3 Dagens svenska reglering
3.3 Lagreglering
3.3.4 Kommande svensk reglering
I det ännu icke införlivade direktivet 2013/34/EU framkommer information om vad förvaltningsberättelsen framöver ska innehålla för riskupplysningar:
”Art. 19 Förvaltningsberättelsens innehåll
1. Förvaltningsberättelsen ska innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen och resultatet av företagets verksamhet och dess ställning, tillsammans med en beskrivning av de väsentliga risker och osäkerhetsfaktorer som det står inför. […]”
Här finns således inte längre någon särskild betoning på endast risker knutna till den finansiella rapporteringen. Det är i enlighet med EU-kommissionens handlingsplan från 2012, Europeisk bolagsrätt och företagsstyrning – ett modernt regelverk för mer engagerade aktieägare och hållbara företag. I handlingsplanen ansåg Kommissionen att styrelser i större utsträckning bör titta på samtliga risker som företaget ställs inför.114
I art. 20 upprepas det redan bekanta kravet från direktiv 2006/46/EG, att bland annat aktiemarknadsbolag i ett särskilt avsnitt till förvaltningsberättelsen ska redogöra för de viktigaste inslagen i företagets system för internkontroll och riskhantering i samband med den ekonomiska rapporteringen. Dessa regler framkommer som sagt redan av direktivet från 2006 och är sedan år 2009 implementerade i svensk lagstiftning.115 Det framgår inte varför kraven återigen tas upp i detta direktiv. Den enda förändringen verkar vara att själva rapporteringsformatet i det senare direktivet kallas
”företagsstyrningsrapport” i stället för som tidigare ”årsberättelse om företagsstyrning”.
I övrigt verkar skillnaderna endast vara redaktionella.
Det kan vara värt att notera skillnaden mellan art. 19 och art 20 c). Begränsningen av reglerna till enbart de risker som har ”samband med den ekonomiska rapporteringen”
finns fortfarande i art. 20 c), men saknas i art. 19. Det framgår inte varför denna skillnad mellan förvaltningsberättelsens riskhanteringsinformation i art. 19 och bolagsstyrningsrapportens dito i art. 20 görs. Det finns ingen motivering i direktivet, och förarbeten av svensk karaktär saknas inom EU. Inte heller finns det några svenska propositioner för införande av direktivet än. Enligt mig finns det inte någon klar anledning till varför särskiljning av risker som kan ses relevanta för rapporteringen om bolagsstyrningen respektive bolagsförvaltningen ska göras, eller ens vilken denna
114 EU-kommissionens handlingsplan Europeisk bolagsrätt och företagsstyrning – ett modernt regelverk för mer engagerade aktieägare och hållbara företag, s. 6.
115 Genom SFS 2009:34.
(38/83)
skillnad är.
Sista datum för införlivande av direktivet skulle ha varit den 20 juli 2015, men direktiv 2014/95/EU kom emellan. Detta direktiv innebär en ändring av direktivet från 2013, och den svenska implementeringsprocessen verkar därför ha påverkats.
Medlemsstaterna har till den 6 december 2016 på sig att sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa det nya direktivet, så att reglerna börjar tillämpas under kalenderåret 2017. I Sverige har en departementspromemoria tagits fram med förslag till vilka lagändringar som ska genomföras. Utgångspunkten för implementeringen har varit att ansluta förhållandevis nära till ändringsdirektivets utformning och ordalydelse.116 Någon proposition har ännu ej presenterats.
2014 års direktiv handlar om mångfald och ickefinansiell rapportering, och följer även det upp Kommissionens handlingsplan, och förslaget att styrelser i större utsträckning bör titta på samtliga risker som företaget ställs inför. Med det menades att rapporteringskraven bör utökas till att omfatta även ickefinansiella parametrar, vilket enligt Kommissionen skulle hjälpa till vid skapandet av en mer omfattande riskprofil för bolagen och möjliggöra en effektivare utformning av riskhanteringsstrategier.117
Detta lät till en början lovande för mig som skriver uppsats om ickefinansiell riskhantering. I direktivet föreslås att alla stora företag som är av allmänt intresse och som i genomsnitt har haft 500 anställda under räkenskapsåret, ska upprätta och offentliggöra en hållbarhetsrapport med ickefinansiella upplysningar.118 Dessa ickefinansiella upplysningar ska enligt direktivet lämnas i den utsträckning som krävs för att ge en förståelse av företagets utveckling, resultat, ställning samt konsekvenserna av dess verksamhet, åtminstone i frågor som rör miljö, sociala förhållanden och personal, respekt för mänskliga rättigheter, bekämpning av korruption och mutor. Det ska även inkluderas en kort beskrivning av företagets affärsmodell och av den policy som företaget följer i dessa frågor, samt resultatet av denna policy. Om ingen policy följs ska detta motiveras. Vidare ska redovisning ske av de väsentliga risker som rör dessa frågor och som är kopplade till företagets verksamhet (inklusive, när så är rele-vant och proportionellt, dess affärsförbindelser, produkter eller tjänster), och som sannolikt kommer att få negativa konsekvenser på dessa områden, och hur företaget hanterar dessa risker. Det lämnas dock utrymme för medlemsstaterna att i vissa fall låta
