4 Resultat och analys
4.1 Missionärsskildringarnas framställningssätt 1 Otis Carey
4.1.3 Robert S Maclay
Föreliggande material är enligt uppgift skrivet av Robert S. Maclay år och utgivet 1905. Tidigt i materialet väljer Maclay att beskriva de japanska religionerna som något mer vardagligt framträdande än vad kristendomen är i Amerika och England. Samtidigt menar han, är det underligt, att när man talar med folket om religiösa ämnen är de allmänt okunniga, vilket även gäller för prästerna. Han påstår att t.o.m. missionärerna vet mer om deras religioner än vad de själva gör. Vidare påpekar han, likt Carey och Moore, att de bildade klasserna hånar religionen medan obildade underkasta sig den likt en sed tagen från gånga tider. Det ska tilläggas att stycket kallas ”Stor okunnighet och otro.”106
Buddhismen: ”afgudadyrkan” och katolicism
Olikt de övriga missionärerna påpekar Maclay att buddhismen faktisk har två inriktningar: en allmän och en för invigda. Den allmänna anser han sysslar med ”groft mångguderi och stark afgudadyrkan.” De gudomligheter som den har är i hans mening främst naturgudar, förfäder och framstående män.107 Utifrån sin tankefigur används begrepp som ”mångguderi” och ”afgudadyrkan” då buddhismen ska beskrivas. Kristen tillbedjan är utifrån Maclays sätt att tänka det enda rätta och alla annan form av dyrkan blir därav felaktig. Därför framställs buddhismen också likt något ofullkomligt och snett och dess anhängare som förvirrade och lättlurade. Likt Claesson påpekar rättfärdigar tankefiguren kristen mission genom att framställa andra religioner som underordnade och ofullständiga. Folket hänger sig enligt denna åt farliga och dåliga religioner och den allsmäktiga kristendomen blir här ett förlösande botemedel för de förvirrade människorna
Den invigda riktningen likställer Maclay oväntat med katolicismen och vad han anser som ”dess mest urartade former.” Den (buddhismen) utgår i hans mening från samma materialistiska uppfattning om himlen och helvetet. Den använder även fromt bedrägeri, ser synden och frälsningen som alldeles skilda från personligheten och använder praktfulla ceremonier, radband, upprepande böner och ett dött språk.108 I min mening verkar Maclay vara väldigt bestämd i vad det är som är rätt kristendom och utmålar motgruppen som något
106 Maclay, Robert S., Missionen i Japan, 1905, s. 12. 107 Maclay, Robert S., 1905, s. 13-14.
väldigt skilt och snedvridet i motsats till hans egen tro. Det är uppenbart att han kommer från ett visst tankekollektiv med en uttalad syn på vad som är accepterat. För att visa sin skillnad mot och unikhet mot vad han anser är fel utmålas det beskrivna med förnedrande ord som han vet skapar negativa känslor.
Maclay går vidare, likt de ovan nämnda missionärerna, med att se buddhismen som något som hindrar kristendomen i dess spridande genom att förfölja de som konverterar.109 Dessutom menar han att den under bannlysningstiden tvingade holländarna (vilka var de enda som fick uträtta handel med Japan) att under förödmjukande former trampa på korset.110 Jag finner det väldigt intressant att Maclay inte bara utmålar buddhismen som en låg och felaktig religion, utan att han även väljer att förnedra den och dess anhängare. Bitvis i materialet framställer han religionen och därmed dess utövare, särskilt prästerskapet, som onda och elaka människor i stort behov av kristen moral. Det är enligt mig uppenbart att han använder samma förnedrande beskrivningar som ovan nämnda missionärer och visar därför på samma behov av att framställa buddhismen som något icke-kristet och icke-västerländskt.
