De flesta människor reagerar på idrott på något sätt, antingen positivt eller negativt.237 Förr såg de flesta idrotten som något positivt men med fler analyser av idrottens betydelse är det fler som också har vågat ifrågasätta idrotten.238 Men vågar man använda idrotten i
utvecklingsarbete?
Idrott är verkligen underrepresenterad inom biståndsvärlden. Förr hade man en bild av idrottande ungdomar, att dessa inte skulle vara intresserade av något annat. Nu har väl den bilden förändrats och man har insett att det är tvärtom – den idrottande ungdomen är en högst intressant målgrupp att fokusera på, dessa vill testa nytt och är öppna för nya infallsvinklar.239
Det kan vara svårt att se idrotten som ett vedertaget arbetsverktyg än idag. Inom
fattigdomsbekämpning talar man om vikten att skapa jämbördiga och fördjupade relationer. Exempel på genom vilka områden detta kan ske nämns forskning, kultur, utbildning och organisationskontakter. Däremot omnämns inte idrott.240
Varför har idrotten så sällan varit ifrågasatt eller kritiserad? En förklaring kan ses som att idrotten har en fängslande förmåga på människan på grund av dess oklarhet och öppenhet för olika tolkningar. Det finns inga mellanliggande avstamp som kan ges till deltagare eller åskådare vilka skulle ha vetskap om exempelvis resultat.241 Som presenterats tidigare har även en del biståndsorganisationer olika åsikter om idrottens roll i utvecklingsarbete. Vad tror de
237
Gustavsson, Kjell, 1994
238 Gatz, Margaret Jean, Messner, Michael A & Ball-Rokeach, Sandra, 2002
239 Intervju Jonas Nyström, projektledare på Röj-en-mina, Svenska FN-förbundet, 2009-04-15 240
Romare, Johan, 2000
67 biståndsorganisationer som är grunden till studiens intervjumaterial, vilka också valt att arbeta med idrott som verktyg, är orsaken till att en del andra organisationer väljer att inte införa idrott i verksamheten?
Hoppets Stjärna resonerar kring organisationers olika tankesätt inom verksamheten.
En del väljer att inte arbeta med idrott och det är väl klart, det beror kanske på var man agerar…står man och väljer mellan mat och fotboll så kanske fotboll landar på andra plats. Arbetet med idrott måste kanske passa in i ens
verksamhetsfilosofi. Men vi är positiva till det. Glädje ger mycket.242
Tidigare i uppsatsen delges svaret som erhölls från World Childhood Foundation.243 Ligger det något i Hoppets Stjärnas resonemang? Organisationernas, World Childhood Foundation och Hoppets Stjärna, målsättning jämförs:
Syftet med Stiftelsen World Childhood Foundation är att värna om barns rätt till en trygg barndom och särskilt arbeta för bättre levnadsvillkor för barn som lever i utsatta miljöer över hela världen. World Childhood Foundation vill ge dem möjlighet att utvecklas till starka, trygga och ansvarsfulla människor.244
Vår målsättning är att ge människor en chans att skapa sig en dräglig tillvaro där man trivs, är trygg och känner att man kan åstadkomma förändring.245
Om Hoppets Stjärnas resonemang ska tillämpas är idrott inte tillämpbart i den övre målsättningen men i den undre. Liksom Hoppets Stjärnas resonerar KFUK-KFUM kring verksamhetens inriktning.
…varför man inte skulle vara intresserad så har det kanske att göra med hur man ser på sin verksamhet. Vi på KFUK-KFUM ser inte vår verksamhet som
hjälpverksamhet. Vi ser alla länder vi arbetar med som partners istället. Det är självklart så att i vissa länder och i vissa situationer så finns det så stora problem
242 Intervju Mark Presson, biståndsarbetare Hoppets Stjärna, 2009-04-02 243 Se s. 14
244
www.childhood.se
68
som exempelvis svält och liknande. Här kommer kanske inte idrott som prioritet nummer ett…men för oss blir det ändå så naturligt eftersom vi inte ser det som hjälpverksamhet utan partnerskap. Men samtidigt kan jag tycka att det inte håller ändå! Människor vill utvecklas liksom organisationer…det borde ju inte vara ett hinder bara för att man arbetar med hjälpverksamhet. Gatubarn till exempel, de behöver ju också få leka, möta andra människor, utvecklas, kanske utbildas. Nej, jag tycker faktiskt inte idrott är uteslutet bara för att man arbetar med denna ”nödhjälp”.246
Trenden visar på att i internationella organisationer, exempelvis FN och EU, blir idrott i ökande grad betraktat som en viktig faktor i freds- och utvecklingsarbete.247 Ett annat sätt att försöka utröna huruvida idrott väljs bort av organisationer som kan kopplas till KFUK- KFUMs resonemang kring nödhjälp är:
Jag ser inget negativt med idrott och utvecklingsarbete. Det är klart att arbetar man inom svältområden så kan det vara svårt att arbeta med idrott. Men nej, det räcker inte som argument, det går det med.248
Men kan man se en risk med att det oftast endast satsas på de värst drabbade, vilka förses med filtar och mat? I dessa situationer görs få försök med att överkomma samhällsstrukturella problem som ofta ligger till grund för svältkatastrofen. Här sker heller inget arbete med att stärka individerna eller samhället för att göra livssituationen hos befolkningen annorlunda.249 Om dessa uttalanden att organisationer med fokusering på nödhjälp och liv inte är lämpliga att beblanda sig med idrott kommenterar Sven Tumba Education Fund enligt följande:
Jag är emot kommentarer som sådana! Jag menar att för att barnen ska utbilda sig och utveckla landet måste en stimulansfaktor till. Många av barnen saknar föräldrar och idrott är enda saken som gör att barnen börjar gå till skolan. Det finns inga yttre krafter som för barnen till skolan.250
246
Intervju Patrik Schröder, generalsekreterare KFUK-KFUM, 2009-04-15
247 Norges Fotbollsförbund, 2004
248 Intervju Börje Erdtman, ordförande Ankarstiftelsen, 2009-04-02 249
Beers, Henk van, 2002
69 Som visats tidigare i uppsatsen behövs utbildning även om man fokuserar på liv. Det finns exempelvis gott om belägg för att utbildning och läskunnighet hos kvinnor har en bidragande effekt på minskad barnadödlighet.251 Både utbildningsaspekten i form av att alla barn ska kunna gå klart grundskolan, samt minskad barnadödlighet, ligger inom FNs millenneimål.252
På Svenska FN-förbundet sammanfattar man egentligen många av de uttryck som presenterats i detta avsnitt:
Jag tror det egentligen för många är två kulturer som helt och hållet krockar – idrott och biståndsarbete. Det finns inte någon tradition och ingen kunskap eller erfarenhet om vad idrott kan ge och bidra till i utvecklingssammanhang.
