I vilka områden skall miljökvalitetsnormen gälla?

· Miljökvalitetsnormen för nitrat i grundvatten skall gälla för tillrinningsområden till grundvattenförekomster där det finns minst ett vattenuttag för dricksvattenändamål på mer än 10 m3 per dygn i genomsnitt eller där minst ett vattenuttag försörjer mer än 50 personer. Normen omfattar även grundvattenförekomster som är avsedda för sådan framtida användning samt grundvattenförekomster som försörjer reservvat- tenuttag.

Tillrinningsområdet för grundvattenuttag föreslås omfatta det område, ur vilket 90 % av det uttagna grundvattnet härrör. Innebörden av detta är framför allt att ytor som är av mindre betydelse för grundvattenbildningen samt försörjningen av uttaget, skall lämnas utanför. I sådana fall, där det är enklare att ange det område, ur vilket mer än 90 % av det uttagna grundvattnet härrör, så får detta likställas med tillrinningsområdet. I admi- nistrativa termer motsvarar tillrinningsområdet den hydrogeologiska del av ett område, för vilken åtgärder för att förhindra nitratläckage till grundvattnet kan bli aktuella. Med utgångspunkt i översiktliga bedömningar om storleken av det grundvattenflöde som utifrån de naturgivna hydrauliska förutsättningarna kan tillföras grundvattenmaga- sinet i varje punkt utefter begränsningslinjen mellan magasin och tillrinningsområde och en samtidig bedömning av hur stor inströmningsyta med nederbördsinfiltration som motsvarar det beräknade grundvattenflödet, kan man beräkna den del av tillrinningsom- rådet som skall avgränsas för normuppfyllelse. Grundvattenbildningen till ett grundvat- tenmagasin sker dels genom nederbördsinfiltration i inströmningsområden inom grund- vattenmagasinet, dels om magasinet är landskapsdränerande genom grundvattenin- strömning till magasinet från gränsande områden som exempelvis sedimentjordar, mo- rän och berg. Principerna för detta behöver vidareutvecklas.

Det är viktigt att genom kommande föreskrifter och vägledning från SGU anvisa vägar för hur man beräknar och avgränsar den del av tillrinningsområdet till en grundvattenfö- rekomst inom vilket normen skall gälla. Naturvårdsverket har med anledning av detta i samarbete med SGU formulerat ett konsultuppdrag med syfte att utveckla utgångs- punkter för ett sådant arbete49.

Motivering till rumslig avgränsning

Uttagsvolymen vad gäller dricksvatten från en grundvattenförekomst ligger till grund för i vilka geografiska områden nitratnormen skall gälla.

Förhöjda nitrathalter i grundvattnet bedöms inte vara ett generellt problem i Sverige, däremot i vissa av landets södra delar (se avsnitt 3.2). Med tanke på att miljökvalitets- normen är hälsorelaterad och har ett förebyggande syfte finns det skäl att överväga att

49 _{Utveckling av utgångspunkter för avgränsning av tillrinningsområden för grundvattenförekomster.}

inte begränsa den geografiskt. Som tidigare nämnts är det ju i den mer spridda enskilda vattenförsörjningen som förhöjda nitrathalter vanligen kan påvisas.

Med hänsyn till de betydande insatser som kommer att bli nödvändiga enbart för att identifiera, kartlägga och karakterisera de ovan föreslagna grundvattenförekomsterna, samt framför allt för att kontrollera nitratnormen, väljer vi att som ett första steg föreslå en miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten begränsad till strategiskt avgränsade grundvattenförekomster. De erfarenheter som erhålls vid genomförandet av en sådan miljökvalitetsnorm kan eventuellt i ett senare steg ligga till grund för en geografiskt och funktionellt utvidgad nitratnorm. På sikt skulle en nitratnorm även kunna tänkas omfatta skyddet av växt- och djurliv i berörda ekosystem. Detta ställer dock krav på betydligt lägre nitrathalter än 50 mg/l.

Miljökvalitetsnormens inriktning på grundvattenförekomster med aktuella dricksvatten- uttag över 10 m3 per dygn, stämmer väl överens såväl med miljömålspropositionens50 delmål 3 för grundvatten (se avsnitt 2.2) som med ramdirektivets krav på registrering, karakterisering och skydd av dessa grundvattenförekomster (se avsnitt 2.3). Med andra ord så krävs huvuddelen av de insatser som nitratnormen medför även utifrån av riksda- gen beslutade miljökvalitetsmål samt EG-direktiv.

