Miljökvalitetsnorm
för nitrat
Beställningsadress: Naturvårdsverket Kundtjänst 106 48 Stockholm Tfn: 08-698 12 00 Fax: 08-698 15 15 E-post: kundtjanst@ environ.se Internet-hemsida: www.naturvardsverket.se Miljöbokhandeln: www.miljobokhandeln.com
isbn 91-620-5180-6 issn 0282-7298 © Naturvårdsverket
Tryck: Naturvårdsverkets repro 2002-02 Upplaga: 300 ex
Miljökvalitetsnorm
för nitrat
Förord
Sedan början av 1998 finns på Naturvårdsverket (NV) verksprojektet
Miljökvalitetsnormer. Dess uppgift är att ta fram förslag till miljökvalitetsnormer enligt
miljöbalken, med utgångspunkt från krav i EG-direktiv samt utifrån särskilda nationella problemställningar. Arbetet har tidigare mynnat ut i förslag till en rad luftkvalitets-normer.
Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 2000 gett Naturvårdsverket i uppdrag att arbeta fram ett förslag till miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten.
Författningsförslag samt konsekvensbeskrivningar i miljömässigt samt samhälls-ekonomiskt och internationellt hänseende skall redovisas.
Generaldirektörerna för Naturvårdsverket och Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har fattat beslut om att förslagen i denna rapport skall läggas fram av de båda verken gemensamt.
Peter Askman (NV), projektledare för Naturvårdsverkets verksprojekt
Miljökvalitetsnormer, har tillsammans med Ulf von Brömssen (NV), Mats Aastrup
(SGU), Helena Sabelström (NV) och Lars Klintwall (NV) utarbetat förslaget till en miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten. Uppdrag för projektets räkning har utförts av Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). I flera omgångar har synpunkter inhämtats från Jordbruksverket, länsstyrelser, kommuner, LRF, SLU, jordbrukare, det vattenstrategiska forskningsprogrammet VASTRA och Livsmedelsverket. En extern remissbehandling av rapporten har ägt rum under hösten 2001 (se bilaga 6).
Verken föreslår att regeringen fastställer miljökvalitetsnormen för nitrat så snart som möjligt. Detta är viktigt med tanke på den tid det kommer att ta, från ikraftträdandet, via kartläggning av förhållanden och upprättandet av åtgärdsprogram, tills dess att åtgär-derna slutligen slår igenom på nitrathalterna i berörda grundvattenförekomster.
Stockholm och Uppsala i januari 2002
Innehållsförteckning
D
EL1 - H
UVUDRAPPORT Förord...4 Innehållsförteckning...5 Ordlista...8 Sammanfattning...10 1. Inledning...19 1.1 Bakgrund...191.2 Inriktning, syfte och avgränsning...24
2. Utgångspunkter för förslaget till miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten...25
2.1 Hälsoskydd...25
2.2 Nationella miljömål...26
2.3 EG-rättsliga krav...27
2.4 Sammanfattande bedömning...31
3. Problembeskrivning: Nitrat i grundvatten...33
3.1 Nitratkällor...33
3.2 Dimensionering av problemet nitrat i dricksvatten...37
4. Miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten...41
4.1 Normvärdet...42
4.2 Definition av normuppfyllelse...43
4.3 I vilka områden skall miljökvalitetsnormen gälla?...46
4.4 När skall miljökvalitetsnormen vara uppfylld?...50
5. Kontroll av miljökvalitetsnormen...51 5.1 Genomförande av kontrollen...51 5.2 Ansvar...55 5.3 Finansiering...56 5.4 Rapportering...57 6. Genomförande av miljökvalitetsnormen...59
6.2 Säkerställande av nitratnormen genom tillsynsverksamhet...64
6.3 Upprättande av åtgärdsprogram...64
D
EL2 - K
ONSEKVENSANALYS I. Strategi för konsekvensanalysen...76II. Nollalternativ...78
III. Konsekvenser för miljö och hälsa...80
Hälsomässiga konsekvenser...80
Miljömässiga konsekvenser...80
IV. Internationella konsekvenser...82
V. Eldsbergaåsen...83
VI. Genevadsåstudien...85
VII. Åtgärds- och konsekvensanalys i en del av ett avrinningsområde...88
Åtgärdsanalys...88
Samhällsekonomisk analys...90
VIII. Effekter vid Eldsbergaåsen...96
IX. Konsekvenser för jordbrukaren...97
X. Konsekvenser för en kommun – exempel Halmstads kommun...100
Grundvattensituation...100
Kostnader som undviks genom införandet av en nitratnorm...101
Kostnader för kommunen för inventeringar och ökad tillsyn...104
XI. Statsfinansiella konsekvenser...106
B
ILAGOR1. Förslag till förordning
2. Förklaring till karta över nitrathalter i södra Sverige 3. Matris över nitratförluster från åkermark
4. Protokoll för klassificering av vattentäkter (Finland)
5. Åtgärder som skall ingå i åtgärdsprogram enligt artikel 5.4 a i nitratdirektivet (Direktiv 91/676/EEG)
Ordlista
Akvifer Ordet kommer från latin och betyder ”vattenledare”. Det
de-finieras som ”en geologisk bildning, som är så genomtränglig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbar mängd”.
Avrinningsdistrikts-myndighe-ter
Ansvariga myndigheter för förvaltning av kommande avrin-ningsdistrikt enligt bestämmelserna i EG:s ramdirektiv för vatten (dir 00/60/EG).
Avrinningsområde Det område inom vilket all nederbörd rör sig mot ett särskilt
vattensystem, t.ex. en viss å med biflöden.
Bästa möjliga teknik Bästa möjliga teknik enligt 2 kap. 3 § miljöbalken. I prakti-ken innebär detta här att man genom att tillämpa precisions-odlingens principer ser till att tillförseln av kväve till grödan står i balans med det som skördas.
Grundvattenbildningsområde Område där grundvattenbildning sker. Utgörs ofta av genomsläppliga jordar eller sprickiga berg som har kontakt med grundvattenförande lager eller à grundvattenmagasin.
Grundvattenförekomst Volymen grundvatten i ett à grundvattenmagasin
Grundvattenmagasin En geologisk bildning som är så avgränsad att den kan
be-traktas som en hydraulisk enhet.
Inströmningsområde Område där infiltration av nederbörd och/eller ytvatten sker
till jordlager eller berglager. Ett à grundvattenbildningsom-råde är alltid ett inströmningsomgrundvattenbildningsom-råde.
Kontroll Med begreppet kontroll avses här kartläggning och
utvärde-ring av var normvärdet överskrids eller riskerar att överskri-das samt operativ övervakning av grundvattnets nitrathalter i syfte att följa upp utvecklingen mot normuppfyllelse, dvs. följa upp åtgärdsprogrammen.
Nitrat Nitrat (NO3-) är den vanligaste formen av kväve i
grundvat-ten.
Nitratkväve Nitrathalter kan även anges i form av nitratkväve (NO3-N).
Till exempel motsvaras 50 mg NO3 av 11,4 mg NO3-N.
SGU Sveriges Geologiska Undersökning
Tillrinningsområde Område från vilket grundvatten tillförs en à grundvattenfö-rekomst.
Tillsyn Med begreppet tillsyn avses här, i enlighet med miljöbalken,
tillsynsmyndigheternas skyldighet att utöva tillsyn över verk-samhetsutövare och andra som bedriver verksamhet, för att kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, villkor, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av miljöbalken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse
Totalkväve Kväve kan uppträda i olika former, bl.a. nitratkväve,
nitrit-kväve och ammoniumnitrit-kväve. Totalnitrit-kväve utgör summan av de olika kväveformerna.
Uppföljning Att värderingsfritt samla in och registrera data (definitionen
hämtad ur Naturvårdsverkets Handbok 2001:4 Operativ
till-syn, sid. 25).
Utströmningsområde Ett markområde där vattenflödet är uppåtgående. Ingen
infil-tration/nybildning av grundvatten sker.
Utvärdering Att granska och värdera data med syfte att nå en djupare
för-ståelse och vägledning för fortsatt handlande (definitionen hämtad ur Naturvårdsverkets Handbok 2001:4 Operativ
till-syn, sid. 25).
Årsmedelgrundvattenyta Den nivå som grundvattenytan uppvisar som medeltal under
ett år.
Åtgärdsområden Områden inom en grundvattenförekomsts tillrinningsområde
som bidrar till nitratförorening av grundvattnet i en omfatt-ning att miljökvalitetsnormen för nitrat överskrids eller riske-rar att överskridas.
Sammanfattning
Varför har en miljökvalitetsnorm för nitrat i
grund-vatten utvecklats?
Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Hälften av dricksvattenförsörjningen i Sverige är baserad på grundvattenuttag. På grund av dominansen av de lågproducerande grund-vattenmiljöerna urberg och morän, är större grundvattentillgångar för försörjning av tätorter mycket begränsade i Sverige. Detta gör att betydelsen av ett grundvatten av god kvalitet i övriga grundvattenmiljöer ökar. Delar av framförallt Sveriges södra jord-bruksbygder har emellertid ett grundvatten med hälsofarliga nitrathalter. Situationen uppstår främst där grödor som kan ge upphov till högt kväveläckage, exempelvis vissa rotfrukter och potatis, och genomsläppliga jordarter utgör en kombination. Det höga växtnäringsläckaget har lett till att vissa strategiskt viktiga grundvattenförekomster idag har kraftigt förhöjda nitrathalter eller riskerar att få det om inte särskilda åtgärder vidtas. Genom jordbruksnäringens egna insatser pågår idag en rad åtgärder för att minska kvä-veläckaget till grundvatten, sjöar, vattendrag och hav. De åtgärder som miljökvalitets-målen Ingen övergödning och Grundvatten av god kvalitet föranleder kommer att med-föra ytterligare förbättringar. Åtgärderna är viktiga för att minska kväveläckaget, dock behövs ett ”finmaskigare” system och ett juridiskt bindande styrmedel för att säkerställa godtagbara nitrathalter i det grundvatten som behövs för vattenförsörjningen – idag och i framtiden. Miljöbalkens femte kapitel med miljökvalitetsnormer inklusive uppfölj-ningssystem och åtgärdsprogram erbjuder ett sådant system.
Mot denna bakgrund fick Naturvårdsverket i och med 2000 års regleringsbrev ett re-geringsuppdrag att föreslå en miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten. Syftet med nitratnormen är att reducera nitrathalten i grundvatten som används för dricksvattenför-sörjning till nivåer som inte utgör risk för människors hälsa.En miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten är ett led i genomförandet av direktivet 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (ramdirektivet för vatten) och direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (nitratdirektivet). Nitratnormen bidrar även till att miljökvalitetsmålet
Grundvatten av god kvalitet kan uppfyllas.
Förslag till miljökvalitetsnorm
De grundläggande parametrarna i förslaget till miljökvalitetsnorm har tagits fram med utgångspunkt i relevanta EG-direktiv, miljökvalitetsmålet för grundvatten, WHO:s och Livsmedelsverkets riktlinjer samt sakområdeskompetens från Naturvårdsverket, SGU
och andra aktörer som deltagit under framtagandeprocessen. Miljökvalitetsnormen kan sammanfattas med följande matris:
Normvärde 50 mg nitrat/l (NO3)
När anses normen vara uppfylld?
När det ytliga grundvattnet (0-4 m under årsmedelgrundvatten-ytan) innehåller högst 50 mg nitrat/l som glidande sexårsmedel-värde.
Vilka områden omfattas av normen?
I tillrinningsområden till grundvattenförekomster där det finns minst ett vattenuttag för dricksvattenändamål på mer än 10 m3
per dygn i genomsnitt eller där minst ett vattenuttag försörjer mer än 50 personer. Normen omfattar även grundvattenföre-komster som är avsedda för sådan framtida användning samt grundvattenförekomster som försörjer reservvattenuttag. Tillrinningsområdet för grundvattenförekomster föreslås om-fatta det område, ur vilket 90 % av det uttagna grundvattnet härrör. Innebörden av detta är framför allt att ytor som är av mindre betydelse för grundvattenbildningen samt försörjningen av uttaget, skall lämnas utanför. I sådana fall där det är enklare att ange det område, ur vilket mer än 90 % av det uttagna grundvattnet härrör, så får detta likställas med tillrinningsområ-det. I administrativa termer motsvarar tillrinningsområdet den hydrogeologiska del av ett område, för vilken åtgärder för att förhindra nitratläckage till grundvattnet kan bli aktuella.
När skall normen vara uppfylld?
Från och med den 1 januari 2010.
Hur skall normuppfyllel-sen kontrolleras?
Genom mätningar och kompletterande beräkningar eller annan objektiv uppskattning av nitratläckage i berörda tillrinningsom-råden, där periodvis eller ständigt inströmningsförhållanden råder.
Förslaget till miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten är, i enlighet med ovanstående inriktning på strategiskt viktiga grundvattenförekomster, begränsat i den bemärkelsen att det inte ger ett generellt skydd av alla grundvattenförekomster. Det är heller inte ut-format utifrån målet att det utläckande grundvattnet skall vara av sådan kvalitet att det direkt bidrar till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar, vattendrag och hav. Dock torde förslaget kunna medföra positiva effekter av detta slag och ett fortsatt arbete kan komma att innebära en vidareutveckling av normen eller andra styrmedel i denna rikt-ning. Erfarenheterna av en första miljökvalitetsnorm för nitrat kommer att ha stor bety-delse för en sådan process.
Beträffande normuppfyllelse är det vid framtagandet av en miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten ett faktum av grundläggande betydelse att vi på kort sikt (10-20 år) inte aktivt kan påverka halterna i alla delar av grundvattenmagasinen. Vi kan dock skapa de
rätta förutsättningarna genom att nytillskottet till grundvattenmagasinen understiger
normvärdet och på så vis långsiktigt (storleksordningen 10-100 år) få alla delar i grund-vattenmagasinen att underskrida normhalten.
Tidplanen för införandet och genomförandet av en miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten kan upplevas som kort. Vi har dock i allt väsentligt försökt att anpassa den till andra rådande tidplaner av betydelse; genomförandet av EG:s ramdirektiv för vatten och delmålen för miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet. Tidpunkten i ramdi-rektivet likväl som i miljökvalitetsmålet återspeglar en hög ambitionsnivå, dvs. korta genomförandetider. Mot den bakgrunden är det angeläget att så snart som möjligt kom-ma igång med framtagandet av åtgärdsprogram och övriga aktiviteter. Detta är även skälet till att förordningsförslaget i bilaga 1 även tar upp frågan om vem som skall upp-rätta åtgärdsprogram. 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2010 2015 Beslut om miljökvali-tetsnorm för nitrat i grundvatten Förordningens ikraftträdande Kartläggning av grund-vattenförekomster Åtgärdsprogram upprättas Normuppfyllelse
Fig 1 Förslag på tidplan för miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten
Kontroll och genomförande av miljökvalitetsnormen
Följande steg utgör viktiga moment när det gäller kontrollen och genomförandet av normen. I parentes anges ansvarig myndighet. Med utgångspunkt från de nuvarande administrativa arrangemangen vore det givet att länsstyrelserna skulle vara lämplig instans för upprättande av länsvisa åtgärdsprogram. Vi har dock valt att utgå från att det senast den 22 december 2003 kommer att finnas en ny, avrinningsområdesbaserad myndighetsorganisation enligt EG:s ramdirektiv för vatten.
· Identifiering och översiktlig kartläggning av grundvattenförekomster som omfattas av nitratnormen (SGU, efter det att kommunerna redovisat vilka grundvattenuttag som berörs).
· Inledande karakterisering: En första grov avgränsning av grundvattenförekomster och tillrinningsområden samt utpekande av markanvändning med påverkan eller risk för påverkan på nitrathalter. Inledande översiktlig riskbedömning genom att avgöra om markanvändning har hydrauliskt samband med grundvattenförekomstens grund-vattenbildningsområden (SGU med kommunernas stöd).
· Information till och kommunikation och samråd med lantbrukare inom tillrinnings-området till aktuella grundvattenförekomster (avrinningsdistriktsmyndigheterna och kommunerna).
· Noggrann avgränsning av tillrinningsområdet och fördjupad karakterisering och kontroll i områden där misstanke föreligger om att nitratnormen överskrids eller kan komma att överskridas (avrinningsdistriktsmyndigheterna eller kommunerna; An-svarsfördelningen för detta bör invänta resultatet av utredningen Svensk Vattenad-ministration under Joakim Ollén). Underlaget utgörs av provtagningar, beräkningar och bedömning av tidigare analysresultat. Detta leder fram till:
· Identifiering av åtgärdsområden, dvs. områden från vilka tillrinning sker och som bidrar till nitratförorening av grundvattnet i en omfattning att miljökvalitetsnormen för nitrat överskrids eller riskerar att överskridas (avrinningsdistriktsmyndigheter-na).
· Åtgärdsprogram utarbetas för de åtgärdsområden där nitratnormen överskrids (av-rinningsdistriktsmyndigheterna i samverkan med berörda lantbrukare, tillsynsmyn-digheter och rådgivare).
· Nödvändiga beslut på basis av åtgärdsprogrammen fattas (tillsynsmyndigheter och tillståndsgivande myndigheter).
· Övervakning av åtgärdsområden i syfte att följa upp utvecklingen mot normuppfyl-lelse (avrinningsdistriktsmyndigheterna eller kommunerna, i förordningsförslaget benämnt tillsynsansvarig myndighet).
· Rapportering (tillsynsansvarig myndighet, se punkt ovan om övervakning).
· Uppföljning och utvärdering av åtgärdsprogram (avrinningsdistriktsmyndigheterna). · Omprövning av åtgärdsprogram (avrinningsdistriktsmyndigheterna).
