Occidenten, har konstruerat Österlandet, den så kallande Orienten i syfte att förklara sig själv.
Said inleder sin bok med påståendet om att Orienten till sin helhet är en europeisk uppfinning som sedan urminnes tider varit ett fält för idealisering, exotisering samt romantisering över vidsträckta landskap och övernaturliga upplevelser.28 Han menar även att Orienten som konstruktion har bidragit till definitionen av Europa och väst, då den varit dess ”motbild, motidé, motsatta personlighet och en motsatt erfarenhet”. Samtidigt vill Said inte reducera Orienten till en abstrakt föreställning. Han ser den som en väl integrerad byggsten i Europas materiella civilisation och kultur, men också som något grundat genom flera områdens integration.29 Orienten får inte ses som en uppsättning av luftiga lögner som skulle falla om sanningen kom fram. Enligt Said är orientalismstrukturen ett ypperligt bevis på den europeisk-atlantiska makten över Orienten och att den är en reell diskurs om denna. Den orientalistiska diskursen ser även Said som något starkt och segt, vilket han menar grundar sig i dess nära relation till socioekonomiska och politiska institutioner.30 Genom västs överlägsna makt eller som Said benämner det kulturell hegemoni, har orientalismen getts en del av sin otroliga uthållighet.
27 Fleck, Ludwik, 1997, s. 53
28 Said, Edward W, Orientalism, Stockholm 2004, s. 63. 29 Said ,Edward W, 2004, s. 64.
30 Said ,Edward W, 2004, s. 69-70. “Diskurs” definieras i Bonniers svenska ordbok (2002) likt en ”helhet av
sammanhängande uttryck, utsagor o. begrepp (som styr vår verklighetsuppfattning)”.Bonniers svenska ordbok, Stockholm 2002.
Ytterliggare en avgörande komponent är enligt Said grundad i den europeiska idén om Europas överlägsna identitet gentemot andra icke-europeiska folk och kulturer. Till följd av detta har Europa skapat ett kollektivt definitionsbegrepp om europeiskt och icke-europeiskt, ett ”Vi och Dom”. Genom att spegla sig själv i Orienten kan Europa påvisa sin egen kulturella styrka och excellens.31
Said påpekar också att allt som sägs, görs och tänks angående Orienten sker inte ett kulturellt vakuum. I stil med Fleck framhåller Said, som inspirerats av Michel Foucaults diskursanalys, individens bundenhet av den sociala kunskapen. Allt tänkande angående Orienten menar Said sker utifrån tydliga och intellektuellt urskiljbara riktlinjer.32 All kunskap bör enligt honom även ses som tagen från de strukturer som kultur, institutioner och ideologier tillhandahåller i en viss tid och rum.
I bokens förord skriver Sigrid Kahle att Sverige heller inte är oskyldigt i konstruktionen av ”Den Andre” genom orientalism. Både Karl XII:s fem år i Bender samt turkomanin under Gustav III:s tid ses som element i den svenska uppfattningen av Orienten.33 Vid sidan om mer institutionaliserade och akademiska former av orientaliskt intresse framhäver Kahle även hur både Fredrika Bremer och Selma Lagerlöf genom snedvridna utifrånperspektiv om turkar, islam, Jerusalem och Orienten har hjälpt till att skapa en större litterär ”kunskap” om den exotiska Orienten hos den svenska befolkningen.34 Hon framhåller även att
1800-talslitteraturen överlag framhöll västerlandet och Hellas (varifrån västs kultur ansågs härstamma) likt en ljusbringare i ett mörkt Asien.35
Said själv understryker dock att Orienten inte alltid mötte förnedring och glåpord från europeiska företrädare. I 1700-talsromantiken var idén om ”ett Europa som återföds genom Asien” populär och omtyckt. Enligt Said uppmanade tidens intellektuella sina närmaste att noggrant studera Indien, eftersom dess kultur och religion ansågs kunna besegra den västerländska kulturens materialism och mekanism. Efter sitt fall skulle sedan ett nytt och återupplivat Europa födas.36 Även om romantikens föreställningar om Orienten kan anses goda så är de fortfarande snedvridna. I Saids mening grundas föreställningen fortfarande på vårt Europa och vårt Asien – vår vilja och föreställning.37 Den romantiska föreställningen
31 Said, Edward W, 2004. s. 66, 71. 32 Said, Edward W, 2004, s. 78-79.
33 Kahle, Sigrid, “Orientalism i Sverige” i Said, Edward W (1978) Orientalism, Stockholm 2004, Ordfront, s.
11-14.
