Grundvattnet i Sverige har generellt sett låga nitrathalter om man jämför med situatio- nen i många andra länder. I ett antal kommuner i framförallt södra Sveriges jordbruks- bygder kan nitrathalterna dock uppgå till hälsomässigt oacceptabla nivåer. Metoderna att komma till rätta med höga nitrathalter varierar, men ett inte ovanligt sätt är att dra ledningar från en täkt med bättre vattenkvalitet och blanda ut det nitrathaltiga vattnet med det. En del kommuner använder sig av mer långsiktiga lösningar såsom uppdate- ring av skyddsföreskrifter för vattentäkter eller inköp av mark för ökade möjligheter till förändrad markanvändning. Halmstads kommun används här för att illustrera ett sätt att gå tillväga med höga nitrathalter.
Grundvattensituation
Den allmänna vattenförsörjningen i Halmstads kommun baseras helt och hållet på uttag av grundvatten och i de flesta vattentäkter erhålls ett grundvatten av god kvalitet. På grund av det intensiva jordbruket i kommunen innehåller dock många grundvattenföre- komster för höga halter av nitrat och bekämpningsmedel. Halterna har stigit under de senaste åren. Ett par vattenverk90 har under flera år varit avställda, men är numera åter i drift på grund av att jonbytaranläggningar som reducerar nitrathalterna har installerats (se nedan). Att installera anläggningar av detta slag kan inte ses som en långsiktigt håll- bar lösning, men kan vara ett bra alternativ under den övergångsperiod som råder innan genomförda åtgärder mot förhöjda nitrathalter får märkbar effekt.
Eldsbergaåsen är en av de större grundvattenförekomsterna i kommunen. Den anses vara av stort intresse för framtida vattenförsörjning genom att den lämpar sig för konst- gjord infiltration av ytvatten till grundvattenmagasinet. Den beskrivs närmare i kapitel V.
Att värna vattentillgångarna ses av Halmstads kommun som en mycket viktig samhälls- fråga, dels eftersom man anser dem utgöra en ändlig resurs, dels eftersom det är strate- giska resurser av stora ekonomiska värden. Kommunen har i Översiktsplan 2000 angivit tre olika plan på vilka skyddet av vattenresurserna bör hanteras:
· Övergripande planering med hänsyn till vattentäkternas tillrinningsområden sker på kommunal översiktsplanenivå.
· Skyddsplaner med skyddsföreskrifter och -zoner fastställs inom ramen för miljöbal- ken.
· Områden av vitalt intresse för skydd av olika vattentäkter, exempelvis infiltrations- känsliga områden inom eller i anslutning till inre skyddsområden bör successivt kö- pas in av Halmstads kommun i syfte att långsiktigt kunna styra markanvändning och risknivå.
Kommunen anger vidare i översiktsplanen att det är angeläget att inom all fysisk plane- ring och tillståndsgivning ta hela tillrinningsområdet för vattentäkternas grundvatten- magasin i beaktande. Detaljerade rekommendationer för samtliga grundvattenmagasin föreslås fastställas och tillrinningsområdena skall redovisas i översiktsplanen. För sär- skilt infiltrationskänsliga områden inom skyddsområden kring vattentäkterna, bör enligt kommunen garantier för styrning av markanvändningen skapas.
En kommande miljökvalitetsnorm skulle, utöver dessa ordinarie kommunala vidtagan- den, genom tillhörande åtgärdsprogram komma att innebära ytterligare restriktioner för pågående markanvändning. Sammantaget skulle dessa åtgärder kunna skapa förutsätt- ningar att komma ner i nitrathalter under normnivån, 50 mg/l, i de berörda områdena.
Kostnader som undviks genom införandet av en nit-
ratnorm
Nitratnormen leder till att vissa kostnader på sikt kan undvikas, exempelvis kostnader för att söka och etablera nya vattentäkter på längre avstånd om dricksvattenresurser slås ut, eller kostnader för att leda fram vatten för utspädning av det förorenade dricksvatt- net. Man slipper även – långsiktigt betraktat – att tillämpa dyrbar reningsteknik för att ta bort nitrat ur vattnet.