Fig 2 Kontroll- och genomförandeprocessen
Kartläggning av åtgärdsområden Omprövning av åtgärdsprogram Uppföljning och utvärdering av åtgärdsprogram Rapportering Övervakning Åtgärdsprogram Kommunikation med berörda verksamhetsutövare
Operationalisering av åtgärder
Kartläggning och kontroll av miljökvalitetsnormen
Förordningsförslaget innebär att SGU med kommunernas stöd, som ett första steg skall klargöra vilka grundvattenförekomster som berörs av nitratnormen – ett arbetsmoment som kräver relativt begränsade insatser. Betydligt mer arbetskrävande är nästa steg, att avgränsa tillrinningsområden till berörda uttag och potentiella uttag. Enligt förslaget är detta arbete uppdelat i två steg. Det första är en grov avgränsning på karta, utifrån till-gängliga uppgifter. Det andra, som innebär en mer noggrann hydrogeologisk avgräns-ning och involverar iakttagelser i fält, begränsas till områden som bedöms vara kritiska med avseende på nitrathalter. På så vis blir resursinsatsen rimlig och arbetet kan hinna genomföras inom ramen för tiden som ramdirektivet för vatten anger. Ansvaret skulle kunna läggas på avrinningsdistriktsmyndigheterna, alternativt kommunerna. Vi anser dock att ansvarsfördelningen för detta andra steg bör invänta resultatet av utredningen Svensk Vattenadministrations arbete om vattenfrågor och avrinningsdistrikt under Joa-kim Ollén.
Det är nödvändigt att en vägledning för hur man beräknar och avgränsar tillrinningsom-råden till grundvattenförekomster utvecklas. Detta kartläggnings- och karakteriserings-arbete är även aktuellt för rapporteringen till EU och för miljökvalitetsmålet
Grundvat-ten av god kvalitet. Naturvårdsverket har med anledning av detta i samarbete med SGU
formulerat ett konsultuppdrag med syfte att utveckla utgångspunkter för ett sådant ar-bete1.
Under kartläggningen tas uppgifter fram som innebär att källorna till nitratbelastningen i riskområdena kan identifieras. Således blir kartläggningen automatiskt även en del i det arbete som krävs för att upprätta åtgärdsprogram. Detta understryker vikten av en hög grad av kommunikation och ett nära samarbete mellan de aktörer som blir ansvariga för de olika uppgifterna.
Detaljerad vägledning och framför allt föreskrifter för kartläggning, mätning och beräk-ning av nitrathalterna behöver tas fram. Med tanke på den kompetens som behövs för detta arbete är det lämpligt att regeringen bemyndigar SGU att utfärda sådana före-skrifter i samråd med Naturvårdsverket, Jordbruksverket och SLU.
Vi föreslår att den löpande kontrollen av miljökvalitetsnormen för nitrat genomförs av kommunerna, alternativt av avrinningsdistriktsmyndigheterna, om det visar sig att en sådan rollfördelning bättre skulle passa in i de administrativa arrangemang som Sverige kommer att införa med anledning av ramdirektivet för vatten. Kommunerna har ansvar för ett stort antal större grundvattentäkter. De har även omfattande lokal kunskap samt viss tillgång till provtagnings-/analysdata. Kommunernas roll understryks även av att det är kommunala tillsynsmyndigheter som utövar tillsynen över ett stort antal jord-bruksverksamheter. I förordningsförslaget används begreppet tillsynsansvarig
myndig-het, med vilket avses den myndighet som regeringen finner lämpligast för ansvarande
för kontrollen.
1 Utveckling av utgångspunkter för avgränsning av tillrinningsområden för grundvattenförekomster.
Om det på grundval av markanvändningen, jordartsförhållanden eller andra sådana för-hållanden är uppenbart att ingen risk för nitratförorening föreligger, bör kontrollen i ett område kunna utgå.
Finansieringsfrågan är viktig och även aktualiserad av de inventeringar som krävs enligt ramdirektivet för vatten samt av den kommande uppföljningen av miljökvalitetsmålet
Grundvatten av god kvalitet. De delvis omfattande undersökningar som krävs för att
avgränsa tillrinningsområden genom fältmätningar, beräkningar och hydrogeologiska undersökningar kan inte finansieras via tillsynsavgifter. En tänkbar framtida finansie-ringskälla är avgifter för nitratförorening av vatten, baserade på exempelvis utlakning, växtnäringsöverskott eller kvävetillförsel/gödselräkenskaper samt avgifter för uttag av vatten. Det kommer dock att dröja några år innan ett sådant system kan sjösättas, samti-digt som det är viktigt att karakteriseringsarbetet kommer i gång omgående. Vi anser ändå att man behöver avvakta resultatet av den i oktober 2001 tillsatta utredningen Svensk Vattenadministrations arbete om vattenfrågor och avrinningsdistrikt, innan be-slut avseende finansieringen av den fördjupade kartläggningen fattas. Uppgifter för den löpande kontrollen av hur verksamheter påverkar grundvattnet, kan i vissa fall inhämtas genom tillsynen. Kostnadstäckning kan då ske genom tillsynsavgifter.
Genomförande av miljökvalitetsnormen
Åtgärdsprogram skall upprättas för de tillrinningsområden där det bedöms vara nödvän-digt för att nå normuppfyllelse. Alla verksamheter som med någon betydelse medverkar till att normen överskrids kan komma att beröras av myndigheters åtgärder.
Vad gäller åtgärdsprogram föreslås följande:
Ansvariga myndigheter för förvaltning av kommande avrinningsdistrikt enligt bestäm-melserna i ramdirektivet för vatten (nedan kallade avrinningsdistriktsmyndigheter) får i uppdrag att senast den 1 januari 2007, i samråd med jordbruksnäringens representanter och berörda tillsynsmyndigheter, upprätta åtgärdsprogram för avrinningsdistrikten, med fokus på tillrinningsområden till de grundvattenförekomster som omfattas av miljökva-litetsnormen för nitrat och som bidrar till nitratförorening av grundvattnet i en omfatt-ning att miljökvalitetsnormen för nitrat överskrids.
Därutöver behöver Jordbruksverket ta fram generella riktlinjer för åtgärdsprogram, i syfte att undvika orimliga skillnader i de bedömningar av jordbruksverksamheter och åtgärdsbehov inom jordbruket som görs på regional nivå (avrinningsdistrikt). En viktig utgångspunkt i detta sammanhang är Jordbruksverkets rapport (2000:1) Sektorsmål och
åtgärdsprogram för reduktion av växtnäringsläckaget från jordbruket, som dock
behöver kompletteras med avseende på grundvatten.
Det föreslås vidare att Jordbruksverket får i uppdrag att se över de författningar som berör jordbruksverksamhet och vid behov föreslå sådana författningsförändringar som bedöms som nödvändiga för att säkerställa att nitratnormen skall kunna uppfyllas. De författningar som idag reglerar miljöhänsyn i jordbruket är främst inriktade på
eutrofiering av ytvatten. För skydd av strategiskt viktiga grundvattenförekomster behöver ytterligare miljöhänsyn föreskrivas.
Jordbruksverket föreslås även få i uppdrag att, för olika odlingsinriktningar, ange vilka typer av skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt som ryms inom ”bästa möjliga teknik”.
För att åtgärdsprogrammen i avrinningsdistrikten skall vara förankrade och
genomförbara bör lantbrukarna på olika sätt vara delaktiga i framtagandet. Att upprätta ett åtgärdsprogram kräver tillgång till uppgifter om arealer av aktuella grödor, tidpunkt för, mängd av och slag av gödsel, skördens storlek, tidpunkt för jordbearbetning samt växtföljd. Det finns därför ingen som bättre känner till möjligheterna att minska nitratläckaget än lantbrukaren själv. I första hand bör därför lantbrukaren utforma förslag till åtgärder i samråd med rådgivare, avrinningsdistriktsmyndighet och ansvarig tillsynsmyndighet. Dessa förslag utgör sedan en viktig utgångspunkt när
avrinningsdistriktsmyndigheten utformar åtgärdsprogram. Genom att
åtgärdsprogrammen upprättas på avrinningsdistriktsnivå kan en långtgående enhetlig bedömning av berörda verksamheter och formulering av åtgärdskrav inom regionen säkerställas.
Ett åtgärdsprogram relaterat till nitrat i grundvatten kan aktualisera särskilda åtgärder vid jordbruk i de områden där nitratnormen överskrids. Det kan även handla om att ta ett samlat grepp om avloppsanläggningar, golfbanor eller gödselvårdsanläggningar som påverkar grundvattnet. I vissa fall kan enskild bebyggelse, genom gödsling av gräsmat-tor i nära anslutning till ett kommunalt vattenuttag, behöva omfattas av särskilda åtgär-der, exempelvis lokala föreskrifter för gödselanvändning. I andra fall kan särskilda för-siktighetsmått behöva iakttas från skogsbrukets sida.
Naturvårdsverket och SGU anser att kommunikationen med berörda verksamhetsutöva-re har stor betydelse och att åtgärdsprogrammet bör föverksamhetsutöva-regås en informations-, samver-kans- och kommunikationsplan i vilken anges hur kunskap om normen, miljösituationen och åtgärdsprogrammet skall spridas, vem som bör göra detta och hur dialogen skall se ut. Eftersom innehållet i en sådan plan främst riktar sig till lantbrukare bör den rimligen tas fram av dem som har erfarenhet av att kommunicera med lantbrukare, exempelvis länsstyrelsernas lantbruksenheter i samråd med hushållningssällskap och LRF:s länsför-bund.