34 Kahle, Sigrid, s. 21-22, 32. 35 Kahle, Sigrid, s. 19-20. 36 Said, Edward W, 2004, s. 207. 37 Said, Edward W, 2004, s. 208.
handlar således inte om något verkligt Asien utan vårt europeiskt föreställda och idealiserade Asien.
Under sent 1700- och tidigt 1800-tal kom dock den romantiserade bilden av Orienten att stympas av den mer akademiska orientalismens intåg och tidens vilja att klassificera naturen och människan i typer á la Linné.38 Genom att bedöma yttre karakteristiska, moral, intellekt och inre andlighet skapade antropologin och naturvetenskapen jämförbara kulturella förenklingar. Från dessa kunde man sedan fastställa en viss mänsklig karaktär som enkelt placerades i ett fastställt system, eller som Said benämner det ”ett nätverk av besläktade generaliseringar”. Plötsligt var orientens folk inte längre idealiserade räddare av den degraderade euroepiska civilisationen utan ”vildar”, ”asiater” och ”negrer”. Alla hade sina tillskrivna karakteristiska drag, exempelvis var asiaten ”gul, melankolisk, stel”.39
Även om Saids bok har ett stort omfång och kan anses heltäckande påpekar Kahle redan inledningsvis hans begränsningar. Said har uteslutande valt att fokusera på kolonialmakterna England och Frankrike och senare USA.40 Troligtvis är Saids fokus tillräcklig för mig och kan förhoppningsvis hjälpa mig i min undersökning.
Said tar på några utvalda ställen upp de västerländska religiösa föreställningarnas betydelse för skapande av Orientalism, men ofta i förhållande till islam och som jag läst, behandlar han aldrig kristna kollektiva föreställningar om japanska religioner.
”The West and the Rest”
I boken Formations of Modernity behandlar sociologiprofessor Stuart Hall, i sin del The West and the Rest: Discourse and Power, i likhet med Said västvärldens självkonstruktion genom en generaliserande diskurs om Den Andra (”the Rest”). Självklart lägger Hall, i stil med Said stor fokus på just Öst.
Hall pekar inledningsvis på att våra idéer och föreställningar om Öst och Väst aldrig kommer bli fria från vilja att svepa in dem i fantasifulla och mytologiska dräkter. Under århundradenas lopp, fram till idag, har Öst legat i fokus för västvärldens vildaste fantasier och farhågor och därför fått utstå våra projicieringar. Samtidigt har vädersträcken ”Öst och Väst” enligt Hall aldrig huvudsakligen handlat om geografiska rum och platser.41 Enligt honom
38 Linnés människosystem: 1) Den vilda människan, 2) Den Amerikanska, 3) Den Europeiska, 4) Den Asiatiska,
5) Den Afrikanska, och dessutom en undergrupp av “monster”, dvs. dvärgar och jättar som vid tiden fortfarande ansågs existera. Pratt, Mary Louise, 2000, s. 32-33.
39 Said, Edward W, 2004, s. 212-213. 40 Khale, Sigrid, s. 8.
41 Hall, Stuart, ” The West and the Rest: Discourse and Power” i Hall, Stuart och Gieben, Bram (red),
måste vi inse att använder oss av väldigt förenklade och generaliserande begrepp när vi skriver och talar om ”Väst” och ”västvärlden”. Likväl är de komplexa begrepp som innefattar mängder med idéer och tankar som aldrig kan förklaras enkelt eller enskilt. Ett exempel på ”Väst”-begreppets komplexitet är enligt Hall att inom det som begreppet lurar oss att tro att det behandlar finns stater som inte anses som ”Väst” – såsom Östeuropa. Emellertid anses USA som inte ens ligger i Europa tillhöra ”Väst”. Intressant för min uppsats är också Halls påpekande om att Japan, som egentligen är så långt öst man kan komma, idag rent teknologiskt sett anses som en del av ”Väst”. Enligt Hall bevisar detta till mångt om mycket att ”Väst” är mer än något geografiskt. Konstruktionen av ”Väst” är i hans mening historiskt betingad.42 För att använda Flecks ord kanske man skulle kunna benämna ”Väst” som en konstruktion av flera integrerande tankestilar. Likt Hall påpekar ju Fleck att historien är vetenskapens och kunskapens grundsten. Fleck menar att kunskapsbegrepp bör undersökas som tankehistoriska händelser och som produkter av utvecklingen och mötena mellan ett antal kollektiva tankelinjer.43 Skulle (bör) då inte ”Väst” som begrepp undersökas utifrån mötet mellan olika historiska, sociala och psykologiska tankar, vari religionen är en del?