Anläggning av nya vattentäkter
Många kommuner väljer att stänga och försegla täkter som drabbats av för höga nitrat- halter. Genom att försegla täkterna går man dock miste om lämpliga provtagnings- punkter för fortsatta mätserier när det gäller nitrathalterna. Kommunerna tvingas däref- ter anlägga nya täkter. Kostnaderna för att anlägga nya vattentäkter är dock mycket höga. För att belysa storleksordningen på kostnaderna ges i tabellen nedan några exem- pel. Exemplen avser vattenverk med kapaciteter på 50 m3/dygn, 500 m3/dygn och 2 000 m3/dygn. Med en förbrukning på motsvarande 200 l/person/dygn motsvarar dessa kapa- citeter samhällen på ca 250, 2 500 respektive 10 000 personer. I kostnadsberäkningarna har vissa förutsättningar gällt: Att reduktionen av nitrat är från 10 mg/l NO3-N till under 5 mg/l NO3-N (motsvarar ca 44 mg/l NO3 respektive ca 22 mg/l NO3). Högre ingående nitratvärden kräver fler jonbytarfilter och därmed större byggnadsvolym. Vidare ingår i beräkningarna att avhärdningen sker med jonbytarfilter, ej membran.
I anläggningskostnaden ingår uppförande av en ny byggnad, som betongplatta på mark med en fönsterlös enplans överbyggnad. Maskin, rör, VVS, luftbehandling samt el-, styr- och reglerutrustning ingår. Reservoarvolymer är ej med i anläggningskostnaden, ej heller grundvattenbrunnar eller ledningar till och från vattenverket.
Tabell iv Anläggningskostnader för vattenverk med jonbytaranläggning
Kapacitet, m3/dygn Antal personer som kan betjänas Total anläggningskostnad, kr
50 250 600 000
500 2 500 1 950 000
2 000 10 000 4 650 000
Källa: VA-Ingenjörerna AB (kostnadsläge juni 2001)
Kostnaderna för att anlägga ett nytt vattenverk är som tabellen visar relativt sett dyrare ju mindre anläggningen är. Kostnaderna för förundersökningar, projektering, hantering av vattenjuridik osv. är i stort sett lika oavsett storleken på anläggningen. Kraven på provtagning ökar dock med tilltagande storlek.
Det är med andra ord mycket kostsamt att anlägga nya vattenverk (där en god råvatten- kvalitet dessutom inte kan garanteras i ett långsiktigt perspektiv) och i många kommu- ner satsar man därför istället på olika metoder för att rena det nitrathaltiga råvattnet i de befintliga täkterna. Ingen av dessa metoder angriper dock källan till de höga nitrathal- terna.
Olika metoder för nitratreduktion
Miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet och den kommande miljökvalitetsnor- men för nitrat i grundvatten eftersträvar ett grundvatten vars nitrathalt inte är
hälsofarlig. Detta uppnås på sikt genom en förändrad markanvändning, men med den fördröjningsverkan som nitratminskande åtgärder har kan det under en övergångsperiod vara lämpligt att rena vattnet genom någon av de metoder som finns tillgängliga idag: Blandning av nitratförorenat vatten med nitratfattigt. Detta kräver investeringar i nya ledningar och dragning av dessa till det aktuella vattenverket. Blandning på vattennätet kan skapa problem med korrosion.
Spädning av det nitratförorenade vattnet genom att infiltrera nitratfattigt ytvatten till grundvattenmagasinet.
Byte av joner i filter med jonbytesmassa som regenereras med vissa intervall. Olika principer finns att tillgå. Lämpligheten avgörs av vattnets halt av övrigt joninnehåll. Filtrering av nitratjoner över membran.
Valet av metod bestäms av bland annat vattenverkets storlek, tillgången till råvatten (att späda eller blanda med alternativt vilka förluster som kan accepteras vid beredningen) och råvattnets kemiska sammansättning.