Fokus i åtgärdsprogrammen bör ligga på att från myndighetens sida, utifrån lantbruka-rens förslag, fastställa vad som skall uppnås och att sätta ramarna för de åtgärder som exempelvis lantbrukaren behöver genomföra. Tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att åtgärderna omsätts på verksamhetsnivå.
Konsekvenser
Det är inte möjligt att ange den totala kostnaden för och den totala nyttan med införan-det av den föreslagna nitratnormen. Detta beror på att antalet berörda grundvattenföre-komster, tillrinningsområden och deras omfattning är obekant, men även att det är svårt att särskilja kostnader som föranleds av miljökvalitetsmålen Ingen övergödning och
Våra förslag går ut på att genom nitratnormen och en inledande omgång åtgärdsprogram i ett första steg se till att bästa möjliga teknik tillämpas fullt ut vad gäller begränsning av nitratläckage från verksamheter inom de berörda områdena. Därefter sker en uppfölj-ning och utvärdering som leder fram till svar på frågan om denna åtgärdsnivå räcker för att nitratnormen skall kunna uppnås. Om den inte ger önskat resultat i alla lägen, så bör beskrivas vad som ytterligare behöver göras inom ramen för omprövade åtgärdsprogram och vilka konsekvenser detta innebär. Då kan man även se hur många verksamheter som eventuellt berörs och i vilken omfattning de berörs.
Verkens bedömning är att den föreslagna miljökvalitetsnormen för nitrat i grundvatten kommer att föranleda ett behov av åtgärder främst i delar av Skåne och Hallands län samt eventuellt även i ytterligare några jordbruksintensiva län. Orsaken är att höga nit-rathalter oftast uppmäts i områden med intensivt jordbruk där genomsläppliga jordarter dominerar. Studier har gett bilden av att den föreslagna nitratnormen i ett ganska typiskt sydsvenskt jordbruksområde med nitratproblem kan uppfyllas till relativt låga företags-ekonomiska kostnader, och att det finns relevanta kostnadseffektiva åtgärder. Den före-slagna nitratnormen bedöms endast undantagsvis och på ytterst begränsade arealer kräva en mer drastisk omställning av markanvändning, exempelvis övergång från potatisod-ling till permanent vall. I de flesta fall bedöms det räcka med att tillämpa bästa möjliga teknik enligt 2 kap. 3 § miljöbalken fullt ut. I praktiken innebär detta att man genom att tillämpa precisionsodlingens principer ser till att tillförseln av kväve till grödan står i balans med det som skördas.
Nitratnormen kommer att innebära ökade utgifter för stat och kommun, bland annat för normkontroll och åtgärdsarbete. Arbetet med åtgärdsprogram för nitrat i grundvatten kommer att bli en viktig arbetsuppgift i vissa områden i södra Sverige. Enligt den före-slagna tidplanen aktualiseras åtgärderna och kostnaderna för dessa från och med år 2007. En tänkbar finansieringskälla för olika miljövårdande insatser är då avgifter för olika former av utsläpp till vatten, dvs. även kväve- eller nitratförluster till grundvatten samt avgifter för uttag av vatten. Utredningen om vattenfrågor och avrinningsdistrikt, Svensk Vattenadministration, som regeringen tillsatte i oktober 2001 skall bland annat utreda förutsättningarna för att införa avgifter för att minska utsläppen till vatten och, om utredaren bedömer det lämpligt, lämna förslag till avgiftssystem.
Sett ur ett flerårigt helhetsperspektiv uppstår en samhällsekonomisk vinst vid införandet av nitratnormen, vilket i första hand hänger samman med det höga värde som rent grundvatten betingar för dricksvattenkonsumenterna, ett värde som överstiger de sam-hällsekonomiska kostnaderna för eventuella åtgärder. Den samsam-hällsekonomiska vinsten kommer dock att vara olika stor i de berörda områdena. I områden med omfattande åt-gärdsbehov är det av särskilt stor betydelse att komma fram till långsiktiga jordbruks-politiska lösningar som både säkerställer grundvattenkvaliteten och bevarar försörj-ningsmöjligheter för landsbygden.
DEL 1
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Miljökvalitetsnormer - ett nytt instrument
Miljökvalitetsnormer utgör ett rättsligt styrmedel som kan användas för att genomföra internationella, nationella, regionala och lokala miljökvalitetsmål. Ett nytt system för att reglera detta styrmedel finns numera i svensk lagstiftning, i miljöbalken. Idag finns två förordningar om miljökvalitetsnormer; förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnor-mer för utomhusluft och förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormiljökvalitetsnor-mer för fisk- och musselvatten.
Vad är en miljökvalitetsnorm?
Enligt 5 kap. 1 § miljöbalken är miljökvalitetsnormer föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt. En miljökvalitetsnorm skall gälla för vissa geo-grafiska områden eller för hela landet. Enligt förarbetena till miljöbalken kan de geogra-fiska områdena vara av olika storlek och en norm kan omfatta en eller flera sjöar eller andra vattendrag, en del av kommunen eller hela kommunen, flera kommuner, ett eller flera län, eller hela landet. Normerna kan även omfatta vissa typer av områden.2
Enligt 5 kap. 1 § miljöbalken får regeringen meddela föreskrifter om miljökvalitetsnor-mer.
Vad en miljökvalitetsnorm skall innehålla enligt miljöbalken regleras dock på ett tämli-gen detaljerat sätt i 5 kap. 2 § miljöbalken. I lagrummets första stycke fastslås att miljö-kvalitetsnormer skall ange de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan
belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. I andra och tredje stycket finns en i
princip uttömmande uppräkning av vad en norm kan ange. Miljökvalitetsnormer kan således föreskrivas gällande ”förekomst … av kemiska produkter eller biotekniska or-ganismer”, ”buller, skakning, ljus, strålning eller annan sådan störning” samt
”vattenstånd eller flöde” respektive så kallade bioindikatorer. I förarbetena till miljöbal-ken lämnade regeringen öppet för att det kan finnas ett behov av att reglera bioindikato-rer beträffande mark, luft och miljön i övrigt när det finns mer erfarenheter av
kvalitetsnormer, men menade att det varken var lämpligt att införa eller fanns något behov av normer som avser biotoper eller habitat.3
När är en miljökvalitetsnorm uppfylld?
I 5 kap. 2 § andra stycket miljöbalken stadgas att en normnivå inte skall få överskridas eller underskridas efter en viss angiven tidpunkt. Bestämmelsen är kortfattad och bok-stavligt tolkad ger den inte utrymme för flera differentierade normnivåer och tidpunkter i en och samma norm. Lagtexten ger inte heller någon ledning i frågan hur tidpunkten för uppfyllande av normerna skall fastställas. Miljöbalkens förarbeten anger dock tyd-ligt att hänsyn till befintlig verksamhet ”bör” tas då denna tidpunkt fastställs, så att ”rimlig tid” för omställning medges.4 Vid fastställande av tidpunkten förutsätts dessut-om hänsyn till ekondessut-omiska och tekniska förutsättningar kdessut-omma in i bilden.5
Vilka rättsverkningar får en miljökvalitetsnorm?
I 5 kap. 3 § miljöbalken stadgas en generell skyldighet för kommuner och myndigheter att säkerställa att miljökvalitetsnormer uppfylls. Detta skall ske vid alla former av till-ståndsprövning, tillsyn, meddelande av föreskrifter samt vid planläggning och plane-ring. Alla myndigheter som hanterar dessa uppgifter har således, var och en och i varje enskilt ärende, en skyldighet att se till att högsta möjliga krav ställs för att miljökvali-tetsnormerna skall kunna uppnås och bibehållas.6 För kommuner gäller detta givetvis även i förhållande till den egna verksamheten, exempelvis avloppsrening. Av lagtexten kan det framstå som att myndigheter och kommuner endast skall säkerställa miljökvali-tetsnormer i de ärenden som redan hanteras. De olika myndigheterna och kommunerna har dock även möjligheter att själva ta initiativ till sådana åtgärder. Skyldigheter att ta initiativ till sådana åtgärder kan föreskrivas i ett åtgärdsprogram.
Ansvaret att säkerställa genomförandet av miljökvalitetsnormer avser typiskt sett att tillse att mänskliga verksamheter och åtgärder som kan komma att påverka miljöns till-stånd, inte är av sådan art att den sammanlagda effekten medverkar till att miljökvali-tetsnormer överträds. Det är inte praktiskt möjligt för kommuner och myndigheter att vid alla tidpunkter garantera en viss miljökvalitet, eftersom denna kan vara beroende av faktorer som människan inte kan styra, exempelvis väder och vind.
3 Se prop. 1997/98 del 1 s. 256 f.
4 Se prop. 1997/98:45, del 2 s. 44.
5 Se prop. 1997/98:45, del 1 s. 252.
6 Stadgandet i 5 kap. 3 § miljöbalken tillsammans med 6 § första stycket lagen (1998:811) om införande
av miljöbalken har av miljödomstolen i Vänersborg åberopats när yrkande om befrielse från skyldighet att installera viss reningsutrustning avslagits, se dom 2000-01-14 i målen M199-99 och 200-99.