Hall går vidare med att definiera västerländskt som: ett samhälle som är utvecklat, industrialiserat, urbaniserat, kapitalistiskt, sekulärt och modernt. Alla samhällen som delar denna uppsättning av karakteristika anses idag som ”västerländska” och tillhörande ”väst”, därför omtalas de även som ”moderna”.44
Föreställningen om ”Väst” menar Hall tillåter oss vidare att indela och klassificera olika samhällen i västerländska och icke-västerländska. Därför är konstruktionen av ”Väst” ett tankeverktyg, eller som Fleck hade sagt en tankestil. Verktyget, när det används, initierar en tankestruktur av kunskap.
Vidare är konstruktionen enligt Hall en föreställning som skapas genom att ett antal olika karakteristika sammanfogas till en enhetlig bild. I vår tanke representerar den ett tal- och bildspråk, en sammanfogad bild, om hur andra samhällen, kulturer, folk och platser är. Den fungerar som en del av ett språk, eller som Hall benämner ”a system of representation”.45 Genom föreställningen om ”västvärlden” kan vi se något som något, exempelvis icke-västerländska samhällen.
Föreställningen om ”Väst” ger i Halls mening även oss en standardmodell för jämförande analyser. Med hjälp av denna kan vi säga om icke-västerländska samhällen är ”nära”, ”långt
42 Hall, Stuart, 1992, s. 276-277. 43 Fleck, Ludwik, 1997, s. 32-33. 44 Hall, Stuart, 1992, s. 277. 45 Hall, Stuart, 1992, s. 277.
borta” eller ”närmar sig” västvärlden. Modellen hjälper oss att förklara skillnader gentemot andra länder och samhällen. Avslutningsvis menar Hall att föreställningen även skapar utvärderingskriterier gentemot vilka andra samhällen värderas. Detta skapar även kraftfulla känslor kring det samhälle eller land som utvärderas. Enligt Hall ser schemat ut något så här:
”Väst” → utvecklat → bra → eftertraktat; eller ”icke-Väst” → outvecklat → dåligt → ej eftertraktat
Som konsekvens av ett samhälles värdering kan en viss sorts kunskap och attityd produceras gentemot detta. Det ska tilläggas att schemat verkar åt båda hållen, det vill säga både negativa och positiva känslor kan frammanas.46
Parallellt med den historiska framväxten av västerländska samhällen konstruerades en föreställning och ett språk ”om Väst”. Detta representationssystem hade föreställningen om ”The West and the Rest” i sin kärna. När systemet enlig Hall väl konstruerats blev det också oerhört produktivt. Konstruktionen hade reella effekter för människor som nu plötsligt kunde prata om vissa saker på ett visst sätt, med andra ord producerades kunskap.47
Avslutningsvis framhåller Hall att västvärldens uppgång är en global historia. Vad ”The West and the Rest” idag anses vara och vilka begrepp vi använder vid beskrivningen av dem är sprungna från globala relationer grundlagda i historien. Dessa relationer grundar sig på myten om ”Västs” unikhet, en föreställning som konstruerats genom Europas kontakt och självspegling med andra icke-europeiska länder och samhällen. De nya kulturernas avvikelse jämfördes, likt vi sett ovan, mot den standardiserade europeiska kulturen som självbelåtet kunde betrakta sin egen kulturella storhet i ljuset av andras stigmatisering. Som Hall även framhäver “national cultures acquire their strong sense of identity by contrasting themselves with other cultures.”48
Den diskurs som tillåter oss att tala om ”West and the Rest” är som Hall tidigare påpekat, grovt generaliserande. Den lurar oss att tro att när vi talar om ”the West” handlar det om något homogent Europa lokaliserat inom ett område, med en uppfattning om andra kulturer och därför ett sätt att förhålla sig till dem i tal och språk. Men samtidigt är detta enligt Hall vad diskursen handlar om – förenkling. Den framställer Europa (the West) likt något homogent som trots sina inre kulturella skillnader kan enas genom en sak. Dess avvikelse gentemot ”the Rest”. På samma sätt framställer diskursen ”the Rest” som något samlat och enhetligt stående i skarp kontrast gentemot ”the West”. Diskursen är därför, i Halls mening,
