5. Empirisk genomgång: Föreställningar om medicinsk fosterfördrivningstradition och dess
5.3 En inbördes diskursiv konflikt beträffande den medicinska fosterfördrivningen: 1885–1890
Den mellersta nedslagsperioden har en nära anslutning till den lagförändring som träder i kraft 1890. Denna innebär att en fosterfördrivare kom att straffas hårdare än kvinnan. Troligt är att den medicinska vetenskapen är medveten om vad som sker riksdagen då flera
medlemmar i utskottet är just läkare.148
Under denna nedslagsperiod framkommer det ändå en diskussion i en medicinsk tidskrift om för- och nackdelar med en specifik metod vid en perforation. Författaren förklarar ingående var saxen anläggs på fosterhalsen och hur spetsen förs in. Metoden framhålls som fördelaktig vid en perforation av fostrets huvud som även sägs vara svår att utföra, framför allt i de fall när fostrets huvud står högt upp i livmodern. Metoden minskar även risken för att skada kvinnan vid en perforation. Utöver dessa fördelar lyfts det även fram att fostret inte blir lika skadat vid perforationen som vid andra metoder. Fostret ser alltså mindre deformerat ut efter extraherandet.149 Detta är en föreställning om fostret som tycks ha förändrats sedan den tidigare nedslagsperioden. Vid den förra tidsperioden lades det ingen vikt vid hur fostret såg ut efter extraktionen. Det kan indikera på att föreställningen om fostret har ändrats över tid men det kan även finnas koppling till en förändrad syn på den döda kroppen som skedde vid tidpunkten.150 Avsikten med texten är enligt författaren att beskriva för- och nackdelarna med metoden som användes, några nackdelar framkommer emellertid inte.
Vid den förra nedslagsperioden hänvisar den medicinska vetenskapen ofta till deformerade och trånga bäcken vid en medicinsk fosterfördrivning. Vid denna period framkommer det än mer att bäckendeformationerna har sitt ursprung i en specifik sjukdom, det vill säga rakit. I många fall där en förlossning har blivit komplicerad förklarar läkaren att det beror det på att kvinnan har ett rakitiskt bäcken. Nedan visas ett utdrag från när en förlossning provoceras fram tidigt på grund av att kvinnan hade ett rakitiskt bäcken, något som resulterade i att fostret dog.
148 Riksdagen, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21, Motiv 1890.
149 Nordiskt medicinskt arkiv, ”Om subkutan perforation å sistkommande hufvud”, 1886, 35.
150 Eva Åhrén, Death, Modernity, and the Body: Sweden 1870–1940, New York: 2009/2013, Åhrén har
undersökt föreställningar om obduktion under 1800-talets senare del och visar att uppfattningen om att den döda kroppen, 1–16; 128–137. Enligt lagstiftningen var det vid tidpunkten endast de lägre samhällsklasserna som lämnades över till anatomin. Även likbränningen kom att införas under slutet av 1800-talet och det fanns då från flera håll en motvilja mot denna. Det är således rimligt att utgå från att synen på även det döda fostret kommer att ändras vid tidpunkten då frågan om hanteringen av den döda kroppen var aktuell.
48
Efter beräkning borde hon vara i 32 veckan. Ett par timmar efter det mjuk bougie uppförts i lifmodern, instälde sig värkar, 20 timmar derefter gjordes extraktion af fostret, som bjöd fötterna samt hade nafvelsträngen framfallen och båda armarna uppslagna. Hufvudets utskaffande erbjöd stor svårighet, och härunder dog fostret. Det var af manligt kön, 2140 gm, 47 cm. långt, bipariet. Diam. 8,5 cm. Modern utgick frisk.151
Tidigare forskning visar att dessa igångsättningar flyttade på gränserna för vad som kunde klassas som en fosterfördrivning. Rent lagmässigt finns det egentligen inga tvivel om vad de ska klassas som då en ingångssättning räknas som en fosterfördrivning vare sig fostret dog eller inte. I det ovanstående fallet överlevde inte fostret den prematura födseln men kvinnan klarade sig utan fysiska men. Det faktum att kvinnan hade ett konstaterat rakitiskt bäcken hade emellertid troligt blivit ett problem om graviditeteten hade fortlöpt fullt ut. I detta fall framkommer det inte om det skedde en diskussion beträffande kejsarsnittet som ett alternativ.