Biståndsorganisationerna kan säkert resonera att idrott ligger så långt ifrån deras intresseområde att det inte är aktuellt att ens försöka. Det är för stora trösklar som man ska ta sig över, kunskapsmässigt och traditionsmässigt. Det är helt enkelt en sådan avlägsen kultur att man säkert kan reagera att ”detta inte har med oss alls att göra”. Det blir liksom en diametral motsats till biståndsarbete.253
Frågan blir alltså hur man får fler att våga ta steget över tröskeln? För att legitimera de allt vanligare utvecklingsprogrammen som äger rum måste utvärdering genomföras.254 Men även om man gör en summerande utvärdering, som är den vanligaste utvärderingsformen inom utvecklingsprojekt med idrott inblandat och tycker sig få fram goda resultat, kan detta vara missvisande. För det första är miljön som utvärderingen genomförs i svår att hantera. Där finns ofta ont om utvärderingsresurser samt i vissa fall en viss mental labilitet bland
deltagarna. För det andra svarar en summerande utvärdering sällan på varför idrotten påverkar som den gör eller vilken inverkan den har på människan, vilket är väsentligt för att kunna utveckla arbetet med idrott.255
Som en avrundning på frågan vad biståndsorganisationerna tror ligger bakom andra
biståndsorganisationers avståndstagande från idrott eller ovetskap om idrott, ges uttrycket som ställde frågan tillbaka och slöt cirkeln:
251
Sen, Amartya K, 2002
252www.millenniemalen.nu
253 Intervju Jonas Nyström, projektledare på Röj-en-mina, Svenska FN-förbundet, 2009-04-15 254
Se s. 50
70
Jag har aldrig sett sådan glädje där nere (i Tanzania, författarens kommentar) som när fotbollsplanen invigdes med spel både för tjejer och killar! […]Jag måste säga att jag tycker detta är så intressant. Att man inte gjort detta mycket
tidigare?!256
Intervjuanalysen har behandlat fyra områden. Det första avser hur biståndsorganisationerna ser på utvecklingsarbete med idrott som verktyg samt hur dessa går tillväga då idrott implementeras i verksamheten. Det andra området synliggör de möjligheter och problem idrotten för med sig, vilka förenklar respektive försvårar utvecklingsarbetet. Vilka resultat biståndsorganisationerna når som använder idrotten som verktyg samt hur dessa resultat kan tolkas presenteras i det tredje området. Till slut visas i det fjärde området vad
biståndsorganisationerna tror är anledningen till varför en del biståndsorganisationer väljer att inte inför idrotten i sin verksamhet. Här utröns om det kan finnas en rädsla för att använda idrotten som verktyg. Tillsammans med den tidigare forskningen och bakgrundsbeskrivningen utgör intervjuanalysen grunden i den handlingsplan som presenteras på sidorna 84-87.
71
4 Teorianalys
I intervjuanalysen ovan belystes intervjumaterialet ur flera synvinklar. De tematiska
ämnesområden som formades sätts nedan in i ett mer teoretiskt perspektiv för att på så sätt ge en tydligare och bredare förklaringsmodell av analysens innebörd. Teorianalysen tar förutom intervjuanalysen även hänsyn till den tidigare forskningen samt bakgrundsbeskrivningen.
Syftet med uppsatsen är att se vilken betydelse idrotten har i biståndsorganisationers utvecklingsarbete i utvecklingsländer. Den påverkanskraft som idrotten besitter i utvecklingssammanhang rör dels utvecklingsländerna som stat och samhälle, och dels
individerna i utvecklingsländerna. Detta ger vidare att två teoretiska perspektiv är möjliga att påföra, utvecklingsperspektivet med avseende på utvecklingsländerna samt
individperspektivet med avseende på individer i utvecklingsländerna. För att göra en rimlig avgränsning föll valet på individperspektivet. Ett sannolikt antagande är att flertalet av biståndsorganisationerna inriktar sitt biståndsarbete på individnivå. Dock bör påpekas att utvecklingen av individer på något sätt ändå påverkar det större utvecklingsperspektivet i utvecklingsländerna.
Till grund för den teoretiska analysen ligger Maslows behovsteori,257 vilken belyser de behov vi människor har samt hur dessa behov leder till och påverkar vår motivation.258 Nedan presenteras Maslows behovsteori med en efterföljande diskussion varför valet av teoretisk teori föll på denna samt vilka brister teorin har. Därefter följer analysdelen där
biståndsorganisationers utvecklingsarbete med idrott som verktyg prövas mot teorin.