46 Hall, Stuart, 1992, s. 277. 47 Hall, Stuart, 1992, s. 278. 48 Hall, Stuart, 1992, s. 278-279.
”a system of representation” som representerar en alltför enkelt delad värld. Faran med representationssystemet är att det skapar just skapar dessa simplistiska åtskillnader och förenklade föreställningar om vad ”skillnad” egentligen är.49
I praktiken handlade dessa beskrivningar om att förklara de redan fungerande samhällena som européerna under sina upptäcktsresor stötte på. Problemet var att man istället för att se på vad de var lade fokus på vad de inte var – europeiska. Därför var deras skillnad i behov av att påvisas. Under årens lopp fick Europa mer och mer kunskap om olika folk och deras samhällen, men envisades ändå med att bunta ihop exempelvis alla amerikanska urininvånare till ett generaliserande begrepp: ”indianer”. Alla kulturella, sociala och religiösa olikheter mellan folken tonades ned till fördel för en felaktig och översimplifierad stereotyp framställning.50
Under 1700-talet kom diskursen om ”The West and the Rest” och den ovan nämnda framställningen om annorlunda samhällen att spela en avgörande roll i upplysningens sociala filosofi. Upplysningen som ansåg sig vara motorn i modern socialkunskap tillhandahöll i sin diskurs begreppet ”modern” och därför även dess definition. I begreppet var västvärlden prototypen för hur social utveckling skulle mätas, med andra ord hyllades endast västerländsk framgång, civilisation, rationalitet och utveckling. Mot detta stod ”vildar” och dess ”primitiva civilisationer” så som representationssystem förklarade dem. Här ser vi enligt Hall hur ”the Rest” var avgörande för konstruktionen av västerländsk upplysning och därför för modern samhällskunskap. Utan ”the Rest” skulle aldrig västvärlden kunnat framställa sig själv som toppen på mänsklighetens historia.51
Contact zones och transculturation
Ännu en forskare som intresserat sig för konstruktionen av ”Den Andre” genom västvärldens maktövertag av ”Öst” är Mary-Louise Pratt, professor i spanska, portugisiska och komparativ litteratur. I sin bok Imperial Eyes Travel writing and transculturation har hon, som titeln avslöjar, lagt fokus på hur just reseberättelser från västvärlden skildrar Den Andre, exempelvis Afrika, Latinamerika eller Kina. Likheten till min ansats är uppenbar, med skillnaden att jag har fokus på hur kristna, med andra ord religiösa, personer från ”Väst” skildrar den religion och utövare som möter dem. Pratt har i min mening ingen fokus på
49 Hall, Stuart, 1992, s. 280. 50 Hall, Stuart, 1992, s. 304. 51 Hall, Stuart, 1992, s. 312-314.
religiösa element i sin bok utan hänger sig nästan uteslutande åt politiska, ekonomiska och expansionistiska förklaringar.
Euroimperialismen menar Pratt består till huvudsak av överflöd, diskontinuitet och overklighet. Allt för länge har vi låtit bli att reflektera över denna diskurs som därför har fått stå oemotsagd i texter och i handling. I hennes mening handlar det nu om att avkolonisera kunskapen.52
Hennes fokus ligger huvudsakligen i undersökandet av hur utforsknings- och reseberättelser har producerat ”resten av världen” för europeiska läsare till följd av europeisk expansion.53 Boken tar avstamp runt år 1750 till följd av uppkomsten av två viktiga och integrerande processer: den naturhistoriska kunskapsstrukturen (Linnés Systema Naturae) samt intresset för att utforska kontinenters inre (till skillnad från den tidigare undersökningen av kusterna). Som konsekvens av dessa två linjer menar Pratt att Europa skapade sig ett ”planetary consciousness”, som även sammanföll med tidens borgerliga tankar om underkastelse och makt samt territoriell och kapitalistiskt expansion uppmuntrad av råmaterials- och handelsbehov. Dessutom påpekar hon de maktpolitiska behoven i den nationella kampen om kolonier mellan Europas stater som en drivkraft för expansion.54
Pratt talar vidare i sin text om något hon benämner som ”contact zones”. Dessa definierar hon som sociala rum vari åtskilda kulturer möts, kolliderar och kämpar mot varandra oftast under skeva maktförhållanden baserade på hegemoni och underkastelse. Exempel är i hennes mening koloniala möten mellan folk som egentligen är historiskt och geografiskt åtskilda. Kontaktperspektivet behandlar enligt Pratt relationen mellan kolonisatör och koloniserad i meningen att de interagerar, sammanväver förståelser och samexisterar i ett specifikt rum oftast präglar av ett ojämnt maktförhållande.55
Ytterliggare ett begrepp som Pratt använder sig av är ”transculturation”. Begreppet härstammar från etnografin och används där för att beskriva hur underordnade grupper väljer ut och använder material påtvingade dem från mer dominanta och metropolitiska kulturer. I hennes mening kan underordnade grupper dessvärre inte kontrollera vad som överförs från den dominanta kulturen, men de kan välja vad de vill absorbera in i sin egen kultur. ”Transculturation” är enligt Pratt något som finns i ”contact zones”.56
52 Pratt, Mary-Louise, Imperial Eyes: travel writing and transculturation, London & New York 2000,
Introduction: Criticism in the contact zone.