116 DS 2014:45 s. 43.
117 EU-kommissionens handlingsplan Europeisk bolagsrätt och företagsstyrning – ett modernt regelverk för mer engagerade aktieägare och hållbara företag, s. 6.
118 I direktiv 2014/95/EU föreslås införandet av en ny art. 19 a i direktiv 2013/34/EU.
företagen undanta sådan information som allvarligt skulle störa bolagens marknadsposition. Dessutom ska ickefinansiella centrala resultatindikatorer som är relevanta för den aktuella verksamheten beskrivas.119
Det står klart att direktivet inte bara handlar om hur direktivet ska hjälpa till att skapa mer omfattande riskprofiler för bolagen och möjliggöra en effektivare utformning av riskhanteringsstrategier. Jag får snarare intrycket av att direktivet i första hand är handlingsdirigerande i önskan om att uppnå en politiskt korrekt union, mer än att på allvar försöka uppnå de aktiebolagsrättsliga och aktiemarknadsrättsliga övergripande ändamålen.120 Målet för direktiv 2014/95/EU är att göra den information som vissa stora företag och koncerner i unionen tillhandahåller mer relevant, konsekvent och jämförbar.121 Jag kan anse, utan att gå in alltför djupt i EU-rätten, att jämförbarheten i sig inte är tillräcklig som självändamål, utan att den borde byggas upp med ett bakomliggande syfte om att exempelvis förenkla för investeringar över gränserna och stärka det allmänna förtroendet för redovisningar och rapporter, som i målen för direktiv 2006/46/EG och 2013/34/EU.122
Det nya direktivet är mycket långtgående, så långtgående att det enligt mig inkräktar på det fria företagandet och medför en kraftigt ökad rapporteringsbörda för bolagen. Det kan ifrågasättas om den nya hållbarhetsrapporten och dess krav överhuvudtaget kommer att medföra några förbättringar för marknaden och bolagsstyrningen, utöver att allmänheten får veta mer om bolagens inställning i dessa frågor.123
119 Vidare föreslås att vissa noterade bolag i sin bolagsstyrningsrapport ska upplysa om den mångfaldspolicy som tillämpas i fråga om styrelsen och andra bolagsorgan. Där ska aspekter som till exempel ålder, kön eller utbildnings- och yrkesbakgrund tas med. Dessutom ska mångfaldspolicyns mål, hur den har genomförts och resultaten av den redovisas. Om det inte finns någon mångfaldspolicy ska rapporten motivera varför inte, enl. direktivets förslag till ändrad art. 20 i direktiv 2013/34/EU.
120 Det är inget fel med att allt företag tar fram CSR-planer och riktlinjer gällande hållbarhet, mångfald och annat, tvärtom, men jag anser inte att ett redovisningsrättsligt EU-direktiv är rätt plats för detta, just med tanke på ändamålsdiskussionen. Som jämförelse har den svenska lagstiftaren medvetet valt att lägga regler kring miljöhänsyn, arbetstagarrätt och så vidare i andra författningar än i ABL, vilket signalerar att de inte ska ses som rent aktiebolagsrättsliga intressen. En anledning kan vara för att de primära ekonomiska intressen som uttrycks i aktiebolagsrätten skulle urvattnas och den ekonomiska effektiviteten skulle riskeras om andra hänsyn fick mer utrymme, Stattin, D., Företagsstyrning, s. 54.
121 Skäl (21) i direktivet.
122 Skäl (13) respektive (55) i direktiven.
123 Kollegiet var dock oväntat positivt till kravet på den så kallade CSR-rapporteringen i sitt remissvar på DS 2014:45: ”För att ge aktieägarna möjlighet att bedöma bolagets långsiktiga överlevnads- och vinstgenereringsförmåga, behöver de information om hur bolag hanterar den omvärld man verkar i.
Ökade redovisningskrav innebär också att bolagen för sig själva tydliggör de möjligheter och risker som är förenade med bolagets verksamhet. Det ligger därmed i bolagens egenintresse att informera ägare och marknad i dessa frågor. Som EU-kommissionen mycket riktigt pekar på, är det emellertid för få bolag som lämnar icke-finansiell redovisning, och de bolag som lämnar information utformar den på olika sätt
(40/83)