Nedanstående utdrag berör istället utförandet av två sena fosterfördrivningar med perforation som metod.
Första förlossningen svår, vändning på fot. Perforation af efterkommande hufvud. Vid denna, andra förlossning perforation af föreliggande, inkiladt hufvud, extraktion med kranioklast.[…]152
Kvinnan har haft problem vid två tidigare förlossningar och båda har då avslutats med en perforation av fostrets huvud. Det framkommer inte av utdraget om något av fostret levde vid perforationen eller inte. Det framgår däremot att mamman har ett ”platt bäcken” vilket har gjort att det uppstått problem vid förlossningarna.
Det är tydligt att det framför allt är läkarna som tog beslutet och utförde de perforationer som finns i materialet. Nedanstående utdrag visar emellertid hur finska barnmorskor har fått befogenhet att bruka förlossningsinstrument när en läkare inte finns tillgänglig.
Sedan d. 6 maj 1879 har den finska barnmorskan meddelats sådan kunskap och […] kunde anförtros uppgiften att använda sådana egentliga obstetriska instrument, hvarigenom på oblodig väg kvinnan kunde förlösas och fostret räddas, eller i värsta fall dödt, ja äfven styckadt
utskaffas.[…].153
151 Hygiea: Medicinsk och Farmaceutisk månadsskrift, ”Ur årsberättelsen från Göteborgs barnbördshus 1883”,
1884, 697.
152 Nordiskt medicinskt arkiv, ”Ett fall af platt bäcken med indikation för kraniotomi”, 1887, 32–33. 153 Nordiskt medicinskt arkiv, ”Om arten af de olika förlossningsredskap, hvilka ingå i den instrumentelt
befogade finska barnmorskans armamentarium, jämte antydan om villkoren för och framgången af deras användning”, 1888, 33.
49
Utdraget visar således att vissa utvalda och utbildade barnmorskor i Finland får använda sig av instrument vid en komplicerad förlossning eller vid en dekapitation.154 Det kan kanske ses som anmärkningsvärt att barnmorskorna i Finland inkluderas vid utövandet av en medicinsk fosterfördrivning. Tidigare forskning visar emellertid att en embryotomi155 på levande foster förbjöds enligt det svenska barnmorskereglementet år 1910. Det innebär således att även svenska barnmorskor vid tidpunkten var berättigade att utföra en embryotomi då en läkare inte fanns på plats. När embryotomin sedan förbjöds 1910 hade kejsarsnittet kommit att utvecklas till en säkrare metod och utförandet av embryotomi och perforation ersattes. Det var då även möjligt att tvinga en patient att genomgå ett kejsarsnitt.156 Tidigare forskning
visar att det första lyckade kejsarsnittet i Sverige utfördes 1881, då överlevde både modern och barnet.157
Även under denna undersökningsperiod utfördes det sena medicinska fosterfördrivningar men den öppenhet beträffande dess utförande som fanns vid den tidiga nedslagsperioden tycks ha försvunnit. Nedan visas är ett kort utdrag från finska läkarsällskapets handlingar gällande två utförda perforationer.
Trångt bäcken, allmänt och olikformigt platt förträngdt. Perforation af föregående hufvud i pilsömmen, resp. pannsömmen. Extraktion med kranioklast.158
Det framgår således inte huruvida fostren levde vid perforationerna eller inte. Fokus i
framställningen ligger på verktyget som användes och var borrningen skedde samt hur fostret extraherades. Utdraget är ett exempel på att det vid denna undersökningsperiod inte är en självklarhet att förklara fostrets tillstånd vid perforationen. Det framkommer således inte alltid om fostret är levande eller dött vid perforationen. Detta kan bero på flera anledningar men eventuella faktorer är att det sker ett utförande av något som inte är accepterat. En annan aspekt kan vara att det inte finns någon anledning att förklara sig. Utförandet ska inte
154 Wiktionary, ”Dekapitation” – ”dekapitering/halshuggning”, https://sv.wiktionary.org/wiki/dekapitering,
(hämtad 2020-02-19).