53 Pratt, Mary-Louise, 2000, s. 5. 54 Pratt, Mary-Louise, 2000, s. 9. 55 Pratt, Mary-Louise, 2000, s. 4, 6-7. 56 Pratt, Mary-Louise, 2000, s. 6.
Förnedring
Journalisten och författaren David Spurr har i sin bok The Rhetoric of Empire: Colonial Discourse in Journalism, Travel, Writing and Imperial Administration, i likhet med Pratt, en fokus på hur västvärlden genom en hegemonisk ”Vi-Dom” diskurs har konstruerat sig själv. Skillnaden är dock att Spurr lägger mer fokus på senare tids resande.
Spurr lägger i sin bok fram en teori om återkommande drag i texter behandlandes ”Det Andra” och okända bortanför den egna västerländska traditionen. Genom analyser av exempelvis reseberättelser och reportage i vilka västerländska personer beskriver andra kulturer, människor och samhällen menar Spurr att man kan hitta återkommande teman i berättelserna.57 En av dessa är Förnedring, ett begrepp jag kommer att låna för att försöka begripliggöra en del av missionärernas förhållningssätt. Förnedring kan exempelvis vara att man som författare eller ”seende” tillskriver den man ser ett antal egenskaper som i den egna kulturen anses förkastliga. Man använder egna kulturella tabun för att stärka gränsen mellan ”Vi och Dom” och stärker därför idén om den egna excellensen och kulturella progressiviteten. Ovilligt utmålas de som iakttas/betraktas som ”hedningar”, ”vildar”, ”kannibaler” eller ”barbarer” i syfte att påvisa den egna unika särarten.
Avslutningsvis vill jag påpeka att alla de författare och forskare jag nämnt ovan är verksamma inom den postkoloniala traditionen. I Spurrs mening handlar denna tradition till stor del om att forskare efter världens avkolonisering, under andra halvan av 1900-talet, började återutforska historia, politik, psykologi och kolonialt språkbruk. Till följd av detta, menar han, reviderades litteratur som tidigare ansetts som traditionella utryck för västerländska ideal. Idealen ses idag som tydliga bevis för hur de brukats som verktyg i en kolonial världsprocess vari de både formade den och formades av den som en kolonial diskurs.58
Då uppsatsens tidigare forskning ligger inom ramen för postkolonialism och dess vilja att påvisa koloniala processer och hur västvärldens dominans har lett till uppfattningen om ”Den Andre” vore det naivt att påstå att jag inte skulle bli färgad av detta. Mina resultat kommer att hamna landa i den postkoloniala traditionen och därför verka inom dess ramar.
Av denna anledning skulle jag rakt vilja påstå att min undersökning därför även tampas med traditionens möjligheter och begränsningar.
57 Spurr, David, The Rhetoric of Empire: Colonial Discourse in Journalism, Travel, Writing and Imperial
Administration, Durham & London 1993, Introduction.
3.2 Metodologiskt verktyg
Diskursanalys som metod och teori
Då min uppsats handlar om att frilägga tankestrukturer genom att analysera beskrivningar och framställningssätt av ”Den Andre” har jag valt att använda mig av en metod inspirerad av diskursanalysen. Jag anser även valet lägligt då merparten av de författarna (samt deras teorier) jag valt jobbar/har jobbat diskursanalytiskt.
Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips, som både är verksamma vid Roskilde universitetscenter, skriver i deras bok Diskursanalys som teori och metod att de diskursiva angreppssätten grundas i strukturalistisk och poststrukturalistisk språkfilosofi.59 Dessa båda traditioner anser att vårt tillträde till verkligheten alltid måste gå genom språket. Genom språket kan vi skapa representationer av verkligenheten. Dock är denna ”verklighet” inte uteslutande speglingar av en redan existerande verklighet, samtidigt skapas genom den representationerna.60 En ”diskurs” definierar Jørgensen och Phillips likt något som
”[R]ymmer [...] en eller en annan idé om att språket är strukturerat i olika mönster som våra utsagor följer när vi agerar inom olika sociala domäner.” 61
Med utgångspunkt i ovanstående textstycke har jag valt att i de undersökta texterna leta efter adjektiv, begrepp, meningar och påståenden som låts representera de japanska
religionerna shinto och buddhism, samt deras utövare. Utifrån detta hoppas jag kunna nå en förståelse för hur missionärerna betraktade och tänkte om de japanska religionerna och dess utövare. Med andra ord, vilka representationer av verkligheten skapade de?