I Halmstads kommun har jonbytaranläggningar installerats i två av vattenverken, Gullb- ranna och Dettan. Jonbytartekniken har funnits sedan 1970-talet och är en effektiv me- tod för att förbättra kvaliteten på vattnet innan det går ut i ledningarna till konsumenter- na. Metoden går förenklat ut på att salt tillförs det nitrathaltiga vattnet. Med hjälp av det kan nitrathalten sedan ställas in till önskad nivå. Anläggningen i Dettanverket är av äld- re modell och kräver kontroll av salttillgången varannan dag. I den modernare, dator- styrda anläggningen i Gullbrannaverket krävs tillsyn enbart 1-2 gånger per vecka. Jon- bytarmetoden lämpar sig inte för enskilda vattentäkter, utan främst för större kommu- nala täkter. Vattenverken i Gullbranna och Dettan är lokaliserade i områden som som- martid har en nära hundraprocentig befolkningsökning och anläggningarna är därför i drift främst då.
Valet av beredningsmetod inför anläggningen vid vattenverket i Gullbranna föregicks av en noggrann genomgång av de olika alternativ som fanns. Valet stod till slut mellan jonbyte och membranfiltrering där jonbyte visade sig vara gynnsammast med hänsyn till såväl vattenkemi som ekonomi. Dessutom fanns redan erfarenhet av jonbyte inom orga- nisationen genom vattenverket i Dettan. Gullbrannatäkten får här tjäna som exempel för redovisning av kostnader vid uppförande av jonbytaranläggning samt drift av ett vatten- verk. Investeringen vid totalombyggnaden av Gullbrannaverket uppgick enligt Halm- stads kommun till ca 4,3 miljoner kronor. Kommunen bedömer att totalkostnaden för ett nytt vattenverk i Gullbrannaverkets storlek inklusive jonbytaranläggning skulle ha upp- gått till ca 7 miljoner kronor. Skälet till att denna kostnad är högre än beräkningarna i tabell iv, beror på att man i Gullbrannaexemplet inkluderat uppskattade kostnader för geohydrologiska undersökningar, vattendomsförfarande och hantering av skyddsområ- de. Beträffande driften erhålls med en årlig drifttid på 5 840 h (16 h/dyg, 365 dagar/år) och produktion på ca 440 000 m3/år en kostnad på ca 450 000 kr/år. Kapitalkostnaderna (7 % ränta på lån av kapital till investeringar) uppgår årligen de första tio åren till ca 670 000 kr. Detta innebär sammantaget mycket stora investeringar som skulle kunna undvikas om källan till problemen, dvs. markanvändningen, åtgärdades.
Enligt miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet skall grundvattnet inom en gene- ration ha så låga halter av föroreningar [nitrat] orsakade av mänsklig verksamhet att dess kvalitet uppfyller kraven för god dricksvattenkvalitet enligt gällande svenska nor- mer för dricksvatten och kraven på God grundvattenstatus enligt EG:s ramdirektiv för vatten. Nitratreduktion genom jonbyte eller någon av de övriga ovan nämnda metoderna är sålunda effektivt när det gäller att få ett dricksvatten som konsumenterna kan ha för- troende för, men det kan inte anses vara en långsiktigt hållbar lösning. Mer långsiktiga lösningar är uppdateringar av skyddsföreskrifter för vattentäkter och kommunernas in- köp av mark för bättre kontroll över markanvändningen. En miljökvalitetsnorm för nit- rat i grundvatten innebär i detta sammanhang ett kraftigt styrmedel när det gäller att på lång sikt skapa förutsättningar för en bättre grundvattenkvalitet. Under den övergångs- period som föreligger tills effekterna av förändrad markanvändning etc. blir tydliga kan emellertid lösningar som jonbytaranläggningar eller liknande uppfylla ett gott syfte.
