Sett ur ett flerårigt helhetsperspektiv uppstår en samhällsekonomisk vinst vid införandet av nitratnormen, vilket i första hand hänger samman med det höga värde som rent grundvatten innebär för dricksvattenförsörjningen, ett värde som överstiger de sam- hällsekonomiska kostnaderna för eventuella åtgärder. Studier har givit bilden av att upp- ställd nitratnorm i ett ganska typiskt sydsvenskt jordbruksområde med nitratproblem kan uppfyllas till relativt låga företagsekonomiska kostnader, och att det finns relevanta kostnadseffektiva åtgärder. Vår bedömning är att den föreslagna nitratnormen endast undantagsvis kommer att kräva företagsstrukturella åtgärder som exempelvis omställ- ning från läckagebenägna grödor till vallodling. I många fall kommer det att räcka med att fullt ut tillämpa bästa möjliga teknik.
Den samhällsekonomiska vinsten kommer att vara olika stor i de berörda områdena. I områdena med omfattande åtgärdsbehov är det av särskilt stor betydelse att komma fram till långsiktiga jordbrukspolitiska lösningar som både säkerställer grundvattenkva- liteten och bevarar försörjningsmöjligheter för landsbygden.
I vissa fall kan jordbrukare behöva kompenseras för förluster som uppstår vid mer om- fattande omställningar av drift och produktionsinriktning men även för andra åtgärder som inte ryms inom bästa möjliga teknik. Enligt den föreslagna tidplanen för nitratnor- men aktualiseras åtgärderna och kostnaderna för dessa från och med år 2007. En tänkbar finansieringskälla är då – när ett administrativt system för förvaltning av avrinningsdi- strikt i enlighet med ramdirektivet för vatten förväntas vara etablerat – avgifter för olika former av utsläpp till vatten, dvs. även kväve- eller nitratförluster till grundvatten. Även avgifter för uttag av vatten kan behöva övervägas.
Finansieringen av den fördjupade karakterisering av grundvattenförekomster och av- gränsning av tillrinningsområden sker lämpligen inom ramen för de finansieringslös- ningar som kommer att gälla för genomförandet av miljökvalitetsmålet för grundvatten samt av ramdirektivet för vatten.
Det är inte möjligt att ange den konkreta totala kostnaden för införandet av den före- slagna nitratnormen. Detta beror på att antalet berörda grundvattenförekomster, tillrin- ningsområden och deras omfattning är obekant, men även att det är svårt att särskilja kostnader som föranleds av miljökvalitetsmålet för grundvatten samt av ramdirektivet för vatten och nitratdirektivet. Detaljerade beräkningar på enstaka gårdar är inte repre- sentativa och kan inte enkelt skalas upp.
Mer konkreta kostnadsuppgifter kommer att kunna ges när kartläggningen av grundvat- tenförekomster har genomförts och framför allt när den första omgången åtgärdspro- gram har följts upp och utvärderats. Detta hänger samman med att om man inom ramen för uppföljningen av åtgärdsprogrammen studerar den odling som bedrivs, de bruk- ningsmetoder som används och de skyddsåtgärder som vidtagits, samtidigt som man utför mätningar och beräkningar av nitrathalten i grundvattnet och dräneringsvattnet, kommer man efterhand att få en mycket god uppfattning om det exakta åtgärdsbehovet.
Bilagor
Bilaga 1: Förslag till förordning
Bilaga 2: Förklaring till karta över nitrathalter i södra Sverige Bilaga 3: Matris över nitratförluster från åkermark
Bilaga 4: Protokoll för klassificering av vattentäkter (Finland)
Bilaga 5: Åtgärder som skall ingå i åtgärdsprogram enligt artikel 5.4 a i nit- ratdirektivet (Dir. 91/676/EEG)
Förordning
om miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten
utfärdad den xx xx xx
Regeringen föreskriver följande.
1 § Denna förordning gäller för en miljökvalitetsnorm för nitrat i grund- vatten enligt 5 kap. miljöbalken.