För att dessutom kunna svara på min underfråga (Hur framställer missionären sig själv?) har jag valt att leta efter meningar och påståenden som missionären gör om sig själv och sitt eget verk.
Även i min läromedelsanalys har jag valt att fokusera på vilka påståenden, adjektiv, begrepp och framställningar som låts representera den japanska religionen. För att komma åt en
struktur i läromedlens beskrivningssätt av de båda japanska religionerna har jag valt att efter min undersökning sammanställa likheter och skillnader i läromedlen. Som konsekvens av detta har jag hittat en gemensam struktur i förhållningssättet till de japanska religionerna och hur de behandlas. Denna struktur kommer jag använda i redogörelsen för både
missionärsskildringarna och läromedlen.
59 För vidare läsning om dessa traditioner se Heine Andersen & Lars Bo Kaspersen (red), Klassisk och modern
samhällsteori (Studentlitteratur 1999). Originaltitel: Klassisk og moderne samfundsteori, 1996.
60 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, Lund 2000, s. 15. 61 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, 2000, s. 7.
För att gå tillbaka till diskursanalysens teori och metod påstår även Jørgensen och Phillips att diskurser i hög grad bidrar till att forma och skapa de subjekt vi är och de objekt vi kan anta något om. Denna analytiska utgångspunkt är enligt dem viktigt för alla former av diskursiva angreppssätt.62 Utifrån denna teori har jag valt min ovan nämnda metod. Jørgensen och Phillips menar även att det finns fyra stycken gemensamma premisser för diskursanalys, vilket annars är ett ganska ombytligt fält.
1. Kritisk inställning till kunskap: ”Vår kunskap om världen kan inte omedelbart betraktas som en objektiv sanning. Vår kunskap och våra världsbilder är inte spegelbilder av verkligheten ”därute” utan en produkt av våra sätt att kategorisera världen.”63
2. Historiskt och kulturell betingelse: ”Vi är väsentligen historiska och kulturella varelser och vår syn på och kunskap om omvärlden är alltid kulturellt och historiskt
präglade.”64 I min mening ligger denna definition av kunskap och därför uppfattning om ”självet” och andra nära det som både Hall och Fleck talar om. Båda anser ju kunskap som något betingat av historiska och sociala händelser.
3. Kunskapen och de sociala processernas förbindelse: ”Vårt sätt att uppfatta världen skapas och upprätthålls i sociala processer. Kunskap frambringas i social interaktion, där man både bygger upp gemensamma sanningar och kämpar om vad som är sant eller falskt.” 65
4. Handlingen och de sociala processernas förbindelse: ”I en bestämd världsbild blir några former av handling naturliga och andra otänkbara. Olika sociala världsbilder leder således till olika sociala handlingar, och den sociala konstruktionen av kunskap och sanning får därmed konkreta sociala konsekvenser.” 66
Jag anser att de två sistnämnda premisserna ligger väldigt nära Flecks definition av tankekollektiv och tankestil, samt hur de verkar i konstruerandet av ”kunskap”. Av denna anledning anser jag det rimligt att placera Fleck i den diskursiva traditionen, då hans teorier så tydligt närmar sig dess premisser.
62 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, 2000, s.20 -21. 63 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, 2000, s. 11. 64 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, 2000, s. 11-12. 65 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, 2000, s. 12. 66 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, 2000, s. 12.
