Syftet med detta avsnitt är att ge en kortare bakgrund till det land som möter missionärerna under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Samtidigt är det enligt mig viktigt att påpeka det faktum att min redogörelse är allmänt historisk och kan därför inte anses representera enskilda missionärers bilder av det upplevda Japan. Jag utger mig heller inte för att redogöra för något ”sant” Japan, utan för en generell historisk bild av landet under den avsedda tiden.
Under Tokugawadynastin, vilken etablerades som system under mitten av 1600-talet, låg fortfarande makten över landet till stor del hos en feodal adel förankrad i gamla krigartraditioner. Lika hängivna som adeln var de gamla traditionerna, lika angelägna var de att behålla sin agrara maktbas. Genom att trycka ned bönder i livegenhet kunde den japanska adeln lägga grunden för en enorm politisk och ekonomisk makt. Emellertid kom deras ovilja att släppa taget om sin maktbas att leda till stora inre politiska spänningar.202
Under Tokugawadynastin hade Japan, vid sidan om ekonomisk och social tillväxt, enorma utvecklingar i handel. Parallellt med uppkomsten av en välbärgad merkantilistisk elit började stridslinjerna gentemot den gamla adeln att göra sig tydliga. Helt plötsligt låg inte makt och pengar uteslutande hos adeln utan hos en handelsinriktad medelklass. Som konsekvens av de nya sociala förändringarna hade under andra halvan av dynastin stora delar av shogunatet och olika lokala härskare blivit tungt skuldsatta gentemot den nyrika handelseliten. Detta fick långtgående konsekvenser för den japanska ekonomin och de gamla härskarna som nu inte längre kunde underbygga sin forna makt. Plötsligt låg inte längre pengar och makt hos adeln och dess samurajer, utan hos borgarna. Samtidigt ska man akta sig för att se adeln som fallen och maktlös. Trots uppkomsten av en rik handelselit hade många adelsmän än så länge stor makt i Japan.203
201 Mullins Mark R, 1998, s. 16-17
202 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, Japan: Tradition and Transformation, Australien 1979, s. 111-12 203 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s. 112
Inre omvandlig och yttre påverkan
Under mitten av 1800-talet hade Tokugawadynastin påbörjat sin resa nedåt. Enligt den förre amerikanske ambassadören i Japan, Edwin O Reischauer och Harvardprofessorn Albert M Craig stod Japan nu på gränsen mot ”dynastisk kollaps” och en borgarrevolution. Dessutom framhåller de i sin bok Japan: Tradition and Transformation att samurajens militära effektivitet hade rasat under 1800-talet och att deras tidigare lojala inställning till daimyon hade försvunnit. Kejsaren började nu även lyftas fram som en gudomlig nationalsymbol till vilken man skulle visa vördnad och istället för att hävda sig på gammal kollektiv heder och tillhörighet började individuell makt och kunskap att markeras. Förutom detta hade också många av japans intellektuella börjat intressera sig för västerländsk vetenskap och filosofi, de ville därför ha ett intellektuellt utbyte med väst. Dessutom hade japanska härskare abrupt blivit medvetna om västvärldens överlägsna militära makt till sjöss och land. Allt detta, men säkerligen även andra faktorer, hotade den dåvarande Tokugawadynastin och därmed också det rådande japanska samhället.204
Trots avsevärda inre problem hade Japan fram till 1850 utstått sådana yttre tryck från väst som fått andra länder på fall. Redan 1791 försökte två stycken amerikanska skepp att ta sig in i Japan, men utan framgång. År 1837 försökte en mindre amerikansk båt att närma sig öarna, men besköts och fick vända tillbaka. Under 1840-talet försökte USA upprepade gånger öppna Japan, men kom aldrig särskilt långt. Japanerna vek sig inte, utan höll hårt fast vid sin isolering och vägrade alla former av kapitulation, vilket de såg som en västerländsk vilja att förnedra den japanska hedern.205
Trots sin järnvilja började dock många japanska ledare under slutet av 1850-talet inse att de behövde västerländsk teknologi för att kunna slå tillbaka mot väst. Problemet var att de inte ville ha västerlandet hos sig. Samtidig hade västerlandet smugit sig in bakom de låsta dörrarna. Genom japanernas nyfikenhet på västerländsk filosofi och vetenskap hade Japan redan invaderats intellektuellt. Så tidigt som 1811 hade shogunatet inrättat ett institut för översättning; Institute for the Investigation of Barbarian Books, vilket senare blev School för Western science and languages. Fler av japans större städer hade upprättat sådana institut eller liknande och som nämnts tidigare började många intellektuella runt 1840 höja sina röster för ett samarbete med väst. Merparten av dessa oliktänkare fängslades och tvingades sedan till självmord.206
204 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s. 114-15 205 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s. 117. 206 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s. 118.