Definitioner
2 § Begreppen miljökvalitetsnorm och åtgärdsprogram har samma inne- börd i denna förordning som i 5 kap. miljöbalken.
3 § I denna förordning avses med
avrinningsdistriktsmyndighet: Ansvariga myndigheter för förvaltning av avrinningsdistrikt enligt bestämmelserna i direktiv 2000/60/EG om upp- rättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område; glidande sexårsmedelvärde: Medelvärde som baseras på en tidsperiod som påbörjas den 1 januari varje år och avslutas den 31 december sex år senare. En ny medelvärdesperiod startar årligen;
grundvattenförekomst: Volymen grundvatten i ett grundvattenmagasin. Ett grundvattenmagasin är en geologisk bildning som är så avgränsad att den kan betraktas som en hydraulisk enhet;
inströmningsområde: Område där nybildning av grundvatten sker;
nitrat: NO3-;
tillrinningsområde: Område från vilket vatten rinner till en grundvattenfö- rekomst;
ytligt grundvatten: Djupintervallet 0-4 m under årsmedelgrundvattenytan; åtgärdsområden: Områden inom en grundvattenförekomsts tillrinningsom- råde som bidrar till nitratförorening av grundvattnet i sådan omfattning att miljökvalitetsnormen för nitrat överskrids eller riskerar att överskridas. Tillämpningsområde
4 § Bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas på tillrinningsom- råden till grundvattenförekomster där det finns minst ett vattenuttag för
SFS
Utkom från trycket den xx xx xx
Bilaga 1
dricksvattenändamål på mer än 10 m3 per dygn i genomsnitt eller där minst
ett vattenuttag försörjer mer än 50 personer. Normen omfattar även tillrin- ningsområden till grundvattenförekomster som är avsedda för sådan framti- da användning samt grundvattenförekomster som försörjer reservvattenuttag av sådan omfattning.
Miljökvalitetsnorm för nitrat i grundvatten
5 § Till skydd för människors hälsa får nitrat efter den 31 december 2009 inte förekomma i ytligt grundvatten med mer än 50 mg nitrat per liter, upp- mätt och beräknat som glidande sexårsmedelvärde.
Kartläggning och kontroll
6 § Varje kommun skall senast den 1 maj 2003, med hjälp av karta, geo- grafiska informationssystem eller geografiska koordinater, redovisa till Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) grundvattenuttag för dricksvat-
tenändamål på mer än 10 m3 per dygn i genomsnitt eller grundvattenuttag
som försörjer mer än 50 personer. Även planerade sådana vattenuttag samt reservvattenuttag av sådan omfattning skall redovisas.
Varje kommun skall då även redovisa vilka av dessa vattenuttag som ligger i eller i anslutning till områden med nitratläckande markanvändning samt nitrathalter i vatten från dessa vattenuttag om analyser föreligger.
7 § SGU skall senast den 1 januari 2004 översiktligt redovisa till avrin- ningsdistriktsmyndigheterna, Naturvårdsverket och regeringen:
1. vilka tillrinningsområden som omfattas av miljökvalitetsnormens
tillämpningsområde enligt 4 och 6 §§, med beskrivning av områ- denas lokalisering och avgränsning på karta eller med hjälp av geografiska informationssystem,
2. i vilka områden misstanke föreligger om att miljökvalitetsnor-
men överskrids eller riskerar att överskridas.
8 § Avrinningsdistriktsmyndigheterna skall senast den 22 december 2004, med hjälp av karta eller geografiska informationssystem, ha genomfört en preciserad avgränsning av tillrinningsområden, med en fördjupad geologisk, hydrogeologisk och kemisk karakterisering av områden där misstanke före- ligger om att miljökvalitetsnormen överskrids eller kan komma att överskri- das. Risk för överskridande föreligger om halterna uppmäts, beräknas eller uppskattas till mellan 25 och 50 mg per liter och en uppåtgående trend inte kan uteslutas. Utsläppskällorna till nitrat och deras bidrag skall anges. 9 § Resultatet av kartläggningen och karakteriseringen enligt 8 § skall hållas tillgängligt för allmänheten av avrinningsdistriktsmyndigheterna. 10 § Tillsynsansvarig myndighet skall kontrollera att miljökvalitetsnormen
för nitrat i grundvatten uppfylls inom avrinningsdistriktet. Kontrollen skall ske i områden som periodvis eller ständigt fungerar som inströmningsområ- den.