I diskursanalysen anser Jørgensen och Phillips att man bör använda sig av diskursteoretiska begrepp som redskap. Ett alternativ är enligt dem att använda begrepp som har med
identiteten att göra: gruppbildning, identitet och representation.67 Sådana begrepp som har relevans för mitt arbete skulle kunna vara ”kristen”, ”hednisk”, ”Väst”, ”Öst” och ”okristen”. Enligt Jørgensen och Phillips kan man genom att lokalisera dessa ”knutpunkter” i ett material börja nysta upp hur ”diskurserna, identiteten och det sociala rummet är diskursivt organiserat.”68 För att förstå detta måste man undersöka hur ”knuttecknen” (exempelvis ”hedendom”) knyts samman med andra tecken. Gemensamt för knuttecknen är enligt författarna att de i grunden är tomma tecken. Själva säger de nästan ingenting. Det är inte förrän de knyts till och sätts i förbindelse (genom s.k. ekvivalenskedjor) med andra tecken som de ges innehåll.69 Exempelvis innebär detta att ”Hedendom” blir hedendom genom att det knyts till andra betydelsebärare som ”fel tro”, ”farligt”, ”icke-civilisation”, ”avgudadyrkan” och ”ondska”. Härigenom kan diskurser undersökas, därför också identiteter. Jag anser att man vidare kan se dessa begrepp som utryck för, med Flecks ord, en tankestil. Genom att undersöka dessa kan man sedan koppla ”knuttecknen” till tankekollektivet och därför till kunskapens konstruktionsbas.70
Tankefigurer
Utifrån mitt ämnesval har jag även valt att använda och låta mig bli inspirerad av Anna-Maria Claessons avhandling om svenska kinamissionärer, Kinesernas Vänner, från 2001. I denna tar hon exempelvis upp hur kinamissionen började i Jönköpings Kristliga Ynglingaförening i slutet av 1800-talet, vilka tankar den hade om det ”hedniska Kina” och hur
ynglingaföreningen utifrån föreställningen om ”hedningarnas nöd” av Kristi evangelium legitimerade sin mission.
Missionen menar hon rättfärdigades utifrån långlivade föreställningar om kinesen likt en plågad fånge i hedendomens mörker och att han ropade på undsättning.71
Claesson beskriver även vilka missionärer som åkte till Kina och det för min studie
intressanta, deras beskrivningar av missionen och kineserna. Claesson har utifrån publicerade brev, sånger, notiser och artiklar analyserat hur missionären såg på missionen, kineserna, kristendomen, hedendomen och situationen i ett fjärran land.
67 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, 2000, s. 57. 68 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, 2000, s. 57. 69 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, 2000, s. 57-58.
70 För vidare läsning om diskursanalys se: Michel Foucault: Vetandets Arkeologi (Bo Cavefors Bokförlag AB
1972). Orginaltitel: L´archéologie du savoir, 1969.
Som nämnt menar Claesson att de kristna kinamissionärerna redan hade förkonstruerade föreställningar om missionen och kineserna och särskilt angående missionens civiliserande effekter på den stackars hedningen. Missionen, eller egentligen dess budskap; evangelium, ansågs omvandla hedningen till en lycklig och trogen kristen genom att jaga bort
hedendomens grymhet, okunnighet, lathet och krigiska tendenser. Detta skulle bidra till att förädla den hedniska kulturen och dess folk.72 Förhållningssättet menar Claesson grundar sig i missionärernas Tankefigurer, ett begrepp hon lånat från socialpsykologen Johan Asplunds teorier. Tankefigurer menar Asplund är ”sätt att se någonting som någonting”, när vi beskriver den i tanken redan bearbetade verkligheten. Tankefigurernas nivå ligger där den uppfattade verkligheten är på väg att bli till ord eller tal.73 Utifrån dessa tankefigurer har Anna Maria sedan försökt nå missionärernas sätt att beskriva kinamissionen, något som lett henne till urskiljandet av tre återkommande tankefigurer.74
1. Den kristna likaren: ett standardmått, utifrån var andra mått sedan mäts.
Kristendomen ses som ett överlägset system, något som gör hedendomen underordnad och skapar hedningarnas ”behov” av kristen upplysning. Att missionären ser
kristendomen som det mest fullkomliga av system, menar Claesson, medför ett direkt rättfärdigande av missionen. Vidare skapar tankefiguren aldrig invändningar mot kristendomens unika status eller kinesernas behov av den.
2. En universalistisk människosyn: Gud är världens Gud, och därmed är alla människor lika värdefulla. Alla människor är under ytan lika, vi har alla samma behov och drömmar. Därför behöver alla få höra sanningen, det vill säga Kristi ord.
3. Den möjliga metamorfosen:hur oren hedningen än är av hedendomens smuts kan han tvättas ren. Missionären tvivlade inte på möjligheten att omvända hedningen till den rätta vägen.75
Genom dessa tankefigurer kan granskningen av missionärens efterlämnade texter, brev, notiser m.m. frilägga den tankestil som leder fram till begripliggörandet av förhållningssättet gentemot kinesen, dennes liv, religion och kultur. Fleck pekar i sin bok på just detta: hur individen kan undersökas utifrån tankekollektivets synpunkt, men även som Claesson gör,
72 Claesson Anna-Maria, 2001, s. 64-65 73 Claesson Anna-Maria, 2001, s. 78-83 74 Claesson, Anna-Maria, 2001, s. 81-83 75 Claesson, Anna-Maria, 2001, s. 83
kollektivet ur individens.76 Det är min avsikt att använda Claesson som en sorts metodisk utgångspunkt i min uppsats och undersökning. Förhoppningsvis kan hennes tankefigurer underlätta och begripliggöra de beskrivningssätt som missionärerna har gentemot japanerna och deras religioner.