Enligt 5 kap. 3 § miljöbalken skall miljökvalitetsnormer även iakttas vid planering och planläggning. I författningskommentaren till 5 kap. 3 § miljöbalken anges att miljökva-litetsnormer, genom att myndigheter och kommuner fullgör sina uppgifter, får en styrande verkan för enskilda verksamhetsutövare – om än indirekt.7 Vidare är varken åtgärdsprogrammen eller åtgärdsplanerna, som framgått ovan, idag direkt bindande för enskilda, utan endast de beslut som myndigheter fattar utifrån programmen eller planer-na.8 Konstruktionen med en indirekt styrande verkan bygger, juridiskt sett, på att en-skilda har rätt att överklaga de sären-skilda beslut i enen-skilda fall som utgör myndighetsut-övning gentemot dem.9
Hur förhåller sig de allmänna hänsynsreglerna till miljökvalitetsnormer?
Miljöbalkens allmänna hänsynsregler, 2 kap. 2-8 §§ miljöbalken, är tillämpliga på alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd.10 Oavsett om det finns miljökvalitetsnormer eller inte och oavsett om sådana normer överträtts eller inte, skall dessa generella krav uppfyllas.
Det finns dock en gräns för hur långt myndigheterna kan driva sina krav på skyddsåt-gärder. Enligt 2 kap. 7 § miljöbalken första stycket gäller kraven på hänsyn enligt 2 kap. 2-6 §§ miljöbalken i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall en skälighetsavvägning göras. Vad som är tekniskt och ekono-miskt möjligt (objektivt sett) skall vägas mot bland annat den miljömässiga nyttan.11 Det kan medföra en jämkning av kravens ambitionsnivå. Om miljönyttan är stark kan det dock leda till att en jämkning bedöms oskälig och att kraven skall motsvara vad som anses vara tekniskt och ekonomiskt möjligt. I dessa fall anses det således rimligt att ställa så höga krav. Efter en sådan avvägning har inte bara klargjorts vad som är eko-nomiskt möjligt, utan också vad som är rimligt.
7 Se prop. 1997/98:45, del 2 s. 46.
8 Se prop. 1997/98:45, del 1 s. 271 och 1997/98:JoU20 s. 61.
9 Se prop. 1997/98:45, del 1 s. 271. Jfr. även Lagrådets resonemang i a. prop., del 2 bilaga 1 s. 463 f.
10 Åtgärdsbegreppet är begränsat till endast sådana åtgärder som inte är av försumbar betydelse i det
en-skilda fallet. Verksamhetsbegreppet är inte definierat i lagtexten och inte heller beskrivet i förarbetena. Av förarbetenas beskrivning av begreppet åtgärd kan dock vissa härledningar göras. Verksamhet är såda-na slags handlingar eller förfaranden som inte är av så momentan art att de utgör åtgärder. Om däremot åtgärderna ingår i en verksamhets normala aktivitetsram torde de istället kunna ses som del av en verk-samhet. Varken verksamhets- eller åtgärdsbegreppet är knutet till någon viss typ av juridisk eller fysisk person och kan därför tillämpas på båda dessa grupper av personer. Däremot görs i 2 kap. 3 § miljöbalken skillnad mellan yrkesmässig verksamhet och icke-yrkesmässig sådan. Dessutom ställs särskilda hänsyns-krav för preciserade typer av verksamhet, exempelvis miljöfarlig verksamhet (9 kap.), vattenverksamhet (11 kap.) och hantering av kemiska produkter (14 kap.).
11 Bedömning av vad som är ekonomiskt möjligt utgår från vad ett normalt välskött företag i branschen
kan klara, prop. 1997/98:45, del 1 s. 216. Vad som är industriellt möjligt i branschen kan anses vara ett mer träffande uttryck än ekonomiskt möjligt.
Enligt förarbetena till miljöbalken utgör meddelade miljökvalitetsnormer en miniminivå som måste beaktas vid tillämpning av hänsynsreglerna, vilket anses följa av 2 kap. 7 § andra stycket miljöbalken.12 Enligt 2 kap. 7 § miljöbalken andra stycket får avvägningen enligt samma paragrafs första stycke inte medföra att en miljökvalitetsnorm åsidosätts. Enligt författningskommentaren måste sådana krav alltid ställas på en verksamhet att risk inte föreligger för att miljökvalitetsnormer inte uppfylls.13 Dessutom kan det i vissa situationer bli aktuellt att tillämpa stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken.
Åtgärdsprogrammens funktion
Syftet med att inrätta miljökvalitetsnormer i miljöbalken var bland annat att skapa ett instrument för genomförandet eller operationaliseringen av dels de nationella miljömå-len, dels den EG-rätt som kräver sådana normer. Åtgärdsprogrammens funktion är en-ligt miljöbalken att vara ett instrument för att uppfylla miljökvalitetsnormerna och EG-rättens krav på åtgärdsprogram. Åtgärdsplanernas funktion är att fylla ett likartat behov som åtgärdsprogrammen, men på en mer övergripande nivå och i ett längre tidsperspek-tiv samt för att genomföra EG-rättens krav på sådana planer.
I 5 kap. 5 § miljöbalken anges att åtgärdsprogram skall upprättas om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas eller om detta krävs enligt EG-rätten.
För genomförande av miljökvalitetsnormer som föreskrivits till följd av EG-rätten krävs alltid åtgärdsprogram i den omfattning som anges i direktivet. När det däremot gäller nationellt initierade normer är regeringen endast skyldig att upprätta åtgärdsprogram om
det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas. Åtgärdsprogram kan upprättas
antingen samtidigt som normen i sig föreskrivs, eller först när behov kan anses ha
upp-kommit. I förarbetena till miljöbalken saknas i stort sett definitioner av ”behov” och
”behövs”; det är således inte reglerat i vilka fall åtgärder är att anse som nödvändiga för genomförande av normerna och vilka kriterier som kan ställas upp. Ett skäl för att upp-rätta ett åtgärdsprogram anges dock vara behovet att samordna nödvändiga åtgärder för flera slags föroreningskällor så att största möjliga effekt nås.14 Naturvårdsverket utgår ifrån att ”behov” generellt sett föreligger när det inte kan ses som sannolikt att den önskvärda miljökvaliteten kommer att uppnås med mindre än att åtgärder sätts in. Bestämmelsen i 5 kap. 6 § miljöbalken listar vad som skall anges i ett åtgärdsprogram, bland annat ”de åtgärder som skall vidtas för att miljökvalitetsnormen skall vara upp-fylld senast vid [fastställd] tidpunkt”. Författningskommentaren ger, utan ambition att vara uttömmande, förslag på vilka typer av åtgärder ett sådant program kan innehålla.15 Här står bland annat att olika sorters styrmedel kan ingå i ett åtgärdsprogram i syfte att
12 Se prop. 1997/98:45, del 2 s. 25.
13 Ibid.
14 Se prop. 1997/98:45, del 2 s. 49.
uppfylla en norm. De styrmedel som myndigheter och kommuner förfogar över kan delas in i kategorierna administrativa, ekonomiska och informativa styrmedel.
Särskilda åtgärdsprogram skall upprättas om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas, exempelvis om det kan antas att normen kommer att överträdas eller om överträdande redan sker idag. Exempel på typer av åtgärder som kan komma ifråga är generella föreskrifter, specifikt riktade tillsynsstrategier kombinerade med särskilda myndighetskrav på störande verksamheter, program för omprövning samt framställ-ningar om omprövning av olika verksamheter med tillstånd, framtagande av program eller policy för fysisk planering, införandet av ekonomiska och andra styrmedel. I vissa fall kan internationella förhandlingar på regeringsnivå och internationella avtal vara viktiga inslag i åtgärderna.
Tidigare arbete
Hösten 1997 redovisade Naturvårdsverket förslag till vissa luftkvalitetsnormer till re-geringen (Rapport 4793); den 1 januari 1999 trädde normer för kvävedioxid, bly och svaveldioxid i utomhusluft i kraft. Därefter redovisade Naturvårdsverket i december 1998 förslag till normer för bensen och kolmonoxid i utomhusluft (Rapport 4925). Samtidigt redovisades utifrån en genomgång av de femton sedermera av riksdagen fast-ställda miljökvalitetsmålen, var miljökvalitetsnormer kan vara lämpliga juridiskt bin-dande styrmedel. Nitrat i grundvatten bedömdes som ett viktigt område för det nya verktyget miljökvalitetsnormer. Därutöver har Naturvårdsverket redovisat en rapport om Utveckling av miljökvalitetsnormer som rättsligt instrument (NV rapport 5138). I rapporten lägger Naturvårdsverket fram ett antal förslag till författningsändringar och fortsatt utredning som syftar till att underlätta det framtida arbetet med att ta fram och genomföra miljökvalitetsnormer.
