Alla sex biståndsorganisationerna belyser flera positiva aspekter av idrotten i dess roll att verka i utvecklingssyfte. Däremot är det inte lika många negativa aspekter som nämns. Presentationen nedan visar på fler än ett sätt att se uttalanden i intervjuerna på.
I inbördeskrig kan ofta tidigare vänner separeras totalt och istället blir varandras fiender. På grund av rädsla hjälper människor inte varandra, då deras egen säkerhet hotas. Detta beteende
162 E-postkontakt med Rebecca Schulze, SOS-Barnbyar, 2009-04-02 163
Konversation via e-post med Ewa Widén, handläggare; projekthanteringssystem och metodutveckling Diakonia, 2009-03-26 och 2009-05-07
53 kan skapa ett hat som leder till det som man själv drabbas av, ska även fienden utsättas för. Det växer fram en dödshämndskultur som är en stor fara för återuppbyggnaden av landet. På grund av kulturen att hämnas genom dödligt våld fördröjs krigsprocessen.164 Som det har nämnts tidigare är det lätt att fiendeföreställningar och stereotyper förs vidare över till yngre generationer. Därmed kan konstateras att stereotypskapande måste brytas för att fred ska kunna vara möjlig.165 På Hoppets Stjärna har man sett egenskaper hos idrotten som bidrar till just detta:
Det vi ser att vi uppnår med idrottsarbete är borttagande av
samhällsgrupperingar. Här är idrotten unik! Barnen tänker inte på vem de leker med när de leker. När de leker försvinner barriärer som annars delar upp dem i strikta grupper. Hos exempelvis indianer har vi sett att idrott eliminerar de tankesätt som existerar bland dessa grupper om varandra.166
Som tidigare noterats finns det ett enormt intresse av idrott bland unga. Genom idrotten skapas det naturliga mötesplatser både för unga och vuxna. Genom att involvera inte bara barn, utan alla samhällets parter, skapar man ett engagemang hos hela befolkningen.167 Även KFUK-KFUM ser idrotten som ett utmärkt område för att skapa mötesplatser på.
Mötesplatsen är för dem den plan där idrotten äger rum. Enkelheten är ett starkt argument till varför idrott är så lätt att använda. Det behövs inte så mycket mer än någonstans att vara. Det behöver inte vara en resurskrävande idrott man använder. Idrotten som spontan mötesplats visar sig också i följande exempel:
Jag har ett exempel på när man behövde en marknad för att få igång handel och möten. Det gick inte riktigt som man hade tänkt sig och det visade sig vara svårare än vad man trott. Då gick man vägen via idrotten och man byggde en fotbollsplan istället. Här var det plötsligt naturligt för människorna att träffas och genom fotbollen så fick man med mötet igång handeln.168
164
Andersson, Mary B, 1999
165 Gasser, Patrick & Levinsen, Anders, 2004
166 Intervju Mark Presson, biståndsarbetare Hoppets Stjärna, 2009-04-02 167
Levinsen, Anders, 2004
54 Fiendeföreställningar och dödshämndskultur verkar vara orsaken till många kvarvarande konflikter. Ankarstiftelsen arbetar i områden som är hårt drabbade av kriminalitet och där dödskultur råder. Då en stor del av de kriminella ligorna utgörs av unga människor har man valt att arbeta med dessa som målgrupp.169 Detta ger att genom att använda idrott för att nå ett stort antal barn och ungdomar har man hittat en arena som kan verka som bas för att
transformera stereotyper och fiendeföreställningar.170 Hjälp utifrån kan behövas för att ta ett första steg mot gemensamma aktiviteter171 och det är här biståndsorganisationer träder in i bilden. Genom att nå många barn och ungdomar ökar antalet individer på det gemensamma området där man sedan identifierar sig med andra idrottsintresserade.172
Idrotten har alltså kraft att verka som mötesplats samt förmåga att locka till sig en stor mängd individer. Kan detta ses som att idrottens frekventa och positiva användning inom
biståndsarbete endast är ett verktyg som ianspråktas på grund av dess popularitet? Idrotten är inte bara populär bland aktiva barn och ungdomar, även de iakttagande åskådarna och fansen har ett stort intresse i idrott.173 Med så många blickar riktade mot idrotten tillkommer
ytterligare aktörer såsom kommersiella organisationer och företag som båda har ett
affärsintresse i idrotten. För vi i västvärlden över vår idrott till utvecklingsländerna för att öka vår egen status i ett ”gott” syfte?174
