Förordningen (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor syftar till att sätta fokus på de små företagens förutsättningar att efterle- va myndigheternas regelverk. En konsekvensanalys enligt denna förordning skall alltid göras när en myndighet under regeringen överväger nya eller förändrade regler som kan ha effekter av betydelse för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Analysen skall göras i den omfattning som anses påkallad i det enskilda fallet.
När det gäller en miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten berörs främst jordbruksfö- retagen. Vi har därför inriktat oss på dessa.
I och med att nitrathalterna inte får överstiga 50 mg/l måste åtgärdsprogram utformas för en rad områden. Dessa kommer sannolikt att innebära att lantbrukarna inom ramen för en första omgång åtgärdsprogram, i avgränsade områden, behöver tillämpa preci- sionsodlingens principer vid exempelvis potatisodling i syfte att minimera restkväve- mängder efter skörd. Enligt uppgifter från Harry Linnér på SLU, Institutionen för Markvetenskap, har mycket höga skördar erhållits i pågående undersökningar där bästa möjliga odlingsteknik tillämpas beträffande bland annat utsäde, jordbearbetning, växt- skydd, bevattning och gödslingsteknik. Kväveutnyttjandet har varit effektivt och rest- kvävemängderna måttliga. Försöken visar att det är möjligt att med tillämpningen av precisionsodlingens principer förena kraven på ekonomi och miljöhänsyn inom potatis- odlingen. Hur miljövänlig odlingen blir beror i stor utsträckning på den enskilde odla- rens förmåga att anpassa hushållningen av växtnäring till årsmån, jordar och gröda. Hushållningen med stallgödsel är en särskilt kritisk punkt i detta sammanhang. Denna första omgång åtgärdsprogram behöver följas upp och utvärderas. Man får då undersöka ifall det i vissa fall behövs en ”upptrappning” av åtgärdsprogrammen med mer långtgående krav, i extremfall krav på strukturella förändringar i verksamheter. För lantbrukare med stark inriktning på exempelvis potatisodling kan detta innebära ett eko- nomiskt avbräck, om de tvingas ställa om delar av sin produktion. Vi saknar i dagsläget dataunderlag om omfattningen av överskridandet vad gäller den aktuella nitratnormen. Det är således inte möjligt att uttala sig om antalet företag som berörs av mer drastiska åtgärder. Genom begränsningen av hela nitratnormskonceptet till grundvattenföre- komster av en viss storlek och omfattning, samt med tanke på möjligheterna att med
bästa möjliga teknik nå ända fram, även om det tar lite längre tid, kan vi dock utgå ifrån
att det rör sig om ett ytterst begränsat antal verksamheter.
Genom det underlag som avrinningsdistriktsmyndigheterna och kommunerna får in, kommer utvidgade konsekvensbeskrivningar inför en andra omgång åtgärdsprogram att kunna göras.
Kostnaderna för jordbruket kommer att variera stort mellan olika regioner. Naturvårds- verkets och SGU:s bedömning är att det framförallt i södra Sverige kan finnas områden där det i ett inledningsskede kan behövas en omfattande uppbyggnad av kunskap och kompetens, dvs. rådgivningsinsatser, för att klara nitratnormen. LRF:s och Jordbruks-
verkets projekt ”Greppa näringen” kommer här att ge ett viktigt bidrag87. Det finns goda möjligheter att inom ramen för kampanjen rikta speciell spetsrådgivning till lantbrukare som finns inom tillrinningsområdet till de grundvattenförekomster där normen föreslås gälla.
Skulle det i ett senare skede bli aktuellt att snabbt ställa om jordbruksföretags inriktning till andra grödor för att nitratnormen skall kunna uppfyllas, så kan detta vara förknippat med vissa företagsekonomiska svårigheter. Det finns då en risk för minskad lönsamhet i vissa områden. Direkta kostnader utgörs till exempel av investeringskostnader i anlägg- ningar. Indirekta kostnader utgörs av inskränkningar i hur produktionen kan bedrivas. Enligt vad Jordbruksverket uttalat i annat sammanhang88 kommer jordbruket att kom- penseras för den typen av kostnader till betydande del i form av direkta bidrag men även i form av inbesparade kostnader för kväve. Det nya Miljö- och landsbygdsprogrammet89 är av stor betydelse för detta.
Befintliga miljöersättningar och en riktad återföring av gödselskatter kan ge vissa förutsättningar att hitta lösningar och att genomföra den omställning som är nödvändig för normuppfyllelse, utan större negativa konsekvenser för de småföretag som
jordbruken oftast utgör. Ett tänkbart finansieringsinstrument är därutöver avgifter för kväve- eller nitratförluster, dvs. att ett kollektiv som bidrar till kväve-/nitratförorening av vatten betalar in avgifter till systemet, vilket sen i sin tur bland annat kan användas till sådana miljöförbättrande åtgärder inom vattenområdet som går utöver vad som kan krävas enligt bästa möjliga teknik. Även avgifter för vattenuttag skulle kunna bidra till systemet. Detta är en av de frågor som kommer att utredas inom ramen för utredningen Svensk Vattenadministration under Joakim Ollén.
För att respektive avrinningsdistriktsmyndighet skall kunna följa upp åtgärdsprogram i områden med för höga nitrathalter och nitratnormen skall kunna kontrolleras av tillsynsansvarig myndighet, behöver de få in uppgifter om markanvändning, gödsling, grödoval m.m. Detta uppgiftslämnande kommer att utgöra en viss belastning för berörda jordbruksföretag.
Åtgärdsprogrammen kommer i sig att innebära omfattande krav på åtgärder beträffande brukningsmetoder, kvävetillgången i mark, gödseldosering, gödslingstider, bevattning, kunskapsuppbyggnad etc. Delaktigheten i samband med arbetet med att upprätta förslag till åtgärdsprogram blir i sig en tillkommande belastning för vissa jordbruksföretag. Genom kommunikation med och information och stöd från rådgivare/
avrinningsdistriktsmyndigheten kan detta arbete underlättas (se avsnitt 6.3). Det finns
87 ”Greppa Näringen” är ett kunskaps- och rådgivningsprojekt som syftar till att förse lantbrukarna med
kunskap och verktyg så att kväve- och fosforförlusterna minskar på ett kostnadseffektivt sätt i linje med samhällets mål.
88 Jordbruksverket. Sektorsmål och åtgärdsprogram för reduktion av växtnäringsförluster från jordbru-
ket. Rapport 2000:1
89 Miljö- och landsbygdsprogrammet (LBU) omfattar ekonomiskt stöd till lantbruket som skall bidra till
en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling på den svenska landsbygden under perioden 2000-2006. Programmet finansieras av EU:s jordbruksfond (ca 1,3 miljarder kronor per år) och den svenska staten och innehåller 25 ekonomiska stöd varav ca hälften är miljöstöd för jordbruket.
även ett ekonomiskt intresse för lantbrukaren att uppnå höga skördar med minimala kväveförluster.
Det är viktigt att vara medveten om att de åtgärder som beskrivs här, till större del även behöver genomföras i andra sammanhang. Det rör sig i hög grad om aktiviteter som är nödvändiga för att uppnå de av riksdagen beslutade miljömålen Grundvatten av god
kvalitet och Ingen övergödning, tillgodose syftet med nitratdirektivet samt uppfylla