Kvinnor i slaveri
För att ytterliggare påvisa behovet av kristen lära och mission till landet framhåller han åter igen hur hemsk kulturen är, men att kristendomen har visat sig vara ett botemedel. Under rubriken ”Framgång i arbetet mot osedligheten” tar Maclay upp hur t.o.m. polisen återlämnar förrymda flickor till de bordeller från vilka de rymt. Han menar att blott en man av kristlig kärlek kan utkämpa kampen mot detta och därmed befria kvinnorna ur ett hopplöst och grymt slaveri. Vidare hyllar han även frälsningsarméns kamp i ”ogudaktighetens nästen” (bordelldistrikten) och hur denna leder till att frigivna flickor ”renas” genom kristen lära.111 I samma anda går han sedan vidare med att påpeka hur kristendomen faktiskt tjänar som motor för att höja och rena hela samhället trots att Japan fortfarande är strängt militaristiskt. Det är enligt honom väldigt bekymrande att landet satsar på militarisering istället för det som kristna länder gör – på sjuka och fattiga. Dock påpekar han att kristendomen trots detta faktiskt kan möta Japans behov av moralisk uppfostran, men att denna uteslutande måste ske i kristna institutioner.112 Likt en läkare konstaterar Maclay att kulturen är sjuk till följd av sina ofullkomliga religioner. Det enda botemedlet är i hans mening kristendomen. Detta är enligt
109 Maclay, Robert S., 1905, s. 25. 110 Maclay, Robert S., 1905, s. 20. 111 Maclay, Robert S., 1905, s. 53. 112 Maclay, Robert S., 1905, s. 55.
mig ett bevis för hur den kristna likaren direkt medför, som Claesson även framhåller, en legitimering av mission och uppfostran.
Shintoismen: naturlig enkelhet
Under den tidigare nämnda rubriken ”Stor okunnighet och otro” väljer Maclay även att redogöra för shintoismen vilken han framställer som en förening mellan naturdyrkan och tillbedjan av förfäder. Han påpekar att religionen dessutom inte har någon fokus på trosbekännelse eller uppförande, utan endast på tillbedjan.113 Han fortsätter att omtala religionen som en enkel och ursprunglig tillbedjan bestämd helt och hållet av bruket utan något samband med lära eller bekännelse. Som resultat av detta har shinto, i hans mening, heller inte förmågan att vare sig uppfostra eller blottlägga synd. Den säger enligt Maclay heller inget om frälsning, ett kommande liv i salighet eller elände och har således heller inte makten att höja folket. Den har ingen idé om samhällsideal, missionsdrift eller lära som leder till personligt eller socialt framåtskridande. Shinto, avslutar Maclay, är därför alldeles otillräcklig för de nya livsvillkoren i vilka nationen nu inträtt.114
Maclay väljer att nästan uteslutande redogöra för shinto utifrån kristna idéer och begrepp. Genom att påpeka att den inte har kristna element likt ”trosbekännelse”, ”synd” och ”paradis” ser han den som en begränsad för att inte säga ofullkomlig religion. Självklart vet Maclay om att shinto inte har dessa element och lyfter därför fram dem som särskiljande och bevis för Japans akuta behov av det universella botemedlet kristendom. Utifrån tankefiguren om den kristna likaren beskrivs shinto med förnedrande ord så som en vanskapt, otillräcklig och primitiv religion som inte kan ”höja” folket och därför måste försvinna till fördel för kristen tillbedjan.
Undergång eller övergång?
Maclay går nu vidare med en jämförelse mellan shinto, buddhism och kristendom. Det kommer nog inte som en överraskning att denna synnerliggen subjektiva jämförelse i slutändan utpekar kristendomen som ett överlägset system.
Maclay inleder med att fråga om några av dessa tre religioner ensam eller i förening är nog för Japans moraliska och religiösa behov. Landet, likt han nämnt innan, inträder nu i en
113 Maclay, Robert S., 1905, s. 12. 114 Maclay, Robert S., 1905, s. 12-13.
internationell period.115 Med andra ord anser Maclay att Japan då det nu moderniserats till följd av Amerikas öppnande behöver en ”civiliserad” religion: kristendom.
Buddhismen, menar han, kan tydligen ingenting uträtta. Den filosofiska buddhismen är uteslutande driven av individualism och har därför inget samhällsideal eller motiv. Den verkar inte i hans mening för samhällets välmående eller för allmänt väl.116
Han ser Japan som en shintoistisk stat, men att det kan ifrågasättas huruvida kejsarförgudning i verkligheten är grundprincipen för Japans nya civilisation och formen för dess nya samhällsskick.117
Ur sin egen synpunkt anser han att det är självklart att det snarare är kristendomen än någon av de ”gamla religionerna” som bör ge Japan dess grundläggande intellektuella, politiska, moraliska och religiösa liv. Maclay påpekar att konstitution och representation, folkbildning samt en lag som tillförsäkrar varje människa utan avseende på samhällsställning full tros- och tankefrihet, handel och industri är ”begrepp och tillvägagående som äro helt främmande för de gamla religionerna”.