11 § Om det på grundval av markanvändningen, jordartsförhållanden eller andra sådana förhållanden är uppenbart att ingen risk för nitratförorening föreligger, får kontrollen enligt 10 § i ett område utgå.
12 § Tillsynsansvarig myndighet skall årligen redovisa resultatet av kon- trollen enligt 10 § till SGU. SGU skall årligen redovisa en sammanställning av dessa resultat till regeringen, Naturvårdsverket och Jordbruksverket. 13 § För kartläggningen, kontrollen och redovisningen enligt 6-12 §§ får SGU, i samråd med Naturvårdsverket och Jordbruksverket, meddela närma- re föreskrifter om mätmetoder, beräkningsmetoder, utvärderingsmetoder, redovisning och rapportering av resultat från mätningar och övrig kontroll samt godkännande av mätutrustning.
Åtgärdsprogram
14 § Avrinningsdistriktsmyndigheterna skall senast den 1 januari 2007 ha upprättat åtgärdsprogram för sådana områden som anges i 8 § och som bidrar till nitratförorening av grundvattnet i sådan omfattning att miljökva- litetsnormen för nitrat i grundvatten överskrids. För åtgärdsområden som sträcker sig över flera avrinningsdistrikt skall de berörda myndigheterna upprätta gemensamma åtgärdsprogram.
15 § En myndighet som till följd av bestämmelserna i 14 § i denna förord- ning upprättat ett åtgärdsprogram skall sända en kopia av programmet till Jordbruksverket, Naturvårdsverket och andra myndigheter och kommuner som berörs.
Sammanställning av utgångspunkter för den av SLU
framtagna Sverigekartan (söder om Dalälven) med mo-
dellberäknade nitrathalter i åkermarkens rotzonsläckage
till grundvattnet
Kartan återfinns i avsnitt 3.2 i Del 1 - Huvudrapporten.
1. Jordarter
Termen produktionsområde används av SCB för indelning av landets åkermark i nio områden med sinsemellan likartade förhållanden. Indelningen bygger på den procentu- ella arealfördelningen av tre typer av jordarter.
· jordartsfördelningen är hämtad från Atlas över Sverige (SGU) skala 1:5 milj. · jordarterna avser jordart 0-50 cm under markytan på slättland med integrering av
omgivande skogsmark · jordarterna klassindelas i:
- sand och moränjord
- lättlera och silt
- styv lera och moränlera
2. Gödselmedelsanvändning söder om Dalälven
Ingångsvärdena baseras på stickprovstagna intervjuer av 3 500 jordbruksföretag. Inter- vjuerna genomförs vartannat år av Statistiska Centralbyrån (SCB) inom sex produk- tionsområden söder om Dalälven avseende och avser användning av stall- och handels- gödsel.
3. Markanvändning – grödoval och djurhållning
Grödovalet fastställs som ett genomsnitt inom vardera nio utlakningsregioner, vilka utgörs av de nio produktionsområdena. Underlagsmaterialet utgörs av:
· arealen av nio olika grödor inom vart och ett av de nio produktionsområdena · fördelningen av tre jordarter inom varje produktionsområde
· en objektiv skördeuppskattning baserad på normskörden (den skörd man tar under normala betingelser) enligt SCB
· information om djurhållning finns indirekt med genom uppgifter om mängden stall- gödselanvändning
4. Bestämning av grundvattenbildningens storlek görs utifrån ytvattnets årsmedel- avrinning
Årsmedelvärdesavrinningen är ett grovt mått på grundvattenbildningen. Årsmedelavrin- ningar har modellerats fram för nio utlakningsregioner. För att få mindre spridning i hydrologiska data delades tre av de sex produktionsområdena upp i vardera två delar. Härvid erhölls totalt nio utlakningsregioner.