Regeringsuppdrag
Sedan början av 1998 finns på Naturvårdsverket ett verksprojekt Miljökvalitetsnormer. Syftet med projektet är att ta fram förslag till miljökvalitetsnormer enligt miljöbalken, med utgångspunkt från krav i EG-direktiv samt utifrån särskilda nationella problem-ställningar. Arbetet är framför allt inriktat på att genomföra det uppdrag som Natur-vårdsverket fick i regleringsbrevet för budgetåret 2000:
”Naturvårdsverket ges i uppdrag att föreslå miljökvalitetsnormer för nitrat i grundvatten, tungmetaller och fosfor i utvalda sjöar, tungmetaller i utvalda vattendrag, flöden/nivåer i utvalda rinnande vatten, miljögifter i utvalda sjöar, vattendrag och andra naturtyper. Dessutom skall verket analysera i vilken utsträckning bioindikatorer kan användas som miljökvalitetsnormer.
Naturvårdsverkets förslag bör lämnas i delar i den takt verket anser är lämpligt. Det sista förslaget skall lämnas senast den 31 december 2002.”
1.2 Inriktning, syfte och avgränsning
Rapporten har inriktat sig på en tillämpning av miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. i mil-jöbalken. Utgångspunkt är den hälsorelaterade problematiken med förhöjda halter av nitrat i grundvatten. Andra utgångspunkter är det av riksdagen beslutade miljökvali-tetsmålet Grundvatten av god kvalitet samt ramdirektivet för vatten (se kap. 2).
Rapportens syfte är att redovisa ett förslag till en miljökvalitetsnorm för nitrat i grund-vatten, inklusive författningsförslag. Stor vikt i utvecklingsarbetet har lagts på att inte begränsa sig till framtagande av normvärden, utan klargöra hur hela konceptet för den föreslagna normen skall se ut, dvs. olika delprocesser, kontrollsystemet, åtgärdsarbetet och dess organisation, aktörer/ansvarsroller m.m. Den samhällsekonomiska konse-kvensanalysen, likväl som det interna och externa förankringsarbetet, ges stort utrym-me.
Det är i sammanhanget viktigt att betona att konsekvensanalysen i det här skedet är av övergripande karaktär. Den kan och bör inte föregripa den mer specifika analys av vilka åtgärder som är mest miljö- och kostnadseffektiva och således lämpliga i det enskilda fallet. Den analysen sker i samband med att områden och verksamheter aktuella för åt-gärder identifieras och åtgärdsprogram upprättas.
Även om ambitionen har varit att redovisa så konkreta och utförliga förslag som möj-ligt, bygger de ändå på att uppföljningssystem och beslutstödsverktyg efterhand vidare-utvecklas i detalj och att åtgärdsprogram konkretiseras i efterföljande steg.
En annan avgränsning har gjorts avseende problemområdet: Förslaget till
miljökvalitetsnorm för nitrat tar endast i begränsad omfattning hänsyn till skyddet av ytvatten. Mer än 80 % av ytvattnet har under naturliga betingelser sitt ursprung i grundvatten. När grundvattnet med sitt nitratinnehåll avbördas till sin ytvattenrecipient medför detta ett eutrofierande tillskott, vilket i sin tur kan försämra livsmiljön för vissa växter och djur. Det finns stora skillnader mellan olika vattenområden i fråga om bland annat växt- och djurliv, vilket hänger samman med det geografiska läget, berggrunden och andra naturgivna förutsättningar. Följaktligen finns det också väsentliga skillnader i vad som kan anses vara godtagbar miljökvalitet för växter och djur i olika områden. Effekterna av grundvattnets kvävehalter på ytvatten bedöms vara alltför komplexa för att kunna beaktas inom ramen för denna rapport och bör därför tas upp i ett senare sammanhang, eventuellt i samband med en utvidgad miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten. För dessa aspekter krävs dock först ytterligare FoU-insatser.
Det är dock viktigt att betona att det långsiktiga målet är att allt grundvatten skall ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för djur och växter i sjöar och vattendrag. Den avgränsning som görs i föreliggande rapport skall således betraktas i ljuset av att det här rör sig om ett av flera steg mot det långsiktiga målet.
2. Utgångspunkter för förslaget till
miljö-kvalitetsnorm för nitrat i grundvatten
2.1 Hälsoskydd
Syftet med miljökvalitetsnormen är att åstadkomma åtgärder som leder till en minsk-ning av nitrathalten i grundvattnet till nivåer som inte utgör risk för människors hälsa när vattnet används för dricksvattenförsörjning i dag eller i framtiden.
I Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet - Grundvatten16 har man för
nitrat i grundvatten valt jämförvärdet17 0,5 mg NO3-N/l, dvs. ca 2 mg NO3/l. De
naturliga nitrathalterna i grundvatten i till exempel skogsmark är mycket låga, vanligtvis under 2 mg NO3/l. Livsmedelsverkets hälsorelaterade gränsvärde för nitratkväve, NO3 -N, i dricksvatten är 10 mg/l, vilket motsvarar ca 44 mg NO3/l18 . Sammanlagt cirka 100 000 personer som lever i jordbruksbygder i Sverige tar sitt dricksvatten från brunnar som är tjänligt med anmärkning, dvs. har halter över 44 mg nitrat/l (se även avsnitt 3.2). Nitrat kan i kroppen omvandlas till nitrit, som i sin tur kan omvandla blodets hemoglo-bin till methemoglohemoglo-bin, som medför att blodets syreupptagande förmåga minskar. Till-ståndet kallas methemoglobinemi och innebär framför allt risker för spädbarn som får modersmjölkersättning19. Ca 2 % av landets brunnar producerar ett icke hälsomässigt godkänt dricksvatten, som inte bör ges till barn under 1 år. För vissa områden i södra Sverige är siffran 6 %.
Det finns även misstankar om att nitrat kan reagera med aminer i vår föda och bilda cancerframkallande nitrosaminer.
16 Naturvårdsverket. Bedömningsgrunder för miljökvalitet - Grundvatten. Rapport 4915 (1999)
17 Ibid s. 36. Jämförvärdet för en parameter representerar idealt ett naturligt tillstånd utan mänsklig
påver-kan.
18 I en remiss från den 19 juni 2001 föreslår Livsmedelsverket nya föreskrifter om dricksvatten,
inne-hållandes bl.a. ett gränsvärde för nitrat på 50 mg/l.
19 Spädbarn konsumerar mer vatten än vuxna i förhållande till sin kroppsvikt och har en mindre andel av
det enzym som reglerar mängden methemoglobin. Även magsäckens pH är högre hos spädbarn, vilket underlättar ombildningen från nitrat till nitrit. Spädbarn har också under de första månaderna en variant av hemoglobin (s.k. fetal hemoglobin) som lättare omvandlas till methemoglobin än vad vanligt hemo-globin gör. Barn som får mjölkersättning får dessutom i sig mer vatten än vuxna samt har en bakterieflora som lättare omvandlar nitrat till nitrit.
Därutöver undergräver förekomsten av förhöjda nitrathalter förtroendet hos befolkning-en för grundvattnet som dricksvattbefolkning-enresurs. Farhågor om att grundvattnet kan innehålla andra hälsofarliga föroreningar från samma källor som nitrat, exempelvis bekämp-ningsmedel, kan lätt uppkomma. Så kan nämnas att när Samarbetskommittén för Aln-arpsströmmen år 2000 undersökte bekämpningsmedelsrester i grundvattnet fann man att nitrat var en bra indikator vad gäller risk för förekomst av bekämpningsmedelsrester. Principiellt kan en miljökvalitetsnorm för nitrat och många åtgärder på basis av en så-dan norm även motverka belastningen av andra hälsofarliga föroreningar.
Skyddet av vattenförekomster för försörjning av nuvarande och presumtiva vattenuttag är svagt på många håll i landet, exempelvis saknar 40 % av de allmänna grundvattenut-tagen skyddsområde. De skyddsområden och skyddsföreskrifter som hittills upprättats är i många fall inte utformade så att de ger berörda grundvattenförekomster ett tillräck-ligt skydd. Tillsynen relaterad till problematiken är lågprioriterad.
2.2 Nationella miljömål
Riksdagen fattade år 199920 beslut om 15 miljökvalitetsmål. Inriktningen är att miljö-kvalitetsmålen skall vara uppnådda inom en generation, dvs. senast år 2020. För målet
Grundvatten av god kvalitet gäller att grundvattnet skall ge en säker och hållbar
dricks-vattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vatten-drag.
Regeringen har i miljömålspropositionen våren 200121 föreslagit fyra delmål för detta miljökvalitetsmål. Två delmål berör nitrat i grundvatten:
· Delmål 3: Senast år 2010 skall alla vattenförekomster som används för uttag av vatten som är avsett att användas som dricksvatten och som ger mer än 10 m3/dygn i genomsnitt eller betjänar mer än 50 personer uppfylla gällande svenska normer för dricksvatten av god kvalitet med avseende på föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet.
· Delmål 4: Senast år 2009 skall det finnas åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur God grundvattenstatus skall uppnås.
Regeringen skriver om bakgrunden till miljökvalitetsmålet bland annat att de föränd-ringar i grundvattnets kvalitet som har störst betydelse för människors hälsa är försur-ning och höga nitrathalter. I ungefär 5 % av jordbrunnarna har vattnet så höga nitrat-halter att det inte bör ges till barn under ett år.
