Ickebindande EU-instrument

Utöver de fyra direktiv som nämnts i tidigare kapitel, saknas det bindande gemensamma EU-regler om bolagsstyrning, trots att det redan 2002 lades fram en rapport från den så kallade Wintergruppen angående hur bolagsstyrningen inom EU:s medlemsstater bör harmoniseras och förbättras.¹⁸⁹ Det har genom åren däremot skapats ett antal ickebindande rekommendationer och grönböcker, varav några av relevans för uppsatsen här ska presenteras översiktligt.¹⁹⁰

Som svar på Wintergruppens rapport tog EU-kommissionen år 2003 fram ett förslag till en europeisk handlingsplan på bolagsstyrningens område, den så kallade Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen.

Kommissionen valde där att inte förorda någon gemensam lagstiftning eller gemensam kod på grund av de stora skillnaderna mellan medlemsländerna, utan kom fram till att varje medlemsland ska skapa sin egen kod för bolagsstyrning baserad på följ eller                                                                                                                

189 Wintergruppens rapport: Report of the High Level Group of Company Law Experts on a Modern Regulatory Framework for Company Law in Europe.

190 En grönbok är ett dokument som tas fram av EU-kommissionen i början av ett lagstiftningsförfarande.

Där presenteras idéer och åtgärder som föreslås, i syfte att låta berörda parter och intressenter komma till tals tidigt. Med hjälp av synpunkterna som inkommer, kan sedan en handlingsplan och mer konkreta lagförslag tas fram.

(60/83)

förklara-principen.¹⁹¹ Denna tillåtande inställning till olikheter har sedan dess varit rådande. De senaste åren kan dock skönjas en förändrad attityd inom unionen, sedan försök till mer tvingande reglering och tuffare sanktioner har presenterats, även om inte allt har beslutats. Exempel på sådant som ännu är på idéstadiet finns i EU-kommissionens grönbok ”En EU-ram för bolagsstyrning” som kom 2011.

Denna grönbok har ett särskilt avsnitt om riskhantering, där det föreslås att alla bolag bör ta fram en lämplig riskhanteringsstrategi och åtgärder för att hantera riskerna på ett effektivt sätt med utgångspunkt från företagets särskilda egenskaper (verksamhetsområde, storlek, internationell riskexponering, komplexitet).¹⁹² Reaktionen på grönboken från svenskt håll var klart negativ. Carl Svernlöv & Anders Hult hävdar exempelvis att grönboken visar tydligt klåfingriga tendenser och att det finns all anledning att förhålla sig skeptisk till dess förslag.¹⁹³ De är visserligen positiva till ett ökat riskhanteringsarbete inom bolagen, men anser att förslagen kommer från fel nivå.

Sverige bör inte acceptera ökad detaljreglering från EU, utan i stället förorda en mer principbaserad, konsekvensanalyserad och behovsanpassad bolagsstyrningsmodell som lämnar den exakta utformningen och tillämpningen till medlemsländerna själva.¹⁹⁴ Kraven på riskhanteringsstrategi har inte följts upp från EU-håll sedan grönboken presenterades år 2011.

Till och med den tidigare så hyllade följ eller förklara-principen kritiseras numera för bristande förklaringar från företagens sida och otillfredsställande kontroll av tillämpningen i många länder.¹⁹⁵ Som respons på de tendenser som har kommit från EU, tog Kollegiet för bolagsstyrning år 2011 fram en promemoria som redogjorde för deras syn på vad konsekvenserna skulle bli för Sverige om bolagsstyrningsreglerna skärptes genom tvingande regler. Framförallt nämndes att en ökad reglering skulle leda till en kraftig begränsning av den privata äganderätten och medlemsstaternas system med självreglering, som dessutom skulle få negativt inflytande på vår konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.¹⁹⁶

191 EU-kommissionens handlingsplan Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen, s. 11 och 16f.

192 Grönboken, s. 10.

193 Svernlöv, C., och Hult, A., Europeiska kommissionens grönbok om bolagsstyrning, Balans #12 2011, s. 45 och 47f.

194 A.st.

195 Kritiken framförs i Study on Monitoring and Enforcement Practices in Corporate Governance in the Member States, 2009, s. 188. EU-kommissionen anser dock att lösningen är att se till att systemet fungerar mer tillfredsställande genom att förbättra kvaliteten på informationen i rapporterna, inte att avskaffa användandet av principen, se grönboken, s. 19.

196 Kollegiet, Kan ökad reglering av bolagsstyrning förhindra nya kriser?, s. 1.

Den senaste ickebindande bolagsstyrningsrekommendationen från EU kom år 2014.¹⁹⁷ Den följer upp kritiken mot följ eller förklara-principens tillämpning, handlingsplanen från 2012 och direktivet från 2013 och handlar om kvaliteten på företagsstyrningsrapporteringen. Rekommendationen riktar sig bland annat åt aktiemarknadsbolag, och Kommissionens syfte är att ge företagen vägledning och hjälpa dem med tillämpningen av följ eller förklara-principen. Trots att rekommendationen är tänkt att endast lämna en allmän ram som ska kunna vidareutvecklas och anpassas efter specifika nationella förhållanden, gav de svenska remissvaren till Justitiedepartementet inte någon särskilt positiv respons. I stället betonades genomgående den ökade regelbördan som skulle åläggas företagen, samt om den insnävning av svenska självregleringens roll som det skulle innebära om bestämmelserna skulle bli införda i svensk lag.¹⁹⁸