3.3 Summering av metod och teori
Som teori har jag valt att använda mig av kunskapssociologen Ludwik Fleck och hans forskning om tankekollektiv och tankestil. Genom att betrakta kunskap (missionärernas förhållningssätt och uppfattningar om japansk religion och dess utövare) som en kollektiv konstruktion underordnad specifika sociala regler hoppas jag kunna förstå och hitta grunden till missionärernas förhållningssätt. Även uppsatsens tidigare forskning kommer att användas som en teoretisk ram. Detta har jag valt att göra då både jag och de nämnda forskarna har använt/använder oss av diskursanalysens metoder och teorier som förklaringsmodeller. Som resultat av detta verkar mina teoretiska utgångspunkter utifrån diskursiva förhållningssätt. Jag kommer i min metod att använda mig av en form av diskursanalys för att genom
språkbruket nå missionärernas föreställningar om de japanska religionerna och deras utövare. Även i min läromedelsanalys har jag valt att söka efter begrepp, meningar, adjektiv och påståenden som görs om religionerna och deras utövare. I analysen av läromedlen har jag valt att utveckla en struktur för hur de båda religionerna shinto och buddhism beskrivs. Genom denna hoppas jag kunna hitta gemensamma nämnare i framställningssätten av de japanska religionerna och deras utövare. Det ska tilläggas att strukturen även kommer användas då missionärsskildringarna läggas fram och diskuteras. För att förstå sätten som missionärerna beskriver dessa på har jag valt att vända mig till etnologen Anna-Maria Claesson och hennes tankefigurer. Detta verktyg kommer från hennes egen forskning om svenska kinamissionärer och hur de utifrån strängt kristna föreställningar beskrev kineserna och deras religion.
4 Resultat och analys
För att förenkla min undersökning, såväl för mig själv som för läsaren, har jag valt att dela in och kategorisera resultat och analys i en struktur. Inledningsvis läggs alla missionärsskildringarna fram i kronologisk ordning. De tre första skildringarna inleder med missionärernas beskrivningar av buddhismen och går sedan vidare till att behandla hur de använder de japanska kvinnorna som ett verktyg för påvisandet av mission och konstruerandet av Den Andre. Slutligen behandlar jag missionärernas föreställningar om shintoismen.
Det ska tilläggas att missionärerna Moore och Maclay båda har ett förhållningssätt som inte återfinns hos Carey. De båda förstnämnda använder en slags domedagsretorik i försöken att påvisa Japans akuta behov av kristen och därmed ”västerländsk” uppfostran. Detta redogörs i slutet av de bådas avsnitt.
Den näst sista missionärsskildringen, skriven av Vihtori Savolainen, har jag till viss del valt att behandla utanför de tre första. Anledningen till detta är att han inte använder begreppen shinto och buddhism, utan istället samlingsnamnet ”hedendom”. Det ska dock påpekas att Savolainen har ett väldigt snarlikt förhållningssätt mot ”hedendomen” som de övriga har emot shinto och buddhism.77
Likt de andra använder även Savolainen sig av kvinnor i påvisandet av mission och japanerna som ”De Andra”. Avslutningsvis behandlas Savolainens skillnader mot de övriga då han uppvisat något som jag benämner som ”metamorfosen” och Claessons tankefigur om en universalistisk människosyn.
Det sista materialet är skrivet av japanen Toyohiko Kagawa och behandlas p.g.a. av sin skillnad gentemot de övriga missionärerna till sist. Under rubriken ”Japans behov” finns vissa likheter med de övriga skildringarna, men under rubriken ”Ett emiskt perspektiv” lyfts Kagawas väldigt skilda förhållningssätt fram.
Läromedlen har jag försökt att strukturera upp likt de första tre missionärsskildringarna genom att först behandla alla materialens framställningar av buddhismen under rubriken ”zenbuddhismen”. Nästa del behandlar således en sammanställning av läromedlens framställning av shinto under rubriken ”Shintoismen”. Sist i kapitlet följer en summering av resultaten och analysen av både missionärsskildringarna och läromedlen.
77 Begreppet ”hedning” är enligt Bonniers svenska ordbok ”(nedsättande) person av en (för den talande)
främmande religion”. Begreppet ”hednisk” förklaras likt ”som avser hedendomen, typisk för en hedning; icke kristen.”, 2002.