20
Riksdagsbeslut den 29 april 1999 (bet. 1998/99;MJU6, rskr. 1998/99:183) med anledning av regering-ens prop. 1997/98:145 Svregering-enska Miljömål.
21 Prop. 2000/01:130 Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier (Miljömålsstrukturen och
Enligt regeringen är förutsättningen för att delmål 3 skall kunna nås att kommunerna, med syfte att klarlägga behovet av skyddsområden med skyddsföreskrifter, inventerar enskilda vattenuttag som distribuerar mer än 10 m3 dricksvatten per dygn eller betjänar mer än 50 personer.
Delmål 3 berör ett stort antal grundvattenförekomster; dels många kommunala vatten-täkter, dels större privata vattentäkter.
Det finns även en koppling mellan miljökvalitetsmålet Ingen övergödning och den före-slagna miljökvalitetsnormen. Enligt målet skall halterna av gödande ämnen i mark och vatten inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biolo-gisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Målet innebär i ett generationsperspektiv bland annat att grundvatten inte bidrar till ökad över-gödning av ytvatten22. Enligt regeringen har miljökvalitetsnormer särskilt stor betydelse för att uppnå detta miljökvalitetsmål23.
2.3 EG-rättsliga krav
Skydd av vatten är det ojämförligt största område som regleras inom ramen för EG:s miljörätt. Grundvattnet som sådant är föremål för ett stort antal bestämmelser i olika direktiv. En parameter som förekommer på flera ställen är nitrat.
Nitratdirektivet
Nitratdirektivet24 syftar till att minska vattenföroreningar (grund- och ytvatten) som orsakas eller framkallas av nitrat från jordbruk samt att förhindra ytterligare sådan för-orening. Hälso- och eutrofieringsproblem utgör bakgrunden till införandet. Det har av-görande betydelse för att gränsvärdena enligt direktiv 80/778/EEG om kvaliteten på dricksvatten (dricksvattendirektivet) skall kunna uppfyllas och är upprättat med hänsyn till principerna om att förorenaren betalar och att förebygga föroreningar vid källan samt för att komma till rätta med diffusa utsläpp. Genomförandet av nitratdirektivet har varit en fråga för Jordbruksdepartementet, som gett bemyndigande till Jordbruksverket att utfärda närmare föreskrifter på området. Bestämmelser som kan bidra till genomföran-det finns i dag i 7 kap. 19-22 §§ miljöbalken (bestämmelser om miljöskyddsområden och vattenskyddsområden) och 12 kap. 8-10 §§ miljöbalken (bestämmelser om miljö-hänsyn i jordbruket, har ersatt gamla Skötsellagen), i förordningen (1998:915) om mil-jöhänsyn i jordbruket (har ersatt gamla Skötselförordningen) samt i Jordbruksverkets
22 Riksdagsbeslut den 29 april 1999 (bet. 1998/99;MJU6, rskr. 1998/99:183) med anledning av prop.
1997/98:145 Svenska Miljömål.
23 Prop. 2000/01:130 Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier
föreskrifter (SJVFS 1999:79) om miljöhänsyn i jordbruket. Hänvisning till direktivet görs i 5 § i förordningen där ”känsliga områden” (se nedan) anges i form av hela län. Direktivet föreskriver ett gränsvärde för de vatten som skall förtecknas och för vilka bindande EG-rättsliga krav gäller vid genomförande av åtgärder som kan medföra ökad eutrofiering. Direktivets genomföranderegler är kopplade till dricksvattendirektivet som innehåller ett hälsomässigt gränsvärde för nitrat och som även reglerar vidtagandet av åtgärder. Nitratdirektivet innebär följande:
1. Varje medlemsstat skall identifiera och förteckna sådana vatten som är förorenade, eller som kan förorenas om inte åtgärder specificerade i en bilaga till direktivet vid-tas. Förorenade vatten (yt- och grundvatten) definieras som ett vatten där nitrathal-ten överstiger 50 mg NO3/l (artikel 3.1 och bilaga 1).
2. Varje medlemsstat skall identifiera känsliga områden dvs. områden från vilka avrin-ning sker till vatten enligt punkt 1 och som bidrar till föroreavrin-ning (artikel 3.2).
3. Medlemsstaten skall upprätta och genomföra ett åtgärdsprogram för de angivna känsliga områdena samt ett övervakningsprogram, som åtminstone skall uppfylla kraven i artikel 6, för att utvärdera effekten av åtgärdsprogrammet. Åtgärdspro-grammet skall omfatta ett antal obligatoriska åtgärder25 (se bilaga 5 i denna rapport). Nitrathalten i grundvatten skall övervakas på utvalda mätplatser så att det blir möj-ligt att fastställa omfattningen av den nitratförorening av vatten som orsakas av jordbruket26.
4. Varje medlemstat skall utarbeta och genomföra lämpliga övervakningsprogram för att utvärdera effekterna av åtgärdsprogrammet. Övervakning av nitrathalten skall ut-föras i grundvattenförande skikt. Provtagningsplatserna skall vara representativa och övervakningen skall upprepas minst vart fjärde år (vart åttonde år om de tidigare proverna visat på en nitrathalt understigande 25 mg NO3/l). Härvid skall referens-mätmetoder enligt direktiv 77/535/EEG användas samt dricksvattendirektivet beak-tas.27
Punkterna 2-4 utgår om medlemsstaten upprättar och tillämpar åtgärdsprogram, specifi-cerade i en bilaga till direktivet, för hela sitt nationella territorium. Följande punkter måste dock uppfyllas oavsett detta.
5. Medlemsstaten skall utarbeta riktlinjer för god jordbrukarsed som kan tillämpas av jordbrukare på frivillig basis och som åtminstone omfattar de punkter som anges i en bilaga till direktivet (artikel 4).
25 Jämför artikel 5.4 samt bilaga 3
26 Övervakningen av grundvatten har dock hittills i huvudsak varit inriktad på att ta fram referensvärden.
De erhållna resultaten återspeglar därför i mindre grad jordbrukets inverkan på grundvattenkvaliteten.
6. Medlemsstaten skall vid behov införa ett program med bestämmelser om utbildning av och information till jordbrukare (artikel 4).
7. Varje medlemsstat skall vart fjärde år lämna en rapport till kommissionen med upp-gifter specificerade i en bilaga till direktivet28.
Dricksvattendirektivet
Dricksvattendirektivet29 syftar till att skydda människors hälsa genom att reglera miljö-tillståndet i sådant vatten som används för mänsklig konsumtion, dvs. vatten som an-vänds att dricka, till matlagning och i viss livsmedelsproduktion. I Sverige sorterar des-sa frågor under Socialdepartementets och Livsmedelsverkets ansvarsområden.
Mätningar skall ske där vattnet görs tillgängligt för användaren, vilket innebär att vär-dena skall vara uppfyllda där dricksvattnet kan tappas ur kranen. Inga provtagningar måste alltså göras i vattenuttaget eller i grundvattenförekomsten som vattnet tas ifrån. Dricksvattendirektivet får betydelse även vid tillämpningen av grundvattendirektivet eftersom mycket dricksvatten tas direkt från grundvattenuttag utan föregående behand-ling. Dricksvattendirektivet trädde i kraft 1980 och har genomförts bland annat genom Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 1993:35.
Dricksvattendirektivet innehåller såväl gräns- som riktvärden. För Sveriges vidkom-mande är i detta sammanhang följande krav aktuella:
1. Fastställande av värde för nitrat där gränsen är satt på 50 mg NO3/l, medlemsstater-na skall dock sträva efter att nå ner till max 25 mg NO3/l.
2. Enligt direktivet skall åtgärder vidtas för att säkerställa dels att dricksvattnet upp-fyller gränsvärdena, dels att regelbunden kontroll av vattenkvaliteten genomförs.
Grundvattendirektivet
Detta direktiv30 syftar till att hindra förorening av grundvatten, orsakad av vissa farliga ämnen genom såväl direkta utsläpp som åtgärder som kan medföra indirekta utsläpp,
28 Den senaste rapporten av detta slag överlämnades av Jordbruksdepartementet till EU-kommissionen
den 7 juni 2000.
29 Direktiv 98/83/EG (f.d. 80/778/EEG) om kvaliteten på dricksvatten. EGT L330/98 sid 32.
Originalti-teln är ”… water intended for human consumption”, vilket täcker mer än den svenska översättningens ’dricksvatten’.
30 Direktiv 80/68/EEG om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen. Som titeln
indikerar så är det tänkt att detta direktiv skall komplettera dir. 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö. Direktivet är även kopplat till dricksvattendirektivet; då grundvatten tillhandahålls konsumenter för dricksvattenändamål måste det minst uppfylla gränsvärde-na enligt detta direktiv.
dvs. tillförsel efter infiltration. De farliga ämnena är indelade i två huvudgrupper. Utsläpp av ämnena i den första huvudgruppen skall förbjudas och utsläpp av ämnen i den andra huvudgruppen skall tillståndsprövas med meddelande av villkor. Åtgärder för att förebygga förorening skall då också vidtas, tillstånden i sig måste för övrigt
omprövas vart fjärde år. Direktivet tar inte upp nitrat utan endast kväve i form av nitrit och ammonium.