4.5 Sammanfattning och kommentarer

Riskhanteringsreglerna i Danmark, Norge och Sverige bygger alla på de EU-direktiv som beslutades i mitten på 2000-talet: Revisionsutskotten och bolagsstyrningsrapporterna återkommer i alla tre länders lagstiftning, även om reglerna skiljer sig åt på olika fronter.¹⁹⁹ Sverige nämner i sina lagrum endast intern kontroll och riskhantering i samband med finansiell rapportering. Norges lagstiftning verkar öppen även för att även omfatta ickefinansiella aspekter, men så sägs det i förarbeten och kodkommentarer att det främst är i anknytning till finansiella rapporteringen som avses.

Danmark däremot, saknar begränsning till finansiella risker i sin lagstiftning gällande revisionsutskottets uppgifter, och har inte heller signalerat någon insnävning i förarbeten. De verkar på så sätt ha tagit till sig om fördelarna med ett breddat riskbegrepp. Sverige, och kanske främst Kollegiet, verkar ha kämpat mot denna utveckling tidigare, men nu i och med förändringarna i det nya remissförslaget (se avsnitt 3.5) tas viktiga steg i rätt riktning.

197 EU-kommissionens rekommendation om kvaliteten på företagsstyrningsrapporteringen (2014/208/EU).

198 Remissvaren ang. bolagsstyrningsrekommendationen från Kollegiet, Svenskt näringsliv, Advokatsamfundet m.fl.

199 Dessutom är börsreglerna i allt väsentligt harmoniserade för de Nasdaqägda börserna i Stockholm och Köpenhamn, samt Helsingfors och Reykjavik, framförallt när det gäller noteringskraven och informationsreglerna. Dessa likartade regler underlättar givetvis för investerarna och bidrar till att skapa en samnordisk värdepappersmarknad med större tillgång för bolagen till riskkapital, inledningen i Nasdaqs svenska regelverk, s. 2.

(62/83)

Fortfarande finns dock en stor skepsis från nordiskt håll mot den allt mer påtagliga europeiska bolagsstyrningsharmoniseringen. Jag delar den uppfattningen, och anser det definitivt finns anledning att oroa sig för den svenska och nordiska bolagsstyrningsmodellens framtid, med tanke på de senaste europeiska initiativen.

Utöver det mångfaldsdirektiv som presenteras i avsnitt 3.3.4 och den grönbok som presenteras i avsnitt 4.4, ger den europeiska handlingsplanen från 2012 bland annat uttryck för ett väldigt anglosaxiskt förhållningssätt till bolagsstyrning, exempelvis när det gäller rädslan för passiva ägare.²⁰⁰ Den anglosaxiska modellen skulle inte fungera lika bra i Sverige, och vi vill därför inte ha bindande regler som skulle tvinga oss allt mer i den, för oss onaturliga, riktningen.²⁰¹ Förtroendekommissionen ger uttryck för en liknande oro, genom sin formulering om att det är ”starkt önskvärt att vi i Sverige så långt möjligt bevarar vår rättstradition och att man från svensk sida strävar efter att motverka en ”amerikanisering” av rättssystemet på det ekonomiska området.”²⁰² Att Norden nu gör gemensamma ansträngningar för att ena den nordiska bolagsstyrningsmodellen (genom att bland annat skapa gränsöverskridande arbetsgrupper och öppna upp för att harmonisera de nationella skillnaderna ytterligare) i syfte öka argumentationstyngden gentemot EU, bör således vara rätt väg att gå.²⁰³

Med dessa lärdomar från den internationella utblicken, ska nu förslag ges till hur Sverige kan gå vidare när det gäller reglering av den ickefinansiella riskhanteringen inom aktiemarknadsbolag.

200 EU-kommissionens handlingsplan Europeisk bolagsrätt och företagsstyrning – ett modernt regelverk för mer engagerade aktieägare och hållbara företag, s. 8. Jfr avsnitt 4.1 om den nordiska bolagsstyrningen som har en tradition av starka aktiva ägare.

201 Henrekson, M., & Jakobsson, U., Globaliseringen och eroderingen av den svenska modellen för bolagsstyrning, Ekonomisk debatt nr 3, 2011, s. 17f. Föreställningen har enl. dem varit att den europeiska rörelsen går (och borde gå) i riktning mot den anglosaxiska modellen. De visar dock i sin artikel att ett spritt ägande med starka företagsledningar enligt anglosaxisk modell inte skulle fungera särskilt väl i det svenska institutionella klimatet, och att utvecklingen leder till en allt svagare betydelse för den svenska börsen.

202 SOU 2004:47 s. 152.

203 Se Arbetsgruppens skrift Corporate Governance in the Nordic Countries, och notera den nya kommande målsättningen att Koden ska förbättra förutsättningarna för en ökad harmonisering av bolagsstyrningen mellan de nordiska länderna, enl. Kollegiets remissutkast till nytt Kodförslag.