Det verkar, om man ska tro Reischauer och Craig, som om Japan var ett väldigt splittrat land i mitten på 1800-talet. Frågan om västvärldens existens i Japan verkar ha varit splittrad längs med det egna landets sociala skikt. Japanernas ställningstagande i frågan synes grundad i de egna ekonomiska, sociala och politiska intressen men samtidigt även i ett allomfattande anti-västerländskt förhållningssätt.207
Modernisering och kulturell plagiering
Till följd av inre splittring och den nya Meijdynastins moderniserande krafter insåg landets ledare behovet av att skapa ett välmående land. På detta skulle en stark militärmakt byggas, stor nog att skapa jämlikhet gentemot väst. På nästan femtio år lyckades Meijledarna vända landet från feodalism till demokrati och skapa en övergång från agrarekonomi till industriekonomi. Målen som satts upp nåddes fortare än vad någon, minst av allt japanerna, trodde var möjligt. På några årtionden hade de fått sin moderna ekonomi och därför även den nationella säkerhet och prestige de sökte. Reischauer och Craig menar samtidigt att denna, i Japans eget tycke, nationella Askungesaga har tydliga likheter med Bismarcks enande av Tyskland. Genom att uteslutande fokusera på nationell framgång och militär kraft, i motsats till individuell, lades en grogrund för framtida sociala problem i landet.208
Japans intresse låg i utbyggnaden av den egna industrin, vilken ansågs som avgörande i tillbakahållandet av den västerländska plågan. Självklart låg fokus på utvecklandet av en kraftig vapenindustri och genom att låna västerländsk vapenteknologi för gjutandet av kanoner och byggande av båtar kunde drömmer förverkligas. Vidare upprättades även fabriker för framställning av gevär, ammunition och krut.209
Strax insåg Japans ledare att även den inre kommunikationen var tvungen att byggas ut för att underlätta transporter och produktion. År 1877 var de stora städerna Yokohama, Tokyo, Kobe, Osaka och Kyoto kopplade till varandra via järnväg. Tre år senare var nästan alla större städer sammankopplade genom telegraflinjer.210
Västerniseringen av Japan var under 1800-talet väldigt påtaglig. Till en början var bruket av västerländska vapen ett måste, behovet följdes sedan av att klä sig i västerländska uniformer och att skaka hand som de gjorde. Likt Reischauer och Craig påstår, var det nödvändigt för Japan att även kopiera väst i både kulturellt och materiellt hänseende. Japanernas övertygelse om västs snobbiga attityd angående sin egna kulturella överlägsenhet hjälpte säkerligen dem i
207 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s. 121. 208 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s. 145. 209 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s. 147. 210 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s. 147-148.
förståelsen av sin egen situation. De insåg ganska snart att om de inte vill bli överkörda måste de adoptera västerlandets ytliga kultur och teknologi för att överhuvudtaget anses som i närheten av jämlika. Insikten resulterade exempelvis i införseln av västerländska hygienartiklar och medicin. Den gregorianska kalendern tillsammans med veckor på sju dagar, söndag som vilodag och tolv månader per år introducerades 1873. Samma år introducerades även postväsendet och ytterliggare ett på år senare togs metersystemet i bruk. Västerländska frisyrer, soldatuniformer och utbrett köttätande var tydliga tecken på västerlandets kulturella intrång. Även män av högre status valde att klä sig i västerländska finkläder och helskägg. År 1872 tillskrevs dessutom västerländsk klädsel för alla hovceremonier och offentliga framträdanden.211
Inre och yttre säkerhet
Runt år 1900 hade Japan lyckats med att etablera en tämligen stabil form av regering byggd på demokrati. Även detta i samspel med universell utbildning och nyetablerade universitet hjälpte landet mot ett demokratiskt styre låg ingetdera i ledarnas huvudsakliga mål. Parlament, demokrati, universitet och industrialisering var endast instrument, eller till och med biprodukter, i strävan mot nationell säkerhet och jämlikhet gentemot väst.
Krigen mot Ryssland (1904) och Kina (1894) var enligt Reischauer och Craig avgörande pusselbitar i västvärldens erkännande av Japan som en jämlike och formandet av landets ”nationella säkerhet”. Tiden var nu mogen för att ta de sista avgörande stegen och genom krigen bli en fullfjädrar västerländsk imperiemakt.212
Kristen återetablering
Även om den japanska regeringen kan anses välvillig i sitt accepterande av västerlandets många artiklar, kulturella seder och teknologiska innovationer var de fortfarande ovilliga att adoptera kristen tro och religion. Enligt Reischauer och Craig hade troligen ett snabbt accepterande av kristendomen gjort ett betydligt starkare intryck på västerlänningar än vad alla de artiklar, gester och vapen de kopierade gjorde.213 I min åsikt verkar det inte vara det som Japan var ute efter. Ledarna ville troligen inte imponera på väst utan istället härma deras militära och ekonomiska styrka för att på så sätt att kunna mäta sig med dem.
211 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s. 155-157. 212 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s. 184-185. 213 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s. 158.
Fördomarna mot den kristna religionen låg enligt Reischauer och Craig så pass djupt rotade i det japanska medvetandet att regeringen 1868 faktiskt återetablerade Tokugawa-lagen om förbud mot kristendom. Efter sju års protester från västerländska diplomater och insikten om kristendomen betydelse för dessa, gjorde regeringen ett taktiskt val och hävde förbudet. Dock innebar detta endast avlägsnandet av nyhetsstånden på vilket det för folket redan välkända förbudet var skrivet. 214
Runt 1880 hade den japanska regeringen intagit ett betydligt mer tolerant förhållningssätt gentemot kristendom och godtog den då som en av de tre huvudreligionerna i Japan jämte shinto och buddhism. Tack vare detta, men säkerligen även till följd av att förbudet hävts, vågade intellektuella att intresserade sig för kristendomen. Den västerländska religionen ansågs som grunden för västerländsk styrka och framgång och därför som något värt att studera. Utöver detta såg de i en tid då gamla lojaliteter och moral vacklade protestantismen likt ett nytt nationellt schema för etik och lojalitet.
Trots att förbudet mot kristendom hävts och flera intellektuella börjat intressera sig för dess etik och moral var det generella japanska intresset lågt. Runt 1600 var cirka 2 % av den japanska befolkning kristna, 1889 ansågs sig endast 1 % tillhöra kristendomen. Det ska även tilläggas att den ynka procenten var fördelad på cirka fyrtiotusen katoliker, tjugoniotusen protestanter och artontusen ortodoxa.215
214 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s. 158. 215 Reischauer Edwin O & Craig Albert M, 1979, s.159.