Kartläggning och redovisning av berörda områden

Naturvårdsverket och SGU föreslår att SGU, senast den 1 januari 2004, sammanställer vilka grundvattenförekomster och tillrinningsområden som omfattas av miljökvalitets- normen utifrån de föreslagna avgränsningskriterierna, med precisering av områdenas lokalisering och avgränsning på karta eller med hjälp av GIS (Geografiska Informa- tionssystem). För detta är det nödvändigt att kommunerna bidrar med att på karta eller via koordinater ange var det finns vattenuttag för dricksvattenändamål på mer än 10 m3 per dygn i genomsnitt eller där minst ett vattenuttag försörjer mer än 50 personer, eller var framtida uttag är avsedda eller planerade. SGU kan då beskriva med vilka grund- vattenförekomster dessa uttag sammanfaller.

Kommunerna behöver i samma skede även redovisa till SGU, var i områdena kring vattenuttagen det finns markanvändning som kan tänkas generera nitratläckage. På det viset kan SGU med kommunernas stöd, genomföra en inledande översiktlig riskbedöm- ning genom att avgöra om nitratläckande markanvändning har hydrauliskt samband med grundvattenförekomstens grundvattenbildningsområden.

Nästa steg handlar om att noggrant avgränsa tillrinningsområden och att fördjupa ka- rakteriseringen och kontrollen i områden där misstanke föreligger om att nitratnormen överskrids eller kan komma att överskridas. Risk för överskridande torde alltid föreligga om halterna uppmäts, beräknas eller uppskattas till mellan 25 och 50 mg nitrat per liter och en uppåtgående trend av halterna inte kan uteslutas. Det ligger nära till hands att lägga ansvaret för denna avgränsning på avrinningsdistriktsmyndigheterna eftersom det

50 _{Prop. 2000/01:130 Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier. Antagen av riksdagen den 23}

direkt leder över till upprättandet av åtgärdsprogram. Samtidigt har kommunerna en kunskap och närhet som gör dessa väl lämpade för arbetet. Ansvarsfördelningen för den fördjupade kartläggningen bör invänta resultatet av utredningen Svensk Vattenadmini- stration under Joakim Ollén. Underlaget utgörs av provtagningar, beräkningar och be- dömning av tidigare analysresultat.

En redovisning av en karakterisering av de aktuella grundvattenförekomsterna är nöd- vändig för att Sverige skall kunna uppfylla krav i ramdirektivet för vatten (artiklarna 6 och 7) och för att SGU skall erhålla underlag för uppföljning och utvärdering av miljö- kvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet. Det är således viktigt att en samordning sker med den analys som skall ske enligt ramdirektivets artikel 5. Vi föreslår att SGU utifrån sin kompetens och ansvarsroll i övrigt, av regeringen ges rätt att utfärda föreskrifter för karakteriseringen av berörda områden.

I arbetet behöver man utgå ifrån de faktorer som påverkar nitrathalterna i grundvattnet (t.ex. gödslingsintensitet, jordart, djurtäthet, gröda/växtföljd, jordbearbetning, neder- börd; Se även bilaga 3)51_{. SGU har ett omfattande underlag inom områdena hydrogeolo-}

gi, jordartsgeologi, grundvattenkvalitet och geokemi som bör utnyttjas. Därutöver behö- ver sammanställning och utvärdering av kompletterande analysresultat från kommuner- nas provtagningar ske samt kompletterande mätningar genomföras.

Under kartläggningen tas uppgifter fram som innebär att källorna till nitratbelastningen i riskområdena kan identifieras. Således blir kartläggningen automatiskt även en del i det arbete som krävs för att upprätta åtgärdsprogram. Detta understryker vikten av en hög grad av kommunikation och ett nära samarbete mellan dem som kartlägger, kontrollerar och upprättar åtgärdsprogram, samt inte minst med lantbrukarna.

Kartläggningen bör genomföras enligt en mall som SGU tar fram. Denna mall bör utar- betas parallellt med att kraven i ramdirektivet för vatten undersöks. I slutändan måste kartläggningen för dessa vara densamma. Flera andra länder har kommit långt när det gäller kartläggningsarbetet, bland annat i Finland och Schweiz finns exempel på

”checklistor” för kartläggningen (se bilaga 4 för det protokoll som använts vid den fins- ka kartläggningen).