Ett klassindelat medelvärde av den årliga grundvattenbildningens storlek har på så sätt kunnat anges för varje utlakningsregion.
· grundvattenbildningen är klassindelad i 200, 300 respektive 400 mm per år
· grundvattenbildningen utgör medelvärdet inom varje utlakningsregion utan hänsyn tagen till aktuell jordartsfördelning (tre jordarter redovisas i underlagsmaterialet) Informationen från punkterna 1-4 ger underlag för att beräkna rotzonsutlakningen av nitrat i kg/ha/år som genomsnitt för de sex produktionsområdena söder om Dalälven.
5. Beräkning av nitratläckagets halter på delavrinningsområdesbasis
Perkolationsvattnets nitrathalter som lämnar rotzonen och tillförs grundvattnet beräknas genom att dividera kväveläckaget (kg/ha) med värdet på den genomsnittliga areella grundvattenbildningen.
Vid framtagning av kartan med klassindelade nitrathalter i grundvattnet utgörs ingångs- data av statistik över förhållandena inom vart och ett av de sex produktionsområdena. Ingångsdata relateras därför till:
· tre jordarter · nio grödor
· totalt sex produktionsområden söder om Dalälven
· 2 800 delavrinningsområden med en storlek av några tiotals kvadratkilometrar var På Sverigekartan redovisas nitrathalterna i fem klasser i perkolationsvattnet, dvs. i det nybildade grundvattnet i vart och ett av de 2 800 delavrinningsområdena. Delavrin- ningsområdenas begränsningslinjer avspeglas därför i kartbilden på den framtagna Sve- rigekartan. Den presenterade kartbilden kan utan en beskrivning av underlagsmaterialet ge en vilseledande bild av upplösningsgraden av kartans information. Upplösningen på de beräknade utlakningskoefficienterna är alltså nio områden. I nästa beräkningssteg har med ledning om arealen och antalet djur, de modellerade koefficienterna fördelats på delavrinningsområden. Tillförsel och bortförsel av kväve till åkrarna, dvs. gödslingen och skördarna, baseras på statistik från de sex produktionsområdena.
Statistik om arealer med olika odlade grödor finns tillgänglig på församlingsnivå i mate- rial från SCB och har använts för att beskriva situationen inom delavrinningsområdena. Varje delavrinningsområde erhåller en beräknad medelvärdeskoncentration av nitrat i perkolationsvattnet baserat på en viktad fördelning av jordart och grödor inom området. Exempel på upplösning på koefficienterna som beräknats med informationen ovan är ”Utlakning för vårkorn odlad med bara handelsgödsel på sand, lättlera och styv lera i Götalands södra slättbygder”, således tre olika siffror för kornodling i produktionsom- rådet (en för varje jordart).
Varje delavrinningsområde erhåller en beräknad medelvärdeskoncentration av nitrat i perkolationsvattnet baserad på en viktad fördelning av jordart och grödor inom området.
6. GIS-applikation av de beräknade normalutlakningskoefficienterna
De ovan beskrivna situationerna har i olika kombinationer genererat ca 300 olika typut- lakningskoefficienter för kväve i kg N/ha för södra och mellersta Sverige. Dessa nor- malutlakningskoefficienter har sedan använts för att på en karta illustrera variationen i utlakning över landet.
Beräkningarna ovan avgör helt upplösningen på de beräknade koefficienterna. GIS- applikationen som illustrerar variation i utlakning över landet ökar inte upplösningen även om det skenbart kan se ut så eftersom SMHI:s delavrinningsområden använts vid beräkningar av retention av kväve i sjöar och vattendrag. Följande nyckeldata har an- vänts vid GIS-applikationen.