155 Nationalencyklopedin, ”embryotomi”, ”styckning av fostret inuti livmodern”,
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/embryotomi, (hämtad 2019-10-22).
156 Öberg 1996, 187–189.
157 Nilsson 2003, 99–101. Nilsson skriver att läkaren ville undvika att framkalla ett missfall för att ”värna om
fostret även om han ansåg att kvinnans liv hade högsta prioritet”.
50
ifrågasättas. Det framkommer även att det finns ett verk som behandlar förlossningslära. I verket finns det ett kapitel som behandlar ”abortus provocatus” vilket är detsamma som ett framkallat missfall, det som idag kallas för abort.159 Det kan tyckas anmärkningsvärt att det finns ett kapitel i en medicinsk undervisningsbok som berör något som i praktiken är olagligt att utföra. Att det framkommer riktlinjer visar emellertid att dessa är medicinskt berättigade. Men det kan även tyda att de är ifrågasatta och därför måste specificeras. Eller så är det ett tecken på att det är allmänt accepterat att utföra de medicinska fosterfördrivningarna. Hur som helst så fanns det riktlinjer beträffande de medicinska fosterfördrivningarna formulerade från medicinskt håll vilket innebär en direkt koppling till både ett konceptuellt och
institutionellt medikaliserande av fosterfördrivning.
Precis som vid den tidiga nedslagsperioden utfördes det igångsättningar av tidiga
förlossningar när en kvinna hade ett deformerat bäcken. Fostret hade då inte vuxit klart och kvinnan kunde förlösa ett mindre foster som mer sannolikt kunde ta sig genom det trånga bäckenet. Som tidigare forskning visar har dessa igångsättningar flyttat gränserna för vad som kunde klassas som en fosterfördrivning och inte.160 Det för att det var vanligt att fostret dog vid en tidig förlossning. Nedanstående utdrag visar att det har funnits diskussioner gällande om en igångsättning av en tidig förlossning var legitimerad eller inte.
Partus praematurus artificialis hörer til de Indgred i Födselshjälpen, om hvis Berettigelse der stadigt har hersket forskellige Meninger, og for hvis Område det til dato har faldet vanskeligt at fastsätte nöje markerede Gränser.
Det har således varit omdiskuterat huruvida det har varit berättigat att sätta igång en förtidig förlossning samt att det har varit svårt att dra några tydliga gränser för när en sådan bör ske. Det framkommer inte om diskussionen har skett inom den medicinska diskursen eller om det har skett påtryckning utifrån. Troligt är emellertid att det skett inom det egna ledet då
svårigheten till stor berör gränssättningen. Författaren argumenterar sedan vidare för att ett kejsarsnitt kan användas i de fall då bäckenförträngning ger upphov till igångsättning av tidig förlossning, men även vid vändning av fostret och för att undvika en perforation av fostret.161
159 Wiktionary, ”abortus provocatus”, https://en.wiktionary.org/wiki/abortus_provocatus, (hämtad 2020-03-16);
Nordiskt medicinskt arkiv, ”Lären om Födslens og Barselsängens Patologi, for Läger og studerende”, 1889, 25– 27.
160 Öberg 1996, 59.
161 Nordiskt medicinskt Arkiv, ”Partus praematurus artif. Särligt med Hensyn til Bäkkenforsnävring (samt
51
Vid den förra nedslagsperioden skedde det ett konstaterande om att fostrets utsikter inte var så goda vid en förtidig förlossning men det fanns inga diskussioner beträffande dess
legitimitet. Detta börjar nu ske. Statistiken visar att fostret möjligheter att överleva
fortfarande är dåliga. Det finns siffror från ett sjukhus som visar att 41,7 procent av barnen dog vid en förtidig födsel. Bland kvinnorna var siffran noll.162 Det går alltså att utläsa ett prioriterande av det ena livet före det andra och precis som i den förra undersökningsperioden var oddsen inte så höga för fostrets överlevnad vid en förtidig förlossning. Anledningen till att läkarna har satt igång förlossningarna innan fostret var fullgånget berodde på moderns deformerade bäcken.