Idrotten kan alltså verka som en spontan mötesplats. Specifikt vad gäller mötesplatsen skulle det enligt Rikard Johansson på Ankarstiftelsen förmodligen även kunna vara någon annan sysselsättning som var i fokus, exempelvis konst eller musik. Valet av sysselsättning på mötesplatsen bör bero på vilken målgrupp man har. Vad som är viktigare än valet av
sysselsättning är det gemensamma intresset. Förutom intresset behöver man inte ha så mycket mer gemensamt. Därav återigen, idrotten kan samla människor med olika kulturer, åsikter, religion, kön eller ålder, bara det gemensamma idrottsintresset finns. Svårigheten att använda idrott som sysselsättning är om organisationen inte har ett idrottsintresse.175
169 ibid
170 Norges Fotbollsförbund, 2004 171
Gasser, Patrick K & Levinsen, Anders, 2004
172 ibid
173 Gatz, Margaret Jean, Messner, Michael A & Ball-Rokeach, Sandra, Paradoxes of youth and sport, 2002 174
Giulianotti, Richard, 1999
55 Idrotten som tilltalande mötesplats urskiljs i flera av intervjuerna genom att framställas som ett lockbete för att attrahera unga till skolan.
Många av barnen saknar föräldrar och idrott är enda saken som gör att barnen går till skolan. Det finns inga yttre krafter som för barnen till skolan och vi har i alla fall inte hittat något mer effektivt än idrott som ändå inte kräver enorma insatser.176
Sven Tumba Education Fund ser också att sedan de tog in idrott i skolor har barnen upplevt skolan som roligare.177 Med bakgrund av resonemanget om det gemensamma intresset kring idrott, är detta en aspekt att ta hänsyn till för biståndsorganisationer som har för avsikt att locka till utbildning genom idrott. Vad sker om idrotten endast ska locka? Coalter talar om spelet i livet efter förändringen. Lockar man genom idrott så är det idrott som målgruppen intresserar sig för. Vid avsaknad av ett gemensamt idrottsintresse faller utvecklingsarbetarna och målgruppen åt olika intressehåll. Det Coalter menar är att om inte idrotten lever vidare, lever inte heller det övriga vidare,178 vilket i detta fall är utbildning. För att gå ett steg längre har det i en svensk studie visat sig att föräldrar till idrottande barn beskriver idrottandet som ett sätt att lyckas bättre i skolan.179
Ledarna har ett stort ansvar när man vill ha idrotten att verka som ett substitut till vardaglig sysselsättning:
För ungdomarna innebär fotbollen en hjälp i att inte involvera sig i kriminell verksamhet, detta är något som ibland blir viktigare för tränarna än för
ungdomarna som inte tänker lika långt. Här är fortbildningen av tränarna mycket viktig.180
Att man ser ett kunskaps- och fortbildningsbehov hos tränarna tyder på att organisationen har en tydlig idé och struktur kring utvecklingsarbetet. I idrottssammanhang är detta av stor vikt då arenan annars lätt kan bli en bas för annan verksamhet, exempelvis exploatering och
176
Intervju Lars Walan, styrelseledamot i Sven Tumba Education Fund, 2009-04-02
177 ibid
178 Coalter, Fred, 2007 179
Karp, Staffan, Barn, föräldrar och idrott: en intervjustudie om fostran inom fotboll och golf, 2000
56 professionella satsningar.181 Kan denna organisering av idrotten, utifrån våra värderingar i västvärlden, utan problem överföras till idrottsarbete i utvecklingsländer? Den organisering vi anser vara lämplig bygger på våra värderingar och våra uppfattningar av utvecklingsländerna. Vad har detta för följder på idrottens inverkan i en ny politisk och samhällelig kontext? Idrotten riskerar då att anta former som ej är applicerbara på ett utvecklingsland.182
Ytterligare aspekter kan läggas i idrottens organiserande. Alla sex biståndsorganisationer som intervjuats inom ramen för studien både arbetar med och organiserar idrott. I många projekt arbetar man på plats i utvecklingslandet för att bygga upp en alternativ sysselsättning för barn och ungdomar. Det har konstaterats att unga ofta fyller sin fritid med idrott, och för att nå denna målgrupp i utvecklingsarbete går man via idrotten. Ett exempel ges på hur man är mitt i transformeringen av idrottsorganisationen i ett land:
Vi såg att barn ofta fyller fritiden med idrott. Det finns dock inte alls i organiserad form så det har vi försökt att göra är att organisera den.183
Som tidigare nämnts under 1.4.1 Idrottens betydelse, är den organiserade vuxenkontrollerade idrotten i dominans i västvärlden. I utvecklingsländer är däremot situationen den omvända, där dominerar den tidigare västdominerade informella spelarkontrollerade idrotten.