I den fördjupade kartläggningen och karakteriseringen för att bland annat bedöma vil- ken andel av ett tillrinningsområde till en berörd grundvattenförekomst som skall berö- ras av vidare aktiviteter (intensiv övervakning, åtgärder) behöver man alltså:

· Identifiera grundvattenmagasinets topografiska tillrinningsområde,

· Utifrån topografiska och hydrogeologiska förhållanden i varje punkt längs gränsen mot grundvattenmagasinet bedöma hur mycket grundvatten från tillrinningsområdet, som utifrån hydrauliska utgångspunkter kan tillföras magasinet,

· Bedöma grundvattenbildningens storlek i tillrinningsområdets närhet till gränsen till magasinet och anpassa ytan till den beräknade grundvatteninströmningen,

51 _{I fokus står områden med intensiv odling på sandiga jordar – det är här kommunerna i regel konstaterat}

· Redovisa markanvändningen inom den avgränsade ytan av tillrinningsområdet med avseende på kväveläckaget: ta fram en markanvändningskarta med ägande- och ar- rendeförhållanden vad gäller skogs- och jordbruket. Uppgifter från befintliga jord- bruksföretag i området; produktionstyp, odlingsintensitet (andelar av olika grödor, växtföljder, gödslingsbalans), odlingsteknik (typ, tidpunkt för markbearbetning, gödselrutiner), företagsstruktur, påverkan från dikning och kommande avverkning av skog.

· Ta fram en nitratriskkarta på fältnivå som anger åtgärdsområdena samt deras käns- lighetsgrad. Med hjälp av jordartskartor eller markkartering delas områdena in i oli- ka känslighetskategorier beträffande nitratläckage. Av särskild betydelse är insam- ling och värdering av uppgifter rörande jordart, genomsläpplighet, vattenhållnings- förmåga, humushalt, grundvattennivå och markdjup.

· Inom tillrinningsområdet avgränsa åtgärdsområdet, dvs. området som omfattas av markanvändning som kan generera nitrathalter över normvärdet, med marginaler för osäkerheter i bedömningsunderlaget.

Avrinningsdistriktsmyndigheten behöver även uppgifterna från karakteriseringen för att kunna upprätta åtgärdsprogram (se 6.3).

Uppskattning av berörda arealer

För att få en grov uppfattning om antalet grundvattenförekomster som berörs (dricks- vattenuttag över 10 m3 per dygn i genomsnitt) kan man utgå från antalet allmänna grundvattenverk, dvs. 1 745 st. En skattning av antalet enskilda vattentäkter (utgörs normalt sett av grundvattentäkter) kan göras utgående från antalet förordnande vatten- täkter och övriga enskilda anläggningar som distribuerar vatten till mer än 10 hushåll. Enligt Livsmedelsverkets rapport 7/97 fanns det år 1995 1 268 förordnande vattentäkter. Andra enskilda vattentäkter som distribuerar till mer än 10 hushåll var år 1987 totalt ca 1 600 (SLV 1991:1). En grov skattning är att det sammanlagda antalet berörda grund- vattentäkter är ca 3 000. Antalet berörda grundvattenförekomster är lägre, eftersom en och samma grundvattenförekomst i en del fall försörjer flera grundvattenuttag.

I Laholms kommun bedöms enligt uppgifter från kommunen 1 500 ha beröras av den föreslagna nitratnormen, huvudsakligen jordbruksmark (1,7 % av kommunens areal). För att få en uppfattning om antalet och storleken på de berörda områdena kan även Finland, där en noggrann kartläggning genomförts, tjäna som jämförelse. I Finland finns sammanlagt 7 141 ”grundvattenområden” (14 100 km2). Av dessa är 2 226 (31 %) vik- tiga för vattenförsörjningen och skulle till stor del i princip omfattas av den nitratnorm som föreslås i denna rapport. Arealen för dessa områden uppgår till 5 933 km2 (1,8 % av landets areal).

Det är viktigt att betona att de områden där åtgärder för att uppfylla den föreslagna nit- ratnormen skulle behöva sättas in, endast utgör en ytterst begränsad delmängd av nämn- da arealer.