Medicinsk fosterfördrivningstradition och dess förändring över tid

Beträffande fråga två för undersökningen vilken medicinsk fosterfördrivningstradition

beträffande medicinska metoder och regelverk kännetecknar de olika nedslagsperioderna 1870–1875; 1885–1890; 1895–1900 och hur har förhållningssättet till de medicinska fosterfördrivningarna förändrats över tid, går det att se en övergripande medicinsk tradition

med ett ursprung i bristsjukdomen rakit. Som tidigare har nämnts var denna sjukdom aktuell i Sverige från 1700-talets mitt fram tills 1900-talets början. Det var en bristsjukdom som resulterade i deformerade kroppsdelar, däribland bäckenet. När en kvinna, som hade drabbats av sjukdomen som barn sedan blev gravid resulterade det ofta i en komplicerad förlossning. Fostret fick svårigheter att födas fram vaginalt då bäckenet var för trångt. Då detta inte var ovanligt hade läkarvetenskapen beprövade lösningar på det medicinska problemet. Dessa rörde sig vanligtvis om att förgöra fostret i livmodern eller avsluta graviditeten i ett tidigare skede än beräknat genom att sätta igång en tidig förlossning. Den vanligaste metoden vid en

64

medicinsk fosterfördrivning innebar att en perforation utfördes på fostret.188 _{Det skedde}

därefter antingen en embryotomi eller så pressades huvudet samman med en kranioklast för att fostret skulle kunna extraheras.189

Som förra avsnittet förklarade så var metoden ofta även känd för kvinnan som ett

alternativ vid en komplicerad förlossning. I vissa fall framgår det att hon hade möjligheten att själv avgöra om det skulle utföras en perforation eller ett kejsarsnitt. Det bör ses i relation till att det inte var förrän i slutet av denna undersökningsperiod som kejsarsnittet ansågs vara en säker metod även för kvinnan.

De olika nedslagsperioderna visar även specifika medicinska fosterfördrivningstraditioner. Vid den första undersökningsperioden 1870–1875 utfördes det som tidigare har förklarats två

typer att fosterfördrivningar, en tidig och en sen. Den tidiga hade ingen direkt koppling till ett

akut hotat livstillstånd hos modern men det fanns en uppfattning om att ett försämrat

hälsotillstånd för kvinnan, som exempelvis kräkningar kunde leda till döden. En metod som användes var sondering vilken resulterade i att ägget släppte efter två dygn. I materialet framkommer det endast ett par utförda tidiga medicinska fosterfördrivningar. De var således inte vanligt förekommande.

Perioden 1885–1890 visar flest utförda perforationer. En skillnad från den förra nedslagsperioden är att det inte nödvändigtvis förklarades om fostret levde eller inte när perforationen utfördes. Det sker även fler igångsättningar av tidiga förlossningar under denna period trots vetskapen om att statistiken visar att det är troligt att fostret inte skulle överleva. Under perioden sker det även en diskussion som berör att en igångsättning av en tidig

förlossning bör utföras efter den sjunde graviditetsmånaden då chansen då är större att fostret överlever. En metod som användes vid igångsättning av en tidig förlossning var en

gummikateter som fördes in i livmodern. Därefter injicerades genom kateterns vatten med fenylsyra. Vad beträffar kejsarsnittet så visar tidigare forskning att det vid denna tidpunkt skedde fler lyckade kejsarsnitt än tidigare.190 Det framkommer dock i denna undersökning att det fortfarande finns kvinnor som hellre valde en medicinsk fosterfördrivning än ett

kejsarsnitt.

188 _{Medicinsk ordbok, ”perforation”, en perforation i detta avseende är detsamma som att huvudet genomborras}

och hjärnan sugs ut, http://medicinskordbok.se/component/content/article/9-b/55588-perforation, (hämtad 2019- 10-22).

189 _{Nationalencyklopedin, ”embryotomi”, ”Styckning av fostret inuti livmodern”,}

https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/embryotomi, (hämtad 2019-10-22); Sörmlands museum, ”Förlossningstång”, kranioklast var ett verktyg som användes för minska fostrets huvudomfång,

https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/319713, (hämtad 2020-03-09).

190 _{Nilsson 2003, ”Det allra första kejsarsnitt i Sverige där både moder och barn överlevde […] utfördes år}

65

Vid den sista nedslagsperioden 1895–1900 utfördes det uppenbart färre perforationer än de tidigare nedslagsperioderna. Då det under den förra perioden stod mellan utförandet av en perforation eller ett kejsarsnitt tillkom det nu ytterligare en förlossningsmetod, symfyseotomi. Denna metod innebar att kvinnans bäcken sågades upp för att fostret lättare skulle komma ut. Det sker även vid denna tidpunkt en diskussion om att denna metod skulle vara säkrare än ett kejsarsnitt. Symfyseotomi blev emellertid aldrig en vanligt förekommande förlossningsmetod inom den svenska förlossningsvården och i denna undersökning har den endast visat sig vid två tillfällen.191

Vid en sammanfattning av förändringen över tid så är det mest uppenbara att den tidiga medicinska fosterfördrivningen slutar att utföras. Det kom även med tiden att prövas nya metoder så som symfyseotomin som tros kunna ersätta de medicinska fosterfördrivningarna. Läkarvetenskapen försöker även hitta gränsen för när en igångsättning av en tidig förlossning bör ske för att både moder och barn ska överleva. Det är tydligt att den medicinska

fosterfördrivningsdiskursen kom att utvecklas och förändras under perioden 1870–1900. Det står således även klart att det har funnits en långtgående medicinsk

fosterfördrivningstradition inom läkarvetenskapen. Denna ger sig till känna redan 1853 års version av verket Handbok i rättsmedicinen när författarna pekar på att läkare måste vara

berättigade att fördriva foster vid medicinska skäl. Hela undersökningsperioden 1870–1900

är präglad av läkarvetenskapens berättigande att få avgöra när det finns skäl för utförandet av en medicinsk fosterfördrivning och det framkommer även att det finns studentlitteratur i Danmark beträffande ämnet. Det sker således undervisning beträffande utförandet av medicinska fosterfördrivningar trots att det enligt lagstiftningen var illegalt.