Sistnämnda präglas av frånvaro av tillförda resurser. Man vet också att positiv utveckling för barnet kräver ett vuxenengagemang i den ostrukturerade idrotten.184 Vad sker då när man i utvecklingsarbete går in och organiserar idrotten? Idrotten skulle kunna ses som en institution där olika grupper tar sig fram för att etablera positioner som bidrar till att gruppens egna idéer och filosofier kan främjas. Alltså att idrottens huvudsakliga funktion skulle vara att
reproducera makt- och dominansförhållanden i samhället.185 Vad betyder den organiserade idrotten för barn och ungdomar? Den av vuxna organiserade idrotten utgår från de vuxnas värld. Vill de vuxna organisera idrotten sätter de regler till utövandet. Barn sätter också regler på sin lek men dessa ändras efter lekens gång. Den av vuxna organiserade idrotten har
fastställda regler för hur idrotten ska gå till. Idrotten tycks hos barnen endast få betydelse när vuxna organiserar den med regler och struktur. Reglerna verkar också, jämfört med reglerna i
181
ibid
182 Andersson & Gustavsson, 1985
183 Intervju Jan Wreeby, ordförande i African Care & School, 2009-03-31 184
Se s. 24
57 det civila livet, vara accepterade av deltagarna. Alltså är det reglerna som styr verksamheten mer än aktiviteten. Detta innebär att företeelser som vinst, förlust och exkludering blir en del av den organiserade idrotten.186
Utvecklingen under uppväxttiden är beroende av både moraliskt och ekonomiskt stöd från vuxna, vilka kan vara föräldrar, lärare, tränare eller annan vuxen förebild.187 Små barn utvecklar sin egen moral genom samvaro med andra. För att detta ska vara möjligt behöver barnet få känslomässig närhet, tillsyn, tydliga regler och gränser.188 Biståndsarbete med idrott som verktyg har visat sig ha starka krafter att binda samman familjer. Hela familjer integreras i projekt och är tillsammans på ett annat sätt än i andra projekt som inte använder idrott.189 Det finns en fara med att inte involvera hela familjer eller umgängeskretsar i
utvecklingsarbete. Det man ofta kan se är att man arbetar med exempelvis ungdomar som råkat in i en destruktiv cirkel där umgänget influerar dem negativt. Att förändra någon med utvecklingsarbete är mycket fragilt och kräver att anhöriga och nära är med.
Utvecklingsarbetet sker ofta på annan ort eller i ett annat sammanhang än det normala, vilket innebär att förändringen hos den enskilde individen ofta stannar hos denne. När de återvänder till tidigare förhållanden visar det sig att förändringen ofta blir mycket kortvarig. Ur detta resonemang kan utläsas att det är av stor vikt att involvera större grupper, som familj och vänkrets.190
För att unga ska känna en hoppfullhet inför framtiden måste denna hoppfullhet kunna skönjas hos en vuxen förebild. Dessutom är känslan av att känna tillhörighet till vänner och en grupp nyckeln till individutveckling. En förebild i en ung individs närhet kan exempelvis vara en förälder.191 Vid avsaknad av förälder, letar barnet efter nya förebilder. Ett vanligt scenario är faderslösa pojkar som söker nya manliga förebilder vilka vid flertal tillfällen tillhör den kriminella världen.192 Ankarstiftelsen arbetar med att använda tidigare kriminellt belastade som en hjälp för att fånga unga. Till sin hjälp har man idrotten som i kombination med de för ungdomarna kriminella förebilderna, verkar för att locka de unga från kriminalitet till
186 Andersson & Gustavsson, 1985 187 Coakley, Jay, 2002
188
Arvidsson, Eva & Bremer, Sevil, 2006
189 Intervju Mark Presson, biståndsarbetare Hoppets Stjärna, 2009-04-02 190 Intervju Rikard Johansson, Ankarstiftelsen, 2009-04-10
191
Coakley, Jay, 2002
58 idrott.193 Hur kan detta ses ur den kriminella ungdomens synvinkel? För att de unga som deltager i utvecklingsarbetet ska kunna tillgodogöra sig den kunskap som förmedlas i utvecklingsprogrammet, måste det klargöras hur deras upplevelser kan appliceras på samhället i stort. I takt med att detta sker stiger även självkänslan. Om
