6. Slutdiskussion
6.3 Läkarvetenskapens medikaliserande av fosterfördrivning
Ett övergripande syfte med denna undersökning var att studera om läkarvetenskapen
medikaliserade fosterfördrivning under 1800-talet. Detta skedde med en utgångspunkt om att tidigare forskning visar att det skedde ett medikaliserande av abort under 1900-talet.192 Vilket
var en slutsats som grundade sig i att det var då som lagstiftningen ställde sig bakom utförandet av en abort på grund av vissa medicinska skäl. Denna undersökning visar
191 Nordisk familjebok, ”Symfyseotomi”, Uggleupplagan. 27., 1410–1411, http://runeberg.org/nfcg/0759.html
(hämtad 2019-12-04).
66
emellertid att läkarvetenskapen under 1800-talets inte sökte sin legitimitet i lagstiftningen beträffande utförandet av de medicinska fosterfördrivningarna. Det finns en hel del nationell forskning som visar att den medicinska vetenskapen har agerat i samklang med statens intressen.193 Relationen dem emellan var även en del av den professionaliseringsprocess som läkarvetenskapen gick genom under 1800-talet. Att läkarvetenskapen hade befogenhet att avgöra vad som skulle klassas som medicin och vad som ansågs vara kvacksalveri gav vetenskapen en stark maktposition i samhället. Staten förlitade sig på att den medicinska vetenskapen visste vad som var nödvändigt att göra vilket ledde till att lagar kunde stiftas därefter. Internationell forskning visar att det till stor del har varit läkarvetenskapen som har påverkat lagstiftningen ifråga om fosterfördrivning/abort.194 Om så även har skett i Sverige är inte klarlagt genom denna undersökning men det finns skäl att tro att läkarvetenskapen har avgjort vad som har gått att klassa som en legal kontra illegal fosterfördrivning.195 Vilket kan vara ett led i den professionaliseringsprocess som läkarvetenskapen genomgick under 1800- talet.196 Det framkommer att det finns läkare som diskuterar hur så kallade kvacksalvare har utfört en fosterfördrivning och bedömer då denna som illegal. Ett uttalande som bör sättas i relation till att den medicinska fosterfördrivningen aldrig benämns som illegal i materialet som har blivit undersökt. Intressant med det uttalandet är även att fosterfördrivningen som utförts utanför den medicinska diskursen förklaras som ett brott mot naturens och samhällets lagar. Läkaren skriver även att det är två liv som har gått förlorat något som avviker från den medicinska diskursens sätt att uttrycka sig om de medicinska fosterfördrivningarna.
Tidigare forskning menar även att de medicinska aborterna under 1800-talet bör ses i relation till läkarnas oro för moderns hälsa då kirurgin kom att utvecklades först senare.197 Det finns även forskning som visar att lagstiftningen i USA stod bakom de medicinska aborterna om de utfördes för att rädda kvinnans liv.198 Liknande går inte att finna i den svenska lagstiftningen men det framkommer en liknande uppfattning inom den svenska läkarvetenskapen om att det är kvinnan som är huvudpatient. När kejsarsnittet utvecklades minskade även utförandet av de medicinska fosterfördrivningarna.
Istället för att luta sig på lagstiftningen i frågan om utförandet av de medicinska
fosterfördrivningarna vände sig alltså läkarvetenskapen till den egna medicinska diskursen i
193 Ling 2004; Romlid 1998; Johannisson 1991; Eklöf 2000.
194 Thomson 1995, 159–164; Gilheany 1998, 59–76; Grubb 1990, 146–150; Reagan 1998, 14–17; Meskus 2005,
45–60.
195 Thomson 1995, 159–164.
196 Eklöf 2000, 341–342; Eklöf 2001, 103–105. 197 Grubb 1990, 146–150.
67
bedömandet om vilka medicinska skäl som berättigade utförandet av en medicinsk fosterfördrivning. En anledning till att detta kan troligt bero på den maktposition som läkarvetenskapen hade i samhället vid tidpunkten. Staten men även samhället hade bidragit till den utnämnda expertrollen beträffande människans hälsotillstånd. Det resulterade i att läkarvetenskapen enbart behövde stå till svars inför den egna medicinska diskursen. Men för att det ska vara möjligt att konstatera att det har skett ett medikaliserande av fosterfördrivning under 1800-talet behöver ändå begreppet medikalisering breddas. En grundläggande
definition av begreppet medikalisering är att medicinen problematiserar något som en medicinsk företeelse trots att det egentligen inte är det.199 I det materialet som har blivit undersökt för denna uppsats hänvisas det alltid till medicinska skäl vid utförandet av en medicinsk fosterfördrivning och flertalet gånger tycks det ha rört sig om liv eller död för modern. Det är således ytterst svårt att ifrågasätta om de medicinska skälen som uppgavs alltid var skäl nog men det har heller inte varit syftet med denna undersökning. Denna undersökning har inte haft för avsikt att studera om det varit etiskt riktigt att utföra de medicinska fosterfördrivningarna. Avsikten har varit att studera hur läkarvetenskapen legitimerar något som en medicinsk angelägenhet trots att det strider mot rådande lagar. Det framkommer däremot i vissa fall att det inte var helt klart ens för dåtidens läkare om de medicinska skälen alltid varit tillräckliga för att en medicinsk fosterfördrivning skulle utföras.
