upplever asymmetrierna efter införandet. Det görs genom att kategorisera rådgivarnas reflektioner och tankar efter olika aspekter av lagkravet som kan tänkas beröra informations- och kunskapsasymmetri.
4.4.1 Ökat informationskrav
Övergripande tycker alla respondenter att en ökad transparens är bra för marknaden och den enskilde investeraren. Rådgivare D berättar mer om hur denne upplever informationskravet “Det är lättare för kunder att ta ställning och göra [ta] ett beslut när kunden ser vad placeringen faktiskt kostar i kronor och ören, snarare än i procent”. Rådgivare F håller med: “Om kunder inte behöver känna sig misstänksamma mot oss, då de tydligare förstår hur mycket och varför vi tar betalt så underlättar ju det enormt, både för mig och kunden. [...] den tillit man eftersträvar blir lättare att nå”. Rådgivare D menar därtill att det finns en risk att investeraren nu efter den tydligare kostnadsbilden som uttrycks i kronor, stirrar sig blind på kostnaderna, fast kostnaderna egentligen är densamma.
Rådgivarna är överens om att investeraren erhåller mer information idag, efter införandet av MiFID II. Rådgivare B menar dock att den information som ges investeraren måste vara lättillgänglig. Vidare förklarar denne att “det är viktigt att den information som kunden erhåller är av kvalitativ karaktär, snarare än att den är kvantitativ[…].”. Både Rådgivare C och G poängterar vikten av att investeraren förstår den information de tillhandahålls. “På något sätt måste man försöka fånga upp motstridigheter, vill du ta väldigt lite risk och ha hög avkastning kommer det inte gå. Dessutom kan kunden säga att han vill ha en viss risk, men sen antyda en annan. Ja, då hade kunden inte den risktolerans som denne först gav uttryck för.” berättar Rådgivare C. De anser att dessa motstridigheter i investerarnas resonemang måste fångas upp av rådgivaren och sedan diskuteras tillsammans med dem. Precis som Rådgivare F, ser Rådgivare G tidsramen med varje enskild investerare som ett problem då tiden för en utförlig diskussion kring dessa motstridigheter sällan finns. Rådgivare F uttrycker sig gällande den information som investeraren får idag “Bara för att man får mer information idag är det inte säkert att man kan ta bättre beslut avseende sina placeringar.” Rådgivaren syftar på att om en investerare öppnar ett konto i banken får man cirka tjugo sidor text, men den läser inte många. “Vi gör ju inte det för att det är kul, utan för att vi har krav på oss. Men jag tror det är viktigt att sålla information och på så vis underlätta för kunden, varför min roll är så viktig i detta sammanhang.” delger Rådgivare F. Rådgivare E delar denna uppfattning och menar att enbart den som orkar ta sig igenom all information och förstår den blir mer informerad. Rådgivarna menar således att det inte räcker att rådgivare ger ut all
information utan den behöver i många fall förklaras och tydliggöras. Produktutvecklare A menar vidare att ökad information kan leda till “overload” där olika specifikationer av avgifter, kostnader och tredjepartsersättningar kan vara svåra att förstå för den generella investeraren som inte bemöter det dagligen. Även Rådgivare C menar att investerarna idag kan få för mycket information. “Man kan inte fatta ett rationellt beslut på en massa information som man inte förstår ändå.”. Rådgivare C konstaterar att mer information inte behövs, utan istället är det förenklad och tydligare information som borde tillhandahållas till investeraren. Investerarskyddet har således blivit bättre på denna punkt efter införandet av MiFID II menar respondenterna, då de måste göra en redovisning av kostnader mer tydligt. Samtidigt är det också större krav på rådgivarna att redovisa hur dessa kostnader påverkar avkastningen. Rådgivare B menar att informationen som de erhåller idag enbart till viss del kan minska de asymmetrier som förekommer. “Man måste ju ge kunden en viss information innan köpet men då gäller det att man har förmåga att ta till sig information. Och det är ju det som blir utmaningen.”.
4.4.2 Provisionsförbudet
Interna och externa provisioner har länge lett till en intressekonflikt då investerare ifrågasätter om rådgivaren agerar och ger råd utifrån investerarens bästa eller rådgivarens dolda provision. Rådgivare F berättar “Jag ser mig främst som en rådgivare i första hand snarare än en säljare med en dold agenda. Jag tror att MiFID II har ändrat på det generellt med reglering av en tydligare kostnadsbild tillsammans med provisions- förbudet.”. När det gäller de nya reglerna jobbar samtliga av våra respondenter på icke- oberoende grund, där man ska motivera enligt MiFID II på vilket sätt rådgivningen är kvalitetshöjande för investeraren, Rådgivare E berättar mer “Vi erbjuder icke-oberoende rådgivning och för det tar vi ett fast arvode + 0,8 procent av vad man placerar, det spelar därför ingen roll vilken placering du väljer. Mervärdet enligt mig är väl att du får en individanpassad rådgivning där vi rekommenderar det bästa för kunden och det kostar lika mycket oavsett.” Samtliga rådgivare menar att den summa investeraren betalar för rådgivning idag är i stort sett är densamma som före införandet av MiFID II, men att företagen nu tar ett arvode på placerad volym. “Det kan dock bli en väckarklocka för de som betalar 100 000 om året för en fond, nu när de kan se det tydligare i kronor och ören. Många kunder frågar sig då om det är värt pengarna, även om nettot är detsamma”, menar Rådgivare G och tillägger att när MiFID II kom ville Finansinspektionen förbjuda
tredjepartsersättning helt, vilket den svenska finansmarknaden ogillade då det skulle resultera i att en del aktörer skulle försvinna från marknaden.