utvecklingsprogrammen istället avskiljs från samhället uppstår svårigheter att överföra denna självkänsla från den idrottsliga världen till en större social kontext. Härav är det inte enbart att ta unga från gatan som bör ställas i fokus utan istället att skapa möjligheten att företräda en framåtskridande förändring och social utveckling i samhället.194
Yrkesmördare tillhör en av de grupper i det colombianska samhället som genererar mest pengar. Detta skapar en beundran hos ungdomarna, en längtan efter att uppnå ett ekonomiskt bättre liv. De tidigare kriminellt belastade betraktas genom arbetet med unga och idrotten som en resurs.195 Det tidigare nämnda behovet av att tillhöra en grupp leder till att en del unga söker sig till gäng och kriminella grupper.196 Denna gruppgemenskap finns även inom idrotten som Ankarstiftelsen vill använda för att föra över ungdomarna från ett gäng till ett annat.197 På Hoppets Stjärna menar man även att genom att sysselsätta unga med något annat kan man undvika kriminella handlingar och gäng.198
Hur är synen på dessa unga som man vill involvera i ett utvecklingsprojekt där
gängformationer ändras om? Barnen och ungdomarna tillskrivs rollen som ”den kriminelle” eller ”offret” när målgrupp ska identifieras. Kan synen på barn i upplevd felaktig miljö ses på något annat sätt? Det finns två synsätt att se exempelvis gatubarn på. I det första anser man att gatan är fel miljö för barnet vilket faller offer för det fruktansvärda. I det andra synsättet är gatubarnet en säkerhetsrisk för samhället. Här tillskrivs även individen som potentiell kriminell, och man anser att denne behöver hjälp och vägledning för att inte bli en
samhällsbelastning. Men vad är livet på gatan egentligen? Är det inte ett ställe där individen lever och känner säkerhet bland vänner?199 Ett annat sätt att se på saken är vad vi förmedlar till unga när vi kallar målgrupper för projekt som riskgrupper och som fara för samhället? En grupp som vi anser behöver extra stöd i livet benämns med en titel som placerar dem i ett
193 Intervju Börje Erdtman, ordförande Ankarstiftelsen, 2009-04-02 194 Coakley, Jay, 2002
195
Intervju Börje Erdtman, ordförande Ankarstiftelsen, 2009-04-02
196 Coakley, Jay, 2002
197 Intervju Börje Erdtman, ordförande Ankarstiftelsen, 2009-04-02 198
Intervju Mark Presson, biståndsarbetare Hoppets Stjärna, 2009-04-02
59 samhällsfack. Hur påverkar denna benämning personens självuppfattning? Att kalla en grupp för en högriskgrupp eller fara placerar problemet på ett individplan, där det hävdas att
problemet finns hos individen. De större systematiska samhällsproblemen som format individen faller i skymundan.200
Biståndsorganisationerna i studien vill med idrottens hjälp få de unga att gå från ett gäng till ett annat. Samtidigt förekommer exkludering inom idrotten där barn och ungdomar på grund av bedömd sämre förmåga utesluts ur laget eller får stå vid sidan av, och känslan av
grupptillhörighet avtar istället för att öka.201 Å ena sidan ska idrottsgruppen samarbeta, å andra sidan utgörs den av ett konkurrenssystem där kampen blir synlig. Organisationen inom idrott reglerar dels konkurrensen på gruppnivå men även på individnivå.202 Detta kan ses som att människor resonerar på en lägre moralisk nivå inom idrott när man står inför ett moraliskt dilemma jämfört med när man står inför andra moraliska dilemman i vardagen.203