Om då begreppet medikalisering breddas med Peter Conrads definition och inkluderar
konceptuellt (när medicinska termer används för att definiera ett problem) samt institutionellt
(när en modell eller ett problem legitimeras av läkare) blir resultatet tydligare och det går att konstatera att 1800-talets läkarvetenskap medikaliserade fosterfördrivning. Det konceptuella medikaliserandet ger sig tillkänna på så sätt att de medicinska problem som uppstår och dess åtgärd förklaras med medicinska termer istället för med allmänt språkbruk. I tidskrifterna redogörs det inte för hur läkarna har utfört en medicinsk fosterfördrivning eller ett
fosterförgörande vilket är termer som används av både allmänheten och av lagstiftningen.
Istället förmedlas det att ett foster har perforerats och extraherats eller att det har skett en
embryotomi. Något som i själva verket är detsamma som att det har skett ett fosterförgörande
och en fosterfördrivning. Språkbruket som läkarvetenskapen använder sig av bör emellertid sättas i relation till att de läkartidningar som har blivit studerade för denna undersökning riktade sig till läsare inom den egna medicinska diskursen. Detta innebär att termerna inte
199 Nationalencyklopedin, ”medikalisering”, https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/medikalisering,
68
behöver förklaras inom denna diskurs. Anmärkningsvärt är i så fall att det i flera fall utesluts information som när det inte förklaras om fostret levde eller inte. Detta kan tyda på att det fanns en inomvetenskaplig konflikt i frågan.
Institutionellt är det inte lika självklart att makten låg enbart hos läkaren i frågan som
utförandet av en medicinsk fosterfördrivning. Även om läkarvetenskapen hade en stor makt i frågan om de medicinska fosterfördrivningarna så tycks ändå en del av makten ha legat hos patienten. Det visar fallet då kvinnan och hennes make nekade ett kejsarsnitt och begärde en perforation av fostret. Det framkommer inte hur läkaren framställt de olika metoderna för patienten men tidigare forskning visar att kejsarsnittet inte var en säker metod för kvinnan vid denna tidpunkt då det var vanligt att kvinnan dog i en infektion efter operationen.200
Kvinnans bakgrund med komplicerade förlossningar hade säkerligen lämnat henne med kunskapen om olika förlossningsmetoder. Riddle visar att kvinnor länge har varit medvetna om att det är möjligt att avsluta en oönskad graviditet. Att använda sig av örter för att styra över sin reproduktion har varit förekommande sedan tusen år tillbaka. Kunskapen försvann emellertid med häxjakten men Riddle visar att den återkom under 1800-talet då engelska arbetarkvinnor använde sig av örter för att få tillbaka sin menstruation.201 De medicinska fosterfördrivningar som har framkommit genom detta material har inte haft någon koppling till ett styrande av reproduktionen. Det har däremot framkommit att kvinnorna är väl medvetna om vad läkarvetenskapen har för metoder att tillgå om komplikationer uppstår. Endast i ett fall tycks kvinnan ha velat avsluta sin graviditet. Huruvida hennes önskan grundar sig i medicinska skäl eller en ovilja att få barn har inte framkommit här.
Något som däremot framkommer är att läkarvetenskapens medikaliserande av
fosterfördrivning tycks ha skett redan innan tidsperioden för denna undersökning, alltså innan 1870. Förutom att konstatera att ”det finnes dock förhållanden, der till räddning af qvinnans lif, läkare måste anses berättigade att fördrifva foster”konstaterar författarna till verket
Handbok i rättsmedicinen redan 1853 att ”denna sats har visserligen varit omtvistad, men
synes i sednare tider hafva vunnit bifall”.202 Ifrågasättandet av de medicinska fosterfördrivningarna tycks således redan ha nått sin kulmen.
200 Nilsson 2003, 102. 201 Riddle 1997, 160–170.
69