Vi var även lite nyfikna på vad det innebär med kvalitetshöjande tjänster vid icke- oberoende rådgivning vilket Produktutvecklare A försöker utreda “Det är inte helt lätt och inte helt tydligt utifrån regelverket vad som är kvalitetshöjande och man ger vissa exempel som inte är uttömmande. Det skall vara något som ger ett mervärde för kunden som exempelvis att en rådgivare har mer tillgång till viss information, mer omfattande information eller får informationen snabbare. Man kan också ha ett visst utbud av produkter, det kan helt enkelt vara väldigt mycket”. En följdfråga på det var om respondenterna ansåg att provisionsförbudet var tillräckligt omfattande eller om det var lätt att kringgå. Produktutvecklare A förklarar igen “Nej, i grunden är det ju samma regler som i MiFID men nu är de klädda i ord. Man synliggör provision och tvingar institut att se över om det här är okej, eller om det inte är okej att ta provision. Bolagen måste ta ställning till om man tillför något mervärde och måste nu kunna motivera att den ger ett mervärde till kunden”. Rådgivare G berättar vidare för hur de har tänkt gällande sin rådgivning på icke-oberoende grund “Här arbetar vi med icke-oberoende rådgivning, vilket är ett aktivt val som vi har gjort, för att vi dels ska kunna erbjuda våra egna produkter och dels på grund av att det mest optimala för kunden.”.
4.4.3 Produktstyrningskravet
“Jag tror att en stor skillnad är att det städats upp lite på finansmarknaden, tack vare eller på grund av MiFID II” menar Produktutvecklare A och syftar till att en del aktörer har svängt lite väl mycket med sina produkter och tjänster som man tillhandahåller investerarna. Rådgivaren menar att nu efter införandet har komplexa produkter minskat avsevärt just för att de har en mer komplex kostnadsstruktur som de nya lagarna inte tillåter. Alla respondenter håller med om att produktstyrningskravet har skärpts med MiFID II som inte fanns i samma utsträckning tidigare. “Vi har varit tvungna att dra ner på vårt fondutbud tack vare MiFID II:s införande. De fonder som vi ger råd kring idag har dessutom behövts kvalitetsgranska för att dels bättre kunna säkerhetsställa att rätt produkt når rätt kund och dels för att vi skall kunna erhålla tredjepartsersättning då vi ska tillhandahålla kvalitetshöjande tjänster” berättar Rådgivare F. Rådgivarna upplever att produktstyrningskravet således har påverkat deras arbetssätt och de produkter som det
ges råd om. Det förklarar Produktutvecklare A, som berättar att “Vi har idag ett mer standardiserat utbud, av flera olika anledningar och inte bara på grund av MiFID II då det har reglerats upp mycket efter finanskrisen. MiFID II riktar sig mycket mer till kunderna, därför känns det som att kundernas bästa kommer mer i fokus med ett reglerat utbud […], då finanskrisen visade prov på hur omedvetna kunderna är på finans- marknaden och i sitt risktagande.”. Det nya produktstyrningskravet upplever rådgivarna således har underlättat deras arbete gällande att ge en investerare en lämplig produkt som ligger i linje med investerarens egenskaper och uppfattning, men att det fortfarande inte är enkelt. Det på grund av att rådgivarna fortfarande har ett ansvar att uppfatta och identifiera investerarens karaktäristiska egenskaper. Rådgivare G har ordet: “Det är svårt att ge en kund ‘rätt’ produkter, speciellt nya kunder. När man känner kunden vet man lite mer hur kunden egentligen resonerar och prioriterar […].”.
Lämplighetsbedömning
Hur har egentligen MiFID II förändrat rådgivarnas bedömning av investerarnas lämplighetsbedömning och i sin tur riskprofil? Hur upplever rådgivarna förändringen och hur arbetar de idag? Rådgivare C menar att det finns en fara med det nya direktivet, då kraven på rådgivare ökar eftersom de måste säkerhetsställa en placerings lämplighet i större utsträckning än tidigare. Denne syftar på det ökade dokumentationskravet som efter införandet skall genomföras, där lämpligheten även ska godkännas av investeraren själv. Denna åsikt delar även Rådgivare F. “Det kan nog bli att vi paketerar produkterna för mycket för att skydda oss från att placeringen inte ligger i linje med kundens egen uppfattning gällande risk.” Rådgivare G menar att det är viktigare att investerarna ska känna sig trygga med placeringen, varför man ofta ger råd för att bevara värdet i portföljen. “Man utgår därför ofta ifrån kundens egen kompetens och kunnande varför känslan är att man måste vara helt säker i kundernas riskpreferenser mer nu.”, tillägger Rådgivare F och syftar till svårigheterna i att dagens rådgivare i större utsträckning måste göra en bedömning av investerarens lämplighet och egenskaper. Rådgivare E berättar vidare: “I ett lämpligt råd kan man säga ganska mycket enligt mig. Det som är avgörande är huruvida väl införstådd kunden är om vilket behov som finns och dennes riskpreferenser, för i slutändan, passar inte rådet kunden är det inte lämpligt. Det är därför viktigt med dokumentation och rapportering”. Detta menar också Rådgivare F är
viktigt: “Vi dokumenterar alla råd vi ger och dokumentationen fungerar även som en slags uppföljning när vi träffas nästa gång där vi snackar igenom vad som gjordes sist.”.