Något man bör beakta när man arbetar med idrottsturneringar, likt den fotbollscup som Svenska FN-förbundet anordnar varje sommar, är sammansättningen av lagen. Många lag som skickas till idrottsturneringar runt om i världen är sammansatta landslag av landets bästa spelare i en viss ålderskategori. Dessa spelare ser ofta idrotten som en väg att försörja sig på vilket resulterar i att tävling och vinna står i fokus.204 Det fokus som arrangören lägger på arrangemanget, exempelvis att finna nya vänner, informera om minor och minröjning, kan lätt falla i skymundan. Svenska FN-förbundet antyder också att det tidigare fanns en viss oro att lagen som kom till turneringen helt och hållet skulle fokusera på tävlingen och inte på informationen om minor.205 Här är utvärdering ett viktigt redskap för att utröna om lagens karaktär och uppnådda mål. Kanske också ett allt mer viktigare verktyg efter hand som turneringen etablerar sig och blir mer känd bland lag runt om i världen. Utvärderingar så här långt har visat på att än så länge når informationsarbetet ut till deltagare och ledare.206
Minor kan också skapa problem specifikt för idrotten. Hoppets Stjärna bedriver
fotbollsprojekt på olika platser i Afrika samt i Argentina, där man genom idrotten önskar
200 Gatz, Margaret Jean, Messner, Michael A & Ball-Rokeach, Sandra, 2002 201 Andersson & Gustavsson, 1985
202
Gustavsson, Kjell, 1994
203 Karp, Staffan, 2000
204 Norges Fotbollsförbund, 2004 205
Intervju Jonas Nyström, projektledare på Röj-en-mina, Svenska FN-förbundet, 2009-04-15
60 bidra till en minskad kriminalitet. Ungdomar möts på idrottsarenan men även under transport till och från matcher. Genom att besöka andra skolor eller idrottsprojekt har nya kontakter skapats ungdomarna emellan. Det svåra med idrotten är att det krävs en viss infrastruktur för att det ska fungera.207 För att kunna möjliggöra resor till andra idrottslag krävs vägar. Det krävs även någon form av yta att idrotta på samt att en säkerhet måste kunna garanteras idrottarna. Här är minor ett problem. Varje år dör eller skadas över 10 000 människor av minor som detonerar, av dessa är 3 000 barn.208 Situationen med minor i världen är alltså en begränsande faktor i genomförandet av idrott på vissa platser.
En annan begränsande faktor kan vara vilka styrande krafter som existerar i landet. Ett stort problem som Ankarstiftelsen brottas med är maktförhållningen i Colombia. Ledarna i landets gerillagrupper som försörjer sig på ungas engagemang i kriminalitet är inte intresserade av att idrottsprojekt i utvecklingssyfte äger rum. Ankarstiftelsens mål är att locka unga bort från kriminalitet och droger genom idrotten. Ju fler unga de lyckas omvända desto mindre intäkter får gerillaledarna. I Colombia är situationen i dagens läge att allt som ska göras i samhället måste godkännas av dessa ledare. Gerillagrupperna är inga man bortser ifrån. Samhället är helt och hållet styrt av dessa krafter.209 Precis som beskrivits tidigare måste utvecklingsarbete ske med goda relationer till lokalbefolkningen och landets kulturer. Det går inte att gå emot etablerade traditioner. Samma sak gäller i rådande gerillamakt i Colombia. Än så länge har Ankarstiftelsen tillstånd att bedriva fotbollsarbetet men tillstånd ges endast för ett par
månader i taget. Anledningen är att militären i Colombia betalar ut pengar, motsvarande fem månadslöner, till gerillagrupperna om dessa lämnar ifrån sig sina vapen. Efter fem månader, då gerillagrupperna också hunnit skaffat nya vapen, är man tillbaka på ruta ett igen och ett nytt godkännande måste ske. Börje Erdtman på Ankarstiftelsen ser alltså att det finns en del svårigheter med att använda idrotten i utvecklingsarbete, däremot beror dessa svårigheter inte på idrottens natur utan på kringliggande faktorer. Idrotten i sig, och att man väljer att arbeta med idrott, är inget negativt.210
Det finns alltså en del egenskaper inom idrotten men även utanför idrotten som gör att en del svårigheter uppstår i utvecklingsarbete med idrott som verktyg. De sex
biståndsorganisationernas erfarenhet av sina resultat presenteras nedan.
207 Intervju Mark Presson, biståndsarbetare Hoppets Stjärna, 2009-04-02 208 Svenska FN-förbundet: http://www.fn.se/roj-en-mina/
209
Intervju Börje Erdtman, ordförande Ankarstiftelsen, 2009-04-02
61