Dock har Japan enligt honom lyckats tillförskansat sig dessa attribut genom att anta västerlandets civilisation. Skulle man i hans mening göra en ”ärlig undersökning av västs historia” skulle man enkelt inse att väst fått dem som resultat av nitton århundradens kristliga undervisning och erfarenhet.118 Uppenbarligen verkar han koppla samman kristendom med
civilisation och modernitet i västkulturell mening. Shinto framställer Maclay som dess raka motsats. Att det nya och mer västerländska Japan styrs av denna gamla och ”otillräckliga” religion är i Maclays uppfattning farligt för landet. Buddhismen, vilken han verkligen ogillar, framställer han som en egoistisk religion som inte kan verka för kollektivets välmående. Ett modernt land ska grundas på kristendom, något han försöker påvisa genom att framhålla det faktum att ”Väst” nått sin höga position genom kristen tro. Både shinto och buddhism blir tack vare Maclays tankefigur om den kristna likaren ofullkomliga religioner. De är i hans mening anpassade för gamla och ”primitiva” samhällen, inte nya och västligt moderna. Som konsekvens av denna syn skulle jag vilja påstå att han faktiskt orienterar sig utifrån idéer om hur civilisationer avancerar från högre till lägre och att ”Väst” är dess högsta form. Västs höga och kristet grundade civilisation blir för Maclay måttstocken utifrån var andra civilisationer ska bedömas och värderas. Kristendomen, som enligt honom är grunden för civilisation, blir därför även ett avgöra element i byggandet av en modern nation. Japan börjar
115 Maclay, Robert S., 1905, s. 16. 116 Maclay, Robert S., 1905, s. 16. 117 Maclay, Robert S., 1905, s. 17. 118 Maclay, Robert S., 1905, s. 18.
bli ”Väst” och ska därför uppfostras av kristna och civiliserade västerlänningar som ”vet bättre”. Det är i min mening även tydligt att Maclay har en tanke om ”Vi och Dom”. ”Vi” är civiliserade, kristna samt moderna och framställs i ljuset av de japanska religionerna som bättre. Det är utifrån denna utgångspunkt, grundad i tron på ett överlägset samhälle och religion, som gör att Maclay anser att japanerna bör uppfostras. Allt det som Maclay beskriver är precis vad Hall talar om. Maclay använder sig av just de grova förenklingar som Hall menar att diskursen om ”West and the Rest” bygger på.119 Genom att framställa ”Väst” som något homogent, vars framgång helt är beroende av kristendom, framställs även ”Öst” som någonting underutvecklat och ”Västs” okristna motidé. Som resultat blir Japan en översimplifierad stereotyp av vad ”Väst” inte är: okristet, omodernt och primitivt. Utifrån detta förhållningssätt är det heller inte svårt att motivera varför det utvecklade ”Väst” ska uppfostra andra icke-västliga länder. Likt Hall påpekar skapar tankestilen om ”Väst” en uppfattning om det likt ett mål mot var andra icke-västliga samhällen ska sträva.120
Maclay säger även rakt ut att kyrkan faktiskt har till uppgift att uppfostra och att Japans nya civilisation kommer att gå under om landet inte blir kristet. De gamla religionerna kan i hans mening inte skänka några tillräckliga ideal och har heller inte den moraliska drivkraften att alstra ”gedigna karaktärer bland massorna”. Maclay menar att Japan antingen måste acceptera kristendomen eller övergiva sitt nuvarande samhällskick.121 Enligt mig använder Maclay en
form av domedagsretorik för att påvisa missionens behov. Utan den i hans mening unika kristendomen, som är grunden till ”Västs” framgång, kommer Japan att falla. Genom sin retorik, grundad i tankefiguren om den kristna likaren, kan kristen uppfostran, makt och mission legitimeras. Maclay framställer dessutom detta som något önskvärt och som en ”god gärning” liknandes ett humanistiskt räddningsuppdrag.
Maclay fortsätter sedan med att vädja till missionssamfunden och folket hemma om ytterliggare manskap och pengar för Japans räddning. Enligt honom är det viktigt att handla nu, annars kommer landet falla.122
Avslutningsvis menar Maclay att folkets religioner är det som står bakom det onda i japanernas liv. De lägre samhällslagren följer enligt honom blint de osedliga prästerna medan de bildade avfalla i rationalism och skepticism. Detta, menar han, är tydliga bevis för det ansvar som Kristi församling har.123
119 Hall, Stuart, 1992, s. 276-277. 120 Hall, Stuart, 1992, s. 277. 121 Maclay, Robert S., 1905, s. 18-19. 122 Maclay, Robert S., 1905, s. 51. 123 Maclay, Robert S., 1905, s.66.