Kostnader för kommunen för inventeringar och ökad
tillsyn
I samband med införandet av en miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten kan krav på insatser komma att behöva ställas på en rad kommuner. Inledningsvis skall de grund- vattenförekomster i kommunen inventeras som har minst en vattentäkt som ger mer än 10 m3 per dygn. Dessa inventeringar skall även göras i enlighet med ramdirektivet för vatten91. Naturvårdsverket och SGU föreslår att avrinningsdistriktsmyndigheten, alter- nativt kommunen, skall avgränsa utsatta tillrinningsområden till berörda vattenuttag mera noggrant och karakterisera grundvattenförekomsterna mer ingående. Endast en mindre del av grundvattenförekomsterna föreslås bli föremål för dessa fördjupade undersökningar (25 000 – 100 000 kr per grundvattenförekomst). Arbetet har nära koppling till miljökvalitetsmålen och till genomförandet av ramdirektivet för vatten, således bör finansieringen kopplas till de finansieringsvägar som kommer att gälla där. I ett senare skede skall normuppfyllelsen övervakas. I detta ingår kontroll av nitrathal- terna i grundvattnet samt uppföljning och utvärdering av vidtagna åtgärder. Detta är en omfattande kostnadspost och möjligheterna att avgiftsfinansiera denna enligt principen om att förorenaren betalar (Polluter Pays Principle) är begränsade. Kostnaderna beror på tillrinningsområdets storlek och bedöms i snitt ligga på i storleksordningen 30 000 kr per år och grundvattenförekomst.
Det kan som tidigare nämnts i många fall räcka med att fullt ut tillämpa bästa möjliga teknik för att nitratnormen skall kunna uppfyllas. Intervjuer med kommunföreträdare i landet har dock tydligt pekat på att det krävs ett kraftfullare agerande för att detta skall kunna uppnås – både från jordbrukets sida och från myndigheters och kommuners sida. Idag är tillsynen av verksamheter som direkt eller indirekt påverkar nitrathalterna i vik- tiga grundvattenförekomster, exempelvis inom skyddsområden, otillfredsställande. Den av Naturvårdsverket och SGU föreslagna nitratnormen kommer därför att kräva något mer omfattande tillsynsinsatser från både kommunal och statlig (länsstyrelser) sida. Ett 20-tal till 30-tal kommuner bedöms beröras, framför allt i Skåne och Halland. Den kartläggning av större vattenuttag, deras tillhörande vattenförekomster och tillrinnings- områden som beskrivs i kap. 5 behöver dock genomföras innan mer konkreta resursin- satser kan uppskattas.
Behovet av utbildning och information kommer sannolikt att öka för såväl Halmstads kommuns tjänstemän som lantbrukare, för att svara upp mot de krav som kommer att ställas när det gäller inventering, upprättande av åtgärdsprogram och övervakning. In-
91 Enligt direktiv 2000/60/EG, Bil. II, 2.1 skall medlemsstaterna genomföra en första karakterisering av
alla grundvattenförekomster för att bedöma deras användning och i vad mån det finns risk för att de inte uppfyller målen för varje grundvattenförekomst enligt artikel 4. Karakteriseringen skall identifiera grund- vattenförekomsternas lokalisering och gränser, olika källor för påverkan, karaktären hos överliggande skikt i tillrinningsområdet samt samband med ytvattenekosystem eller terrestra ekosystem. Enligt 2.2 skall därefter ytterligare karakterisering ske vad gäller förekomster som identifierats vara utsatta för risker för att göra en mer noggrann bedömning av vad dessa risker innebär och att fastställa sådana åtgärder som krävs enligt artikel 11 i ramdirektivet.
formationsinsatserna bör ske parallellt med införandet av normen, dels allmänt, dels kopplat till gårdsvis rådgivning via länsstyrelsen, hushållningssällskapet och LRF. Sammantaget kommer dessa insatser att leda till ökade administrativa kostnader samt en ökad arbetsbelastning för kommunen. Flertalet insatsökningar kommer dock att föranle- das helt oberoende av den föreslagna nitratnormen, med tanke på ramdirektivet för vat- ten samt om kommunen skall kunna leva upp till intentionerna i miljökvalitetsmålet