I en uppsats som behandlar Göteborgs barnbördshus framkommer det att perforationer utfördes i två fall. Båda kvinnorna hade deformerade bäcken, den första efter att ha haft rakit. I uppsatsen läses: ”efter 46 timmar perforation af det döda fostret, kranioklasi. Vigt utan hjerna 2850 gm, manligt kön. Modern frisk.” 163 Fostret var alltså dött när perforationen utfördes och händelsen kan därför inte klassas som en fosterfördrivning. Utdraget bekräftar emellertid att en perforation innebär en utsugning av hjärnan.
I det andra fallet var fosterljuden ”otydliga” men alltså inte obefintliga. Sextiotvå timmar efter att huvudet var fixerat utfördes en perforation och därefter en kranioklasi164. Det senare
fallet kan därför klassas som en fosterfördrivning då fostret högst troligt var vid liv när perforationen utfördes.165 Nedanstående utdrag beskriver en perforation utfördes ett
konstaterat levande foster.
Emedan jag nu ej vågade expektera längre och vändning var omöjlig i anseende till inkilningen, samt qvinnans tillstånd ingaf stora farhågor (febril, hastig puls, ytterligt kraftlös och medtagen), gjordes efter telegrafisk konsultation med annan läkare perforation på lefvande foster, efterföljd af excerebration. […] Således omöjligt att förlösa qvinnan med tång, omöjligt att göra vändning, återstod sålunda endast perforation, då qvinnan naturligtvis vägrade att undergå kejsarsnitt.166
Händelsen visar att det inte var något lätt beslut att ta och oftast inget som en läkare tog själv. I detta fall konsulterade läkaren först en annan läkare innan perforationen
162 Nordiskt medicinskt arkiv, ”Kunstig fortidlig Födsel ved trangt Bäkken”, 1890, 24–25.
163 Hygiea: Medicinsk och Farmaceutisk månadsskrift, ”Ur årsberättelsen från Göteborgs barnbördshus 1883”,
1884, 697.
164 Sörmlands museum, ”Förlossningstång”, https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/319713,
kranioklasten användes för att minska fostrets huvudomfång, (hämtad 2020-03-09)
165 Hygiea: Medicinsk och Farmaceutisk månadsskrift, ”Ur årsberättelsen från Göteborgs barnbördshus 1883”,
1884, 697.
52
utfördes. Det framkommer även att det är kvinnans liv som ska räddas. När hennes tillstånd försämrades prioriterades hennes liv före fostrets. Det är även intressant att kvinnan själv avgjorde om ett kejsarsnitt skulle utföras eller inte. Detta innebar att kvinnan till viss del hade makten att bestämma utgången i denna händelse.
Den mellersta nedslagsperioden är den tidpunkt i undersökningen då det framkommer flest utförda medicinska fosterfördrivningar i materialet. En förändring från den förra perioden är att det inte utförs inte tidiga medicinska fosterfördrivningar. Här tycks den det skett en förändring beträffande legitimiteten att utföra medicinska fosterfördrivningar när kvinnan liv inte är akut hotat. Istället rör det sig nu enbart om utförandet av sena medicinska
fosterfördrivningar i samband med komplicerade förlossningar eller igångsättandet av en tidig förlossning. De första utförs oftast med hänvisning till ett trångt eller deformerat bäcken hos kvinnan och vanligtvis var det en perforation som utfördes. En förändring från den förra tidsperioden är att fostrets tillstånd inte förklaras vid perforationen. Det framkommer således inte varken om fostret lever eller är dött vilket kan tyda på att utförandet även dessa är ifrågasatta. Det visar att diskursen har sina begränsningar beträffande vad som kan uttryckas.
En ny föreställning om fostret som framkommer vid denna tidsperiod är att fostret ska deformeras så lite som möjligt vid perforationen och extraherandet. Detta kan innebära att det har uppstått en viss respekt för fostret antingen inom den medicinska diskursen,
utomvetenskapligt eller både ock. Vid tidpunkten börjar det även ske en diskussion gällande legitimiteten av en igångsättning av en tidig förlossning. Kvinnan klarade sig oftast bra vid en igångsättning men risken var stor att fostret dog antingen i samband med förlossningen eller i anslutning till denna. Kejsarsnittet hade enligt tidigare forskning kommit att bli en säkrare metod vid tidpunkten. Denna nämns emellertid sällan som ett alternativ vid en komplicerad förlossning.
53