· Jordartskartan från Sveriges Nationalatlas Jordbruk, skala 1:2 000 000 · SCB:s data om grödoarealer och antal djur, skala församlingsnivå · SMHI:s indelning av landet i 2 800 delavrinningsområden
7. Osäkerhetsanalys av erhållna resultat
Skalproblem. Det föreligger stor skillnad i ingångsparametrarnas upplösning. Till ex-
empel ligger vissa parametrar på länsnivå, andra på församlingsnivå.
Jordarter. Av tänkbara felkällor i underlagsmaterialet till kartan spelar sannolikt den
låga upplösningen i jordartskartan från Atlas över Sverige i skalan 1:2 miljoner stor roll samt det förhållande att det i större delen av landet saknas matjordskartor.
Grundvattenbildning. Grundvattenbildningens storlek baseras på skalan för de nio pro-
duktionsområdena (som vart och ett utgörs av 1-3 län) söder om Dalälven. Förhållande- na varierar i många fall avsevärt inom de nio utlakningsregionerna – produktionsområ- dena.
Grödoarealer ligger på församlingsnivå.
Kreaturshållning. Stallgödselanvändningen är ett indirekt mått på kreaturshållningen.
Några uppgifter om antalet djur ingår inte i materialet.
Storleken av kväveflödet under rotzonen. Stor osäkerhet föreligger i upplösningen i kvä-
veflödet till grundvattnet, eftersom statistiken för denna är mer lågupplöst än jordarts- kartans information. Även den låga upplösningen på gödslings- och skördeinformatio- nen innebär en osäkerhet, eftersom det inom de sex produktionsområdena finns stora lokala variationer.
Sammanfattande bedömning
Kartan över halterna av det kväveläckage som tillförs grundvattnet söder om Dalälven baseras på en komplettering av en tidigare redovisning av det areella kväveläckaget i kg/ha/år som har tagits fram med syfte att beräkna medelvärden av det areella kväve- läckaget till havet. Kompletteringen av storleken av medelläckage till punktinformation om halter av jordbruksmarkens kväveläckage ställer helt andra krav på areell upplös- ning i kartan eftersom man är intresserad av en haltupplösning på gårds- eller fältnivå. Den här föreliggande kartan redovisar potentiella riskområden för höga nitrathalter i grundvattnet.
Referens: Markus Hoffman (LRF) och Holger Jonsson (SLU). Kväve från land till hav. Rapport 4735. Naturvårdsverket.
Nitratförluster från åkermark
Förslag till matris för redovisning av nitratutlakning
från åkermark - möjligheter och begränsningar
Genom att systematisera de två viktigaste styrande faktorerna för nitratutlakning ger matrisen en god vägledning över i vilka situationer man kan förvänta sig att finna hög respektive låg nitratutlakning.
Varför läcker det nitrat?
Det nitrat som utlakas från åkermarken har två ursprung. Dels är det överblivet nitrat- kväve vid växtens avslutade kväveupptag på sensommaren, s.k. restkväve, dels är det nitratkväve som genom mineralisering frigjorts från markens förråd av organiskt kväve. Hur mycket restkväve som finns tillgängligt för utlakning i marken beror till stor del på vilken gröda som odlats. Olika grödor avslutar sitt kväveupptag vid olika tidpunkter beroende på deras inneboende egenskaper. Tidigast på året mognar höst- och vårstråsäd, därefter potatis. Sockerbetor skördas normalt sent på året, mediantidpunkten är månads- skiftet oktober/november. Gräs- och klövervallar växer ännu lite senare och tar i princip upp kväve fram till vintern. Betor och vallar har därför den egenskapen att de näst intill tömmer markprofilen på utlakningsbart kväve inför vintern.