Ramdirektivet för vatten
EU beslutade den 23 oktober 2000 om införande av ett ramdirektiv för vatten31. Direkti-vet trädde ikraft den 22 december 2000. Målsättningen är att säkerställa en god vatten-kvalitet och skapa ett gemensamt förhållningssätt i arbetet med vattenfrågor. En viktig del i direktivet är upprättande av åtgärdsprogram (artikel 11) och förvaltningsplaner (artikel 13) som skall utgå från avrinningsområden, dvs. de naturliga gränserna för vatt-net och inte som idag de administrativa gränserna. Förvaltningsplanerna och åtgärds-programmen skall upprättas senast nio år efter att direktivet trätt ikraft och därefter upp-dateras vart sjätte år. Medlemsstaterna skall se till att prispolitiken för vatten ger incita-ment till en effektiv användning av vattenresurser och att den därigenom bidrar till att de miljömål som anges i direktivet uppfylls.
Enligt direktivet har länderna 15 år på sig från det att direktivet träder i kraft att nå bland annat God grundvattenstatus, men kan för enskilda vatten få ytterligare tid (6 + 6 år, se artikel 4 punkt 4 c) där vattnets kvalitet är särskilt svår att komma tillrätta med. Det kan exempelvis gälla grundvatten på stort djup och/eller stora magasin där effekter-na kan dröja tiotals år eller längre efter att åtgärder vidtagits.
Ramdirektivet kräver till år 2003 att medlemstaterna identifierar avrinningsområden och delar in dessa i avrinningsdistrikt (artikel 3). Då skall man även ha säkerställt att det finns en administrativ ordning för att tillämpa direktivet i varje distrikt, samt utsett den myndighet som ansvarar för tillämpningen (se faktaruta 2.1). Till år 2004 krävs en kartläggning och första karakterisering av alla grundvattenförekomster där dricksvatten-uttaget är större än 10 m3/dygn eller försörjer mer än 50 personer (artikel 7). Även grundvattenförekomster som kan bli aktuella för framtida uttag skall omfattas av detta arbete. Dessa förekomster skall ges erforderligt skydd för att undvika försämring av deras kvalitet. Grundvattenförekomster som ger mer än 100 m3 per dygn skall enligt direktivet omfattas av miljöövervakning. Grundvattenförekomsterna skall ingå i ett register över skyddade områden (artikel 6). I riskområden skall en särskild operativ lö-pande övervakning ske.
Medlemsstaterna skall säkerställa erforderligt skydd för de identifierade vattenföre-komsterna, i syfte att undvika försämring av deras kvalitet, för att minska den nivå av vattenrening som krävs för framställning av dricksvatten (artikel 7).
Ramdirektivet för vatten förutsätter att medlemsstaterna har genomfört bland annat nit-ratdirektivet, dricksvattendirektivet och grundvattendirektivet.
För Artikel 17 i ramdirektivet har Kommissionen inlett ett arbete med att ta fram ett dotterdirektiv rörande strategier för att hindra och reglera förorening av grundvatten. Det är möjligt att arbetet bland annat mynnar ut i särskilda miljökvalitetsnormer.
FAKTARUTA 2.1
Utredningen Svensk Vattenadministration
Regeringen tillsatte i oktober 2001 en utredare som skall lämna förslag till ett nytt administrativt system för förvaltning av avrinningsdistrikt för att kunna genomföra ramdirektivet för vatten i Sverige.
Vattendirektivet innebär förändringar jämfört med hur Sverige hittills arbetat med vattenfrågor. En av de viktigaste förändringarna är att arbetet nu skall läggas upp efter avrinningsområden, det vill säga naturens egna gränser för vattnets flöde. Till exempel kan hela Mälardalen eller Göta Älv utgöra avrinningsområden. Idag läggs arbetet upp efter läns- och kommungränser.
Utredaren ska:
· ta fram förslag till avgränsning av avrinningsdistrikt,
· föreslå myndighetsorganisation, finansiering av denna samt former för besluts-fattande,
· utreda vilka andra myndighetsuppgifter den föreslagna organisationen bör ha, · utarbeta förslag till miljösamverkan i avrinningsområden,
· föreslå verksamhetssamordning, dels mellan avrinningsdistrikten, dels mellan dessa och berörda centrala myndigheter,
· utreda förutsättningarna för att införa avgifter för att minska utsläppen till vatten och, om utredaren bedömer det lämpligt, lämna förslag till avgiftssystem,
· lämna förslag till hur det övergripande tillsynsansvaret för beredskapsåtgärder för vattenförsörjning skall regleras,
· analysera de ekonomiska konsekvenserna av förslaget.
Utredaren skall samråda med berörda myndigheter och ge berörda organisationer tillfälle att lämna synpunkter.
2.4 Sammanfattande bedömning
En miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten är ett viktigt instrument i syfte att styra mot det nationella miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet och således mot miljöbalkens mål. Vi minskar de hälsomässiga risker som förhöjda nitrathalter medför och verkar för ett säkerställande av dricksvattenresurser. Normen blir även ett viktigt styrmedel i åtgärdsarbetet när olika krav i EG:s ramdirektiv för vatten skall uppfyllas. Detta direktiv förutsätter att medlemsstaterna bland annat fullt ut genomfört nitratdirek-tivet, som kräver en generell övervakning av nitrathalterna samt åtgärdsprogram om nitrathalten överstiger 50 mg NO3/l.
En miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten har relevans eftersom informationskam-panjer, dämpningsregler, skötselföreskrifter och ekonomiska styrmedel som använts i många år inte i tillräcklig omfattning lyckats åtgärda det nitratläckage till grundvattnet i jordbruksmark som uppstår när många källor/aktörer är inblandade (diffusa förorening-ar). Det är inte ovanligt att allmänna grundvattenuttag är hotade av förhöjda nitrathalter
i södra Sverige. De traditionella styrmedlen angriper var för sig endast en del av den komplexa problematiken och saknar dessutom en direkt koppling till regleringen av föroreningshalterna i miljön. De begränsar sig till att försöka reglera den mängd utsläpp som tillåts av den enskilda verksamhetsutövaren, utan att återkoppla till aktuell miljö-kvalitet och utan att ta hänsyn till den sammanlagda effekten i miljön. Vidare saknas här en kontinuerlig uppföljning och utvärdering med krav på nya åtgärder om de eftersträ-vade effekterna inte uppnås.
I enlighet med ovanstående resonemang anser vi att nitratnormen ger dricksvattenför-sörjningen ett bättre långsiktigt skydd och att relevanta EG-direktiv och miljömål tillgo-doses genom att normen åstadkommer den drivkraft, övervakning och juridiska bind-ning som behövs för genomförandet av dessa.
3. Problembeskrivning: Nitrat i grundvatten
Nitrat i grundvattnet kan ha en rad olika ursprung. Nitrat förekommer naturligt i grund-vattnet till följd av nedbrytningen av kvävehaltigt organiskt material. De naturliga bak-grundshalterna är låga, men vid antropogen påverkan från exempelvis näraliggande jordbruk och avloppsanläggningar kan de stiga kraftigt. Nitrathalterna har även stigit till följd av atmosfäriskt nedfall av kväveföreningar. Problemen med höga nitrathalter i grundvattnet varierar i landet, men är främst knutna till jordbruksbygderna i södra Gö-taland.
3.1 Nitratkällor
Nitratutlakning – en naturlig process
Nitratutlakning till grundvattnet är en naturlig process. Organiskt material från växter och djur bryts ner och mineraliseras till bland annat vattenlösligt nitrat i marken. Eftersom avrinningen är större än avdunstningen i den norra hemisfären under tidig vår och höst - i södra Sverige även under vintern - transporterar den del av nederbörden, som inte tas upp av växterna eller rinner av som ytvatten, överskottet av nitrat till grundvattnet.
Utlakningens omfattning styrs till stor del av kornstorleken i den aktuella jordarten. Ju mer ler jordarten innehåller desto mindre blir utlakningen. Detta beror på att lerpartiklar har en större specifik yta för näringsämnen att bindas till än sandkorn. Infiltrationen i en lerjord sker dessutom ofta i sprickor, vilket gör att det infiltrerade vattnet inte hinner ställa sig i jämvikt med markvätskan och utlaka nitrat. Lerjordar har genom sin täthet ofta även syrefria zoner där denitrifikation till kvävgas kan ske, vilket får till följd att nitratutlakningen blir mindre.
Temperatur och nederbörd är andra naturligt styrande faktorer som påverkar nitrat-utlakningens omfattning. På vintern gör kylan (< 0° C) att den naturliga frigörelsen av nitrat avstannar. Omvänt utlakas mer nitrat ju större nederbörden och ju högre
temperaturen är.
De naturliga ekosystemen i Sverige har låga nitrathalter (under 2 mg NO3/l), nitrathalter i grundvatten från ogödslad vall uppgår till 2-10 mg NO3/l. Halter över 15 mg NO3/l indikerar en tydlig mänsklig påverkan.