Mängden restkväve vid skörd påverkas också av gödslingen. Olika grödor har olika behov av kväve vilket till exempel återspeglas av de riktlinjer för gödsling som årligen ges ut av Jordbruksverket. Om man överskrider rekommenderade mängder riskerar man att mängden restkväve vid skörd blir hög. Svårigheten ligger i att, vid vårbruket då gödslingen görs, veta växtens behov under sommaren som följer, eftersom man inte kan förutse vädret. Om det blir en torr sommar hämmas växten av brist på vatten, då blir också upptaget av kväve lägre. Gödslingen som gjorts för en normal skörd blir för stor och mängden restkväve vid skörd större än normalt. Även om man inte gödslar eller t.o.m. gödslar något mindre än rekommenderat finns en viss mängd restkväve vid skörd vilket är naturligt beroende på att växtens rötter inte penetrerar all jordvolym.
Eftersom medvetenheten och kunskapen om gödsling ökat bland lantbrukare är numera den största källan till det kväve som utlakas i allmänhet inte överblivet gödselkväve
utan frigörelse av nitratkväve från markens förråd av organiskt kväve (mineralisering). I åkermarken finns normalt 4-8 ton kväve per ha bundet i organisk form dvs. markens mullhalt. När temperaturen i marken är över 0°C pågår en process då markens mikroor- ganismer frigör näringsämnen i mineralisk form, däribland nitratkväve. Storleken på denna frigörelse varierar mellan olika jordar och olika år men är i samma storleksord- ning som den mängd handelsgödsel som används i genomsnitt, dvs. 80 kg N/ha och år. Åkerjordar med hög mullhalt dvs. stort förråd av organiskt kväve beskrivs ofta som bördiga jordar och frigör normalt större mängder kväve genom mineralisering. Minera- liseringen varierar också mellan olika år beroende på vädret. År med gynnsamma för- hållanden för mikrolivet i marken, dvs. lagom fukt och temperatur, frigörs mer kväve. Därför kommer mer kväve att frigöras år med milda vintrar och följaktligen mer kväve utlakas. På gårdar med djur tillförs marken organiskt kväve och det sker sannolikt en viss uppbyggnad av markens mull och därmed dess bördighet men också av nitratleve- ransen från marken. På gårdar utan djur utan inslag av vallodling eller tillförsel av orga- niska gödselmedel sker sannolikt i vissa fall en minskning av markens mullhalt.
Insikten om att mineraliseringen är en nyckelfaktor för mängden utlakat mineralkväve har präglat åtgärdsarbetet under det senaste decenniet. Regler finns för att hålla marken bevuxen under vintern så att det frigjorda kvävet kan tas upp. Likaså finns miljöstöd för att skjuta upp höstbearbetningen till våren då jordbearbetningen stimulerar frigörelsen. Mikroorganismerna tillförs mer syre och nytt organiskt material exponeras
Eftersom nitrat är vattenlösligt beror mängden som utlakas på mängden vatten som rin- ner genom marken vilket i sin tur beror på nederbörden.
Vilka är riskfaktorerna?
Som beskrivits ovan styrs mängden utlakat nitratkväve av olika faktorer. För att syste- matisera dem delar man upp dem i naturgivna och antropogena. Att dela upp dem på detta sätt ökar förståelsen för vilken möjlighet det finns att minska nitratläckaget då det är de antropogena som står i centrum för miljöarbetet.
Naturgivna riskfaktorer 1. Jordart
I princip blir kväveutlakningen mindre ju mer ler jordarten innehåller (fig 1.) Förklar- ingen är dels att sandjordar har mindre specifik yta som näringsämnen kan bindas till, genom att partiklarna är betydligt större än lerpartiklar, dels att infiltrationen i en lerjord ofta sker i sprickor och små kanaler och då hinner det infiltrerande vattnet inte ställa sig i jämvikt med markvätskan och utlaka nitrat. De totala kväveförlusterna på lerjordar kan dock vara lika stora som på sandjordar genom att gasförlusterna är desto större på ler- jordar. Lerjordar har genom sin täthet oftare syrefria zoner där denitrifikation till kväv- gas kan ske. Ju större denitrifikationen är desto mindre blir nitratutlakningen eftersom det är nitratkväve som omvandlas till kvävgas. Detta är den viktigaste anledningen till